Äntligen april! Nu börjar sommarvärmen komma tillbaka och strandbarerna slår upp sina serveringar efter vintern. Playan blir därmed återigen Barcelonas pulserande mittpunkt. Perfekt spanläge hittar man på den tillbakalutade baren Salt. Den ligger precis nedanför det emblematiska hotellet W, som med sin segelform syns på kilometers avstånd. Det är med andra ord inga problem att hitta hit. I de snygga solstolarna kan man dricka supergoda mojitos och avnjuta den bästa utsikten över Barcelonetas strand.

Precis bredvid har det framgångsrika och temperamentsfulla klädmärket Desigual nyligen slagit upp sitt huvudkontor och en anslutande butik. Själv har jag i ärlighetens namn aldrig riktigt känt mig bekväm i deras design, men märket är synonymt med Barcelona. Ett förslag till den som vågar sig på att kombinera exotiska romdrinkar med lätt psykedelisk shopping.

Den här helgen har värmen börjat komma tillbaka på allvar i Barcelona. I dag var det över 20 grader och jag tog en ordentlig långpromenad längst stranden, som en vårsöndag som denna var nästan lika full som under sommarmånadernas högsäsong. Om man då vill ha lite lugn och ro är partytricket att ta sig bort från Barceloneta och bortom Port Olímpic.  Där ligger en radda stränder, bland annat nudiststranden Mar Bella. Men det är inte riktigt min gebit utan jag fortsatte till stranden längst bort som heter Llevant. Där håller många surfare till, så dem låg jag och spanade på medan solen värmde och vågorna brusade. Gött.

Läs mer om Barcelonas olika stränder på turistbyråns officiella hemsida.

Många tänker på lufttorkad skinka och chorizo när spansk mat kommer på tal. Själv äter jag dock gärna vegetariskt och min nya favoritrestaurang är Veggie Garden som ligger i stadsdelen Raval ett stenkast från konstmuseerna MACBA och CCCB.

Veggie Garden är en veganrestaurang som drivs av nepalesen Ramesh Niraula. Han och hans sköna gäng serverar riktigt god indisk och nepalesisk mat, men även vegankäk ur det europeiska och mexikanska köken till mycket överkomliga priser.

Köket är öppen non-stop från klockan 12.00-23.30 och förutom varmrätter finns burgare, smörgåsar, tapas och efterrätter. Deras populära trerätters lunchmeny med vin inkluderat landar på strax över 8 euro. Saknar du råsaftcentrifugen där hemma? Detoxa lite på semestern och hugg in på  juicerna gjorda på frukter, grönsaker och så kallade ”super fruits” som acai, shia och goji. Själv brukar jag dricka ekologisk vin eller öl. Har ännu inte hunnit testa deras vegancocktails.

Veggie Garden ligger på Carrer dels Àngels 3. Av oklara skäl ligger deras hemsida nere för tillfället.

Den här gatan är för övrigt ett vattenhål om man är sugen på att testa internationellt, prisvärt kök. Strax bredvid ligger La Rosa Negra, som serverar gott mexikanskt käk i en färgsprakande, stimmig miljö – och mojitos för 3,5 euro. Du har också den smarriga vietnamesiska restaurangen Bun Bo som är jättemysig.

När jag reser mellan Spanien och Sverige behöver jag alltid en dag eller två för att ställa om min dygnsrytm – trots att länderna ligger i samma tidzon. Men det kan det bli ändring på framöver. Spaniens regering har nämligen föreslagit att tiden ska ställas tillbaka en timme i landet. Syftet är att få ordning på spanjorernas ”permanenta jetlag” – orsakad av diktatorn Francisco Francos vurm för Nazityskland för 71 år sedan.

I dag är tiden alltid den samma i Barcelona och i Stockholm. Däremot får man vrida tillbaka klockan en timme på Kanarieöarna, vilket känns rimligt eftersom de ligger en bra bit ut i Atlanten. Fram till 1942 gällde detta även det spanska fastlandet, men under andra världskriget beslutade Franco att övergå till den centraleuropeisk tid som hans allierade Mussolini och Hitler följde. Och så har det förblivit.

Jag har ofta lagt fram den här tidsomställningen som en möjlig förklaring när förvånade vänner på besök undrar varför middagen vi ska på börjar klockan 22. Eller varför det är omöjligt att hitta en lunchrestaurang som serverar dagens rätt före klockan 13.30. Jag brukar även skämtsamt tillägga att det här är ett land som lider av en kollektiv sömn- och ätstörning.

Nu verkar Spaniens regering resonera likadant. I rapporten slås det fast att spanjorerna lever med konstant jetlag eftersom den officiella tiden inte på ett naturligt sätt följer solens upp- och nedgång. Följden blir ljusare kvällar och mörkare mornar – och att Spanien är det land i Europa, kanske i världen, där man äter lunch och middag senast på dagen.

Frågan debatterades i kongressen redan i höstas och har nu hamnat hos finansdepartementet där förslaget utreds vidare. Tanken är att detta ska öka spanjorernas produktivitet och ekonomiska konkurrenskraft. Frågan hade somnat in lite bland allmänheten, tills New York Times skrev om spanjorernas absurda dygnsrytm nu i veckan.  De flesta spanjorer jag pratat med säger dock stolt, och en smula indignerat, att det minsann inte är något fel på deras matvanor.

Att ta bort den här tidsmässiga kvarlevan från Spaniens 36 år långa diktatur kan dock lätt göras genom att strunta i att gå över till sommartid. Om jag däremot kommer att få ordning på min mat- och sovklocka på köpet återstår att se.

Så här under vårvintern frossar katalanerna i calçots – grillad vårlök. Lökarna doppas i en speciell sås som heter romanesco och består av mandel, tomat och torkad paprika.

