Tyresö besegrade Eskilstuna United med 2–0 på söndagen och är därmed vidare till kvartsfinal i Svenska Cupen – trots ekonomiska problem, oro och kaos.

Ekonomiskt sett är Tyresö en klubb i djup kris. På det sportsliga planet går det bättre.
I eftermiddags besegrade man Eskilstuna United med 2–0, efter mål av Christen Press och Marta, och kvalificerade sig för kvartsfinal i Svenska Cupen.

Men samtidigt som laget nu fortsätter sina förberedelser inför första kvartsfinalen i Women´s Champions League nästa söndag så bubblar det av oro under ytan.
Det vittnar en hel rad klubbar i Damallsvenskan om. Klubbar som alla blivit kontaktade av Tyresöspelare, eller deras agenter, som vill lämna klubben.

Merparten av spelarna i Stockholmsklubben har kontrakt som löper ut i sommar.
Men frågan är hur många av dem som faktiskt spelar kvar ända tills dess – och om det ens blir en vårsäsong för klubbens vidkommande.

Förra veckan var de sammanlagda skulderna uppe i 7,8 miljoner kronor och de fortsätter att växa.
En lyckad Champions League-sejour räcker inte på långa vägar för att rädda klubbens ekonomi, det kan bara en välvillig och ytterst generös sponsor göra.

Men jag är skeptisk till att en sådan sponsor finns.
Och med vetskapen att spelare och ledare i Tyresö under en längre tid har känt till att klubbens ekonomi varit risig, för att uttrycka det milt, vill nog få om ens någon gå in med stora summor.
I synnerhet med tanke på att klubben kan degraderas och i värsta fall vara historia om bara någon månad.

…

Det spelades två cupmatcher ytterligare i eftermiddag.
Vittsjö besegrade Jitex med 2–0 och Sirius slog tillbaka Älta med 2–1.

Därmed är Kristianstad, Kif Örebro, AIK, Sirius och Tyresö vidare till kvartsfinal i Svenska Cupen.

På tisdag gör Linköping och Kopparbergs/Göteborg upp om en kvartsfinalbiljett och veckan därpå möts Umeå IK och Piteå i den sista åttondelen.

…

Svenska Fotbollförbundet ska ha sig en känga.
Man rapporterar och redovisar resultaten från herrmatcherna i Svenska Cupen, men skriver inte en rad om dammatcherna.

Det är bara för dåligt.

Hon har redan varit i Umeå vid två tillfällen.
Nu dyker nigerianskan Gladys Nnenena Akpa upp i Norrland igen och erbjuds kontrakt av klubben.

Till helgen kommer nigerianska landslagsspelaren Gladys Akpa tillbaka till Umeå.
Ni som följer bloggen vet att hon provspelade för klubben redan förra sommaren och var nära ett kontrakt nu i vintras. Då kom kom den nigerianska pappersexercisen i vägen för ett avtal.

Nu är de byråkratiska hindren ur vägen och Akpa kommer att erbjudas kontrakt av Umeå IK fram till sommaren.

– Det är en spännande spelare som vi kommer att erbjuda ett tremånaderskontrakt till att börja med, med förhoppningen om att hon ska kunna spela hos oss hela säsongen, säger Umeås sportchef Torbjörn Nordström.

Därmed förstärks Umeås unga trupp ytterligare, både sett till kvalitet och rutin.

Tio dagar före första Champions League-kvartsfinalen har Tyresö drabbats av en rejäl skadesmäll.
Målvakten Tinja-Riika Korpela är skadad och riskerar att missa matchen mot Neulengbach.

Det stormar i Tyresö just nu. Klubben har stora ekonomiska problem att ta itu med samtidigt som man håller på att förbereda sig inför kvartsfinalmatcherna mot österrikiska Neulengbach i Champions League.

Och som att klubben inte har nog mycket att reda ut vid sidan av planen har laget nu också drabbats av ett tufft avbräck inför de kommande cupmatcherna.
Den finska landslagsmålvakten, Tinja-Rikka Korpela, är skadad och riskerar att missa båda kvartsfinalmatcherna.

