Klubbarnas nej till landslagsledningens önskan om fem extra lägerdagar nästa år får Pia Sundhage att sura till.  Personligen förstår jag varken problemet eller argumenten.

Fem lägerdagar delar landslagsledningen och de Damallsvenska klubbarna i två läger. Elitfotboll Dam, (EFD) och de tolv klubbarna har valt att gå efter den internationella kalendern och inte släppa sina spelare på landslagsuppdrag utanför de dagar som är öronmärkta för landslagsspel. Det får förbundskapten Pia Sundhage att ilskna till – och rikta kritik mot klubbarna.

Personligen har jag svårt att förstå Sundhages kritik och argument för de där fem extra dagarna. Som jag ser det kommer fem dagar hit eller dit varken påverka förberedelserna inför eller prestationerna under VM i Kanada.

Argumenten håller inte
Sundhage påpekar vikten av att spela ihop laget, stärka dynamiken i gruppen och förbereda spelarna fysiskt för turneringen. Jag köper att de bitar hon nämner är viktiga för att Sverige ska lyckas i VM, men jag tycker inte att de håller i den här diskussionen.

För det första så har Sundhage spelat med i stort sett samma stomme sedan hon tillträdde. Hon har byggt sitt lag kring sju, åtta spelare och därutöver varierat lite. Det borde väl innebära att laget redan är samspelt och att gruppdynamiken är bra?

För det andra så är det inte landslagets uppgift att förbereda spelarna fysiskt inför ett VM, det ansvaret ligger hos klubbarna. Det är trots allt i klubbarna som spelarna tränar större delen av året och det är också i sina klubbar som de förbereda sig fysiskt.

En grundförutsättning
Att Damallsvenskans klubbar vill hålla sig till den internationella spelkalendern kan jag förstå. Det är trots allt klubbarna som investerar mest tid och pengar i spelarna – inte landslaget.

”Vi som jobbat länge inom fotbollen vet att damlandslaget är bra för klubbfotbollen”

Det är vad Sundhage säger i Petra Thoréns artikel. Vad förbundskaptenen inte nämner är att bra klubblagsfotboll är en grundförutsättning för ett starkt damlandslag.

Och även om Pia Sundhage inte är nöjd med klubbarnas beslut kan hon trösta sig med att hon har förmånen att tillbringa två veckor med hela landslagstruppen i Algarve varje år – mitt i den period där klubbarna finslipar detaljer som bäst inför säsongsstarten.

I kväll kommer Sverige att bli klart för VM i Kanada nästa sommar.
Allt annat är bara för osannolikt för att faktiskt kunna förvandlas till verklighet.

Gamla Ullevi har dukat för fest. Uppemot 10 000 åskådare väntas komma för att se Pia Sundhages svenska landslag kvala in till VM. Och de kommer knappast att bli besvikna.

Skottland är absolut inget stryklag, långt därifrån. Laget har höga toppar och ett par riktiga klasspelare i Kim Little och Lisa Evans. Men det svenska landslaget är bra och har alla trumf på hand inför den avslutande kvalmatchen. Personligen tror jag på svensk seger i kväll, men även om det skulle gå troll i det blågula spelet är det en riktigt hög tröskel som Skottland måste kliva över för att knipa VM-biljetten.

Förutsättningarna är ju sådana att Sverige inte behöver vinna för att kvittera ut VM-platsen. Oavgjort eller uddamålsförlust räcker gott. Faktum är att landslaget till och med kan kosta på sig att förlora med 2–0 och ändå gå till VM. Skottland måste alltså göra minst tre mål för att ta sig till VM – och det fixar man inte.

Då tror jag att chansen är betydligt större att Lotta Schelin tangerar det målrekordet som det skrivits en del om den senaste veckan. Hon kunde knappast välja ett bättre tillfälle att göra det än inför 10 000 åskådare i sin egen hemstad – i den sista och avgörande VM-kvalkampen.

Två aktuella frågor inför VM-kvalmötet med Bosnien-Hercegovina: Kommer Lotta Schelin att slå Hanna Ljungbergs målrekord? Har Pia Sundhages mönstrat bästa tänkbara startelva ?

I morgon eftermiddag tar Sverige näst sista steget mot VM i Kanada nästa sommar. Bosnien-Hercegovina står för motståndet i en match som Pia Sundhages landslag faktiskt bara ska vinna.

Jag säger inte att det blir en skrattmatch eller målfest, men allt annat än en svensk seger är att betrakta som ett misslyckande. Så är det bara.

