När hon gjorde ett ryck högg det till. Josefine Öqvist hann knappt mer än känna lukten av en landslagsplats innan oturen var framme.

Kristianstadsspelaren Josefine Öqvists karriär har kantats av skador. I dag var det dags igen.

När Öqvist accelererade drog det till i lårets baksida.

Om känningen berodde på En sträckning, en muskelbristning eller bara var kramp återstår att se. Svaret kommer efter den magnetröntgen som väntar landslagsanfallaren under fredagen.

Om Öqvist har tur i oturen har hon ådragit sig kramp eller en lättare sträckning. Om hon har otur rör det sig om en muskelbristning.

Oavsett vilket så har den flyfotade forwarden drabbats av ännu ett bakslag , som om det vill sig riktigt illa kan göra att drömmen om EM-spel går upp i rök.

Jag har i flera månader slagit fast att det svenska EM-laget redan är i det närmaste spikat. Men den senaste tidens händelser öppnar kanske ändå för en kamp om några av de landslagsplatser som har känts så klara.

För några dagar sedan spelade Linköpings mittbacksklippa Charlotte Rohlin sina första 45 minuter sedan det främre korsbandet gick av i ena knät förra året.

Rohlins comeback var nog nästan lika glädjande för förbundskapten Pia Sundhage som den var för Linköping. Sundhage har ju sedan tidigare klargjort att Rohlin finns med i de blågula EM-planerna.

Personligen skulle jag ju gärna se en Rohlin i bra form, eller varför inte en Stina Segerström i gott slag, bilda mittlås tillsammans med Umeås Emma Berglund i sommarens EM.

Nilla Fischer, som verkar given i ett svenskt mittförsvar under Sundhages ledning, tycker jag borde spela på mittfältet. Hon är en av landets bästa mittfältare och borde därför också få visa det i landslaget.

Segerström spelade ett stort mittbacksspel i helgen när hennes Kopparbergs/Göteborg vann Supercupen och borde, som jag ser det, ha varit med på damlandslagets läger under året.

Nu är hon visserligen med i truppen till mötet med Island i Växjö, men efter att ha kallats in som reserv.

Faktum är ju att Segerström var uttagen till lägret på Bosön i januari, men tvingades tacka nej på grund av en lårskada. Då fick hon höra att hon skulle komma med på det efterföljande lägret i februari – men när truppen offentliggjordes var Segerström inte med.

För mig är Stina Segerström en klart bättre mittback än Malmös Malin Levenstad, men den senare har varit med i Sundhages landslagstrupper under året.

Kanske visade Segerström upp ett spel i Supercupfinalen som fick landslagsledningen att tänka om. Assisterande förbundskapten Lili Persson var på plats, så omöjligt är det inte, även om jag tyvärr tror att Göteborgskaptenen riskerar att ratas när EM-truppen ska tas ut.

Lika glädjande för Sundhage & Co som Rohlins återkomst, om inte ännu mer, är att Sofia Lundgren med stormsteg är på väg tillbaka i full träning.

Linköpingskeepern har blivit rejält mycket bättre i sin rygg och är nu bara dagar ifrån att ta upp kampen med Kristin Hammarström på fullaste allvar.

Så kanske, kanske kan det bli en riktig kamp om ytterligare ett par platser än de på högerkanten (ytterback och yttermittfält) i det svenska EM-laget trots allt. Förutsättningarna för ett rejält race har i alla fall förbättrats, till glädje för Pia Sundhage och det svenska damlandslaget.

Pia Sundhage har sedan hon tillträdde som förbundskapten för damlandslaget fått stor plats i media. Utrymme som hon inte sällan använt till att rikta hård kritik eller syrliga passningar.

Att mycket av vad Sundhage säger uppmärksammas av media är bra för svensk damfotboll, som ofta har fått och får nöja sig med ytterst lite uppmärksamhet och små notiser.

Det är på många sätt också väldigt positivt att damlandslaget nu har en engagerad och aktiv profil till förbundskapten, efter många år med en allt annat än entusiasmerande och ytterst slätstruken företrädare.

Men allt som Pia Sundhage tar i eller säger är inte guld.

Hennes utspel i Sydsvenskan där hon indirekt kritiserar antalet utländska spelare i Damallsvenskan och dessutom skickar en känga till Elitfotboll Dam (EFD) känns inte okej.

Den som läst min blogg de senaste åren vet att jag inte alls är särskilt positivt inställd till utländska importer – om de inte är högklassiga spelare som tillför något till lagen och ligan.