Håll utkik efter ”calçotada” på restaurangmenyerna – för 25-30 euro får du då en trerätters lunch med vin och kaffe. Vårlöken äts som förrätt och sedan är det grillat kött och korv till huvudrätt.

Traditionellt serveras knippet med grillad lök på en tegelpanna. Det yttersta skalet är förkolnat och därmed börjar det lite slafsiga skalandet och ätandet som får mig att tänka på svenska kräftskivor.

Den stora smakförhöjaren är såsen, som heter romesco. Den har jag börjat köpa på burk för att äta på egen hand i andra lite mindre traditionella sammanhang (läs: till pastan hemma framför teven).

Ofta åker man ut ett stort sällskap och äter calçots på någon lantlig restaurang, till exempel Can Portell en dryg mil utanför stan.

Men det finns även bra ställen strax utanför Barcelonas centrum. Till exempel rustika El jardi de l’ápat som ligger nära Parc Güell och har en fantastisk utsikt över hela staden.

Jag hade nyligen vägarna förbi klädbutiken Siempre Yo, som drivs av Ludvika-tjejen Karin Möllhagen. Hon vänder sig till modemedvetna män och Karin blandar trendiga lokala märken från Barcelona med skandinavisk design.

Vad har du i butiken?
En blandning av svensk och skandinavisk design som till exempel Soffta eyewear och Sneaky Steve, som vi mixar med lokala märken gjorda här i Barcelona till exempel det snygga skomärket Maians. Vi försöker stötta unga, talangfulla entreprenörer och jobbar också med två unga killar som vid sidan av sina studier gör coola t-shirts med tryck.

Hur tycker du att Barcelona är som shoppingstad?
Det är svårt att få samma modeutbud i Spanien som i Sverige. Här dominerar de stora kedjorna som Zara och Pull and Bear för män. Det var bland annat därför som jag öppnade Siempre Yo.

Dina shoppingtips till modemedvetna män?
Jag är personligen en vintagefantast och tycker därför om stadsdelen Raval, där det finns en hel gata med vintagebutiker som heter Carrer de la Riera Baixa.

Var shoppar du själv helst?
Jag brukar alltid rekommendera smågatorna i stadsdelen Born. Där finns det många boutiques som både säljer dressat och mera street. Gatorna Carrer dels Flassaders och Carrer del Rec är bra och omkring dem kan man leta sig runt. Har jag en fredagseftermiddag ledig älskar jag att strosa runt i Born där man kan hitta små torg att fika på.

Varje gång jag går förbi den här väggen, som inte ligger så långt ifrån där jag bor i stadsdelen Born, har det alltid hänt något nytt. Så här såg den ut idag:

De vindlande gatorna i Barcelonas gamla stad är full av kreativ samtidskonst – det gäller bara vet var man ska leta. Därför har några eldsjälar börjat ordna guidade grafittiturer, en av dem kallar sig Barcelona Street Style Tour.
Turen är gratis, men med en förhoppning från guidens sida om en donation på valfri summa.

En våg av julmatsstinna turister intar just nu Barcelona för att tillbringa nyårshelgen i Sydeuropas kanske festligaste stad. Själv har jag ännu inte riktigt bestämt vad jag ska hitta på. Här fattas beslut gärna i sista stund. Men efter en sen middag någonstans kommer jag med största sannolikhet att bege mig mot Plaça Espanya där tolvslaget kommer att firas med fyrverkerier utöver det vanliga.

Staden Barcelona satsar nämligen stort, med start i år, på att bli en referenspunkt för nyårsfirande i Europa.
Showen börjar 23.30 och pågår fram till 00.15. Bland annat ingår ”eldsprutande vulkaner”, ljusprojektioner och en stråkorkester. Själv är jag mest nyfiken på det 15 meter höga mänskliga torn som ska resa sig på tolvslaget.

Plats: Fonts de Monjuïc
Metro: Plaça Espanya

I år firar jag jul tillsammans med en svensk-katalansk familj här i Barcelona. I den tror barnen fortfarande att det är jultomten, eller rättare sagt bajsstocken ”cagatió” som kommer med klapparna.

Denna vedklabb har under hela december stått framme i barnfamiljers hem där den matats med nougat. När julafton slutligen kommer slår barnen på stocken med en pinne och sjunger en sång som uppmanar cagatió att bajsa ut klapparna i den säck som hänger över dess bakdel.

För mig är den roll som avföring spelar i den katalanska jultraditionen märklig. Det tar nämligen inte slut här. Julkrubban ser ganska exakt som den hemma i Sverige – förutom att det smugit sig in en liten bajsande gubbe med neddragna byxor.

Den här filuren kallas el caganer, ”bajsaren”, och är en storsäljare på julmarknaden Fira de Santa Llúcia. Bajsarens ursprung är omtvistat, men den har under flera århundraden varit en del av den katalanska folktraditionen.

Igår lagade jag och en svensk kompis skagenröra. Jag hade tagit på mig ansvaret att införskaffa den luriga ingrediensen färsk dill. Till dags datum har jag ännu inte stött på denna kryddväxt i någon spansk maträtt. Jag gjorde som jag brukar och styrde stegen till marknadsstånd nummer 537 inne på den turisttäta saluhallen La Boqueria.

Trots att det bor så många svenskar i Barcelona är ryssarna förmodligen stans största dillkonsumenter fick jag reda på efter lite småsnack med försäljaren, som även säljer gräslök. Garneringen till alla svenska högtider som man kan tänkas vilja fira i Barcelona är med andra ord säkrad.

Liten ordlista

Dill
Spanska: eneldo
Katalanska: anet

Gräslök
Spanska: cebollino (ibland verkar detta ord även gälla för salladslök)
Katalanska: cibulet