Medan Italien brottas med rekordlåga födelsesiffror föregår i alla fall landets fotbollslirare med gott exempel.
Alessandro Del Pieros fru Sonia har i dagarna nedkommit med barn nummer två, en liten Dorotea, och samtidigt berättar lagkamraten Gigi för det högkvalitativa veckomagasinet Chi att ’bimbo numero due’ är på väg även i det Buffonska hemmet.

I Rom är redan Tottis förstfödde Christian en celibritet med skapliga förväntningar på sina axlar. På Romas matcher ser man ofta supportrar i tröja nummer tio med lill-Tottis namn på.
No pressure, alltså.
Förhoppningarna på att lillasyster Chanel ska bli huvudstadens nästa stora striker verkar aningen mindre.

Rosella Sensi tyckte att det var dags att känna av ritiro-stämningen i Big Brother-huset ute på Trigoria där Romas a-trupp hållits fången det senaste dygnet. Så hon gjorde vad varje förhandlare av klass gör och kallade ut klanledare Totti och hans högra hand De Rossi.
Samtalet slutade i enighet, Roma-spelarna är fria mot borgen (eller mot att de spottar upp sig de sista omgångarna i alla fall).

Det småroliga med bilden från Gazzettan är
1) att Totti och Sensi ser ut som ett tonårspar som blivit påkomna med att hångla i omklädningsrummet på gympan.
2) att Totti, oavsett väderlek, bär den där älskade dunjackan med kaninpälskrage. Jag vet inte om det diffar mycket ute på Trigoria, men i centrala Rom så här på kvällskröken är det i alla fall 17 grader varmt enligt prognoserna.

Nåväl. Man förstår lättnaden Totti och kompani känner nu när de hinner hem för att fira valborg och rita banderoller och öva kampsånger inför förstamajtåget på fredag.

Marco Di Vaio åt upp avståndet i skytteligan till Zlatan med ett tröstmål mot Palermo i dag. Vi har varit inne på det förut, men jag måste poängtera det igen. Serie A har i nuläget delad skytteligaledning mellan tabellettans fixstjärna (Ibra) och en anfallare i ett lag på väg att halka ner till Serie B (Vaia con Marco).
Nu får gärna tabellbitarna där ute läxa upp mig, men inte kan det ha hänt någon gång tidigare att en skytteligavinnare samtidigt flyttats ner?

Precis som för två veckor sedan är det flerdubbla målskyttar som är dagens melodi. Och precis som senast noteras både Totti och Chievos Pellessier för två strutar. Gaetano D’Agostino gjorde samma sak när Udinese slog Fiorentina och Precious Pippo gjorde vad han gör mest hela tiden numer och nätade tre gånger om mot Torino och tog upp Milan förbi Juventus till andraplatsen.

– Jag får väl tacka mina föräldrar för mina gener, säger Pippo till Domenica Sportiva.

Totti tog i dag plats på topp tio över Serie A:s mesta målgörare någonsin. På sjätte plats med 190 mål hittar vi Kurre Hamrin och på andra plats, med 225, Gunnar Nordahl.
Om Zlatans föräldrar begåvat honom med samma dna som Filippo Inzaghis går han om Hamrin typ år 2017.
Styvt räknat.

Tur i oturen för Olof Mellberg att han inte spelade i förlusten mot Genoa. Sedan Zebina och Legrottaglie är tillbaka från skador är det hård kamp om platserna i Juventus backlinje och det finns ju bättre tillfällen att stärka sina aktier än i förslustfajter med tre baklängesmål.
Jag har en känsla av att Mellberg fått mer speltid än han själv trodde på inledningsvis och att han gärna bli kvar i klubben så länge som kontraktet löper.
Om inte annat visar hans offensiv på det italienska språket att han är seriös i sin satsning.

Den här intervjun gjordes i mitten på december efter 4–2-segern mot Milan i Turin. Jag har själv just intervjuat Mellberg när tv-reportern bredvid mig frågar om det går bra att ställa några frågor på italienska.
– Vi kan prova, säger Mellberg.
Därefter visar han att han inte bara tagit reda på vad spagetti heter på italienska.
Olof Mellberg bjussar alltså efter fyra månader i landet på en italienska som skulle göra Francesco Totti avundsjuk (vad det nu egentligen säger kan vi diskutera vid ett senare tillfälle).

