Pia Sundhages trupp till VM-kvalmatcherna mot Bosnien-Hercegovina och Färöarna var helt befriad från skrällar. Precis som väntat, med andra ord.

Lina Hurtig fanns inte med, inte Maria Banusic heller. Nej, Pia Sundhage bjöd inte på några som helst överraskningar när hon presenterade sin trupp till årets två avslutande tävlingsmatcher. Det närmaste hon kom något oväntat var att plocka med Malmös Elin Rubensson – och att inte nämna försvarsspelet i detaljer som måste förbättras inför VM 2015.

Men bortsett från att diskussionen om det defensiva spelet uteblev, tycker jag att mycket känns ganska bra.

Sundhage väljer att köra vidare med de spelare som har varit med tidigare och de som hon har valt att satsa på under merparten av året. Kontinuitet, med andra ord.

Att hon väljer att ställa Umeås Lina Hurtig, som är i riktigt bra slag, utanför truppen kan jag köpa. Hurtigs tid kommer, men ju förr desto bättre. När det gäller Kristianstads Maria Banusic så tycker jag att det känns rätt att hon inte är med.

Banusic har fantastiska förutsättningar att bli en klasspelare, men hon är inte där ännu – och har fortfarande en ganska lång bit kvar innan hon är en forward för det svenska landslaget.

Och oavsett hur landslagstruppen ser ut i årets två sista matcher så gör det knappast någon större skillnad. Sverige ska, och kommer, att vinna båda matcherna utan större problem.

Kopparbergs/Göteborg skulle utmana Tyresö och Malmö om guldet.
Så blev det aldrig.
Därför väljer Torbjörn Nilsson att lämna sitt tränaruppdrag i Göteborgsklubben.

Det är ingen underdrift att påstå att Kopparbergs/Göteborg inte har levt upp till förväntningarna den här säsongen. Laget skulle ju utmana de stora drakarna om Kronprinsessan Victorias pokal, var det tänkt.

Och det började riktigt bra med seger i Supercupen mot Tyresö i våras, men sedan ebbade framgången ut.

Först gick landslagsmittfältaren Johanna Almgren sönder, sedan valde skyttedrottningen Jodie Taylor att bryta sitt kontrakt – och som ett direkt resultat av de två tunga avbräcken fick laget allt svårare att vinna matcher.

I går inkasserade Göteborg sin tredje raka förlustmatch (3–0-mot Umeå). En förlust som fick bägaren att rinna över, för i dag meddelade Torbjörn Nilsson att han lämnar klubben efter säsongen. 

”Jag kände på något sätt att jag gjort mitt”, kommenterar Nilsson sitt beslut till GP.

Nilssons beslut känns riktigt, eftersom han inte har lyckats särskilt bra med sitt jobb under säsongen.

Ett ganska starkt Göteborgslag är i nuläget 21 poäng bakom serieledande Malmö och kan om det vill sig illa sluta sexa i Damallsvenskan. Vi pratar om en placering som ligger ett par oceaner ifrån målsättningen att vara med och slåss om SM-guldet – och ett resultat som klubbens starke man, Peter Bronsman, knappast gläds över.

Torbjörn Nilsson har lyft Göteborg under sina år i klubben, men inte tillräckligt mycket. Trots bra spelarmaterial har han inte lyckats vinna SM-guld, trots två mycket bra chanser, och heller inte mäktat med att förvandla Bronsmans gäng till en egentlig toppklubb. Sanningen är att han faktiskt inte lyckades sätta ett riktigt bra fungerande försvarsspel.

Med det i åtanke känns Nilssons beslut som det rätta och tiden helt perfekt för förändring och nystart.

Att jag, och många med mig, kommer att sakna Torbjörn Nilsson är en helt annan sak. Hans positiva sätt, underbara engagemang och fantastiska förmåga att sprida glädje omkring sig kommer att saknas i damfotbolls-Sverige.