Sverige kommer till spel med följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Nu till svaren på mina frågor:

1) Nej, jag tror inte att Schelin går förbi Umeås gamla skyttedrottning redan i morgon. Att Schelin kommer slå målrekordet är jag säker på, men det sker nog knappast mot Bosnien-Hercegovina.

2) Det kan alltid diskuteras. Jag har inte sett landslagets träningar den här gången och kan därför omöjligt bedöma i vilken form spelare är i. Trots det är  jag är ändå lite förvånad över att Emma Berglund petas från mittförsvaret till förmån för Linda Sembrant och att Olivia Schough tar en startplats till höger på mittfältet.

Nu tror jag visserligen inte att uttagningarna har någon större betydelse i negativ mening för utgången av morgondagens match, men om man ser det hela i ett längre perspektiv med sikte på ett lyckat VM skulle åtminstone jag gjort några förändringar i laget om jag var i Sundhages position.

Laget mot Bosnien-Hercegovina är har en offensiv balans Sverige inte har råd att spela med om man har ambitioner att ta medalj i Kanada nästa sommar.

Jag har tidigare argumenterat för att redan nu börja spela ihop det lag som ska göra det för Sverige om mindre än ett år, men ställer mig frågande till om det faktiskt är vad Sundhage gör.

Känslan är snarare att hon väljer kompletterar sin stomme med olika typer av spelare beroende på motstånd, än att spela ihop ett blivande VM-lag. Det kan finnas poänger i att variera spelare utifrån vilken nation som står på andra sidan mittlinjen, men mitt val hade ändå varit en långsiktig satsning på en riktigt gångbar och klart mer defensivt balanserad blivande VM-elva.

Sverige besegrade Polen med solklara 4–0 och tog ett nytt, stort kliv närmare VM nästa sommar.
Ändå handlade eftersnacket mest om Kosovare Asllanis känga till Pia Sundhage och Olivia Schough.

Kosovare Asllani har skapat rubriker förut och i kväll gjorde hon det igen. Efter VM-kvalsegern mot Polen skickade PSG-proffset en stenhård och välriktad skitpassning till förbundskapten Sundhage:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat och gjort mig till så kanske jag hade fått spela från start”, sa Asllani i den mixade zonen.

Asllani syftade som jag tolkar det på Olivia Schough, som fick starta på topp tillsammans med tvåmålsskytten Lotta Schelin i Gdansk. Att kritisera en annan landslagsspelare var knappast det bästa Asllani kunde göra, att kasta ett par stenar i riktning mot Pia Sundhage var riktigt oklokt – och att dessutom göra det i media var rent ut sagt korkat.

Jag har inte varit på plats i Polen och sett landslagets träningar inför VM-kvalmatchen så jag kan inte uttala mig om i vilken form de olika spelarna befunnit sig i, men jag ändå förstå Asllanis kritik. Olivia Schough må vara en härlig person och en duktig spelare, men hon är definitivt ingen startspelare i ett landslag som har siktet inställt på att knipa en VM-medalj nästa sommar, knappast ens en truppspelare. Sorry, men det är så jag ser det.

Det var väl inte utan anledning som Schough fick nöta bänk under tiden i Kopparbergs/Göteborg och Bayern München? Det var väl knappast utan vidare som varken Göteborg eller någon annan klubb på övre halvan i Damallsvenskan visade något större intresse för henne när hon ratades av Bayern? Därmed inte sagt att Kosovare Asllanis uttalande efter kvällens match var riktigt eller taktiskt.

Däremot kan jag, som jag skrev, ha förståelse för kritiken i sig. Det är inget snack om att Pia Sundhage har ett gott öga till Olivia Schough och att den senare fått fler chanser i blågult än många andra – trots att hon hittills aldrig övertygat.

Och Schough är inte ensam. Det finns ytterligare tre, fyra spelare som fått betydligt fler landslagschanser än vad de gjort sig förtjänta av. Faktum är att jag har svårt att se vad landslagsledningen ser i vissa spelare och vad de inte tycks se i andra.

Det finns trots allt ett par spelare i Sverige som gång efter annan visat att de förtjänar möjligheten att växa in i rollerna som landslagsspelare, men de verkar behöva bevisa sig betydligt mer än somliga andra – även fast de levererat i sina klubblag.

Men oavsett om spelare hör hemma i landslaget eller inte är det jäkligt långt ifrån klokt att kasta ur sig kritik mot en medspelare och en förbundskapten – i synnerhet inte i media.