Rom försöker samla ihop sig efter jordbävningen i Alquila och man gör det genom att ladda inför årets obestridliga höjdpunkt – lördagens derby. Roma spelar för en plats i Champions League nästa år, Spalletti för att behålla jobbet och Lazio spelar väl mest för sin heder.

Jag har en känsla av att det blir en relativt lugn tillställning efter omständigheterna. Flera av spelarna pratar om jordbävningen och medkänslan för dess offer och Daniele de Rossi ställer sig tveksam till att det är rätt att spela fotboll alls just nu.

Men fotboll blir det och av allt att döma pà ett utsålt Olimpico, trots att varken Roma eller Lazio har med toppstriden att göra i år. Delio Rossi har den angenäma uppgiften att plocka ut startelvan från en helt skadefri trupp. Luciano Spalletti har det aningen tyngre, med ett Totti-knä som inte riktigt vill läka. Men Er Purpone kommer att spela. Det ska till dubbelsidig lunginflammation eller ett svårt fall av invaliditet för att Francesco Totti frivilligt ska ställa sig utanför startelvan i ett derby, det tror jag vi kan vara säkra på.

Och så lite statistik då: Roma och Lazio har mötts elva gånger i april tidigare och har tre segrar var och spelat oavgjort fem gånger. Pà lördag ska alltså pendeln väga över åt något håll.

Jag drar till med 2-1 till Roma.

Statistiken ljuger som bekant aldrig och precis som Simon konstaterade häromsistens finns det i Italien statistik för fotboll som är, fotboll som varit och fotboll som skulle kunna ha varit.

Gazzettan tar i dag upp den tråden och går till botten med Francesco Tottis betydelse för Roma. Det har nämligen viskats ute på Trigoria på slutet om att lagkaptenen, som bara spelat 15 av 30 matcher i år, inte längre är vad han varit.

Jaså? Eat this:

Romas poängskörd utan Totti: 18 – eller i genomsnitt 1,2 per match
Romas poängskörd med Totti: 31 – eller i genomsnitt 2,06 per match

Och så veckans hittills mest kittlande läsning för alla romanisti där ute: Med Totti-snittet i samtliga matcher i år skulle Roma ha legat på 3:e plats i tabellen med 62 poäng. Utan Totti hade man varit 14:e lag med 36 poäng.

Huvudpersonen själv lär har känt att snålblåsten tilltagit en aning och när han efter söndagens doppietta fick frågan vem han dedikerade målen till svarade Tottelino:
– Till mig själv.

Ordningen är med andra ord återställd och i dagarna förväntas han dessutom skriva nytt kontrakt med klubben.
År 2014 för mig är en avlägsen framtid då aliens har tagit över jorden och vanliga människor turistar på månen om somrarna.
Det är också året som Francesco Tottis nya kontrakt med Roma förväntas sträcka sig över.

Det är ju första april även i Italien och Francesco Totti låter inte det passera obemärkt. När han i dag lämnade sin läkare efter en kontroll av knäet var det med orden:
– Jag kan inte spela på fyrtio dagar, men jag förstår inte varför.
Ett par minuter senare kom ’il dottore’ ut och förklarade att det var ett aprilskämt.

Det är ingen statshemlighet att Totti inte har Roms skarpaste intellekt. Precis som vi har Norgehistorier och blondinskämt har Italien sina Tottiskämt. Och Romas älskling har inga problem att driva med bilden av sig själv.
Nedan en sketch med Gianluca Buffon som går under vinjetten ’Har du hört den senaste om Totti?’.

Totti: ’Jag har hittat en jätteintressant bok’
Buffon: ’Vad heter den?’
Totti: ’Så löser du 50 procent av dina problem’
Buffon: ’Okej, köpte du den?’
Totti: ’Ja visst, jag köpte båda två’

Oturligt nog sammanföll lördagens earth hour med Italiens match mot Montenegro. Italienarna är nu inget särskilt miljömedvetet folk, för att få fart på opinionen här krävs normalt sett att gatorna svämmas över av sopor, och att dra ur kontakten mitt under brinnande VM-kval? Nej, jag tror inte det.

