Jag tyckte att Anneli Jordahl hade fått till en riktigt lång boktitel med sin ”Jag skulle vilja vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet).” Och boken – om Ellen Key – är en pärla.

Men se Alex Schulman tar det här med lång titel ett steg till med sin kommande roman: ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött”. Undrar om de som försöker få till snygga omslag med så långa titlar inte heller blir trötta? Nåväl, boken verkar lovande.

En av de bästa nutida svenska författarna är John Ajvide Lindqvist, tycker jag. Min älsklingsbok av honom är ”Människohamn”, så sjukt spännande.

I dag intervjuade jag honom om hans nya bok, som är en samling av historier. Den kommer i januari, och så gör intervjun. (Alltså, det är verkligen tur att jag är bättre på att skriva än på att plåta…)

Har försakat bloggen på grund av en massa annat jobb. Nåväl. I fredags hade filmen ”Svinalängorna” premiär, efter Susanna Alakoskis strålande roman. Jag tipsade om den i Söndagsbilagan, och här kommer det. (Om du inte läst den – gör det!)

”Svinalängorna” är en fantastisk uppväxtskildring med både mörker och värme. Att skriva en sådan debutroman  är minst sagt en bedrift. Den har självbiografiska drag, och handlar om klass, fulla vuxna, vänskap och känslan av att vara på samhällets baksida. Trots tunga teman är romanen inte alls svår, man bara flyger fram över sidorna. Den belönades – med rätta – med Augustpriset.
Handling: Berättarjaget är Leena, som bor i ett nytt bostadsområde i Ystad, fyllt av människor som hamnat lite utanför. Hemma pendlar det mellan hyfsad ordning och totalt kaos, när mamma och pappa lägger de få slantar som finns på alkohol.Leena och hennes kompisar är smärtsamt utsatta, men också starka och kaxiga.
Författaren:Susanna Alakoski är född i Finland 1962. Hon är utbildad socionom (vilket märks i den senaste romanen ”Håpas du trifs bra i fengelset”) och genusvetare. Hon har också varit pressekreterare hos Gudrun Schyman.
När jag intervjuade Susanna Alakoski berättade hon att hon satt ensam hemma i soffan när hon skulle se filmen första gången – hon var rädd för hur hon skulle reagera. Men hon blev nöjd.

Många korr på skrivbordet nu. Det är jag som läser runt och kollar vad det är för romandebuter på gång nästa år. Bögpar med vissa problem. En högst speciell ung kille. Två tjejkompisar som kör runt i en amerikansk bil. Bland annat.

Det kan nog bli nåt det här.

Beate Grimsruds ”En dåre fri” har nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris för både Norge och Sverige, första gången något sådant händer. Här kommer en kortintervju med henne:

Du är den enda som någonsin nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris för två länder, varför?

– Jag kommer från Norge, och har skrivit boken två gånger – både på svenska och norska. Det hade känts onaturligt om någon skulle översatt den till mitt hemspråk.

Hur vill du själv beskriva ”En dåre fri”?

– Den är en roman, men jag har blandat in egna erfarenheter. Huvudpersonen är en kvinna med psykiska störningar, som har det inom sig att vara både frisk och sjuk. – Det är en bok som handlar om skörhet och styrka, galenskap och skapande, om ytterligheterna i människans psyke. Det är en bladvändare, den mest lättlästa bok jag skrivit. Den är mörk, men också humoristisk.

Du har både nominerats till och fått flera priser – är det viktigt?

– Ja, på det sättet att nomineringar och priser kan göra att man får fler läsare. För då får jag fortsätta att hålla på med det roligaste av allt, att vara författare. Det är förstås uppmuntrande också.– Men det är jobbigt när jag sitter i en sal och är nominerad men inte vet om jag får priset, då blir man som en bricka i ett spel. Så är det inte här.

Namn: Beate Grimsrud. Ålder: 46 år. Yrke: Författare, filmare, dramatiker.Familj: Ja.Bostad: Lägenhet på Södermalm, Stockholm.

Ja, det har han i alla fall en i brittiska Philip Pullmans intressanta roman ”Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren”. Tvillingbrorsan heter Kristus och är den som förskönar allt som händer Jesus, så att det ska bli fascinerande berättelser att berätta vidare i Bibeln.

Vad passar bättre inför jul än att skriva om en kontroversiell Jesusbok? I morgon kommer min intervju med Pullman på Aftonbladets boksidor.

Ha en bra läshelg.

…är jag gruvligt trött på. vardagsliv, omständliga tråkiga utvikningar toppat med nåt slabbigt mord. Jag läser femtio sidor och förpassar dem till min allt mer gigantiska bokhög. Orkar inte ens nämna dem här. 

