Det är tungt för Madrid just nu. Först kastade man bort halva kommunbudgeten på en OS-ansökan som Pélé plockade hem, sen gick stadens flaggskepp på pumpen i Sevilla.
Och man gjorde det på ett ganska anmärkningsvärt dåligt sätt. 
Hade inte Iker Casillas övat akrobatik på träningarna i veckan hade Sevilla tagit hem det här med tre, fyra mål. Men hans parering på Diego Perottis lyftning fyra minuter in i klippet är så snygg att jag skulle vilja ligga med den här och nu.

Om det nu finns något kvar av Florentinos flis skulle jag investera dem i en kurs i anger management för Guti.

Jesus Navas snurrade upp Marcelo i Reals backlinje så till den grad att brassen kommer behöva dricka Resorb när han vaknar i morgon bitti. Navas gör vin av vatten just nu.

Våra vänner i Xerez, laget som både låter och uppträder som ett felmeddelande, spräckte ju nollan tidigare i dag. Men det är inte förrän man ser på vilket extraordinärt sätt Armenteros bröt torkan som man förstår vidden av Xerez offensiva problem.
Min mormor och alla hennes väninnor hade fått minst en fot på den där bollen. Vilken av Armenteros kroppsdelar som är sist på den är jag osugen på att studera close up, men att han förlöser ett helt lag från svår ångest kan vi inte ta ifrån honom.

I Malaga orkade hela världens lilla ovän Weligton inte leva upp till förväntningarna utan spelade en hel match utan ett kort i någon kulör. Zlatans gamla lagkamrat Obinna stod i stället för fiolerna och fick både gult och rött och en notering i målprotokollet.

Boateng tog tre poäng med Getafe som fick sista platsen på tättåget innan landslagsbrejket även om man bara har en ståplatsbiljett i andraklass.

Jaha, det verkar ju bli riktigt trångt med svenskar här i höst om man får tro drevet.
Zlatan blir kvar, Moratti är lugnare än svensk fil. Rasmus Bengtsson är under översyn av Lazio och samma klubb går i giftastankar med Markus Rosenberg.
Vi ser helt enkelt en släng av ett Skåne-virus i Italien just nu. Zlatan har krattat upp gruset. Övriga blir guilty by association.

Snart får väl Italien rent av upp ögonen för Henrik Larsson.

Annars börjar det ju lukta Champions League-final här i Rom, men före dess finalen i italienska cupen som jag för egen del går igång på.
Dels för att jag inte sett Cassano och kompani live någon gång i år, dels för att jag följt Lazio ganska nära och sett skillnaderna i skärpa när det vankas cupspel jämfört med ligamatch.
Ett Liverpool i det lilla, kan vi säga.
Lazio har tre förluster i rad i ligan, men slog ut Juventus på bortaplan i semifinalen häromveckan. Sampdoria slog Reggina med 5–0 senast, men har innan dess inte vunnit en match i ligan på nära en månad.

Delio Rossi kan behöva ta hem finalsegern för att rädda sitt skinn – och jobb – till nästa säsong.
Annars kanske Sven-Göran Eriksson står där på Formello och håller i trådarna igen. Med Tord Grip på ena axeln och Hasse Backe på den andra.
Vilken svenskfest det skulle kunna bli.

Baris succétränare Antonio Conte, 40, vill verkligen ta över Juventus nästa säsong. Men han har en sak som talar emot honom: han är, för att parafrasera Silvio Berlusconi, inte bara snygg och solbränd, han är också lite för ung.
– Jag är redo att ta över Juve, jag känner mig mogen uppgiften och det är dags att jag blir tagen på allvar, vädjar Conte till Corren.

Titlar och tunga tjänster är något man belönas med efter ålder i Italien. Här flyttar man hemifrån efter trettio, får fart på karriären runt fyrtiofem, blir omvald som premiärminister vid sjuttio och påve när man närmar sig åttio.

Enligt samma logik får Antonio Cassano, 26, vänta på sin chans i landslaget.
– Han får vänta och se. Alla som är mellan 18 och 40 år gamla har chans att ta en plats, säger Lippi, som nuförtiden blir irriterad bara Cassanos namn nämns.

Zlatan då? Ja, redan förra veckan när han fick ledigt för Massimo Moratti sa Ibra att han skulle åka hem och hälsa på familjen i Malmö.
Besöket på Ica Maxi timmarna innan avspark är inte så udda. Att Zlatan, när han för en gångs skull kan, vill bunkra upp med chips och läsk och kolla på Serie A på tv visar ju att han är som 27-åriga grabbar är mest.