Inför kvällens VM-kvalmatch mot Polen har det skrivits en massa om att det råder mittbackskris i Pia Sundhages landslag. I beg to differ … Snacket om problemen i mittförsvaret är uppförstorat, överdrivet och ganska ointressant.

Nilla Fischer är avstängd, Charlotte Rohlin inte uttagen i truppen och Amanda Ilestedt skadad. Förbundskapten Sundhage saknar alltså tre tänkbara mittförvarare i kvällens kvalmöte med Polen på bortagräs. Men att sakna tre mittbackar är en sak, mittbackskris en helt annan.

Sverige har ingen mittbackskris. I synnerhet inte mot ett polskt landslag som visserligen är på uppgång, men som sannolikt kommer att ligga lågt med laget, spela tajt och hålla hela elvan riktigt kompakt för att ställa om när tillfälle ges.

Det spelet klarar Umeås Emma Berglund och Örebros Marina Pettersson Engström av galant. För Linda Sembrant kan snabba omställningar ibland vara ett problem, men om Sundhage fördelar arbetsuppgifterna rätt behöver Montpellier-backen inte hamna skrynkligt till i kväll.

Som jag ser det ligger den stora utmaningen i att luckra upp Polens kompakta och hårt jobbande försvar. Ser man till tidigare landskamper så har det visat sig att blågult har haft svårt att penetrera och skapa målchanser mot lag som spelar lågt och kompakt.

Där ligger nyckeln till svensk seger i kväll, inte i det egna mittförsvaret.

Nästa sommar spelar Sverige högst troligt VM i Kanada. Men med bara tio månader kvar innan turneringen sparkar igång testar sig Pia Sundhage fortfarande fram. Hur ser VM-planen ut egentligen?

Matchen mot England gav inga bra besked. En allt annat än smickrande 4–0-förlust fick förbundskapten Sundhage att tänka till både en och två gånger innan hon spikade truppen till VM-kvalmötet med Polen 21 augusti.

När den presenteras i dag bjöds det på inte mindre än tre överraskningar; Marina Pettersson-Engström (Kif Örebro), Marija Banusic (Kristianstad) och Stephanie Öhrström (Verona). Samtliga tre har varit uttagna i landslaget tidigare, men egentligen aldrig varit helt aktuella.

Att Örebrobacken Pettersson-Engström kom med kan jag förstå. Nilla Fischer är avstängd mot Polen och ingen av de andra mittbackarna tog stärkte, enligt Sundhage själv, sina aktier i Englandsmatchen. Med en stark säsong bakom sig är därför uttagningen av Pettersson-Engström logisk.

Då har jag svårare att se tankebanorna bakom uttagningarna av Öhrström och Banusic. Den förstnämnda var med i truppen till Algarve Cup, men fick inte göra annat än att träna under veckan i Portugal. Sedan dess har Sundhage & Co valt att testa Umeås Malin Reuterwall, som nu inte finns med – trots att hon ingår i Svenska Olympiska kommitténs projekt 11+, istället.

Kristianstads talang Maria Banusic ingår också hon i projektet och kanske var det hennes prestationer på samlingen 24-25 juli som fick Sundhage att plocka med henne i landslaget igen, kanske kommer hon med för att se och lära. Hur som helst är jag frågande till hur landslagsledningens plan ser ut för KDFF-anfallaren.

Hon har ju inte varit en del av Calle Barrlings F19-landslag, men fått sina chanser i U23-landslaget. Nu är hon hux flux uttagen i A-landslaget igen, trots att hon inte alls imponerat under säsongen (åtminstone inte i de matcher jag har sett) och bokförts för blygsamma två mål på åtta matcher i Damallsvenskan.

Banusic är helt klart en mycket intressant spelare med klara spetsegenskaper, men hon har i mitt tycke en bra bit kvar innan hon faktiskt känns redo för A-landslagsspel, precis som har Umeås löfte Lina Hurtig och Linköpings dito Stina Blackstenius.

Att vara talang är en sak, men att därifrån ta klivet till att bli en högklassig- eller rent av stjärnspelare är ingen lek. Jag har definitivt inget emot att Sundhage ger 18-åriga Banusic chansen, jag undrar bara hur planen för framtiden ser ut. VM i Kanada är trots allt bara tio månader bort och än så länge känns det svenska landslaget inte som en medaljkandidat.

****

Merparten av VM-matcherna nästa sommar kommer att avgöras på konstgräs, eller kanske inte. En stor grupp spelare har tagit juridisk hjälp för att få FIFA att ändra valet av matcharenor så att kamperna avgörs på naturgräs istället.

