Om man inte visste att el Clásico är en match som ska avgöras på en gräsplan över nittio minuter hade man lätt kunnat tro att det handlade om att rösta fram en vinnare.
Jag vet inte om det beror på att det är val i Katalonien i dag eller om hela Europa sitter fast i någon form av Idol-träsk, men dagens spanska tidningar känner ingen hejd på den här fronten.

Mundo Deportivo har till exempel konsulterat lite modefolk för att få fram vem av Mou och Pep som egentligen klär sig bäst. 
Dagens bomb: Josep Guardiola avgår med segern, med motiveringen att han gett det bortglömda plagget herrcardigan en revival.
Grattis Pep.

  
 
Men det här jämförelsesyndromet ger ju också Spaniens alla wags lite välförtjänt istid, en grupp människor som vi ger alldeles för lite uppmärksamhet på den här bloggen, det ska villigt erkännas.
Tidningen Sport har stolpat upp Real/Barça-spelarnas mest spektakulära brallisar och uppmanar helt enkelt sina läsare att gå in på hemsidan och rösta på vilket lag som har bäst kvinnlig fägring. 

Detta är alltså en redovisning av vad spansk press pysslar med dag innan match. Ni behöver absolut inte rösta i mitt kommentatorsfält (och, på förekommen anledning, det är inte jag på bilden med Gonzalo Higuaín).

Men om någon skulle trycka en pistolmynning mot min tinning och tvinga mig så hade min röst gått till Dorien Rose. Ibrahim Afellay har inte landat i Barcelona än, men man ser ju redan att hans flickvän kommer att röra runt lite i den snälla Barça-grtyan.
Bienvenida.

Och ja, Gerard Piqué är ju formellt sett inte ihop med Shakira, även om de två sägs ha bytt saliv ganska regelbundet sedan de lärde känna varandra i Sydafrika i somras.
Men det har inte inte hört från mig. 

Och för er som undrat: 38 minuter in i det här klippet kan ni höra mig prata Clásico i Catalunya Radio.

Här händer det grejer.
Snacket om David Villa och Fernando Torres nära förestående ankomst till Barcelona dyker upp med jämna mellanrum och ska man gå på vad folket med kollen här nere säger så är Valenciaspelaren den klart störste kandidaten att kliva in i Barças anfall nästa säsong.
Barcelona har hållit kontakten med Villa sedan i somras, då han inte gick att lösa ut. Det är ingen hemlighet att han är en av Pep Guardiolas stora favoriter (herregud, han är ju nästan katalan).

Men nu ska vi sitta ner i båten.
Zlatan Ibrahimovics namn står inte på någon akut till salu-lista på Joan Laportas kontor. Klubben har investerat pengar, prestige och tålamod när de bytte ut honom mot Samuel Eto’o i somras och en handfull dåliga matcher och ett par sura uppstötningar ändrar inte på det faktumet.
Och dessutom; vem skulle ha råd med Zlatan?

Om någon flyttar ut ur Barcelonas omklädningsrum i sommar heter han Thierry Henry. Som läget ser ut nu i alla fall.

Men vi tackar för att tidningen Sport tittar på Laul Callings spionrapporter.
Jag går under täcknamnet Röda Räven och vill ni ha mer information får ni komma med en attachéportfölj full med pengar, samt yttra de magiska orden om det senaste snöfallet i Novosibirsk.

Över och ut (och i väg till Camp Nou). 

’Inter, det här är din kväll’ skanderar Gazzettan.
’Roma, det här är din chans’ ropar Corriere dello sport som tryckt en extraupplaga i miniformat dagen till ära.

Roma har hemmagräs och ett utsålt Olimpico är svårt att matcha. Visst. Men man har också en skadelista värdig ett mindre land i krig.
Om Juventus lämnade Champions League med en gammal dams obestridliga elegans kommer Roma göra det som en halt och lytt gammal man med begynnande demens.
Ingen kan inbilla mig att man utan spelare som Perotta, De Rossi och Pizarro ska ha kraft att göra två mål på Arsenal och dessutom hålla igen bakåt.
Aquilani tyckte för övrigt att just nu var rätt läge att spela högt och lät i går meddela att han eventuellt är spelklar. Om han får starta.

Att Arsenal kommer med sin blekaste upplaga på år och dar är väl enda ljuspunkten för Spallettis gäng. Ingen vet riktigt var de står, eller, som Corriere dello sport uttrycker saken ’vilken pasta de är gjorda av’.

