Romaner som är underhållande och samtidigt vill säga något – heja! Jag har precis gjort en kortintervju med Johanne Hildebrandt, som kommit ut med romanen ”Förbannade fred”, en uppföljare till ”Älskade krig”.

Båda handlar om programledaren Sara, som från början är en ganska ytlig och karriärbesatt typ, men som utvecklas ju mer hon ser av världens konflikter. Det jag gillar är att Johanne beskriver både småtjafs som väninnebråk, och vidrigheter som skövlade byar och kvinnors skam över att ha blivit våldtagna. Hon klarar båda faktiskt, förstås för att hon själv rest runt i olika konfliktzoner. Den mest ilskna bok hon skrivit, säger hon själv.

En ”Tre frågor” med henne kommer på söndag.

Att skriva bra om sex kan den bästa författare misslyckas med. Vi har väl alla skämts å författarens vägnar någon gång… Literary Review har sedan 1993 en tävling där den sämsta sexskildringen utses – det gäller litterära romaner, inte specifikt erotiska eller porriga böcker. Bland årets nominerade är nio av tio män (!). Två av dem har jag intervjuat, märkligt nog:

Amos Oz, med ”Rim på liv och död”, vars sexskildringar handlade om ganska misslyckade och meningslösa samlag mellan två som knappt kände varandra.

Nick Cave, som berättar om en sexdåres fantasier och eskapader i ”Bunny Munros död”. Men där är meningen att det ska vara plumt, snuskigt och bisarrt – hjälten urartar totalt och läsaren märker att han rentav begår övergrepp.

Sedan finns faktiskt den kritikerrosade ”De välvilliga” av Jonathan Litell med. Det mesta av huvudpersonens tankar kring sex är faktiskt äckliga, en del rätt sjuka. Hans hjärna är inte i toppskick precis, särskilt mot slutet. Men så är han naziofficer också… Läs om alla nominerade – och även utdrag ur böckerna för den som är nyfiken – här.

Bonniers kammade hem det skönlitterära Augustpriset även i år (förra året gick det till PO Enquist) med ”De fattiga i Łódź” av Steve Sem-Sandberg. En berörande roman om ett judiskt ghetto under andra världskriget – jag läste delar av den när den kom, men sedan kom andra jobbrelaterade böcker i vägen.

Läs om alla vinnarna här.

Har ni några favoriter, som är värda Augustpriset? Nästa år kommer bland andra min favvo John Ajvide Lindqvist med en ny läskig roman, och Klas Östergrens senaste, den hyllade ”Cigarett”, kan den möjligen räknas till nästa års nomineringar? Sedan vore Kerstin Ekman en värdig vinnare, men jag är tveksam till att hon hinner komma med något nytt, nu efter ”Mordets praktik”. Susanna Alakoski kommer med en ny roman ganska snart, men hon har ju redan fått priset för den utmärkta ”Svinalängorna”.

Vilka tycker ni ska tilldelas detta prestigefyllda pris?

Hysterin verkar total för ”New Moon”, den andra filmen efter ”Twilight”-böckerna av Stephanie Meyer. Även vuxna kvinnor är besatta, särsklit av den unge vackre vampyren. Ung nåja, han ser ung ut i sin skepnad i alla fall även om han har några hundra år på nacken. Det finns sajter där medelålders kvinnor hittar på sexscener mellan honom och tonårstjejen Bella, eftersom inte sådana scener förekommer i böckerna!

Jag gjorde en kortintervju med litteraturprofessor Yvonne Leffler, som är expert på skräck- och underhållningslitteratur (Hon ger böckerna 3-4 av 10 i betyg rent litterärt, men det är förstås inte stilen som är grejen):
Vad har Twilightböckerna som fått dem att sälja i över 70 miljoner exemplar?
– En nästan mytisk story med en effektiv kombination av romantik och skräck/gotik. Tonårstjejen Bella och vampyren Edward står för det omöjliga mötet: Han är farlig men samtidigt möjlig att kontrollera. Hon blir speciell genom att vara utvald av honom, det är väldigt klassiskt.
– Dessutom hamnar Bella i oerhört farliga situationer som hon klarar sig ur, även med hjälp av sitt eget mod och ansvar.
Varför fascinerar det här tonårsdramat så många vuxna kvinnor?
– Många medelålders kvinnor – kanske framför allt de som känner att de misslyckats i kärlek – finner en oerhörd attraktionskraft i att hänga kvar vid drömmen om hur det skulle kunnat bli. Ofta är det förbjudna extra lockande, och att skildra sexscener är inte så tabubelagt längre – däremot den här gränsöverskridande passionen. Spänningen mellan Bella och Edward sätter igång fantasier om det som inte är uttalat.