Den här protesten är inte ny, men advokaterna som för spelarnas talan har uttalat sig i The Equalizer, vilket gjort att också svensk media uppmärksammat det hela. Jag har absolut inget emot konstgräs, men ändå full förståelse för spelarnas önskan.

****

Så har Marta gjort sin första start i Rosengård och  hon hittade dessutom nätet två gånger i 12–1-segern mot Stattena i Svenska cupen.
Än bättre gick det för Kirsten van de Ven i sin första tävlingsmatch för Malmöklubben. Holländskan svarade för ett hattrick.

Therese Sjögran spelar vidare i Rosengård ytterligare två säsonger.
Ett beslut som gynnar henne, klubben och svensk fotboll.

Efter VM-kvalmatchen mot Nordirland förra veckan avslöjade landslagsveteranen Therese Sjögran att hon siktar vidare mot VM nästa sommar och på en fortsättning i Rosengård.
I dag skrev hon på ett nytt tvåårsavtal med mästarklubben.

Kontraktsförlängningen är riktigt bra, både för klubben och för Pia Sundhages landslag.
För 37 år gammal är Sjögran fortfarande en av landets absolut bästa mittfältare och en viktig kugge i Rosengård såväl som i landslaget – vilket hon visat under våren och inte minst den senaste veckan (med mål i klubb- och landslaget).

Men Sjögrans underskrift betyder än mer än så.
I och med att hon förlänger karriären med två nya säsonger får Malmöklubben behålla en viktig kulturbärare samtidigt som svensk damfotboll även fortsättningsvis får möjlighet att använda sig av ett av de största affischnamnen på damsidan.

För egen del är jag, som jag skrivit tidigare, imponerad över hur starkt landslagsveteranen kom tillbaka från sin korsbandsskada förra säsongen.
Jag och säkert många med mig trodde nog att Sjögran skulle få svårt att komma upp i samma höga nivå som före skadan, vilket hon inte heller gjorde – hon kom tillbaka ännu snabbare och ännu starkare.

Efter den comebacken har Sjögran min fulla respekt och hon har visat att hon är en viktig kugge i Sundhages lagbygge till VM nästa år.

…

Det krävdes definitivt inga nattmanglingar för att Rosengård och Sjögran skulle hitta fram till en överenskommelse. Det berättar klubbens sportchef Erling Nilsson:

– Både hon och klubben ville hitta en lösning, så det var en ganska enkel förhandling.

…

Från en skånsk klubb till en annan.
I går blev Kristianstad klart för semifinal i Svenska cupen när man slog AIK med 4–2.
Skånelaget ställs mot Örebro i nästa runda.

Sverige vann VM-kvalmatchen mot Nordirland med 3–0 efter stor dominans.
Men segermarginalen borde ha blivit större.
De avgörande passningarna lämnade liksom avsluten och de fasta situationerna en hel del övrigt att önska.

Frågan var aldrig om Sverige skulle vinna över Nordirland, den var hur stor segermarginalen egentligen skulle bli.
Svaret blev 3–0.

Det svenska spelövertaget var minst sagt massivt (i synnerhet före paus), dominansen total och chanserna otaliga, vilket resulterade i två mål.

1–0 kom efter elva minuters spel, på den första riktiga målchansen.
Landslagsveteranen Therese Sjögran rakade in en retur på Hanna Folkessons skott från 16 meter.
Och en kvart senare snappade Caroline Seger upp bollen efter ett taffligt målvaktsingripande och skickade in 2–0-bollen.

Två mål före paus var ändå definitivt för lite – särskilt om man ser till övertaget och mängden avslut.
Tyvärr var kvaliteten, och vissa fall också de tekniska färdigheterna, i de avgörande momenten för låg för att leda fram till högoktaniga möjligheter och fler mål.

Efter paus sjönk spelkvaliteten.
Sverige dominerade visserligen, vann halvleken med 1–0 efter mål av Lina Nilsson och kvitterade ut tre nya, viktiga VM-kvalpoäng.

Trots det sitter jag här i pressrummet efter matchen med känslan att Sverige kunde varit ännu vassare, blixtrat till mer och presterat bättre i sista tredjedel.
Framför allt borde man ha fått ut betydligt mer av alla sina fasta situationer än vad man faktiskt fick.

18 hörnor resulterade i en, om jag är snäll kanske två, farligheter.
Knappast godkänt, eller som assisterande förbundskapten Lilie Persson sa:

– Bedrövligt. Där har vi ju varit framgångsrika tidigare så det var ett riktigt steg tillbaka.

