Jag har varit borta ett tag, det har ni nog märkt. Ibland gör livet så med en, man kanske inte hamnar under vattnet direkt, men vågorna skvalpar upp över näsan. Då får man ta det lugnt, äta mycket luncher på stan och glömma bort att tvätta håret i flera dagar. Ha flagigt nagellack, och inte slänga soporna som står innanför dörren. Sedan en dag, så känns dammet påträngande, och disken oroväckande vinglig på köksbänken. Då tar jag försiktigt fram trasan, och plockar fram det godaste schampot jag äger.

Och så tar jag mig tid att i flera timmar bara skura fram mig själv ur röran. Smörjer in ansiktet med olika typer av krämer, klipper luggen extra kort och möblerar om i sovrummet. Fotograferar mig själv nästan helt utan smink, tänker att jag är nog faktiskt himla fin ändå och börjar sortera böckerna i färgordning. Men sen slutar jag efter bara en halv hylla, och äter istället laxburgare med egenodlad sallad, och ser på Harry Potter i nya fladdriga byxor.

Hela huvudet är nu ovanför ytan igen, på heltid, och imorgon skall jag på begravning. Ni ser, ibland återkommer både hjärta och hjärna när man behöver dem allra mest.