Sundhage hoppades få positiva svar när Sverige mötte Kina i Algarve Cup, men fick nog snarare ett antal nya frågetecken.

Sverige började bra och vaskade fram ett par riktigt heta målchanser redan under matchens första fem minuter. Emmelie Konradsson serverade Lotta Schelin två skarpa lägen, men Lyonspelaren brände båda.

Missar framåt kan vara kostsamma, men sällan så dyrköpta som försvarsmisstag. Det vet Nilla Fischer som gick bom och fick se Kina ta ledningen med 1–0 efter 32 minuter.

Pia Sundhage valde att byta såväl Lisa Dahlkvist som Emmelie Konradsson i paus till förmån för Hanna Folkesson och Johanna Almgren.

Om det var bytena som gav effekt eller den hårtork som jag kan tänka mig att spelarna fick av den forna skyttedrottningen låter jag vara osagt, men de blågula lyfte sig i vilket fall duktig efter halvtidsdrickat.

Med bättre aggressivitet, högre intensitet och en portion jävlar anamma tog Sverige över taktpinnen totalt i andra halvlek. Det ena svenska anfallet avlöste det andra, men resulterade allt som oftast bara i vunna hörnor.

Spelövertaget kom till slut att betala sig.

Sara Thunebro skickade i väg ett mellanting mellan inlägg och skott som letade sig in i mål efter knappa 60 minuters spel. Målet var riktigt vältajmat för Thunebro som spelade sin 100:e landskamp i karriären.

Efter målet tryckte Sverige på för ett segermål, utan att lyckas.

Med matchen kvar i färskt minne tänker jag mig att Pia Sundhage väljer att se positivt på det sätt som Sverige höjde sig efter paus och faktiskt tog över spelet helt och hållet.

Samtidigt så tror jag att hon har en handfull frågeställningar med sig tillbaka till hotellet. En av dessa frågor är om hon verkligen ska fortsätta att spela Nilla Fischer i mittförsvaret, en annan är sannolikt om Lisa Dahlkvist är det bästa alternativet i balansrollen på mittfältet.

Fischer har inte övertygat som mittback. Inte alls. Hon gjorde en miss som kostade ett baklängesmål när damlandslaget träningsspelade på Bosön för ett par veckor sedan och hon gjorde samma sak mot Kina i dag.

Och Dahlkvist, som förde en ganska anonym tillvaro under sina 45 minuter på planen, överglänstes klart av Umeås Hanna Folkesson i eftermiddagens fajt.

Sundhage blev knappast mycket klokare i valet av yttermittfältare heller. Varken Marie Hammarström, Emmelie Konradsson, Johanna Almgren eller Susanne Moberg klev fram på det sätt som jag tror att förbundskaptenen hade hoppats på.

Nej, det enda egentliga svaret som Sundhage fick i matchen mot Kina var att Linköpings Jessica Samuelsson inte är redo för matcher mot internationellt motstånd ännu.

Spelarkritik
Ingen spelare nådde riktig toppklass, vilket kanske heller inte är att vänta sig mitt i försäsongens Sverige.

+++
Kristin Hammarström, Emma Berglund, Caroline Seger, Lotta Schelin och Hanna Folkesson svarade alla för godkända insatser.

++
Sara Thunebro och Emmelie Konradsson gjorde helt okej prestationer, precis som Johanna Almgren och Marie Hammarström.

+
Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist kan betydligt bättre, Nilla Fischer har en del att jobba på om hon ska spela mittback i EM och Jessica Samuelsson får stå på tillväxt ett tag till.

***

Hanna Folkesson fick chansen att spela centralt på mittfältet och tackade med att göra ett inhopp som kan ge en EM-biljett.

***

Sofia Jakobsson gjorde ett piggt inhopp och visade att flytten till Chelsea har gjort gott.

***

Johanna Almgrens inhopp lovade gott inför kommande matcher.

***

Det står klart att Pia Sundhage & Co har en hel del jobb framför sig. Anfallsspelet klickade inte i matchen mot Kina. Förhoppningsvis ser det bättre ut redan mot Island på fredag.