Rosengård har visat intresse för och varit i kontakt med holländskorna Lieke Martens och Danielle Van de Donk en längre tid. Ändå dröjde det innan uppgifterna kom ut i media.

Intresset för Kopparbergs/Göteborgs holländska duo har varit känt för många med insyn i de damallsvenska toppklubbarna. I dag bekräftade Rosengårds sportchef Therese Sjögran Malmöklubbens intresse för Kvällsposten.

Nu ser det dock inte ut som att Sjögran lyckas värva både Lieke Martens och Danielle Van de Donk. Den senare är enligt flera obekräftade uppgifter så gott som klar för spel i Arsenal.

Tränarfrågan i Malmöklubben tycks nu vara på väg mot en lösning. Sjögran berättar för Kvällsposten att Jack Majgaard Jensen är klubbens förstaval. Vem som kommer att assistera honom är dock oklart. Sedan tidigare står det ju klart att Daniel Nilsson lämnar klubben, det gör även målvaktstränaren Thomas Håkansson och fystränaren Johanna Sjögren.

Rykten har gjort gällande att förre tränaren Jonas Eidevall är aktuell för rollen som ny assisterande tränare. Den som lever får väl vad de ryktena är värda.

***

Eskilstunamittfältaren Petra Larssons besked att hon slutar spela kom både plötsligt och överraskande. Larsson, som fanns med i Pia Sundhages senaste landslagstrupp, väljer att att satsa på en civil karriär.

Beskedet innebär att Eskilstuna behöver hitta en ersättare och att Pia Sundhage får tänka om kring hur det blågula mittfältet ska se ut fortsättningsvis.

Kif Örebro överraska den stora hemmapubliken och fotbolls-Europa när man kryssade mot PSG i Champions League i går. Men trots 1–1 hemma är det kraftig fördel för Parislaget i returen.

Tre minuter tog det för Örebro att slå hål på fjolårsfinalisten Paris Saint-Germain. Adelina Grabus hittade Sanna Talonen-Torstensson som gav hemmalaget ledningen.

Rivstart. Chocköppning. Skrälläge. Kalla det vad ni vill.

Hemmaledningen stod sig länge och det krävdes ett historiskt mål av en notorisk målskytt för att rädda poäng och anseende för PSG. Med 20 minuter kvar att spela nätade Anja Mittag och fastställde slutresultatet till 1–1.

Målet var tyskans 49 i Champions League och gjorde henne till turneringens bästa målmakare genom tiderna.

Nu ger jag Örebro ytterst små chanser att ta sig vidare i turneringen, trots att man i går visade upp den typ av lojala och ramstarka försvarsspel som tog laget till en andraplats i damallsvenskan i fjol. Ett välorganiserat och otroligt effektivt försvarsspel som förbundskapten Pia Sundhage skulle kunna lära mycket av.

***

I gårdagens andra svenskmatch, den mellan Chelsea och Wolfsburg drog tyskorna det lägsta strået efter att norskan Caroline Graham Hansen avgjort med tolv minuter kvar att spela.

Målet, det avgörande, såg definitivt inte otagbart ut för diamantbollenvinnaren Hedvig Lindahl. Inte på tv-bilderna i alla fall.

***

Apropå Diamantbollen har jag läst den ena hyllningstexten efter den andra om vinnaren Hedvig Lindahl. Jag sällar mig inte till den skaran, inte fullt ut i alla fall.

Lindahl är en värdig vinnare, i likhet med alla andra som fått ta emot det prestigefulla priset. Det är hyllningarna som jag tycker har saknat rimliga proportioner.

Det är inget snack om att Lindahl är Sveriges bästa målvakt i dag. Den ohotade landslagsettan gjorde dessutom sitt absolut bästa mästerskap i Kanada i somras.

Men är hon därigenom landets bästa spelare? Kanske. Att hon svarade för sitt bästa internationella mästerskap berodde till största del på att hon inte gjorde några misstag, misstag som hon svarat för i tidigare EM- och VM-turneringar.

Det, tillsammans med att Lotta Schelin, Caroline Seger och Nilla Fischer inte kom upp i full potential under vårsäsongen och VM lade grundlade Lindahls diamantbollenvinst.

Därmed inte sagt att hon inte är en värdig vinnare.

***

Det fortsätter röra på sig i de damallsvenska klubbarna. Sara Thunebro har meddelat att hon slutar medan korsbandsskadade Elina Sadiku kritat på för en fortsättning i Eskilstuna.

