Klockan 10.30 i förmiddags kallade Juventusbossen Jean-Claude Blanc till sig Claudio Ranieri för att hålla ’en avstämning där inte ens ordet avsked nämndes’.
Jag vet inte om Blanc föredrar ord som ’sparken’ eller ’kicken’ i stället, men Ranieris dagar är räknade i klubben, det kan vi vara hyfsat säkra på.
Juventus sägs ha ett visst intresse för Luciano Spalletti inför nästa säsong och det är väl ingen omöjlighet, Serie A-klubbarna praktiserar ju ungefär samma rundgång som svenska elitserieklubbar i ishockey, men om vi backar bandet några månader så har ju även Roma visat intresse för Ranieri.
Ni hajar, klubbarna kan komma att byta tränare med varandra, eller tränarna klubbar med varandra, om man så vill.

Om Juventus får stryk av Milan nu på söndag ryker Ranieri direkt och då får gamle gode Ciro Ferrara ta över tyglarna de sista tre omgångarna. Ferrara gjorde tydligen tio år i Juves backlinje, men på Blogocalcio minns vi honom för sina oförglömliga vokala insatser för klubben.

Ferrara tar med imponerande lätthet falsettonerna – ’di veeeero amore’ = ’av äkta kärlek’ (ja, vad trodde ni de sjöng om, det hårda klimatet på Turins bakgator?) – nån dryg minut in i klippet.
Missa inte heller Gianluca Pesottos solo från bakersta raden.
Pesotto har hämtat sig från den tragiska händelsen under fotbolls-VM 2006, då han försökte ta livet av sig genom att hoppa ut från fönstret från Juventus klubbhus och han har nu inga synliga men av fallet.
När Juventus mötte Roma i höstas stod han kvar länge i mixade zonen och skojade loss med pressfolket.

Jag säger att Ferrara tar hem tävlingen på knock, men vem är då den NÄST bäste sångaren i Juve? Se och döm själva.

Uppladdningen inför Juve – Inter i morgon går i försoningens tecken. Claudio Ranieri begraver bumerangen med José Mourinho och säger:
– Han är en av de största tränarna i Europa och jag kommer att ta honom i hand.

Ranieri hade ju en liten beef med Mou i vintras och gaddade ihop sig med de andra hövdingarna i Serie A. Men sedan Luciano Spalletti drabbades av ett tillfälligt psykbryt under Rom-derbyt förra helgen är uppenbarligen inte Romatränaren heller någon att hålla i när det blåser.

Zlatan går ett steg till och förlåter på förhand sina belackare i Juventusklacken som kommer att vissla ut honom i morgon.
– Jag förstår dem, jag hade också visslat ut Ibrahimovic om han lämnat mitt lag. Det är en stor spelare, säger Zlatan på Zlatans vis till Inter Channel.

Ibra får också frågan vilket av årets mål han är mest nöjd med.
– Jag säger det mot Bologna. De andra jag har gjort går att upprepa, men mål av typen mot Bologna är väldigt sällan man lyckas med. Fast jag skulle så klart klara av det.

Det är inte en slump att ’silenzio stampa’ är ett italienskt uttryck.
Lazio har idkat mediebojkott i flera veckor, på grund av dåliga resultat. Romaspelarna vandrade förbi den mixade zonen utan att säga ett ord i går, på grund av reslutatet i matchen får man anta.
Den ende i det röda lägret som pratade var Luciano Spalletti, och det var en spänd mister vi fick att göra med i det överfulla pressrummet (bara Olympiastadions pressläktare tar lika mycket folk som en genomsnittlig allsvensk arena).
På frågan från en journalist om stämningen i laget dundrade Spalletti:
– Det finns inga problem, varifrån har ni fått det? Ni skriver att vi bråkar i omklädningsrummet. Vad vet ni om det? Känner ni mina spelare kanske?

Det är så klart ingen kul situation för en lagledare när interna konflikter ser dagens ljus i media, men att journalister har läckor i ett omklädningsrum är inga konstigheter. Sätter man dessutom munkavle på sina spelare får man inse att någon i laget kommer att prata bredvid mun.

Det är inte samme Spalletti som för exakt ett år sedan efter segern mot Empoli tog samtliga närvarande journalister i hand och önskade en glad påsk.
Det var ett fast och lite strävt handslag vill jag minnas.

Rom försöker samla ihop sig efter jordbävningen i Alquila och man gör det genom att ladda inför årets obestridliga höjdpunkt – lördagens derby. Roma spelar för en plats i Champions League nästa år, Spalletti för att behålla jobbet och Lazio spelar väl mest för sin heder.

Jag har en känsla av att det blir en relativt lugn tillställning efter omständigheterna. Flera av spelarna pratar om jordbävningen och medkänslan för dess offer och Daniele de Rossi ställer sig tveksam till att det är rätt att spela fotboll alls just nu.