Ser i stället fram mot vårens böcker, ska nu kasta mig över katalogen: (A men ÅHH nu kom även den bilden på snedden)

Efter att ha haft en lite lagom lugn period fick jag plötsligen på allvar upp ögonen för att det är december i morgon.

Dags att öka takten lite. På Att göra-listan:

• Planera boksidorna till mitten av januari

• Boka in en rad författarintervjuer före jul och läsa de böckerna

• Skriva om årets bästa spänningsböcker till Söndagsbilagan

• Lista årets bästa pocketböcker till boksidorna

Ungefär. Sist men inte minst: Avskedsfika för redigerare Emma i dag kl 14.

Jag är i slutspurten på ”Geim”, som Svenska deckarakademin valde till årets bästa deckardebutant. Den handlar om en loserartad man som hittar en mystisk mobiltelefon som ger honom uppdrag.

Jag gjorde en kortintervju med författaren, Anders de la Motte:

Varför blev just [geim] utsedd till årets bästa kriminalroman, tror du?

– När jag kikar på motiveringen (förankrad i vår tid, skriven på dagens språk, med humor och spänning) så tror jag att deckarakademin uppskattar det som är lite annorlunda. Den är väldigt samtida, och språket sticker ut. Antingen gillar man stilen eller inte.

Hur är de två huvudpersonerna?

– HP är en slacker, en smålirare som känner att världen inte uppskattat hans unika förmågor – vilka de nu är… Därför är världen skyldig honom en tjänst, tycker han. Här är egocentrisk och inte särskilt sympatisk. Det var väldigt roligt att skriva hans språk.

– Livvakten Rebecca är tvärtom: Efter en händelse i det förflutna tycker hon att hon är skyldig världen en tjänst. Hon vill fixa alla problem och se till att det alla har det bra. Jag har de dragen själv, fast i mindre utsträckning.

Spelet i boken innehåller uppdrag som blir allt farligare – skulle du själv haka på?

– Nej, inte ett spel av den typen. Det som driver HP är inte pengarna, utan att få uppskattning för uppdragen. Det kan nog jag och många andra känna igen, till exempel bekräftelsen man får av en trevlig recension, eller några hejarop på Facebook. – Jag har grottat ner mig i hur lätt det kan vara att flytta gränsen för att få uppmärksamhet. 

Namn: Anders de la Motte Ålder: 39 år.Yrke: Säkerhetschef på ett internationellt it-företag, varit polis. Familj: Fru och två barn. Bostad: Villa i Lomma. Aktuell: [geim] utsågs till årets bästa deckardebut av Svenska Deckarakademin. SF har köpt filmrättigheterna.

Här kommer mina senast recenserade pocketböcker. Insåg nu att det bara var kvinnliga författare, men det var en slump och ingen mansmobbning. De två översta är verkligen superbt bra.

Roman: +++++ ”Vänta, blinka” av Gunnhild Øyehaug

Först tyckte jag att det redovisande språket var jobbigt. Jag hade fel. Det här en originell och rolig story, filmisk med sina olika trådar. Här finns bland andra den unga studenten Sigrid, författaren Kåre och den neurotiske Viggo. Alla söker de kärlek.

Roman +++++ ”Utrensning” av Sofi Oksanen

Det här är en av de mörkaste böcker jag läst, och fruktansvärt bra. Så har också Oksanen fått bland annat Nordiska rådets litteraturpris. Berättelsen handlar om krig och hämnd, svartsjuka och ondska. I centrum står en ung och en gammal kvinna.

Roman ++++ ”Och allt är förvridet” av Emma Ångström

Är huvudpersonen psykopat eller en vanlig kille som överreagerar? Ångström har skickligt konstruerat en psykologisk roman om Erik, som inte kan glömma sitt ex. Redan i starten smyger han i buskarna utanför hennes fönster – och så är man fast.

Spänningsroman ++++ ”Alfahannen” av Katarina Wennstam

I sin tredje spänningsroman med jämställdhetspatos tar sig Wennstam an filmbranschen. I centrum står machoskådisen Jack Rappe och den unga Emma, som fått sin första roll. Deras relation slutar blodigt och oväntat. Att författaren kan sitt ämne så bra ger det höga betyget.

Roman +++ ”Ögat över månskäran” av Libba Bray

En genreöverskridande historia som blandar historiska miljöer med fantasy och uppväxtskildring. Gemma, 16, passar varken in i det viktorianska England eller på internatskolan. Inom henne pockar mystiska krafter på uppmärksamhet. Ojämnt, men originellt.

Spänningsroman +++ ”Döden skall du tåla” av Karin Fossum

Det händer grymma, märkliga saker i bygden: Ett litet barn blir neddränkt i blod, en likbil åker till fel person… Fossum kör ett annorlunda grepp genom att snabbt avslöja vem som är den skyldige. Viss krypande spänning, men det riktiga drivet infinner sig aldrig.