En som däremot gladeligen tog sitt ansvar för att få stopp på klimatförändringarna är Francesco Totti. Roma-anfallaren spelar som bekant inte längre i Gli Azzuri och hade desto mer tid att ägna åt att stödja Världsnaturfondens initiativ.
Totti fick helt enkelt i uppdrag att släcka ner – Colosseum.

’Låt oss släcka ljuset i en timme, för att tända ett hopp inför framtiden. Jag släcker ner Colosseum, vad släcker du?’ undrar Totti.

Man undrar lite hur diskussionen gick när Totti dealade till sig en plansch i bakgrunden när han lyfter cup-pokalen för Roma.

Jag släcker närmast ner datorn.

Att Baby Roma skulle få det lite knöligt mot Juventus var ingen skräll, men 1–4 på Olimpico!
Totti satt på hedersläktaren rejält påpälsad i den ovanligt kyliga Rom-kvällen (kanske hade Ranieri tagit med sig en jacka till honom också) och såg ut att skämmas.

Kvällens personliga drama utspelades dock innan match i luckan där man hämtar ut sina pressbiljetter. När kvinnan med ansvar för namnlistorna efter en kvart hittade Aftonbladet var namnet som anmälts Johansson.
– Det är han som skickat in anmälan, det har bara blivit fel namn, förklarade jag.
– Heter han Gregoire Johansson? undrade kvinnan i luckan.
Det gör han verkligen inte, men tiden var knapp och nöden har som bekant ingen djungel.
– Javisst, sa jag på chans.
Kvinnan försvann en stund och återkom sedan med ackrediteringsansökan i handen.
– Jan Johansson står det här, sa hon och tittade frågande på mig.
– Eh, det är hans andranamn, försökte jag.
Efter ett ännu ett förebrående ögonkast nickade hon bifall och släppte förbi mig.

Det har hänt mig tidigare att fel namn stått på pressbiljetten, men då var jag i Turin och saken löstes på 15 sekunder i sann norditaliensk effektivitetsanda.
I Rom är kaos bokstavligen granne med Gud. Eller i alla fall med påven.

Det drar ihop sig mot en ’supersfida’ i Rom till helgen och varje gång Roma får den sena kvällsmatchen skiner klubb, lag och supporterled upp.
Det finns en glasklar hierarki inbyggt i spelschemat.
Sena matcher = bättre sändningstid = högre status.
Det där har ni koll på.

Lite kuriosa då: Milan har spelat 16 kvällsmatcher under säsongen, Inter 17 och Juventus hela 18. Roma har gjort det tio gånger (och i ärlighetens namn mest när de mött ovanstående klubbar).
På lördag är det dags igen, när Juventus kommer till stan, och trots det ganska ljumma tabelläget för Roma är det säkerhetsbälte av i media dagarna innan match.
I dag har kapten Totti fått ordet och en halvsida till förfogande i Corriere dello sport (nej, jag hade inte heller pejl på att vi var kolleger) och han utnyttjar utrymmet med ett brandtal till massorna.

Jag fastnar för ett stycke:
’Vi romare och romanisti är unika i vår passion och i den spontanitet som vi lyckas vidareförmedla i hjärtat till hela laget. Det är vårt svar på den kritik vi ibland får, som menar att vi är ett gäng fåfänga (you say? min anm.) divor som inte jobbar för laget. Det här är något jag inte tolererar och aldrig kommer att tolerera, jag är kapten för ett lag som heter Roma och mitt jobb är att skydda alla som kommer hit och gör sitt bästa i klubbens namn’

Ingen kan säga att Francesco Totti inte tar lagkaptensbindeln på allvar.
Jag undrar vad Daniel Tjernström skulle skriva i Aftonbladet om han fick chansen inför, säg, AIK-MFF.
Jag undrar också vad Tottis korrekturläsare tar för arvode.