Enligt uppgifter har finskan ådragit sig en höftskada som kan hålla henne borta från spel i upp till en månad. Viktigt att nämna är att uppgifterna inte har bekräftats från Tyresö, vilka jag har sökt för en kommentar.

Däremot fick jag tag i Finlands förbundskapten Andrée Jeglertz, som var väg hem från Cypern där det finska landslaget spelat Cyprus Cup.
Jeglertz valde dock att vara ganska försiktig i sin kommentar:

– Det är inget jag vill kommentera. Det får klubben uttala sig om, sa förbundskaptenen.

Två av Jeglertz landslagsspelare var emellertid mer frispråkiga och bekräftade tidigare i dag att Tyresömålvakten dras med skadeproblem.

Nu står Tyresö förvisso inte och faller med Korpela. Man har ju faktiskt Carola Söberg att luta sig mot.

…

Tyresös ekonomiska situation har skapat en osäkerhet i klubben. Uppgifter om spelare som kontaktat andra klubbar avlöser varandra.

Bara i dag har jag pratat med ett par damallsvenska klubbar som uppger att de kontaktats av spelare som önskat prata eventuella lösningar för framtiden – om Stockholmsklubben inte skulle lyckas reda ut den minst sagt prekära situation man nu befinner sig i.

…

Det började bra med vinster över Danmark och USA.
Men avslutningen av Algarve Cup blev inte lika munter. Uddamålsförlusten mot Japan följdes upp med en ny trist torsk mot Island.

Eftersom matchen inte visades på tv är det omöjligt att komma med en bra analys. Däremot fick jag riktigt bra rapportering från matchen, både under och efter densamma, av personer på plats.

Det som förenar rapporterna är bilden av ett svenskt spel som inte riktigt fungerade fullt ut och ett försvar som både bjöd på ytor och chanser.
Och som förlorade mot Island med 2–1.

En förlust som Lotta Schelin sammanfattade ganska koncist:

”Det känns lite plumt att gå förlorande ur en bronsmatch mot Island”.

Sverige ska inte behöva förlora en landskamp mot Island. Inte ens om man vaskar om rejält i laget under matchens gång.
Men så blev det och Algarve Cup fick ett ganska snöpligt och trist slut för svenskt vidkommande.

…

I en tid när röda siffror och ekonomiska kriser är alldeles för vanliga i Damallsvenskan kom ett glädjande pressmeddelande från Umeå IK i kväll.

Klubben, som var oerhört nära ruinens brant för ett par år sedan, gjorde ett starkt 2013. Omsättningen ökade med 1,4 miljoner kronor, från 7,8 till 9,2 miljoner kronor, och gick 460 000 kronor plus.

I Algarve pratade Pia Sundhage om hur viktigt det se vad man kan bli och kan göra.
I dag visade det svenska landslaget att man har en bra bit kvar att vandra innan man också gör det man vill kunna göra.

Sverige hade chansen att för första gången sedan 2009 ta sig till final i Algarve Cup. Ett kryss eller en seger mot Japan skulle göra förhoppning till verklighet.

Men så blev det inte. Trots ledning med 1–0.
Japan vann matchen (2–1) och Sverige får rikta in sig på tredjeprismatch istället.

Ingen vidare match
Och i ärlighetens namn så var det ingen vidare match i Faro i eftermiddag.
Tempot var långa stunder ganska lågt, passningsprocenten sannolikt ännu lägre och kvaliteten någonstans mellan mini- och lättmjölk.

Det tog liksom aldrig fart. Japan spelade sitt fina och rörliga, men inte alltid så effektiva kortpassningsspel medan Sverige blandade och gav såväl  i passningsspelet som i spelet i stort.

Men det fanns ljusglimtar, individuella insatser som gladde. En var Carola Söbergs målvaktsspel (bortsett från några skönhetsfläckar), Nilla Fischers alltid lika säkra agerande en annan och Hanna Folkessons kloka positions- och passningsspel en tredje .
Och så fanns det okej effektivitet, före paus.