Dagens mest kittlande nyhet, som jag själv fick nys om efter CL-semin i går kväll, är väl värd att uppmärksammas.
Med reservation för att jag följ Rasmus Bengtsson lite halvdant sedan jag gick i landsflykt, tycker jag det låter ganska logiskt att Lazio visar intresse.
Sedan fornstora dagar med Nesta, Nedved och Veron är över har de himmelsblå tvingats bygga ett lag med hyfsat låg profil men med en långsiktig plan.
Tänk Milan och tänk tvärtom.
Lazios defensiv är dock deras svaghet och jag efterlyste själv en förstärkning av backlinjen häromdagen. Jag tror att Bengtsson har alla egenskaper för att få chansen och ta den.

Om inte annat hade det ju varit trevligt med en ny svensk att följa här nere, nu när Zlatan verkar planera att fly fältet (och ta hälften av mina jobbmöjligheter med sig…).
Att hans hus vid Comosjön är till salu torde ju vara ett tecken så gott som något.
När Zlatan skulle lämna Turin gick det lite trögt med försäljningen av lägenheten. Det slutade med att Ibra lämnade in nyckeln till ägaren av den bar där Juventusspelarna brukar hänga, för att han skulle ha lyan under uppsikt.
En vän till en vän jobbade i den där baren och hade problem med varmvattnet i sin lägenhet, så en dag sa chefen till henne: ”Äh, jag har ju Ibras och Helenas nycklar, gå och ta en dusch där om du vill”.
Hela den hösten duschade hon i Zlatans tomma lya.
Jag fick rapporter om inkaklade strassdiamanter på badrumsväggarna.

Med risk för att göra en betydande supportergrupp hemma i Sverige besviken måste jag  dela med mig till Lecces alla anhängare (Hej George, läget?) att det inte blir någon Zlatan i truppen nästa säsong heller.
Mino Raiola, Ibras privata pizzaleverantör tillika agent, säger till radiokanalen Radio Radio TV (eller om det är en tv-kanal, lite oklart) att det finns få klubbar som är av intresse om Zlatan ska byta adress.
– Han kommer inte lämna Inter för Lecce om vi säger så. Det handlar i så fall om klubbar som Barcelona eller Real Madrid, kanske fyra eller fem stycken, hälsar Raiola ödmjukt.

En annan av Raiolas adepter, Pavel Nedved, har insett att titlarna uteblir för Juventus i år och verkar ha ställt in siktet på att plocka hem den individuella Bengt Andersson-titeln i stället.
Han har alltså omvärderat beslutet att lägga ner fotbollen igen.

Jag vet inte exakt vad det är som gör fotbollsspelare så sentimentala när slutet börjar närma sig, men det påminner lite om det högljudda gänget på gymnasiet som tjatade om hur skönt det skulle bli att slippa skiten. Sen kom studentdagen och någon gång under champagnefrukosten kom också tårarna.
Och vid höstterminens början satt de där i skolbänken på Komvux igen.

Skumpan låg på kylning och fyrverkerierna redo att brännas av. Men så drabbades Bari av en välkänd kramp, vi kan kalla den ’bara-en-seger-till-syndromet’, och lyckades inte spräcka Empolis nolla på hemmaplan. Så Serie A-avancemanget får vänta en liten stund till.

Om vi ska krama ur Zlatan-trasan en gång till kan jag berätta att Labinot Harbuzis omklädningsrumsskvaller nått till Italien och behandlas som en upphovskälla så god som någon i medierna. Så god att Corren alltså skriver att affären i princip är klar. Kan det vara så att Labinot vill vänja världen vid namnet på nästa stora MFF-export? Hatten av i så fall.

Milans karismatiske direktör Adriano Galliani driver annars den spännande ’om-bara-tesen’ att Milan hade vunnit ligan i år ’om bara Ibrahimovic hade varit skadad lika mycket som Kàkà’.
Nu vann ju Milan mot Catania i alla fall i går och Carlo Ancelotti kostade på att skämta lite om Roman Abramovich som lagt till med sin lyxjakt på den sicilianska östkusten i går.
– Om han har bjudit in mig? Ni får höja blicken, han kommer och hämtar mig med helikopter, vitsar den tokrolige Ancelotti till det.

Nu vill jag inte låta som om jag lever i självförnekelse. Det är klart att det är stor risk att Zlatan lämnar Italien i sommar, men inhemsk media tar faktiskt Real Madrid-ryktena med ro. Eller, man ignorerar dem totalt hittills i de största tidningarna.

Oavsett vilket är ju den påstådda årslönen på 160 miljoner karibas en rätt svindlande summa för de flesta av oss, och kanske även för Ibra himself.
Så jag har brutit ner siffrorna i lite mer lättförståeliga värden.