Med ett tidigt ledningsmål slog Malmö an tonen mot Kif Örebro.
Sedan blev det tyst, fram till paus.
Därefter förvandlade hemmaspelarna tonen till en skön musikal tack vare mängder av maxlöpningar och blixtrande omställningar – och nu är guldet väldigt nära.

Jag trodde att Örebro skulle kunna bli en ganska hård nöt för Malmö att knäcka. Det blev man också, i första halvlek.
Sedan växlade serieledarna upp och sprang närkingarnas försvar sönder och samman.

Mest, bäst och smartast sprang Ramona Bachmann som var så där bra som bara hon kan vara och Malmö vann till slut med 4–2.

Men trots att Malmö vann och ryckte ifrån Tyresö i tabelltoppen var det Jitex och Linköping som blev dagens stora vinnare i Damallsvenskan.

Annika Sjölund sköt Mölndalslaget till seger, och sannolikt nytt kontrakt, mot formsvaga Kristianstad nio minuter före slutet. Linköping vann med uddamålet (2–1) mot Vittsjö och säkrade därmed tredjeplatsen i tabellen.

Längre norrut närmade sig Umeå tabellens övre skikt när man tog tre poäng mot seriens mest formsvaga lag, Kopparbergs/Göteborg, efter seger med 3–0.

Ännu är inget avgjort
Med två omgångar kvar av Damallsvenskan är fortfarande inget helt avgjort, mer än att Linköping blir trea (som sämst) och att Sunnanå åker ur. 

Tyresö kan fortfarande vinna guld, men också sluta trea. Mallbacken har chansen att fixa nytt kontrakt, men får svårt att göra det efter 1–1 mot usla Sunnanå i dag.

Att Malmö ska tappa guldet i år igen känns faktiskt helt orimligt. Laget, i allmänhet och Ramona Bachmann i synnerhet, har visat fin form under hösten och i kvällens match mot Örebro bjöd man stundtals på en helt glimrande anfallsfotboll.

Defensivt finns fortfarande en del att jobba på, även om laget har släppt till minst mål av alla i Damallsvenskan, särskilt om man vill gå långt i Champions League. Men det är en helt annan historia.

Det är en gråmulen söndag i början av oktober. En sådan där dag utan mål och mening, men också en dag där Damallsvenskan kan avgöras på alla plan.

Jag skriver ”kan” för i och med att två omgångar återstår efter dagens matcher finns fortfarande utrymme för viktiga förändringar.

Men om Linköping vinner bortamatchen mot Vittsjö, eller om 
Kopparbergs/Göteborg lämnar T3 Arena i Umeå utan poäng, är kampen om tredjeplatsen definitivt avgjord.

På samma sätt kan streckstriden få sin upplösning i eftermiddag. Mallbacken bör inte förlora mot superjumbon Sunnanå, men om man ändå faller kan man falla hela vägen ner i Elitettan, i alla fall om Jitex tar tre poäng mot Kristianstad.

Mest intressant är väl kanske ändå guldstriden där Malmö i kväll kan göra det avgörande rycket. Men det räcker inte att ställa ut skorna mot ramstarka Kif Örebro som har en lika övertygande som imponerande fjärdeplats i sikte. Inte illa för ett lag som tippades få slåss för nytt kontrakt.

Min magkänsla säger ändå att tabellettan är för stark för överraskningslaget från Närke och att Kronprinsessan Victorias pokal i kväll får en adresslapp med destination Skåne.

Placeringar och reflektioner
Att Malmö vinner ser jag nu som en självklarhet, särskilt om man tar tre poäng i kväll.

Allt talar naturligtvis också för att Linköping, med sju poäng tillgodo på fyran från västkusten, ska ta den där pallplatsen – vilket får ses som en stark bedrift från ett på sina håll och kanter ganska ungt LFC-lag.

