En fotbollsklubb styrs inte längre av bara av presidenten, ordföranden, vd:n, sportchefen och tränaren. Allt större inflytande ligger numera hos de ofta hårt finansiellt drivna  fotbollsagenterna.

– Jag är som en rådgivare, säger Mino Raiola själv om sin roll i Manchester United.

Raiola är en av fotbollens två mäktigaste agenter. Den andre heter Jorge Mendes. Två herrar, 48 respektive 50 år gamla, som likt oligarkerna efter Sovjetunionens fall i precis rätt tid förutsåg en växande marknad och lade vantarna på alla resurser innan de andra hunnit fram.

Men varför dominerar just de här två herrarna världsfotbollen? Två män med helt olika framtoning och taktik.

Vad de har gemensamt är att båda är framgångssagor. Mino Raiola började som springpojke i familjens pizzeria men blev tack vare sina språkkunskaper en viktig kugge i holländska företags affärskontakter med Italien.

Som 19-åring köpte och sålde holländaren en McDonaldsrestaurang med sådan vinst att hans finansiella framtid var säkrad. Via lokala klubben FC Haarlem tog sig Raiola sedan in i fotbollen och när Ajax behövde en italiensk tolk vid försäljningen av Bryan Roy till Foggia 1992 hittade Raiola sitt kall. Att köpa och sälja fotbollsspelare.

Jorge Mendes saga är inte helt olik Raiolas. Precis som sin holländske kollega föddes inte portugisen rakt in i fotbollsvärlden. Under ungdomsåren drev Mendes istället en videoaffär samt en nattklubb när han av en slump lärde känna Nuno Espírito Santo – då förbisedd målvakt i Vitória Guimarães.

Men hur kommer det sig då att de här herrarna härområdet uppskattades ha tjänat motsvarande 805 miljoner kronor (Jorge Mendes) respektive 240 miljoner (Mino Raiola)? Lägg till de 300 miljoner Raiola drog in bara den här sommaren när han sålde Paul Pogba (och de bildrättigheter han lyckades förhandla sig till vid Bosman-övergången från United till Juventus 2012).

Vi kan låta nämnde Nuno Espírito Santo – mannen som blev Mendes ingång i fotbollen – förklara.

– Folk kan inte föreställa sig hur många timmar han jobbar, säger Espírito Santo.

Det är självklart en del av förklaringen. Den andra kan vi hitta i detaljerna i övergången från Vitória Guimarães till spanska Deportiva La Coruna som Mendes ordnade åt målvakten 1997.

Nuno Espírito Santo hade fått beskedet av klubbens president António Pimenta Machado att han var fri att lämna Vitória Guimarães om någon bjöd mer än en miljon dolla. Men när Deportivo bjöd precis det ändrade sig presidenten.

– Nu vill jag ha fem miljoner.

Nunu blev rasande. Han blev fullständigt deprimerad. Nästa gång António Pimenta Machado träffade sin målvakt var i Nunos lägenhet. Jorge Mendes hade tipsat honom om att åka dit med eftersom Nuno inte mådde bra och synen som väntade presidenten när han klev in genom dörren var total misär.

I raseri över den uteblivna övergången hade Nuno slagit sönder all inredning. Själv var han berusad bortom allt förstånd.

– Är han full, frågade presidenten Mendes innan han fortsatte:

– Ta med honom i morgon. Ta honom i morgon men låt dem inte göra några tester på honom.

Dagen efter åkte Jorge Mendes tillsammans med målvakten för att skriva på för spanska Deportivo La Coruna. Då var Nuno Espírito Santo varken deprimrad eller bakfull.

– Allt var ett skådespel, erkände målvakten i en intervju med The Guardian i slutet av september i år.

Det var Jorge Mendes som hade kokat ihop planen. Det var han som hade vandaliserat lägenheten och det var han som uppmanat Nuno att låtsas vara berusad. Det var ett sista desperat trick och det är lätt att förstå Mendes frustration när man hör Nunos berättelse om hur portugisen hade väckt Deportivo La Corunas intresse och ordnat budet på en miljon dollar bara dagar tidigare.

– Han visste precis vilken tid Depors president lämnade kontoret varje kväll. Han gick alltid ner för trapporna och bort till en restaurang 100 meter därifrån – och Jorge var alltid med honom. Han körde 2,5 timme från Portugal varje kväll för de där 100 meterna eftersom han visste att de var guld värda. Sedan körde han 2,5 timme tillbaka igen.