Varför är vampyrer och andra övernaturliga fenomen så populära just nu?
– Dels lever vi i ett samhälle som är oerhört kontrollerat av teknik. Vi har kommit till vägs ände i det rationella och undrar: Vad finns det mer? Dels lever vi i en allt mer mångkulturell värld, där vi måste lära känna de som är annorlunda, något som symboliseras av vampyrerna.
Namn: Yvonne Leffler. Ålder: 50. Yrke: Professor i litteraturvetenskap, med bland annat skräckfiktion som specialitet. Bor: Göteborg.

Veckans cafébok:”Kall som graven” av Peter Robinson, ny på pocket. Hittills välskriven och spännande!

Hemorrojdlitteratur – är det nya grejen? Jag blev genast nyfiken när jag hörde att den tyska programledaren Charlotte Roches roman ”Våtmarker” handlade om kvinnlig kroppslighet och sexualitet på ett väldigt udda sätt. Som gammal feminist tänkte jag förstås att detta kan vara något nytt och spännande, dessutom har boken sålts till hela 25 länder.

Nu finns den på pocket, och jag har läst den. En speciell upplevelse, sjukt äcklig ärligt talat. Den handlar om den unga kvinnan Helen, som ligger på sjukhus för att operera sina hemorrojder. Hon funderar över sin kropp, sitt liv och tänker på diverse grejer som har med kroppsutsöndringar att göra. Boken har både plus och minus.

• PLUS: ”Våtmarker” rymmer en stark kritik mot det kvinnliga superavskalade skönhetsidealet, där det inte får finnas minsta doft, skavank eller hårstrå (utom på huvudet). Här skildras en kvinna som är fri i tanken, uppkäftig, sexuell och djärv. Dessutom finns ett starkt familjedrama i botten.
• MINUS: Det blir FÖR äckliga beskrivningar av hemorrojderna, bajs, sår och hennes märkliga sexuella upplevelser – alltså, jag är inte pryd, men det finns gränser… Läs får ni se. En orgie i äckel, så till den grad att jag ibland fick skumma texten.

Mitt betyg på boken kommer på boksidorna på söndag.

Så här ser den ut

Det var kul på Forums höstfest i går. Förutom att det är trevligt att träffa förlagsfolk på ett lite lättsammare sätt så dyker det alltid upp gamla kollegor på sådana här tillställningar. 

Det blev inte bara boksnack eftersom jag pratade en del med folk som jag jobbat ihop med på Aftonbladets underbara, galna Kvinnaredaktion tidigare. Utan en skön mix av nätdejting, tidningsskvaller, klassklyftor och en förnedrande men rolig möhippa.

På bilden syns Jennifer Wegerup, som jobbar här på Sportbladet och nu bloggar på Wendelasajten om sin mammaledighet, min chef Lena Bergman (hon undrade just hur hon blev på bilden – ingen kommentar…) och Anna Larsson, redaktionschef på Amelia som också skriver krönikor i Svenska Dagbladet. Glada typer.

Jag har precis gjort en kort intervju om fenomenet med Stephanie Meyers Twilightböcker, som också blivit filmer. Bara böckerna har sålt i över 70 miljoner ex!!!

Jag har själv en viss faiblesse för vampyrer,  men har inte hunnit läsa dessa -de är ju från början ämnade för tonåringar. Men massor av vuxna kvinnor är helt galna i romansen mellan tonårstjejen Bella och den snygge vampyren Edward. Har ni läst böckerna/sett någon av filmerna? Är de värda att läsa, och i så fall: varför? Eller är det för kasst/barnsligt?

November får mig inte att hjula av lycka. Men trevliga inbjudningar piggar definitivt upp.

I kväll ska jag och chefen Lena på Forums höstfest. Hon är något av en mingelmästare, alltid trevlig och glad och vet vad hon ska säga. Det vet nog jag också, mitt problem är att jag är lite ansiktsblind, ni vet som kronprinsessan Victoria. Det händer alltid på sådana här tillställningar att någon hälsar igenkännande och möts av ett halvstelt leende från mig medan hjärnan går för högtryck: Vem f-n är detta?? Så om någon av er läser det här så vet ni varför jag ser konstig ut.