Men fotboll blir det och av allt att döma pà ett utsålt Olimpico, trots att varken Roma eller Lazio har med toppstriden att göra i år. Delio Rossi har den angenäma uppgiften att plocka ut startelvan från en helt skadefri trupp. Luciano Spalletti har det aningen tyngre, med ett Totti-knä som inte riktigt vill läka. Men Er Purpone kommer att spela. Det ska till dubbelsidig lunginflammation eller ett svårt fall av invaliditet för att Francesco Totti frivilligt ska ställa sig utanför startelvan i ett derby, det tror jag vi kan vara säkra på.

Och så lite statistik då: Roma och Lazio har mötts elva gånger i april tidigare och har tre segrar var och spelat oavgjort fem gånger. Pà lördag ska alltså pendeln väga över åt något håll.

Jag drar till med 2-1 till Roma.

Det börjar bli dags att styra mot Olimpico, men först ett litet svep inför matchen.
Roma har kallat in sex (!) juniorspelare för att få full trupp, medan Juves tränare har det delikata uppdraget att välja anfallsmodell med Del Piero, Iaquinta, Giovinco och den förlåtne Trezeguet tillgängliga.

Luciano Spalletti borde rimligtvis blicka avundsjukt mot Ranieris besättning, men det är inte spelare Romatränaren vill åt av motståndaren.
– Sist vi sågs sa Luciano att han gillade min jacka, så nu har jag packat ner två eller tre till honom, säger Ranieri till Gazzettan i dag.

Det är väl som det gamla ordstävet säger: Ingen tränare är bättre än sin senaste jacka.

I övrigt tyder allt på att Olof Mellberg spelar mittbackspar med Chiellini och att Vucinic blir ensam spets i Roma, flankerad av Menez och Baptista, i Tottis frånvaro.
Nu åker vi.

’En tränare kan förlora mycket, men han bör aldrig förlora sin professionella värdighet’.

Nej, det är ingen nytt latinskt ordspråk (eller vad vet jag, förresten). Det är José Mourinho som svingar vilt igen.

På dagens presskonferens lekte Mou arga leken med den journalist som gjorde sitt jobb och bad om en kommentar om det påstådda slagsmålet med en United-supporter efter förlusten i England.
Inter-tränaren spände sin svartaste blick i reportern och gick till attack:
– Mourinho säljer. Och det vet du.

Två saker är intressanta med det här.

1. Mourinho har tagit ett rejält kliv på hybristrappan och pratar numer om sig själv i tredje person (a.k.a. lex Zlatan, men notera att Ibrahimovic har sett motsatt utveckling och slutat).

2. Mourinho duar reportern i ett (hyfsat effektivt) försök att förminska honom. Ni som har ett hum om de latinska språken vet vilken nedlåtenhet han demonstrerar i och med detta.

Jag har pratat med Mourinho en gång, på en presskonferens efter Roma-Inter, och frågan gällde Zlatans framträdande vill jag minnas. Jag fick inget svar, jag fick en motfråga och fick snabbt samla tankarna (och det, vid tillfället, ganska bristfälliga italienska ordförrådet) och skjuta från höften igen.
Pulsen går upp en aning när Mou fokuserar en med blicken, jag lovar. Men vi blev inte du med varandra i alla fall.

Och han går ju, som bekant, en del andra män på nerverna också.

Den senaste i raden av upprörda Serie A-tränare att ta sig ton angående portugisen är Carlo Ancelotti.
– Mourinho pratar ofta om värdet att kommunicera, men det är den av hans egenskaper jag är minst imponerad av, hälsar Milan-tränaren via en intervju i l’Avvenire.

Det är lite slutspelshockey över sluggandet i italiensk fotbollsmedia just nu. Minus Per Ledin och Niklas Wikegård, men med en Mourinho som agitator i sitt livs form.
Om jag räknat rätt har tre andra tränare haft minst ett verbalt utfall var mot portugisen den senaste veckan. Och då är Spalletti, Ancelotti och Ranieri tre, normalt sett, balanserade män.
Mourinho är som det där bokstavsbarnet längst bak i klassrummet som ständigt ifrågasätter allt och alla, men alltid har full pott på proven.
Oftast utan att ens plugga.

Så var det dags för Zlatan att göra entré här på bloggen, välkommen in i spelet, med sin comeback mot Genoa. Lobbmål tillhör nuförtiden kategorin ’en dag på jobbet’ för Zlatan, men att det är Inters enfant terrible Super Mario Balotelli som fastställer slutresultatet är lite symptomatiskt för hela veckan som blåst förbi.
Nu tycks ordningen hursomhelst återställd och vågar man gissa på att Inter inte sörjer cuptiteln så där supermycket när man firar ligaguldet på Milanos gator den sista maj?

Inte fullt lika roligt fick Luciano Spalletti, som i dag firade sin femtioårsdag med 1–1 hemma mot Udinese. Det är inte Romas år i ligan och i dag tvingades man ställa upp utan Totti, Perrotta, Cassetti, Baptista, Menez och De Rossi.
Men Spalletti har hållit modet uppe och avslöjar att hans barn hittat inspiration hos vår man of the week Mourinho inför födelsedagen.
– Jag fick en tårta där det stod ”Grattis farsan, noll titlar i år!”, berättar jubilaren för Corriere della sera.