Det har i alla fall Maria Sveland. Den säger till när hon behandlas fel. Ja,jag har definitivt en, jag också, tack och lov.

Nu kommer Sveland med en ny roman, om två unga tjejer, övergrepp och skvallret i en småstad. Den heter ”Att springa”.

Läs  min intervju med henne här.

Titta på de här titlarna, så otroligt 70-tal, ha ha ha:

”Fängelseboken”

”Här är Nordvietnam”

”När barnen gick i strejk”

”Olle och fabriken”

”Så här får man barn”

Jag är ju uppväxt med den här sortens böcker  (född 1966) och tyckte det var kul att läsa om dem i den kommande ”Proggiga barnböcker”. En del av den här sortens samhällstillvända böcker var vekrligen urbota tråkiga. Jag minns att jag fick nog och kom in i en manisk sagoperiod. Men samtidigt fanns ett samhällsengagemang och intresse för andra delar av världen som jag kan sakna.

Däremot klarar mina barn sig fint utan extremt detaljerade bilder på när ett barn föds, brrr.

Min kortintervju med författaren Kalle Lind kommer i morgondagens Aftonbladet. På framsidan syns hans son:

Se här fick jag en bild på ängeln som tittade förbi:

Växeln ringer: Du har besök.

Hm, väntade ingen.

I receptionen står en ung man med bar överkropp  – och gigantiska fluffiga, vita änglavingar. Jag började undra vad det var i kaffet i morse när han raskt överräckte en thriller om änglar. Om man vill vara rolig – och det man vill man ju – skulle man kunna tänka ”Vilken flax”.

Det var ett bokförlag som tänkt till.

Jag blev så paff att jag inte hann få upp mobilkameran ens, så ni får använda er vilda fantasi. HÄR stod han, tänk er:

Trenden efter vampyrer är änglar, enligt amerikanska förståsigpåare. Jag blev nyfiken och har nu läst en mestadels kritikerrosad roman som heter ”Angelologi – änglarnas tecken” av Danielle Trussoni. Den är en blandning av thriller, äventyr, historia och en massa änglar förstås. Icke runda, gulliga keruber dock, utan högresta, undersköna och onda varelser.

Inget för den som kräver realism.

Måste ändå säga att inget i genren om övernaturliga varelser går upp mot Anne Rices kultiga roman ”Samtal med vampren/En vampyrs bekännelse” från mitten av 70-talet. Läs mer om den här.

Min kollega Sköna Helena försökte intervjua författaren Maria Sveland om det går att vara feminist och gift, men fick nej. Något senare fick jag göra en intressant intervju med henne om hennes nya bok, makt och livet som skild (ja, det var kanske därför hon inte ville prata om äktenskap). Hehe.

Intervjun kommer ut på nätet också, meddelar när.

Helena och jag hade långt tidigare identifierat våra inre bitterfittor, som ryter ifrån när vi behandlas sämre för att vi är kvinnor, och t o m sökt ett stipendium för att krama ur det kreativa ur dem. Titta vilken fin bild kollegan skapade då (men nej, vi fick inte några pengar trots detta, obegripligt eller hur?):

I

…tycker Louise Boije af Gennäs, som kommit med en ny roman om just det.

Läs min intervju med henne här.

Radioprataren Morgan Larssons debutroman ”Radhusdisco” handlar om 80-talet. Om du är mellan 35 och 45 kommer du att hitta många kul tidsmarkörer, och hög igenkänning i den. Jag gjorde en kortintervju med honom:

Romanen bygger på din skoltid, varför fascineras du av 80-talet?
– Det var så mycket då som är helt upp och ner jämfört med i dag. Solarium var jättenyttigt, video jättefarligt, fröken badade toppless med klassen på badresan. Och man var ständigt rädd för att Sovjets ledare eller USA:s president skulle trycka på den röda knappen som satte igång tredje världskriget.
– Detta samtidigt som fantastisk popmusik skapades och klädmodet gick helt bananas. En mycket märklig tid.
Vad trivs du bäst med – att vara tonåring eller vuxen?
– Att vara vuxen, tveklöst. Man har erfarenhet och kan dessutom välja när man vill uppleva nya saker.
– I tonåren kommer det nytt på löpande band, vare sig man vill eller inte, samtidigt som kroppen förändras och kroppsdelar får helt andra funktioner. En otroligt påfrestande tid, men förstås också händelserik och fantastisk.
Har du haft någon nytta av att vara programledare i radio när du skrev boken?
– Oerhörd nytta. Radiopratet har tvingat mitt språk att bli mer direkt och bildrikt. I radio är stämning a och o och jag hade aldrig kunnat fylla ”Radhusdisco” med så mycket atmosfär och laddning utan radiojobbet.
Namn: Morgan Larsson. Ålder: 40 år. Yrke: Programledare för ”Christer” i P3 Bor: Göteborg.

Kollade på ”Babel” i går, där det handlade om satir. En som var med var serietecknaren Liv Strömquist, som i sitt senaste album häcklar vår dröm om den eviga tvåsamheten. En del bildrutor är sjukt roliga (fast kanske inte något man ska läsa oom man är nygift). Så här skrev jag om albumet ”Prins Charles känsla” i Söndagsbilagan:

Jag är egentligen inget stort fan av serier för vuxna.Men jag undrar om inte Liv Strömquist är ett geni.
Hon blandar vass feminism med oemotståndlig humor. Det är underbart att skratta högt och samtidigt lära sig något. Strömquist häcklar den moderna synen på kärlek, tvåsamhet och manligt/kvinnligt i denna lysande, knasiga bok.
Här finns ett par huvudteman. Dels hur absurt det kan te sig att kräva sexuell trohet – att ett långvarigt förhållande kan raseras på en sekund av ett övertramp, och kärlek förvandlas till hat.
Dels handlar det om makt, hur kvinnor generellt i alla tider gett omtanke och bekräftelse, medan män dragit sig undan och pysslat med sitt.
Allt gjort på ett kul sätt.

Här kommer mina recensioner av fem aktuella pocketböcker – bäst först. På boksidorna på lördag skriver jag om en riktig pärla – och en som jag blev besviken på.

Roman +++++
”Älskade syster” av Joyce Carol Oates
Skrämmande, oändligt välskrivet och spännande. Berättelsen bygger på ett verkligt brott – mordet på en liten amerikansk skönhetsdrottning. Berättare här är en störd, olycklig storebror. En psykologisk studie av det amerikanska samhället och själviska vuxna.

Roman ++++
”Skära för sten” av Abraham Verghese
En internationell succé om ett par föräldralösa tvillingbröder i Etiopien. Författaren är läkare, vilket märks tydligt. Det här är en bred episk berättelse om medicin, kärlek, familjeband och identitet. Något trög början, men det lönar sig att läsa vidare.

Roman ++++
”Glitterscenen” av Monika Fagerholm
Få kan skapa egna världar som denna finlandssvenska. Här är uppföljaren till den Augustprisade ”Den amerikanska flickan”. Huvudpersonerna har blivit äldre och lever vidare med sina demoner från barndomen.
Bör läsas för den förtätade stämningen, som inte går att uppleva i småportioner.

Roman +++
”Lämna världen” av Douglas Kennedy
I centrum står Jane, framgångsrik professor. När hennes liv på olika sätt faller sönder, tvingas hon starta på nytt. Kennedy är vanligen en säker kvinnoskildrare, men här lyfter inte berättelsen riktigt. Det blir hyfsad läsning för stunden. Läs hans ”Den andra kvinnan” i stället – den är suverän.

Roman +++
”Finns inte på kartan” av Carin Hjulström
Lättsam underhållningsroman om journaliststuderande Frida, som till sin fasa får praktik på en liten småländsk ort som håller på att tyna bort. I takt med att hon lär känna byn och dess invånare försvinner hennes fördomar.
Småtrevligt är ordet.