För Kopparbergs/Göteborg har säsongen inte alls blivit vad man hade hoppats på. Bryggerilaget skulle ju utmana de stora drakarna, Tyresö och Malmö, men har efter segern i Supercupen innan säsongen ens börjat aldrig varit nära att leva upp till sin högt ställda målsättning.

Som jag ser det behöver klubbossen Peter Bronsman bestämma sig för vad han vill med sitt lag och därefter göra en nystart med en ny tränare vid rodret.

När det gäller Örebro, som mycket väl kan sluta fyra, bör man bygga vidare på man nu har – med Rickard Nilsson och Erik Österlund kvar som tränare. Duon har gjort mycket av lite och i år fått skörda frukterna av sitt hårda arbete.

För streckstridslaget Jitex krävs nog, precis som för storasyster från Göteborg, en nystart på flera plan. Klubben brottas med ekonomiska problem, har en spelartrupp som bara delvis håller hygglig nivå och ett spel som inte räcker särskilt långt. Kör man vidare i samma hjulspår är risken stor att man hamnar på fel sida nedflyttningsstrecket nästa år.

Det går att reflektera ännu mer över lagen, deras prestationer och säsongen som sådan, men det lämnar jag till en annan dag. En dag där gråmulen höst har övergått till kylig förvinter.

Tyresös fortsätter att gå trögt. Lördagens möte med Piteå resulterade i höstsäsongens tredje tunga poängtapp – och i morgon försvinner SM-guldet till Malmö.

Jag räknade ut Tyresö förra hösten och fick med all rätt äta upp det när klubben tog sitt allra första SM-guld. Men mycket har hänt sedan dess och nu är 08-klubben borta från guldet.

Det Tyresölag som, på ett minst sagt imponerande sätt, tog sig förbi Malmö i säsongens sista omgång och vann Damallsvenskan står inte längre att känna igen.

Och den spelargrupp som förra hösten kändes lika urstark som harmonisk och fylld av tro på den egna förmågan tycks nu famla efter både identitet och ett fungerande spel, eller är det bara en sådan där höst där marginalerna går emot ett lag? Sådana säsonger kommer även för kanonlag.

Eftermiddagens tunga poängförlust i Norrbotten är dock det senaste exemplet på att Tyresö faktiskt inte är vad man var för ett år sedan. 1–1 mot Piteå är absolut inget fiasko, men åtminstone en klar missräkning – precis som poängförlusterna mot Kif Örebro och Umeå IK.

Inför säsongen var jag helt övertygad om att Tyresö skulle försvara guldet från i fjol. Stjärnspelarna var ju kvar, precis som duktige tränaren Tony Gustavsson. Dessutom hade truppen spetsats ytterligare med vindsnabba forwarden Christen Press och vår blågula landslagsveteran, Sara Thunebro. Trots det blir det Malmö som vinner Damallsvenskan.

Frågan måste därför ställas: Hur mår Tyresö egentligen?

Kanske är det bara tillfälligheter och illa tajmade skador på nyckelspelare (som Marta, Caroline Seger och Johanna Frisk) som gjort att gulddrömmarna gått upp i rök. Kanske är det spelarcirkusen efter EM och den förändrade gruppdynamiken som har bidragit till att det det förut så vägvinnande spelet nu hackar och kör fast, framför allt i planens sista tredjedel.

Svaren finns nog där ute, men är knappast entydiga eller helt enkla att hitta.

Det enda som står klart är att Tyresö inte är den segermaskin man var för ett knappt år sedan – och att Champions League-äventyret riskerar att ta slut nästan lika snabbt som det börjar.

…………………..

Innan jag glömmer måste jag också rikta beröm till Piteå som krigade sig till en viktig poäng och nytt kontrakt i Damallsvenskan. Starkt.

Båda lagen siktar på att bli bäst i Europa, men deras vägar dit ser olika ut.
Malmö väljer en väg, Tyresö en helt annan.