Med mindre än fem minuter kvar av en ganska tråkig första akt slog Therese Sjögran en frispark som touchade den japanska muren, ändrade riktning och tog en perfekt båge för Linda Sembrants panna.

1–0 till Sverige och finalbiljetten mot Tyskland som i en liten ask.

Japanska jubel
Så blev det ju som bekant inte.
En svag inledning och en lite trist avslutning av andra halvlek tog Japan till finalmötet med de regerande Europamästarna istället.

1–1 kom efter en lika huvudlös som usel bakåtpassning av Jessica Samuelsson. Bollen gick fram till japanskan Ogimi som rullade in kvitteringen bakom Carola Söberg, som kom på mellanhand.

Och det var Japan som var det bättre laget efter paus.
I 30 minuters tid höll asiaterna i taktpinnen och förde spelet, utan att för den skull omsätta detta i riktigt farliga chanser.

Sen stack Sverige upp och skapade ett par fina möjligheter att avgöra.
En frispark från Sjögran hamnade via japansk kalufs i stolpen och någon minut senare serverade Lotta Schelin inhopparen Antonia Göransson ett gyllene läge att avgöra, men avslutet var för snällt och gick rakt på målvakten.

Trots det såg Sverige ändå ut att kryssa sig fram till final.
Fram till att de olyckliga omständigheterna gjorde entré i Faro.
Linda Sembrant fick bollen på handen i eget straffområde och Japan kunde avgöra från elva meter – en minut från slutet.

Tog inte chansen
Att ha chansen och att ta chansen är två väsentligt skilda saker. Sverige hade det ena och misslyckades med det andra.

Framför allt på grund av att man under långa stunder saknade skärpa och rörlighet, men också på grund av att passningsspelet under delar av matchen höll alldeles för svag kvalitet.
Men man förlorade också för att man faktiskt mötte ett bra landslag (Japan är rankat trea i världen).

Inför matchen ifrågasatte jag uttagningen av Carola Söberg (och det gör jag väl till viss del fortfarande). Men Söberg gjorde en bra match och svarade för flera fina aktioner. Hon var dessutom ganska nära att rädda straffen som avgjorde matchen.

Ytterbackarna, Samuelsson och Elin Rubensson, svarade för tämligen svaga insatser. Båda två hade problem i matchen och den förstanämnda var i allra högsta grad inblandad i det japanska 1–1-målet.

Desto bättre var då Sara Thunebro i sitt inhopp (kom in direkt i andra halvlek). Veteranen  var aktiv, klev in i närkamper och visade med tydlighet att hon verkligen inte vill släppa ifrån sig vänsterbacksplatsen utan fajt.

I övrigt var det, som jag skrev inledningsvis, framför allt Fischer och Folkesson som var de verkliga glädjeämnena.

Lotta Schelin spelade sin andra match från start efter skade- och sjukdomsuppehållet och var sin vana trogen löpvillig och aktiv.
Lyon-anfallaren fick dock inte sitt spel att stämma lika bra i dag som hon fick mot USA. Och det blev några offsidelöpningar för mycket dessutom.

Svart på vitt
Totalt sett svarade Sverige för sin spelmässigt sämsta match i turneringen. Det som fungerat tidigare stämde inte alls lika bra i dag och det som varit okej förut var inte godkänt i eftermiddag.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Landslagsledningen fick ganska klara besked om vad som behöver bli bättre om det det ska kunna bli ett lyckat VM nästa sommar.

Passningsspelet var en sådan detalj, rörligheten en annan.
Och det är väl klart bättre att få de beskeden nu än ett år fram i tiden.
Nu finns fortfarande en hel del tid att spela på. Det gör det inte i mars 2015.

Kopparbergs/Göteborg hade hoppats knyta till sig holländskan Sherida Spitse inför säsongen.
Men landslagsmittfältaren hamnade i norska Lilleström och jakten på en mittfältare har gått vidare.
Nu riktar man enligt uppgifter in sig på Wales landslagsmittfältare Jessica Fishlock.

