Godmorgon mina små och god fortsättning. Nu är det äntligen, äntligen 2013 med alla dess utmaningar och nya (förhoppningsvis) fantastiska upplevelser. Jag antar för övrigt att ni har märkt att aktiviteten här inne har blivit lite mindre – förlåt för det! I helgen flyttar vi, och i nuläget är det mycket lådor överallt samt ett internet som knappt fungerar. Men om ni håller ut i några dagar till så kommer allt bli som vanligt igen. (Troligtvis ännu bättre!)
Men idag tänkte jag tipsa er om att Göteborgs Auktionsverk har fått in ett par lådor fyllda av olika smycken och bijouterier. Själv älskar jag en låda mded krimskrams då och då, och nedan kan ni se min favorit.
Nu är jag kär igen. Efter julens presentexplosion, så blir jag fortfarande betagen och vill genast lägga massor av onödiga pengar på den här godbiten. Tänk vad mycket vackert det finns ändå!
Årets bästa julklappstips måste nog vara följande, Kejsaren av Portugallien, av Selma Lagerlöf, med en dedikation inuti, skriven av finaste Selma själv! Jag våndas lite hela tiden över att den inte ligger i ett paket till mig under granen, men kanske någon annan vill ge den som försenad julklapp till en litteraturälskare? Drömklapp i alla fall.
Det finns vissa saker som gör mig helt nipprig. Söta fluffiga djur, vintageklänningar som passar perfekt, gamla medaljer från gymnasieskolor och massor av andra saker. Men en sak gör mig alltid lite extra stum. Nämligen gamla glas, muggar och bestick i fint skick.
För över hundra, ibland 200 år sedan, så satte sig familjer, älskande och ensamstående, gamla som unga, ner vid matborden, på bänkarna, i krogmiljöer, och åt mat tillsammans. Det dracks te och breddes smörgåsar, någon kanske fick i sig för mycket vin, och någon tog en extra bit tårta, fastän de lovat sig själva att låta bli.
Det är något visst med köksmiljöer, matrum och de tillbehör som hör till. Det får mig alltid att känna en extra fin känsla i magen när jag letar igenom loppmarknader och auktionskammare och får syn på den där gaffeln eller stopet som någon för länge sedan fört till sin mun. Matlagning och faktumet att man äter tillsammans, är väl något av de få saker som man alltid har gjort, och alltid kommer att göra. Det blir så lätt på något sätt att föreställa sig maten läggas upp på tallrikarna, i allt från små ruckel till vackra herrgårdar. Och jag kan utan svårighet föreställa mig dekadenta ungdomar som vräker sig i salongernas fåtöljer med ett glas vin i sin hand. Pratar entusiastiskt om politik och konst, eller bara om den vackra kvinnan vid bordet bredvid.
Att få plocka fram riktigt gamla gafflar och knivar, och föreställa sig att de för många, många år sedan lagts fram varsamt vid vackra tallrikar. Vid kanske ett bröllop eller en vanlig hederlig torsdagsmiddag, gör mig bara så innerligt himla glad. Jag skall någon gång hitta den där perfekta uppsättningen från tidigt 1800-tal, men än så länge drömmer jag bara.
Mina små vänner!
Jag har saknat er, internetproblemen fortsatte att hopa sig, och jag satt strandsatt återigen, i en uppsjö av olika typer av flyttlådor och pinaler. En helt klart stressig helg, vill jag mena. Men nu verkar det (knacka i trä!) som att vi är tillbaka på banan igen, om än fortfarande med några flyttlådor och pinaler fortfarande drällandes.
Idag tänkte jag börja morgonen lite mjukt, med några tips på julklappar som jag har snokat fram på Göteborgs Auktionsverks hemsida. Så, har ni en syster, mamma, bror eller någon annan som fortfarande är julklappslös, så kanske något av följande duger. (Ringen med pärlor är min absoluta favorit!)
Men sluta! Den här soffgruppen är nästan för fin för att finnas på riktigt. Det är synd, skam och pina att jag inte kan lägga ett vinnande bud på stört och gona mig i dessa skönheter under dygnets alla timmar. Tänk er att krypa upp i soffan med ett glas vin och kontemplera möjligheten att en ung dam för över 100 år sedan suttit där i frasig krinolin. Nej jag smäller av, det här var för mycket skönhet för en fredagsmorgon.
Något som många drömmer om (undertecknad inklusive) är att hitta den där tavlan på en loppmarknad, som senare visar sig vara värd miljoner kronor. Men något annat som jag tycker mycket om, är att plocka med sig tavlor av okända konstnärer. Sådana som med all säkerhet aldrig kommer bli värda mer än ramen de sitter i. Jag kan sitta och fundera över vem det var som målade bilden jag har på väggen, drömde han eller hon om att bli erkänd, eller målade denne bara för kärleken till konsten i sig? Var han fattig eller rik, ung eller gammal, och vad var hans relation till motivet? Det gör mig glad på något sätt, att hans tavla fått (om än en liten) upprättelse, genom att plockas upp ur den där lådan, dammas av, och återigen få pryda någons väggar.
Här är tillexempel en tavla som jag sitter och kikar på precis nu, på Göteborgs Auktionsverk. Den hade passat himla fint hemma hos oss, över soffan. Jag är, och kommer nog alltid vara, svag för havsmotiv. Och vilda båtar.
Jag smygletar lite efter ett sminkbord. Inte som att jag är på jakt på riktigt, men tanken börjar ta form, och jag börjar dividera med mig själv angående hur stor plats det egentligen kommer finnas i lägenheten, och om man bara flyttar på sängen lite så kanske… Men, det återstår att se. Idag hittade jag i alla fall en kandidat, ett alldeles förtjusande litet 60-talsbord med ett (hittills) alldeles förjusande pris. Vi får se, om sju dagar avslutas auktionen. Vem vet?