Svensk damfotbolls två flaggskepp den här säsongen ser ut att bli det också nästa år – åtminstone inledningsvis. Malmö har förlängt kontrakten med spelare som Anja Mittag, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann medan Tyresö har säkrat upp Caroline Seger, Veronica Boquete och Marta.

Medan Malmö skrivit tvåårskontrakt med Mittag och Bachmann har Tyresö förlängt avtalen med Seger, Boquete och Marta med sex månader. 

Strategin förbryllar
Jag förstår Malmös strategi, men är lite mer förbryllad över hur Tyresö tänker.

Längre avtal säkrar värdefull kontinuitet, ger möjlighet att bygga vidare från en redan god nivå och bidrar så klart till en lägre spelaromsättning.

Korttidskontrakt saknar precis alla de fördelar som de längre avtalen ger – och riskerar dessutom att sätta klubben i fråga i en riktigt jobbig situation.

Det sistnämnda borde ju Tyresö känna till, de förlorade sannolikt SM-guldet just på grund av den spelarcirkus som följde efter sommarens EM. Trots det väljer man alltså att skriva nya korttidskontrakt – och riskerar därmed att hamna i en precis likadan situation nästa sommar.

Bakomliggande tanke
Nu ska jag inte såga Tyresös val att förlänga kontrakten med sina absolut viktigaste spelare med ett halvår. Jag vet ju inte hur klubbens strategi ser ut och har inte en aning om det faktiskt finns en medveten tanke bakom de kortare avtalen.

Men rent spontant känns Stockholmsklubbens korttidslösningar för osäkra för att mynna ut i stora framgångar – och jag tror inte att det är rätt väg att gå om man, som Tyresö har, siktar på att bli bäst i Europa.

Sedan återstår frågan om det är klubben eller spelarna själva som sett till att kontraktslängden fastställts till sex månader.

Tyresö har balanserat på slak lina från gång till annan sedan i somras. I söndags tvingades man göra det igen – bara för att uppfylla förbundets krav på hemmafostrade spelare.

Tabelltvåan Tyresö kom till söndagens match mot Mallbacken med en 18-spelare stark trupp där tio av spelarna hade, och alltjämt har, utländska pass.

Nu uppfylldes ändå Svenska Fotbollförbundets krav på att lagen i Damallsvenskan måste anmäla matchtrupper som till åtminstone till hälften består av hemmafostrade spelare (läs mer om innebörden här) eftersom Marta räknas som en sådan.

Det är så det har sett ut i Tyresö under hösten och i LdB FC Malmö från tid till annan under säsongen. Frågan är till vilken nytta?

Även om förbundet helt säkert haft ett ädelt syfte med bestämmelsen om hemmafostrade spelare, som att fler unga, svenska talanger ska få chansen i Damallsvenskan, är den krassa verkligheten att regeln är lika värde- som verkningslös.

Det är egentligen inte svårare att uppfylla förbundets krav än att låta en handfull spelare, egenfostrade så klart, ta plats på bänken. Om spelarna sedan är tolv, 15 eller 47 år gamla är helt ovidkommande, huvudsaken är ju att lagen inte anmäler en trupp där fler än hälften av spelarna inte är hemmafostrade.

Min åsikt är att det behövs helt andra incitament för att locka och pusha landets bästa klubbar att släppa fram än fler unga talanger – men också att fler unga talanger måste inse vad som krävs för att faktiskt konkurrera med redan etablerade spelare om startplatser i sina lag.

Det finns ett antal olika vägar att gå för att få fram fler högklassiga spelare i Sverige, men regeln om hemmafostrade spelare har inget med dessa att göra och kan därför slopas.

Tyresö tog tre lätta poäng mot Mallbacken, men vad hjälpte det när Malmö redan hade avgjort guldstriden.

Guldstriden var faktiskt punkterad redan innan matchen mellan Tyresö och nästjumbon Mallbacken sparkade igång.