Enligt obekräftade, men vanligtvis väldigt bra, källor ska Kopparbergs/Göteborg vara intresserade av att knyta till sig 27-åriga Jessica Fischlock.
Walesiskan tillhör visserligen Seattle Reign, men har tidigare varit utlånad från klubben till såväl Glasgow City som Melbourne Victory.

Hur mycket som ligger i de uppgifter som sipprat ut återstår att se, men Fishlock är en duktig mittfältare som sannolikt skulle stärka upp Göteborgslaget ytterligare om affären går i lås.

…

I helgen nåddes jag av uppgifter om att Vittsjös huvudsponsor, Wiwood, skulle ha avslutat sitt åtagande hos klubben.
Om informationen visar sig stämma är det ett hårt ekonomiskt slag för Skåneklubben.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det än så, innan jag tagit ett snack med klubbens ordförande Olof Sixten. To be continued, helt enkelt.

…

I eftermiddag spelar Sverige sin tredje och avslutande gruppspelsmatch i Algarve Cup. Världstrean Japan står för motståndet i en match där Pia Sundhage kastar om lite i den blågula elvan.

Tyresös Carola Söberg tar plats mellan stolparna och Linda Sembrant tar plats bredvid Nilla Fischer i det svenska mittförsvaret.
På mittfältet får Umeås Hanna Folkesson chansen från start, precis som Rosengårds Lina Nilsson.
Folkesson ersätter Lisa Dahlkvist medan Nilsson tar Sofia Jakobssons dito. Den sistnämnda spelar på topp tillsammans med Lotta Schelin.
Linköpings Charlotte Rohlin och PSG-spelaren Kosovare Asllani saknas på grund av skador.

Att Hedvig Lindahl skulle få vila en av matcherna var ganska väntat. Assisterande förbundskapten Lilie Persson berättade redan inför turneringen att man hade för avsikt att låta två målvakter spela i Algarve Cup.

Men att det skulle bli Söberg som fick chansen trodde jag nog inte.
Tyresökeepern, som 31 år gammal har en landskamp på meritlistan, är duktig, men håller enligt min mening inte för landslagsspel.

Och med tanke på att Söberg sannolikt spelar sin sista säsong i Damallsvenskan – och om det vill sig illa som backup till finska landslagskeepern Tinja-Riikka Korpela – känns valet av målvakt i mötet med Japan märkligt.

Klockan 15.30 sparkar matchen igång. Då får vi se om Tyresömålvakten kan motbevisa det jag just skrivit.

Som rubriken avslöjar är Algarve Cup över, i alla fall för min del.
På grund av annat åtagande har jag nämligen blivit tvungen att resa hem.
Men tro mig när jag säger att jag kommer att hålla full koll på vad som händer även på avstånd.

Landslaget hade en helledig dag i går, bortsett från tre kvarts mediamingel på hotellet. Medan konkurrenterna bland andra snackade med Pia Sundhage, Therese Sjögran, Nilla Fischer och Annica Näsmark passade jag själv på att sätta mig ner med Kosovare Asllani och Hanna Folkesson. (En del av resultatet kan ni se här).

Den sistnämnda svarade ju för i mitt tycke riktigt starka 45 minuter i segermatchen mot USA.
Hennes bästa halvlek i den blågula dressen – hittills.

I Folkesson tror jag faktiskt att Pia Sundhage & Co har mer att hämta. Umeå-mittfältaren har ett spel i sig som kan ge ännu bättre balans, stadga och defensivt kunnande på det svenska mittfältet.

I morgon fortsätter Algarve Cup med den tredje och sista gruppspelsmatchen där Sverige ställs mot världstrean Japan.

Lotta Schelin lär sannolikt ta plats i den svenska elvan igen. Däremot är forwardskollegan Kosovare Asllani ett stort frågetecken. PSG-spelaren har haft en muskelbristning i låret tidigare och dras nu med en krånglande ljumske.

Innan turneringen sparkade igång pratade assisterande förbundskapten Lilie Persson om att man hade planer på att ge två målvakter speltid i Algarve Cup.
Om man nu väljer att gå på den linjen skulle morgondagens match sannolikt kunna vara den där man låter förstavalet Hedvig Lindahl vila.