José Mourinho är på sitt allra spexigaste humör på de brittiska öarna och har klargjort att ”det är trevligt att mötas av artighet och komplimanger i England efter en vecka fylld av italiensk passion”.
Enligt taktiken ’här står en dörr öppen, den måste jag slå in’ fortsätter Mou:
– Italienarna är alltid så dramatiska när det kommer till att resonera kring fotboll. Själv är jag bara entusiastisk.
José Mourinho är alltså en man som förfäktar intellektuell manipulation. Om ni hade missat det.

Jag vet att Manchester United – Inter är kvällens stora happening för många. Men vill man ha något att kallprata om på trattorian på hörnet här i Rom de närmaste dagarna är valet i kväll ganska enkelt.

En nyläkt Francesco Totti bär hela Rom på sina axlar i kväll.
Zlatan Ibrahimovic gör detsamma med Inter.
Ingen av dem har just nu vad som krävs för att palla det trycket.

Så:
Roma – Arsenal 2 – 1
Man U – Inter 1 – 1

Italien har väntat tålmodigt. I veckan kom så ett tecken som får azzurianhängarna att andas ut en smula.
Cynthia Cosini Valadares har fått italienskt medborgarskap.

Ni känner till historien. När Juvebrassen Amauri började dundra in mål under hösten höjdes röster för att han borde ta en plats i Italiens nationalelva. Marcello Lippi himself följde (för att inte säga administrerade) situationen med stort intresse.
Amauri själv kostade på sig att säga att inget skulle vara större än att spela för Brasilien. Det valde italienarna att inte betrakta som ett hinder. När Juvestrikern kallades till Dungas selecao inför en vänskapslandskamp i januari (mot Italien av alla lag, man får anta att Dunga ville testa hans lojalitet) blev det rätt och slätt ’no’ från Juventus ledning.

Därefter har det gått så där för Amauri. Med ett enda mål i ligan efter jul jämfört med elva under hösten har Dunga inte direkt telefonterroriserat familjen Valdares-Oliveira. Amauri själv säger i stället till Gazzetta dello sport hur lycklig han är att hans fru Cynthia fått italienskt pass eftersom det nu måste bli hans tur, att han under ett och ett halvt år väntat på detta besked och hur han i natt ’kommer att gå och lägga sig och somna som en italienare’. Huruvida Lady Amauri, som hon kallas, uppskattar det sistnämnda är inte känt.

Lippis intresse har samtidigt svalnat en aning.
– Hans fru har blivit italiensk medborgare, men ännu inte Amauri. Blir han det och spelar bra ringer jag honom, annars inte, är förbundskaptenens hållning.

Om du flyr från ett land i krig för att söka asyl eller medborgarskap någon annanstans är Italien är ett hyfsat döfött projekt. Högerpopulistiska regeringspartiet Lega Nord vill införa restriktioner för sicilianare att söka jobb i norra Italien. Den politiska opinionen är, så att säga, inte riktigt på din sida.

Kan du trixa med trasan är läget lite annorlunda.

Det är inte direkt hård konkurrens om utrymmet i italiensk media den här veckan. Corriere dello sport slår till med fyra hela sidor (och då snackar vi gammalt svenskt dagstidningsformat om någon minns) om den gode Mous verbala käftsmällar. Allt sammanställt under vinjetten ’Ciclone Mourinho’.
Vi bjuds bland annat en historisk tillbakablick över portugisens kontroversiella uttalanden genom åren, läsaromröstningen ’har Mourinho rätt eller fel?’ (fel, tycker 52,2 procent), två fotbollsexperter som argumenterar för varsin sida i frågan, ett styck intervju med en kommunikationsstrateg och, slutligen, en sociologiprofessor som över fyra spalter breder ut sig under rubriken ’Vem är egentligen Mourinho?’.

Kort och gott: tidningen har gjort sitt jobb i dag.

Vad katolska kyrkan tycker i frågan är ännu höljt i dunkel.
Camorran har inte heller gått att nå för en kommentar.

Vad som gäckar alla interisti mest tycks dock vara Mourinhos uttalande efter 0–3-förlusten i cupen mot Sampdoria i går (ja, det spelades visst en match mitt i allt detta, men det är fortfarande oklart om Interspelarna lämnade omklädningsrummet).
– Det återstår bara 91 dagar innan jag kan säga ”hej då och trevlig semester” till hela Italien, var Mourinhos slutord på presskonferensen efteråt.

Och så fick Corriere dello sport och de andra drakarna stoff för ännu en arbetsvecka serverat.