En dryg timme tidigare hade Therese Sjögran hittat Manon Melis med en passning i djupled och holländskan i sin tur hittat rätt bakom Hedvig Lindahl i Kristianstadsmålet. Det räckte till seger i Skånederbyt och för att avgöra racet om Kronprinsessan Victorias pokal.

För med fyra poäng tillgodo på tvåan Tyresö och tre matcher kvar att avverka kan sannolikt bara en väl utspridd epidemi eller rejäl naturkatastrof hindra Malmö från att vinna SM-guld.

Malmö ska nämligen inte kunna tappa fyra poäng i matcherna mot Örebro, Umeå och Mallbacken – samtidigt som regerande mästarna från Stockholmsområdet går rent. Nej, det är Malmö för stabilt för.

Men det var egentligen inte i dag som Skånelaget kopplade det avgörande guldgreppet. Det gjorde man redan den 10 augusti när man hämtade upp två underlägen och till slut vann bortamötet med Tyresö.

Skånelaget kan nu blicka fram emot en skön säsongsavslutning och ett kittlande Champions League-äventyr, medan Tyresö kliver in i den finaste av alla klubblagsturneringar med kniven mot strupen.

Tyresö skulle vinna allt som gick att vinna den här säsongen. Redan nu tycks det stå klart att man inte bara gått miste om en supercuptitel utan också misslyckats med att försvara sitt SM-guld.

Det enda som kan rädda Tyresö från en helt misslyckad säsong nu är en Champions League-framgång. Men då måste man först och främst överleva dubbelmötet med PSG i oktober.

……………………………………….

Om Malmö sköt luften ur guldracet dödade Linköping kampen om tredjeplatsen i och med eftermiddagens övertygande 4–0-seger mot Jitex.

Eftersom argaste konkurrenten om bronsplatsen, Kopparbergs/Göteborg, föll mot Vittsjö i går skiljer sju poäng mellan trean och fyran i tabellen när tre omgångar återstår.

I eftermiddag avgörs det. Om några timmar vet vi om guldet hamnar i Malmö – eller om det kan bli kvar i Tyresö.

För ett år sedan slog jag fast att Tyresö slarvade bort sina guldchanser i förlustmatchen mot Djurgården. Jag hade fel.

Malmö satt som bekant i förarsätet i guldstriden, men spelade bort SM-titeln i säsongens två avslutande matcher. 1–1 mot Umeå i näst sista omgången resulterade i en helt avgörande säsongsfinal mot Tyresö.

Jag behöver knappast påminna om att Tyresö drog längsta strået genom att vinna seriefinalen med matchens enda mål.

Nu är vi där igen.

Situationen är visserligen inte helt identisk, men slutresultatet kan bli detsamma. Malmö toppar Damallsvenskan med fyra poängs marginal ner till tvåan Tyresö – inför eftermiddagens matcher.

Medan Malmö möter Kristianstad på Vilans vanligtvis frodiga och väl utväxta gräsplan går Tyresö för tre enkla (?) pinnar mot Mallbacken på Tyresövallens snabba konstgräs.

Underlagen och motståndarna i eftermiddagens matcher kan förändra avståndet mellan guldkandidaterna och mynna ut i en precis lika rafflande säsongsupplösning som i fjol, i alla fall nästan.

Om Malmö vinner kopplar man ett avgörande grepp om SM-guldet, om man förlorar kan Kronprinsessan Victorias pokal börja glida laget ur händerna – precis som i fjol.

Det är alltså i eftermiddag som guldstriden avgörs, tror jag. Men jag har haft fel förut.

Hon är en av världens bästa mittfältare. Hon spelar i Damallsvenskan nästa säsong – också.

Tyresö meddelade så sent som i dag att Spaniens bästa spelare, Veronica Boquete, blir kvar i klubben över 2014.

Jag vet inte om förlängningen av Boquetes kontakt var viktigast för Tyresö eller för Damallsvenskan, men båda två kommer att dra stor nytta av mittfältsstjärnan.