Tvärtom.

Det finns alldeles för många mediokra och halvdana utländska spelare i Damallsvenskan i dag. Spelare som med lätthet skulle kunna ersättas av svenska dito.

Anledningarna till detta faktum är flera.

Dels är utländska spelare är i många fall billigare än jämnbra svenska lirare, dels nappar många klubbar på de mejl som olika agenter skickar ut för att skaffa jobb till sina klienter och dels finns på många håll en övertro på utländska rekryteringar.

Det finns många andra orsaker också, som okunskap och dålig scouting för att nämna ett par.

Oavsett hur klubbarna nu gör så är det inget som Pia Sundhage har med att göra. I rollen som förbundskapten ingår nämligen inte mandatet att tala om för klubbarna i Damallsvenskan hur de ska värva, agera eller sköta sina verksamheter.

Sundhage får helt klart ha åsikter och för min del också gärna dela med sig av dem till landets tolv bästa klubbar, men hon ska inte göra det i media.

Nu väljer hon ofta att rikta slag, passningar eller vad man väljer att kalla det i media för att få genomslag. En väg som jag tror kan kosta mer än en smakar i det långa loppet.

Klubbarnas respekt för och relation med Sundhage gynnas knappast av att hon basunerar ut sina åsikter och för debatter i media.

Det är nog dags att hon väljer en annan strategi och börjar kommunicera med klubbar och EFD direkt istället för att gå via tidningar och tv. Annars är nog risken stor att klimatet mellan landslagsledningen klubbarna i Damallsvenskan försämras så att det förlängningen kommer att slå tillbaka på och påverka damlandslaget negativt.

Damlandslagets assisterande förbundskaptener Lili Persson och Birger Jacobsson fick se två landslagsbackar bli skadade när Tyresö mötte Linköping i går.

Träningsmatchen på Bosön var bara 16 minuter gammal när Linköpingskaptenen Nilla Fischer lämnade planen efter en smäll mot knät.

Illavarslande så klart, men dessbättre utan anledning till oro.

– Äh, det var ingenting. Bara en försiktighetsåtgärd, kommenterade Fischer smällen efteråt.

Lika bra gick det sannolikt inte för Linköping vänsterback Jessica Samuelsson som tvingades avbryta matchen i mitten av andra halvlek och som med ena foten hårt lindad fick hjälp fick hjälp att ta sig till omklädningsrummet efter slutsignalen.

– Det är svårt att säga hur allvarligt det är. Jag tror att hon har trampat igenom och stukat foten, sa Linköpings tränare Martin Sjögren.

Men helt säker på skadans art var nog inte Linköpings ledarteam som snackade om att låta landslagsbacken Samuelsson röntga foten för att se så att inget var brutet.

Med tre veckor kvar till damlandslagets möte med Island i Växjö var skadorna på Linköpings två landslagsbackar knappast vad Lili Persson och Birger Jacobsson hoppades få se när de åkte till Vinnarhallen.

———————————————–

I kväll spelar LdB FC Malmö och Kopparbergs/Göteborg kvartsfinaler i Champions League. Malmö ställs mot Lotta Schelins Lyon medan Göteborg möter Juvisy.

De franska lagen är förhandsfavoriter (Lyon skyhöga medan Juvisy är knappa), men framför allt Göteborg har en reell chans att vända hem till Sverige med ett positivt resultat i bagaget.

Som ett led i Aftonbladets fortsatta satsning på damfotboll kommer ni att kunna följa Lyons match mot Malmö via live-rapportering från undertecknad.

Klockan 17.45 kör jag igång, så häng med då!

Pia Sundhage förändrar truppen efter Algarve Cup. Till mötet med Island 6 april ersätts Annica Svensson och Susanne Moberg av Charlotte Rohlin och Josefine Öqvist.

En redan rutinerad landslagstrupp blir alltså än mer rutinerad. Att Kristianstads Moberg skulle få stryka på foten kändes väl inte så märkligt. KDFF-anfallaren räcker helt enkelt inte till på internationell toppnivå.

Dock är det lite anmärkningsvärt att hon ersätts av klubbkompisen Josefine Öqvist – kommit med efter att Sundhage fått rekommendationer av Kristianstads tränare Elisabet Gunnarsdottir.

Charlotte Rohlin ärtillbaka i full träning efter sin korsbandsrehab och känns därför som ett självklart val i en svensk landslagstrupp.