Här, Zlatan, har du några av favoritprylarna som du kan kirra i mångdubbel uppsättning för första årslönen i Madrid:

* 35 stycken Porsche Carrera
* 5 stycken likadana hus i Limhamn, Malmö – här blir det runt tio mille över, pengar du kan lägga på en välavlönad gardenboy (kanske är Ralf Edström ledig?)
* 800 stycken Harley Davidson VRSCF Muscle – OBS baspris! Vill du pimpa dem har du bara råd med kanske 600 stycken
* 40 000 stycken Playstation 3-konsoller – om det du har går sönder

Ja, det var ju bra tajming att lämna Italien för en weekend i Paris det här. Men det var ingen tillfällighet att det skulle brinna till i Ibra-land förr eller senare.
Jag upprepar väl mitt mantra från tidigare transferrykten: försvinner Zlatan från Inter tappar Serie A en aning i skärpa och stjärnglans om inte samma klubb lyckas knyta till sig ett supernamn. Och det gör de inte.
Jag kan inte se varför Didier Drogba (förutom en ömsesidig förälskelse med José Mourinho då) skulle lämna en klubb där han han chans på de stora pokalerna för en där han av allt att döma inte kommer att ha det.
Men, nu pratar vi om transfermarknad, potentiella lönehöjningsstrategier och Italien, en hyfsat ohelig treenighet, så det lär bli en lång sommar av spekulationer och rävspel.

Medierna i Italien har väl tagit saken något lugnare än hemma i Sverige, men visst vill man inte tappa sin superstar numero uno till Spanien.
Eller vill man det?
I en undersökning hos Corriere dello sport tycker 66 procent i detta nu att Inter ska sätta Ibra på transfermarknaden.
Kanske är det Milans supportrar som röstar?

Marco Di Vaio åt upp avståndet i skytteligan till Zlatan med ett tröstmål mot Palermo i dag. Vi har varit inne på det förut, men jag måste poängtera det igen. Serie A har i nuläget delad skytteligaledning mellan tabellettans fixstjärna (Ibra) och en anfallare i ett lag på väg att halka ner till Serie B (Vaia con Marco).
Nu får gärna tabellbitarna där ute läxa upp mig, men inte kan det ha hänt någon gång tidigare att en skytteligavinnare samtidigt flyttats ner?

Precis som för två veckor sedan är det flerdubbla målskyttar som är dagens melodi. Och precis som senast noteras både Totti och Chievos Pellessier för två strutar. Gaetano D’Agostino gjorde samma sak när Udinese slog Fiorentina och Precious Pippo gjorde vad han gör mest hela tiden numer och nätade tre gånger om mot Torino och tog upp Milan förbi Juventus till andraplatsen.

– Jag får väl tacka mina föräldrar för mina gener, säger Pippo till Domenica Sportiva.

Totti tog i dag plats på topp tio över Serie A:s mesta målgörare någonsin. På sjätte plats med 190 mål hittar vi Kurre Hamrin och på andra plats, med 225, Gunnar Nordahl.
Om Zlatans föräldrar begåvat honom med samma dna som Filippo Inzaghis går han om Hamrin typ år 2017.
Styvt räknat.

Det finns något monumentalt otillfredsställande med oavgjorda matcher, gör det inte? (Frånsett Chelsea–Liverpool i veckan då, det vore lite magstarkt att gnälla på den.)
På något sätt blev Juventus–Inter en väldigt…oförlöst historia. Utan matchhjälte, klimax och segrare. Utan att Zlatan fick spräcka den där störiga nollan han har mot Juventus.

Det är hur som helst lite underhållande att striden om tabellplaceringarna gjort att Juves supportar håller på Torino och Milans dito på Inter den här omgången.
Det handlar alltså om att Milan och Torino möts i morgon eftermiddag (eller i dag om ni inte läser Blogocalcio när ni kommer hem från krogen) och att Milan glider upp på lika många poäng som Juve om man slår Toro, som själva kippar efter luft just ovanför nedflyttningsstrecket.

Jag gillar att Jeffan tar upp tråden om fotbollsspelare och deras skostorlek. Själv stod jag i mixade zonen efter Romderbyt förra helgen och gjorde en note to self om att jag ska låna ut mina flipflops till Lazios Pasquale Foggia om han får skoskav i min närhet någon gång. Max storlek 37 har den pigge dribblaren från Neapel. Hans efter match-pjuck är för övrigt vita med rosa detaljer för den som verkligen undrar över Serie A-väsentligheter.