I så fall skulle jag tro att det blir Carola Söberg som tar plats mellan stolparna.
Magkänslan säger att landslagsledningen rankar Tyresömålvakten före Veronaproffset Stephanie Öhrström.

Hur man väljer att göra blir offentligt i kväll när den svenska startelvan presenteras på förbundets hemsida.

…

Bäst i dag: vårsolen.

…

Sämst i dag: att jag är många, långa mil från Albufueira.

USA var det bättre laget, men Sverige gick vinnande ur striden.
Det är precis det som fotboll handlar om, att vinna matcher, och det gjorde Sverige i dag.

Jag sitter i det lilla fiket under läktaren på Estadio Municipal, arenan där Sverige besegrade USA på för någon timme sedan, och försöker samla tankarna.
Intrycken är många och svaren … ja, i alla fall några.

Ser man till matchen som helhet var USA det bättre laget. Inget snack om saken.
Laget var lite rappare, bättre i passningsspelet och skapade betydligt fler chanser.
Men det spelar liksom ingen roll när Sverige vann med 1–0.

Spelmässigt blev matchen precis den värdemätare jag hade förväntat mig och som landslagsledningen hade räknat med.
Den avslöjade brister och svagheter i det svenska laget och spelet, men visade också på vilka styrkor som finns.

Redan under matchens första 15 minuter blev det tydligt att det svenska laget har problem när motståndarna pressar hårt, högt och bra.
De svenska spelarna sjönk djup, spred bollar omkring sig och agerade stressat – och det krävdes en straffräddning för att förändra matchbilden.

Räddningen signerad Hedvig Lindahl var det definitivt inget fel på.
Men försvarsspelet dessförinnan hade en hel del övrigt att önska och jag tror inte att det är rätt medicin för framtiden att stå så högt med backlinjen som Sverige de facto gjorde.

När Sverige halvvägs in i första akten kunde förlägga spelet på offensiv planhalva behövde Lotta Schelin bara en chans för att näta.
Effektivt, högklassigt och viktig – i synnerhet eftersom laget inte vaskade fram särskilt många bra möjligheter i matchen.

Efter halvtidsdrickat var det USA som styrde och ställde.
Kanske inte rakt igenom, men åtminstone sista 20 minuterna då Sverige trycktes tillbaka, stundtals rejält.

Pia Sundhages elva försvarade sig emellertid bra och när man inte gjorde det hade man marginalerna på sin sida. Jag tänker närmast på de tillfällen där svenska backar gick vilse, eller bort sig, och öppnade ytor och lägen för USA att komma till avslut.

Kvar på näthinnan finns två frilägen som Hedvig Lindahl räddade, en bollmiss av Megan Rapinoe i boxen och ett par hårfina offsider som hade kunnat mynna ut i kanonlägen.
Men också en defensivt väldigt stark prestation av relativt oprövade ytterbacken Elin Rubensson, ett övertygande och positivt inhopp av Hanna Folkesson och lagets vilja att offra sig för kollektivet och för att vinna.

Tekniskt, taktiskt och spelmässigt finns det saker att slipa på för Pia Sundhage & Co.
Försvarsspelet behöver bli mer organiserat, omställningsspelet klart vassare och djupledsspelet i sista tredjedel behöver uppstå.

På pluskontot hamnar den kollektiva laginsatsen, det tuffa spelet (där många spelare gick vinnande ur väldigt många närkamper) och så klart Lotta Schelins kvalitet och effektivitet.

Och så får det vara. Spelsystemet är nytt och ska testas här i Algarve Cup. Självklart finns det detaljer att förbättra och slipa på, men faktum kvarstår: Sverige har vunnit två matcher av två möjliga – och slagit sönder förbundskapten Tom Sermanis 47 matcher långa segersvit.

Fotboll handlar om att hitta vägar att vinna, och det har Sverige gjort mot Danmark och mot världsettan USA.