Mallbacken har sajnat nytt kontrakt med skotskan Eilin McSorley. En annan skotska, Jane Ross, lämnar Vittsjö.

Umeå har meddelat att finskorna Tuija Hyyrynen och Emmi Alanen får lämna, eftersom klubben inte har råd att ha dem kvar. Även om det finns massor av tid att värva spelare så tycker jag det börjar se både mörkt och tufft ut för Umeå.

Ett steg ner, i Sunnanå, är ny tränare klar. Det blir Jackie Bachteler som styr skutan nästa säsong. Bachteler som var tilltänkt som assisterande tränare i nykomlingen Djurgården …

Ett breddläger på Bosön var en del i Sveriges förberedelser inför EM 2013. Med några månader kvar till OS-kvalet upprepar Pia Sundhage konceptet.

I dag presenterades de 32 spelare som kallats landslagslägret på Bosön i slutet av månaden. Pia Sundhage har tagit ut fyra målvakter och 28 utespelare, däribland Michelle De Jongh, Mimmi Löfwenius, Zecira Musovic och Jennifer Falk.

Jag är positiv till initiativet med ett breddläger där förbundskaptenerna verkligen får chansen att studera och följa spelare som vanligtvis inte är med i landslaget på nära håll.

Och jag gillar verkligen att spelare som Michelle De Jongh, Mimmi Löfwenius och för den skull Stina Blackstenius ges chansen att bli varma i de blågula kläderna utan att behöva bära den press som kvalmatcher innebär.

Det blir lite lugnare och mer avslappnat på Bosön.

Sundhages spelarval går alltid att diskutera, men det är egentligen bara två uttagningar som jag ställer mig riktigt frågande till: Petra Andersson och Emma Holmgren.

Men kanske finns det en tanke bakom uttagningarna.

Jag såg att min bloggkollega Johan Rydén frågade sig varför Antonia Göransson inte fanns med i truppen. Frågan är onekligen relevant. Göransson har visat att hon kan prestera på hög nivå och kan mycket väl visa det igen.

Rosengård är på jakt efter en målvakt. Eskilstuna likaså. Och kanske även Linköping. Intressant nog är de toppklubbarna ute efter samma spelare – Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod.

Kathrin Längert har fått lämna mästarklubben Rosengård. Emelie Almesjö har sagt adjö till serietvåan Eskilstuna. Nu är båda klubbarna ute efter att stärka upp sina respektive trupper med en första- eller andrekeeper.

Mycket, till och med väldigt mycket, talar för att båda lagen fajtas om att få Erin McLeods namnteckning på ett nyprintat avtal. Som av en händelse framkommer det i en intervju med Vancouver Sun att den kanadensiska VM-målvakten drömmer om att spela i antingen Rosengård eller Eskilstuna.

Om Linköping är med i samma race låter jag var osagt. Klubben står just nu med två målvakter, men ingen av dem är naturliga förstaval i damallsvenskan.

Erin McLeod är bra. Riktigt bra. Men hon kostar en rejäl slant också. Samtidigt finns det målvakter på hemmaplan som är lika eller åtminstone nästan lika bra – och betydligt mycket billigare.

Personligen så anser jag att svenska klubbar generellt sett är lite för bra på att gå över ån efter vatten. Jag säger inte att så är fallet i kampen om Erin McLeod, utan över huvud taget.

Det finns många svenska spelare med stor potential, med möjligheter att ta jättestora utvecklingskliv – bara de hamnar i rätt miljö. Två färska exempel är Pauline Hammarlunds utväxling i  och Olivia Schoughs dito i Eskilstuna. Två spelare som tidigare fört en tynande och långt ifrån imponerande tillvaro i andra klubbar har kommit till klubbar där de fått möjlighet att blomma ut, att växa och ta fantastiska steg.

Hur kommer det sig då att så många klubbar missar de guldkorn som faktiskt finns på nära håll och värvar mycket avsevärt dyrare spelare från utlandet istället? Det enkla och krassa svaret är att många klubbar har för dålig koll.

Istället för att åka regionen eller kanske till och med landet runt och se många matcher låter de sig vara i händerna på agenter. För somliga klubbar kan det vara en ekonomisk fråga, att man faktiskt inte har ekonomiska möjligheter att ge sig ut i landet för att se och scouta spelare, för andra handlar det om bekvämlighet.

Naturligtvis är det enklare att få en lista på spelare från en agent än att köra eller åka några hundra mil för att se halvtaskiga matcher i förhoppning om att hitta en framtida stjärna. Men det är också dyrare, i långa loppet.

