Jag blir så himla, himla trött. Vad är det folk inte förstår?
Om det inte spelar någon roll, hur mycket man väger eller hur man ser ut. Då betyder det att man inte skall behöva känna sig vacker heller. Förstår ni? Så enkelt är det nämligen. Att alla dessa kampanjer, för naturlig skönhet, filmer om hur du ser på dig själv,  eller historier om din egen förmåga att känna dig vacker ”hur du än ser ut” fortfarande grundar sig i någon otroligt idiotisk idé om att det skulle vara viktigt att vara och känna sig vacker.

För nyhetsvärdet i följande mening borde vara en självklarhet:
Det är helt oviktigt att vara vacker.

Det är ingenting alls, noll, minus och nada. Det spelar ingen roll hur du ser ut, eller hur du känner inför ditt utseende. Egentligen kan du ignorera hela saken. Sedan att det är svårt och krångligt att bryta såna invanda mönster – såklart! Men vi kommer definitivt inte komma ett steg längre på vägen, genom att låta pre-pubertala flickor läsa om vad andra kvinnor väger. Det kommer bara påminna dem, om att det överhuvudtaget finns något så löjligt som en vikt, ett utseende och vikten av föregående.

Barn kan inte analysera nyanserat och sålla ut de små byggstenarna som skall skapa självförtroende, i en hög av ledsamt struntprat. De behöver raka rör och ord som inte strider mot varandra.

För vet ni, motpolen till att känna sig vacker, det är inte att känna sig ful.
Det är att inte ge ett jäkla jota i hur sjuttsingen du ser ut.
Eftersom det i grund och botten, båda två är ett himla fokuserande på ditt yttre. Oavsett om dufokuserar positiva känslor eller negativa. Faktumet är fortfarande att du fokuserar på någonting som är av noll relevans.

Jag vet att jag gör min beskärda del av utseendenormativa uttalanden. Det är inte heller bra. Jag är en hycklare och en medlöpare, men det är tillåtet i livet. Det är okej att ta en liten del av fighten, ett litet steg mot ett större steg. Som att kanske bli arg för att andra människors kroppar bedöms i en tidning för barn, eller att stora redaktörer skyller ifrån sig och inte kan se världen ur ett större perspektiv.

Så, vi kan väl ta och börja med att plocka bort sådant som är helt överdrivet genomäckligt, och sedan ta nästa steg, och nästa igen. Sakta kanske, men väldigt säkert, mot ett samhälle där små barn inte bantar och vuxna människor inte tvingar dem att göra det, med sina ”omedvetna” ord, handlingar, och bilder.