Tyresös Annika Svensson har länge vetat om att Sundhage ser henne som en reserv så det är därför inte särskilt överraskande att hon står utanför truppen.

Förbundskapten Sundhage förklarar ändringarna med att hon ges tillfälle att titta på nya spelare, vilket jag köper. Men hennes snack om bra konkurrens i truppen känns tyvärr bara ihåligt.

Sanningen är att det inte finns någon konkurrens att tala om och startelvan till sommarens EM är i det närmaste redan spikad.

Det har snackats mycket och skrivits massor om de förändringar som Sundhage gjort sen hon tog över landslaget. Men vilka är de egentligen?

Startelvan är i det närmaste densamma som under Thomas Dennerbys tid och truppen har inte direkt genomgått någon metamorfos.

Jag hade hoppats på att få se Amanda Ilestedt, Elin Rubensson och Lina Hurtig i truppen mot Island, men så blev det inte.

Istället får Malin Levenstad, Olivia Schough och Carina Holmberg nya chanser.

Jag undrar varför. Varken Levenstad, Schough eller Holmberg håller i ett EM, så varför är de då uttagna?

Ilestedt, Rubensson och Hurtig är framtiden så låt dem vara med, se och lära redan nu.

Sverige var på väg mot seger och en tredjeplats i Algarve Cup, men slarvade bort båda delarna. Det som skulle bli ett gott slut blev istället en riktigt avslagen turneringsavslutning.

En dålig touch och ett onödigt bolltapp följt av en snabb norsk omställning förstörde dagen för det svenska damlandslaget. Den tillsynes kassaskåpssäkra 2–1-ledningen förvandlades hastigt och mindre lustigt till 2–2 – på tilläggstid.

Norge vann den efterföljande straffläggningen och bröt Pia Sundhages förlustfria förtrollning.

Matchen som skulle knyta ihop en i övrigt klart godkänd svensk Algarve-turnering slutade med en snöplig och på många vis onödig förlust – särskilt efter att Sverige med eftertryck kontrollerat händelserna på planen under hela den andra halvleken.

Förlusten i tredjeprismatchen ger en ganska bitter eftersmak till den svenska insatsen i turneringen. Att Sundhage bytte ut flera viktiga kuggar i andra halvlek och att turneringen inte gäller något spelar ingen roll.

Fotboll handlar om att vinna, oavsett om det gäller ett inspirerat möte med USA eller en kolsyrebefriad match mot Norge.

För vad betyder egentligen en stark prestation mot världens bästa lag för det svenska damlandslag som inte kunde stänga den redan klara matchen mot Norge?

Sundhage & Co hade kunnat komma hem till Sverige med positiva besked i bagaget inför de fortsatta förberedelserna inför EM, men får nu istället försöka räta ut nya frågetecken.

———————————————-

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson – Var bäst i ett blekt Sverige. Grym inställning.

+++
Caroline Seger – Stabil utan att glänsa.
Lisa Dahlkvist – Svarade för en helt okej insats.
Kosovare Asllani – Pigg, företagsam och målskytt.

++
Kristin Hammarström – Gjorde sin sämsta match i turneringen. Såg liten ut vid båda målen.
Emma Berglund – Svarade för en okej insats, men gjorde några missar.
Nilla Fischer – Spelade okej utan att ställas på egentliga prov.
Sara Thunebro – Aktiv och offensiv. Slängde bort för många inlägg.
Marie Hammarström – Jobbade och slet, men
Lotta Schelin – Sprang och sprang, men uträttade väldigt lite.
Johanna Almgren – Kom inte loss eller upp i samma nivå som mot USA.
Susanne Moberg – Väldigt ojämn och den som tappade boll innan Norges kvittering på tilläggstid.
Sofia Jakobsson – Pigg och löpstark, men oj så ovän med bollen.

+
Lina Nilsson – Såg ut som ett rundningsmärke flera gånger, bland annat vid Norges 1–0.
Annica Svensson – Svajig och förlorade duellen som föregick Norges 2–0.

Inga betyg
Carina Holmberg och Jessica Samuelsson spelade för kort tid för att betygsättas.

Hon är som Sveriges största stjärna och har en solklar plats i Pia Sundhages EM-lag. Men Lotta Schelin har verkligen inte levererat i Algarve Cup. 

Förbundskapten Pia Sundhage håller henne högt och vill att hon ska skina i sommarens EM-slutspel. Om det ska bli verklighet så måste Lyon-proffset Lotta Schelin prestera betydligt bättre än vad hon har gjort i Algarve Cup.