Nu kan jag låta som en bitter och klagande gubbe, och det är jag också från tid till annan. Men när det handlar om spelarrekrytering vet jag sannerligen vad jag pratar om, där har jag snustorrt på fötterna. Det har jag ju nämligen själv ägnat mig åt i ett antal år.

Så vad vill jag egentligen säga med det här inlägget? Jo, att majoriteten av de damallsvenska klubbarna skulle kunna spara tiotusentals, kanske till och med hundratusentals, kronor varje år om de jobbade mer som Piteå gör, eller Gefle i herrarnas allsvenska – istället för att rekrytera från spelarlistor de får på mejl från agenter.

Det har varit landets sämst bevarade fotbollshemlighet under hösten.
Överraskningsfaktorn var därmed helt obefintlig när Rosengård i dag tillkännagav värvningen av skyttedrottningen Gaelle Enganamouit.

Övergången som hela damfotbolls-Sverige gått och väntat på är nu ett faktum. Gaelle Enganamouit spelar i Rosengård de två kommande säsongerna. Skyttedrottningen, som gjorde 18 mål för Eskilstuna under säsongen, blir ett väldigt värdefullt tillskott för Malmölaget och ökar på den offensiva styrkan markant.

Med kameruanskans namnteckning på ett tvåårskontrakt har sportchefen Therese Sjögran krattat manegen för fler intressanta rekryteringar. Om pengarna räcker vill säga.

Enligt obekräftade uppgifter kan en ny tränare vara på väg till klubben, precis som en ny assisterande coach. Därtill lär en målvakt, en back och åtminstone en anfallare till finnas med på önskelistan. Rekryteringar som kräver en viss ekonomisk muskelstyrka.

Damallsvenskans bästa vänsterfot återfinns i Piteå – även nästa säsong.
I dag blev det klart att June Pedersen stannar kvar i överraskningslaget.

Spelarkarusellen har inte stått still, tvärtom. Eskilstuna har förlängt med såväl Malin Diaz som isländskan Glodis Perla Viggosdottir sedan mitt senaste inlägg.

Men det har hänt mycket mer än så.

Mallbacken har fått ny tränartrojka, Umeå har säkrat upp nyckelspelaren Rita Chikwelu över ännu en säsong och värvat Sabrina Henriksson. Längre norrut, i Piteå, har Hanna Pettersson och norskan June Pedersen kritat på för ytterligare ett år. Piteå har även värvat forwarden Felicia Karlsson från Eskilstuna.

Allra mest har det hänt i Kopparbergs/Göteborg som förlängt med trotjänarna Anna Ahlstrand, Sara Lindén och långtidsskadade målvakten Loes Geurts. Dessutom har man lyckats locka till sig Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.

Göteborgs val både förvånar och imponerar. Hammarlund är en bra rekrytering som kan slå riktigt, riktigt väl ut. Då har jag svårare att förstå tankegångarna bakom beslutet att behålla Geurts som varit borta på grund av hjärnskakning väldigt länge, särskilt som man redan har Fanny Lund och kontrakterat Jennifer Falk.

Umeås strategi står inte heller helt klar för mig. Chikwelus namnteckning var lika nödvändig som värdefull, men rekryteringen av Henriksson såg jag aldrig komma. Kanske vet klubben något som jag inte känner till.

Då tycker jag att Piteås val av ersättare till Pauline Hammarlund visar på en betydligt tydligare plan för lagbygget. I Felicia Karlsson kan sportchefen Leif Strand ha hittat precis den anfallare klubben behöver för att fylla luckan efter Hammarlund och ta nästa steg.

***

Mina främsta fundering just nu är: Vilken klubb som knyter till sig Katrin Schmidt?

Men jag undrar också vilka klubbar som har bäst spelarkoll och plockar guldkornen från degraderade AIK och Hammarby.

Så fort silly season startade på riktigt presenterade Linköping höstens hetaste värvning: U23-landslagsspelaren Alexandra Lindberg. 

Först kom tränaren Viktor Eriksson överens om en fortsättning i klubben och därefter kritade viktiga mittbacken Vaila Barsley på för ytterligare en säsong. 

I dag föll nästa pusselbit på plats när Annica Svensson skrev på för två nya säsonger i Eskilstuna. 

Jag skulle inte bli överraskad om fler Eskilstunaspelare, som Olivia Schough och Malin Diaz, förlänger sina kontrakt inom de närmaste dagarna. 

Men succélaget får ursäkta, Linköping har levererat höstens hetaste och mest intressanta värvning hittills. 