Jorge Mendes fick igenom affären – han första som agent inom världsfotbollen. I dag representerar han bland annat Cristiano Ronaldo och har även gjort sig känd som en klubbyggare med enormt inflytande i de portugisiska storlagen Porto samt Benfica, spanska Atlético Madrid och franska Monaco för att nämna några.

Hans stora rival på agentscenen är Mino Raiola, med bland andra Zlatan Ibrahimovic och Paul Pogba i sitt stall, och även hans karriär fick en lysande start när han råkade befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Den platsen var Prag och tiden var mitten på 1990-talet när en ung Pavel Nedved löpte sönder Kroatiens gräsmattor.

Mino Raiola hade ända sedan Bryan Roys övergång till Foggia 1992 fortsatt smörja kontakten med tränaren Zdeněk Zeman. 1994 tog Zeman över Lazio och två år senare presentera Raiola det perfekta nyförvärvet för klubben. Nedved blev Raiolas väg in i fotbollens finrum men både hans framtoning och taktik skiljer sig på många sätt från Mendes.

Då Mendes sällan uppträder i media är Raiola känd för sina mer eller mindre genomtänkta utspel. Holländaren har bland annat kandiderat till Fifa-president efter att ha kallat utskämde Sepp Blatter för ”en senil diktator”.

Då Mendes jobbar med stora spelarstall, många medhjälpare och ibland hela klubbar agerar Raiola i mindre skala. Holländaren har visserligen inflytande i stora klubbar men det handlar då snarare om kontakter genom bärande spelare än direkt in i styrelserummen.

Istället har Raiola profilerat sig som klubbarnas fiende och spelarnas bäste vän. Ett utmärkt exempel är samarbetet med Rody Turpijn som Financial Times nu redogör för.

1998 var anfallaren på jakt efter ny klubbadress efter att ha blivit mer välbekant med läktarplatsen är gräsmattan i Ajax. De Graafschap anmälde som enda klubb intresse men det stoppade inte Mino Raiola från att ställa stenhårda krav på köparen.

Ett möte ordnades med De Graafschaps president på ett undanskymt motorvägshotell. Efter att Raiola markerat närvaro och makt genom att skryta om sitt täta samarbete med världsstjärnan Pavel Nedved så skrev presidenten ned sitt löneförslag till Turpijn.

Erbjudandet var högre än anfallaren tjänade i storklubben Ajax och hade Turpijn själv fått bestämma hade de skrivit på omedelbart. Men Raiola ville annorlunda.

– Vet du vad han tjänar i Ajax, bluffade Raiola och fortsatte:

– Det här är inget seriöst erbjudande. Kom Rody, det här är slöseri med tid.

De Graafschap-president fick panik och vädjade till duon att stanna. Under de kommande 20 minuterna förhandlade Raiola sedan fram ett kontrakt som säkrade Rody Turpijns finansiella framtid långt efter karriären.

Anfallaren blev en flopp i De Graafschap och slutade med fotboll när kontraktet löpte ut, bara 25 år gammal. Lönen från fotbollskarriären möjliggjorde ändå för Rody Turpijn att utbilda sig på universitet och skaffa sig en civil karriär.

Exemplet visar på Raiolas taktik. Holländaren har en liten kärntrupp av spelare som lägger sina liv och karriärer i agentens händer. När Mario Balotelli av misstag råkade sätta sin lyxvilla i Manchester i brand genom att avfyra fyrverkerier i badrummet ringde italienaren Mino Raiola först. Sen bandkåren.

– Jag är vän med 95 procent av mina spelare. Andra är min familj, säger Raiola.

Såväl framtoningen som taktiken är olika men en sak har Mino Raiola och Jorge Mendes ändå gemensamt. Den faktor som förmodligen är hemligheten till deras stora framgång.

Men det är knappast den där sexiga genvägen till rikedom som lata lycksökare hade önskat sig.

– Jag har rest runt Europa med en liten resväska i 20 år nu. Jag har fått offra saker. Jag har missat mina barns uppväxt, säger Raiola.

För bakom alla tjuvknep döljer sig även här det som är den gemensamma faktorn för nästan alla framgångsrika affärsman. Riktigt hårt jobb. Men är uppoffringen stor kan den finansiella belöningen också bli riklig.

Minst sagt.