Så här långt har Schelin i ärlighetens namn gjort en riktigt blek turnering och överglänsts av såväl Kosovare Asllani som Sofia Jakobsson.

Som jag ser det kan man kräva väldigt mycket mer av en spelare som är både lagkapten och ledargestalt. Schelin måste jobba hårdare, ta ett större ansvar och spela mycket mer uppoffrande än vad hon har visat prov på i matcherna mot Kina, Island och USA.

Sista chansen att leva upp till stjärnstatusen och Sundhages höga tankar kommer i matchen om tredje pris där damlandslaget ställs mot Norge. Då ska Schelin leverera, annars tycker jag att Sofia Jakobsson eller någon annan kan få chansen att spela på topp tillsammans med Kosovare Asllani.

Nilla Fischer hyllades efter matchen mot USA. Och det med all rätt. Men i skuggan av Linköpingsspelaren svarade Emma Berglund för en insats som faktiskt var ännu vassare.

Umeå-kaptenen var, för att använda Marcus Allbäcks (player manager i herrlandslaget) uttryck, en riktig general i mittförsvaret – synnerhet i första halvlek.

Gång efter annan var hon först i löpdueller, högst i luftrummet och starkast i närkamper. Berglund tog bort två av världens bästa forwards och redde ut de situationer där backkollegorna kom lite fel.

Allt lite i skymundan, eller åtminstone i området just utanför medias hårt riktade strålkastarljus.

24-åriga Emma Berglund är ingen fancy spelare som drar till sig särskilt mycket uppmärksamhet i landslaget, men hon gör de facto en sjuhelvetes nytta.

Hade hon bara tryckt dit ett svenskt 2–1-mål med drygt 20 minuter kvar att spela så hade hon hamnat i fokus också.

—————————————–

Jag tror att förbundskapten Pia Sundhage kände en viss osäkerhet gällande Lisa Dahlkvists varande på ett svenskt EM-mittfält. Den osäkerheten försvann i går.

Dahlkvist spikade sin plats i Sundhages EM-lag i och med sin insats mot USA där hon verkligen kom till sin rätt.

——————————————

Damlandslaget gjorde sin bästa match på väldigt länge många spelare gav Pia Sundhage positiva besked. Men 1–1 mot USA i Algarve är inte samma sak som succé i EM på hemmaplan.

Blågult visade i går att man är på rätt väg, men man är inte framme. Inte på långa vägar. Det finns fortfarande många delar och detaljer som kan och bör bli bättre.

Försvarsspelet är inte klockrent (ta USA:s 1–1 som exempel), bollförlusterna på mittplanen är fortfarande för många och det offensiva spelet måste vässas betydligt.

Dessutom vill jag se en Lotta Schelin som tat mycket mer ansvar och som verkligen spelar som den stjärnspelare Pia Sundhage vill att hon ska vara i landslaget.

Så här långt har hon inte ens varit nära någon stjärnglans.

Förbundskapten Pia Sundhage ville veta var det svenska damlandslaget står. Det gör hon nu. Sverige kan matcha världens bästa.

Men det fanns frågetecken inför matchen mot USA. Frågetecken som hade kunnat rätats ut tidigare, men som var oförändrat krokiga.

Som till exempel hur skulle det svenska försvaret, och i synnerhet Nilla Fischer, skulle klara sig mot två av världens bästa forwards (Abby Wambach och Alex Morgan)?

Den omskolade mittbacken gav en klart och tydligt svar. Hon klarar rollen som mittback riktigt bra även mot världens bästa landslag.

Faktum är att Fischer gjorde sin bästa match i den svenska landslagströjan på väldigt länge. Hon var tuff i närkamperna, hård i duellerna och oftast på rätt plats vid rätt tillfälle.

Att Emma Berglund var snäppet bättre ändå gav de blågula en försvarsstyrka som hette duga.

På mittfältet gjorde en annan ifrågasatt spelare, Lisa Dahlkvist, sin bästa kamp på väldigt lång tid. Tyresöspelaren sköt Sverige till ledning, löpte massor och spelade ett duktigt uppoffrande balansspel.

Framåt visade Kosovare Asllani att hon vill spela EM på hemmaplan på topp tillsammans med Lotta Schelin. Asllani vägde kanske lätt i en del närkamper, men med kvickheten och teknikens hjälp tog hon sig ofta framåt och skapade flera fina lägen – framför allt för sina medspelare.

Sammantaget så svarade Sverige för den bästa matchen under Pia Sundhages tid som förbundskapten och det med råge.