Det är förra Hammarbybacken Alexandra Lindberg jag syftar på. Lindberg har en riktigt stark säsong bakom sig, i ett långt ifrån framgångsrikt Hammarby. 

Snabb, tuff och enormt bolltrygg är tre egenskaper som kännetecknar den nyblivna U23-landslagsspelaren, som jag tror kommer ta nya, stora kliv i sin nya, bättre omgivning. 

Någon egentlig ersättare till Charlotte Rohlin, som somliga valde att benämna henne, är hon dock inte. Lindbergs spelstil är vitt skilt från Rohlins, men en tillgång kommer hon att bli.

Alexandra Lindberg har goda förutsättningar att bli landslagsspelare redan under nästa år – antingen för Sverige eller Finland. 

Även Kopparbergs/Göteborg har gjort klart med ännu en spelare. Målvakten Jennifer Falk har bestämt sig för spel i klubben. 

***

Jag hann inte mer än publicera inlägget innan Felicia Karlssons övergång från Eskilstuna till Piteå blev offentlig. 

Där finns potential till utveckling och succé. Bra jobbat Piteå!

Tre matcher, tre vinster. Sverige har fått en riktigt smakstart på EM-kvalet.
Kvällens match mot Danmark gav tre nya poäng och mer hopp inför OS-kvalet.

Men, det är ändå på tok för tidigt att hylla spelet och höja laget till skyarna. Nog för att Sverige var bättre, skapade fler och vassare chanser – men mot ett Danmark som inte lyckades kvalificera sig till VM tidigare i somras.

I OS-kvalet väntar än tuffare motstånd för Pia Sundhages landslag. Som tur är finns det tid att justera och finslipa detaljer tills dess.

Tillbaka till matchen på Gamla Ullevi som spelades inför storpublik, 11 244 åskådare. Någon klang och jubelföreställning var det inte fråga om. Snarare en jämn, under långa stunder tempofattig, match där det svenska försvaret inte ställdes på särskilt många svåra prov eftersom Danmark konsekvent vägrade att hota i djupled.

Så frågorna om Sundhage hittat rätt i backlinjen och i försvarsspelet blev obesvarade.

De svar som gavs var dock positiva. Caroline Seger gjorde sin bästa landskamp på länge. PSG-spelaren var aktiv, delaktig och inblandad i det mesta Sverige skapade i offensiv riktning.

Hon satte dessutom dit segermålet efter en timmes spel.

Även Lisa Dahlkvist såg pigg ut, låt vara mot ett danskt mittfält som inte var det snabbaste som klivit in på Gamla Ullevis hösttunga gräs. I anfallet visade Olivia Schough fart, fantasi och fortsatt fin form.

Eskilstunaanfallaren var pigg matchen igenom och svarade för ett riktigt fint förarbete till Segers 1–0-mål. Sofia Jakobsson var löpvillig och rapp i vanlig ordning, dessvärre gjorde Lotta Schelin ännu en i raden av bleka insatser.

Lyonspelaren har inte målat i blågult sen i maj, om man ser till spelmål. Oroväckande? Ja, absolut. Men Schelin har sina bästa år bakom sig och jag tror inte att ”den gamla Lotta” kommer tillbaka igen.

Sådan är fotbollen, sådant är livet.

Desto mer glädjande då att Stina Blackstenius fick göra landslagsdebut. Tolv minuter fick hon på sig, Linköpingsforwarden – och betydligt fler kommer det att bli.

Blackstenius inhopp var tillsammans med Segers mittfältsspel och tre nya poäng de största glädjeämnena i Göteborg i kväll, på planen. Vid sidan av var rekordpubliken den största höjdaren.

***

Jag önskar att Sundhage hade modet att lyfta ut en blek Lotta Schelin och ge plats till säsongens hetaste anfallare, Pauline Hammarlund. Form är färskvara och Piteåspelaren har varit i ruskigt bra slag länge, till skillnad mot Schelin.

***

Ytterbackarna Jessica Samuelsson och Elin Rubensson klarade sig ganska bra i mötet med Danmark. Fysiskt sett är båda två en tillgång, spelmässigt inte lika mycket så.

Ett par dussin felpassningar räcker som motivering.

***

Årets sista tävlingsmatch slutade med seger. Ett skönt sätt att sätta punkt för ett svajigt och långtifrån lysande svenskt landslagsår.