Lotta Schelin inte spelat match på över en månad.
När Sverige ställs mot USA i Algarve Cup gör Lyon-proffset comeback.

Lita på att det är en spelsugen forward som kliver in i den svenska startelvan, eller som hon själv uttryckte det när jag pratade med henne efter landslagets träning på torsdags förmiddagen:

– Det ska bli skitkul.

Träningen i sig var ganska medioker och helt odramatisk.
Nio spelare saknades dessutom. De (startspelarna mot Danmark minus ytterbackarna) rehabtränade på landslagets hotell istället.
Så det var en ganska liten grupp som körde passningsövning, inlägg-avslut och smålagsspel i Ferreira, ett par kilometer utanför Albufueira där landslaget huserar.

Den svenska startelvan mot USA offentliggjordes tidigare i dag. Som väntat var det i stort sett samma lag som inledde matchen mot Danmark som får starta mot USA.
Men med en viktig förändring, att Lotta Schelin kommer in på topp istället för Antonia Göransson.

Matchen mot USA blir en konkret värdemätare för det svenska landslaget och det nya spelsystemet. Funkar spelet bra mot Tom Sermanis amerikanska elva lär nog Pia Sundhage & Co köra vidare med 4–1–3–2.
Om det istället fungerar dåligt, kommer man att testa vidare under Algarve Cup, men sannolikt ta sig en rejäl funderare efter turneringen och noga utvärdera om man verkligen ska spela på det här sättet.

Och just därför, tillsammans med en rad andra anledningar, är mötet med USA riktigt intressant.

…

Annars då?
Ja, det har varit en på det stora ganska lugn dag där jag passat på att förkovra mig lite i fotbollens ädla vetenskap.

…

Sara Thunebro lämnar landslaget och Algarve Cup, men hon kommer tillbaka.
Landslagsbacken reser hem till Sverige för att gå på begravning, men flyger tillbaka för att kunna vara med i matchen mot Japan.

Sverige fick den start man ville ha på årets Algarve Cup.
Danmark besegrades med 2–0 och Pia Sundhage revansch för EM-premiären förra sommaren.

Jag har precis kommit tillbaka till hotellet efter att ha sett Sverige slå tillbaka ett vingklippt danskt landslag (som bland andra saknade Pernille Harder) mitt i en generationsväxling.

Med mig har jag ganska positiv känsla, även om matchen som sådan inte var någon jättehöjdare.
Den blågula insatsen kan nog bäst sammanfattas som godkänd.
Varken mer eller mindre.
Stabilt, tryggt och säkert, utan kosmetika och extra allt.

Kosovare Asllani jobbade in 1–0 efter 16 minuters spel och Charlotte Rohlin var sist på frisparken signerad Elin Rubensson, som ledde fram till 2–0-målet.
Sen var matchen i praktiken över.

Nilla Fischer var den verkliga ledargestalten som agerade med kvalitet, kraft och pondus – både defensivt och offensivt.
Hon skötte uppspelen, tog ansvar för laget och var både delaktig och giftig framåt.

I den defensiva mittfältsrollen skötte sig Caroline Seger bra (även om det sannolikt finns mer att hämta ), och var den kloka gumma som Pia Sundhage ville att hon skulle vara.

Längst fram svarade Antonia Göransson för en fin insats.
Tysklandsproffset var med sin löpstyrka, kraft och vilja ett ständigt hot för den danska backlinjen.

Därtill tyckte jag att Hedvig Lindahl gav ett säkert intryck och utstrålade riktig pondus, även om hon inte sattes på några jättesvåra prov.

Men det är ändå svårt att bedöma den svenska prestationen, för hur bra är egentligen det danska landslag man mötte?
Svaret kommer sannolikt på fredag när USA står för motståndet.

Tills dess nöjer jag mig med att konstatera att försvarsspelet kändes stabilt, att flera spelare svarade för positiva insatser och att Sverige fick bästa tänkbara start på turneringen.

Hur fungerade spelsystemet då?
Nja, okej i alla fall. Eller som Sundhage själv sa:

– Det var lite segt och sådär. Men man måste börja någonstans.