Med ett tajt, kort och kompakt försvarsspel (framför allt i första halvlek) visade man hur USA ska tämjas och med snabba omställningar hur världens bästa nation ska såras.

Pia Sundhage fick sina svar och de var positiva. Kanske var de till och med bättre än vad hon hoppas på.

—————————————–

++++
Emma Berglund – Var ruskigt bra mittförsvaret.
Lisa Dahlkvist – Svarade för sin bästa match på väldigt länge.

+++
Nilla Fischer – Tystade tvivlarna. Tuff, hård och resolut.
Johanna Almgren – Pigg, aktiv och såg spelsugen ut.
Kosovare Asllani – Lurig, företagsam och svårfångad.
Antonia Göransson – Löpstark som alltid och nyttig i båda riktningarna.

++
Kristin Hammarström – Gjorde flera viktiga räddningar. Missade vid målet.
Sara Thunebro – Stabil och säker.
Lina Nilsson – Hade problem med farten några gånger, men godkänd.
Caroline Seger – Bra i vanlig ordning, men försvann emellanåt.
Lotta Schelin – Vindsnabb och ett ständigt hot. Kan uträtta mycket mer.
Sofia Jakobsson – Riktigt pigg i sitt inhopp, men touchen var risig.
Emmelie Konradsson – Lite för blyg och lite för snäll, men godkänd.

Hanna Folkesson, Jessica Samuelsson, Annica Svensson och Oliva Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

—————————————

Varför byttes Göteborgsmittfältaren Johanna Almgren ut i paus? Jag tyckte att ”Jojo” såg pigg ut när hon fick chansen. Hennes inhopp kändes positivt.

—————————————

Annica Svensson fick nog inga kramar av USA:s forwards efter slutvisslan. Tyresöbacken hann dela ut både en och två halvtuffa kyssar under sin tid på planen.

—————————————

De fasta situationerna skulle vara Sveriges vapen. Så blev det inte. Framåt skapade laget som bäst någon halvchans och USA:s mål kom just vid en hörna.

Det finns klar förbättringspotential för Sundhage & Co när det kommer till fasta situationer.

—————————————
Pia Sundhage har nog klart för sig vilken elva hon vill spela när EM startar i juli, åtminstone till tio elftedelar.

En plats som högerytter är vad som finns kvar att slåss om. Ska det bli Almgren, Konradsson eller kanske Sofia Jakobsson som tar den?

Möjligen har Sofia Lundgren fortfarande chansen att sno platsen mellan stolparna från Kristin Hammarström, men då krävs sannolikt en stark vår i Damallsvenskan av Linköpingskeepern.

Efter kryss mot Kina och en ren överkörning av Island väntar ett ett riktigt Elddop för det svenska damlandslaget i Algarve Cup.
– Kan vi matcha USA kan vi matcha vilka som helst, säger Pia Sundhage.

Förbundskapten Pia Sundhage reste till Portugal med förhoppning om att få en del frågetecken uträtade. Än så länge har hon knappast blivit mycket klokare. Öppningsmatchen mot Kina, på en blöt och ojämn plan, blev svårbedömd och Island bjöd ärligt talat inte mycket till motstånd.

Måndagens möte med regerande olympiska USA blir därför ett viktigt test för att se var det svenska damlandslaget står fyra månader före EM på hemmaplan.

– Jag vill se hur vi står oss i vårt försvarsspel och hur vi klarar av att matcha USA i luftrummet, säger Pia Sundhage inför matchen.

Sundhage har valt att matcha nästintill samma elva i de tidigare två matcherna i Algarve Cup och hon fortsätter på inslagen bana mot USA. Den enda förändringen jämfört med matchen mot Island är att Göteborgs Johanna Almgren kliver in på vänsterkanten istället för klubbkompisen Marie Hammarström.

– Man måste tro på något och börja i någon ände. Vi har valt de här spelarna nu.

Samtidigt som det svenska EM-laget börjar kännas alltmer klart så öppnar förbundskaptenen för att det kan komma att bli förändringar.

– Genom att spela bra fotboll och göra bra ifrån sig i Damallsvenskan så finns alltid chansen att komma med till EM.

Men innan en eller annan spelare tar chansen att visa framfötterna i Damallsvenskan väntar en stentuff uppgift i Algarve.

– Att det blir en värdemätare är helt klart. USA är världens bästa lag, säger Sundhage som sannolikt kommer att få svar på en eller annan fråga under måndagseftermiddagen.