När landslaget spelar tävlingsmatch nästa gång är det en OS-biljett i potten. Då måste spelet vara ett, kanske två snäpp bättre än det var i kväll. Men tills dess kan Sundhage & Co glädja sig åt en höst som givit tre raka vinster i EM-kvalet.

Serieledning och två matcher kvar att spela – då kom chockbeskedet. Tränaren Viktor Eriksson meddelade att han skulle lämna Eskilstuna, oavsett hur säsongen slutade. I dag kritade han på för ännu ett år i klubben.

Det svänger snabbt. För tre veckor sedan stod det klart Viktor Eriksson skulle lämna Eskilstuna efter årets succésäsong. I dag meddelade klubben att man kommit överens med Eriksson om en förlängning som sträcker sig över de två kommande säsongerna.

Kovändningen kan visa sig bli viktig och värdefull för klubben.

Det dröjde inte så himla lång tid efter nyheten om att Eriksson skulle lämna Eskilstuna som uppgifter om att han trots allt kanske kunde bli kvar började sippra ut.

I dag blev det klart.

Personligen tror jag att beslutet är positivt både för Eskilstuna och Eriksson, som kamperat ihop ett bra tag nu. Men det är förutsatt att att parterna verkligen lagt det som låg till grund för ”schismen” bakom sig.

Viktor Eriksson har gjort ett gediget arbete med Eskilstuna och förvandlat ett elitettanlag till allsvensk guldkandidat. Vad han och tränarteamet, som blir intakt, kan åstadkomma nästa säsong ska bli väldigt intressant att följa.

***

Det har varit relativt lugnt på transferfronten. Nästan tråkigt stiltje. Den här veckan kommer emellertid en, kanske till och med ett par, riktigt intressanta övergångar att bli offentliga …

Ibland är fotboll helt fantastiskt, ibland alldeles fasansfullt. I dag var den både och. Guldjubel i Rosengård och lättnad i Mallbacken blandades med tårar och besvikelse i Eskilstuna och Hammarby.

Rosengård var bäst när det behövdes som mest. Malmölaget rivstartade mot Linköping, avgjorde matchen på 23 minuter och dödade samtidigt all dramatik. Det var aldrig något snack.

Laget som vacklade efter sommaruppehållet, som saknade sina sålda stjärnor, struktur och trygghet samlade sig. När det väl drog ihop sig darrade man inte det minsta. Tvärtom. Rosengård stod stabilt och presterade på topp – som ett mästarlag gör.

Efter 5–0 mot Linköping i säsongsavslutningen är Malmölaget tveklöst en värdig guldvinnare.

***

Natasa Andonova var Rosengårds stora segerorganisatör. Makedonskan gjorde mål i storsegern mot ett Linköping som tydligen tappade luften helt efter krysset mot Eskilstuna förra helgen.

***

Eskilstuna gjorde sitt när man besegrade Kopparbergs/Göteborg. Segern kändes nog ändå som en förlust när Rosengård knep guldet med en poängs marginal.

***

Det blev en kamp om guldet hela vägen fram till den sista omgången. Det tackar jag Rosengård, Eskilstuna, Piteå och Linköping för. Damallsvenskan behöver just den typ av toppstrid som det blev i år.

***

Piteå avslutade säsongen med en mållös match mot Hammarby på bortaplan. Poängen räckte för en tredjeplats i tabellen och därmed lilla silvret. Om något lag, vid sidan av succégänget Eskilstuna, satt färg på serien den här säsongen så är det Piteå.

***

Små marginaler är det värsta som finns, åtminstone om man inte har dem på sin sida. På plats på Zinkensdamms IP fick jag se Hammarby spela helt jämnt mot Piteå – och dessutom pressa tabelltrean under en stor del av andra halvlek.

En poäng blev det för Stockholmslaget, vilket hade varit en framgång för fyra, fem veckor sedan. I dag var poängen inte värd någonting alls.

Eftersom Mallbacken kom tillbaka från underläge två gånger i bortamötet med Umeå innebar krysset på Zinkensdamm att Hammarby åker ur damallsvenskan – med minsta möjliga marginal.

Ett mål skiljde Hammarby och Mallbacken åt efter 22 spelade omgångar. Ett enda, futtigt mål. Om Katrin Schmidt nickat några centimeter lägre i slutet av matchen mot Piteå hade den klockrena ribbträffen kanske förvandlats till ett avgörande segermål.

Precis så fasansfull, brutal och hård kan fotbollen vara ibland. Skillnaden mellan jubel och tårar kan vara mikroskopiskt liten. Men det är ju å andra sidan det som gör sporten så oerhört fantastisk och underbar.