Jag vill verkligen inte vara negativ efter att Sverige tagit sin femte raka kvalseger och därmed ståtar med maximala 15 poäng i jakten på en VM-biljett.
Men samtidigt har jag svårt att bortse från att man faktiskt mötte ett landslag som rankas på 57:e plats i världen – 52 platser bakom Sundhages gäng – och därför borde man kunna kräva mer.

Eller?

När Sverige spelar VM nästa sommar, vilket jag är helt säker på att man gör, kommer det definitivt att krävas mer än vad de 4 655 åskådarna i Växjö bjöds på i kväll.
Åtminstone om det svenska landslaget har ambitionen att slåss om medaljer.

Å andra sidan är det kanske så enkelt som en spelare sammanfattade matchen för mig på väg till spelarbussen:

– Visst borde vi gjort fler mål, men ibland är det svårt att få till spelet fullt ut mot sämre lag. Koncentrationen är liksom inte där hela tiden.

Om det var det som satte stopp för en överkörning i kväll lär visa sig i matcherna mot Skottland.
Då, om inte förr, behöver spelarna ha full fokus, hundraprocentig koncentration och betydligt bättre skärpa.
Trots ineffektiviteten räckte den svenska insatsen gott mot ett risigt Nordirland, men samma oskärpa kan kosta enormt mycket mot ett stenhårt arbetande Skottland.

…

Noterbart var att varken Olivia Schough eller Emilia Appelqvist var ombytta till kvällens match.
Båda såg matchen från läktarplats.

Borde de över huvud taget ha blivit uttagna till VM-kvalmötet med Nordirland?

…

Antalet ingripanden som Hedvig Lindahl gjorde i matchen var lätträknade. Rättare sagt lätträknat.
Hon plockade ner en boll på 90 minuters spel.

…

Statistiken kan ibland vara missvisande, men i kväll var den talande.
Sverige hade 22 avslut på mål, Nordirland ett.

…

Hanna Folkesson var bra, Caroline Seger stundtals riktigt vass (hennes mål var dessutom vackert) och Therese Sjögran … från tid till annan riktigt härlig att se.

Jag trodde att landslagsveteranen skulle kunna vara ett rasande bra komplement till flyfotade Lotta Schelin – och det var hon när tajmingen och samspelet stämde.

…

Emma Berglund hoppade in i slutet och fick spela sina första minuter i landslaget sedan korsbandsskadan i seriepremiären mot Tyresö förra våren.
Konkurrensen ökar i det svenska försvaret.

Gammal är inte bara äldst, hon är forward också.
Rosengårds Therese Sjögran flyttar fram i anfallet när Sverige möter Nordirland i VM-kvalet i morgon.

Vid lunchtid släppte förbundskapten Pia Sundhage startelvan till mötet med Nordirland i Växjö och bekräftade att landslagsveteranen Therese Sjögran spelar forward istället för skadade Kosovare Asllani.
Rosengårdspelaren bildar därmed en i mitt tycke riktigt intressant anfallsduo tillsammans med Lotta Schelin.

Jag har en känsla av att Sjögrans klokhet och fina spelsinne kan vara ett rasande bra komplement till Schelins speed i djupled.

Sundhage laguttagning var på det stora befriad från egentliga överraskningar, även om jag i hennes ställe hade valt att spela Emma Berglund (Umeå) tillsammans med Nilla Fischer i mittförsvaret istället för Linda Sembrant (Tyresö).

Sembrant är förvisso en riktigt bra spelare med ett fantastiskt fint passningsspel, men hon saknar både den kvickhet och snabbhet som krävs för att hävda sig mot bra internationella motstånd.
Det är den krassa sanningen.

Så med tanke på det och vetskapen om att Berglund är betydligt rappare så hade jag valt henne som parhäst till Wolfsburgsbacken Fischer.

Nu lär valet av mittback inte spela någon avgörande roll i matchen mot Nordirland.
Sverige är helt enkelt så mycket bättre och ska vinna i vilket fall som helst.
Däremot väntar betydligt svårare uppgifter senare i år när Sundhages lag ställs mot Skottland, i vad jag tror kommer att bli, två stentuffa matcher.

Då är Berglund ett bättre val än Sembrant, så varför inte spela in Umeåbacken redan nu?

…

Jag får ta med mig den frågeställningen på tåget till Växjö i morgon.
Kanske kan jag rent av leverera ett svar från någon av förbundskaptenerna här efter matchen.

Oavsett så kommer jag att liverapportera på plats och bjuda på mina tankar och åsikter om VM-kvalmatchen här i bloggen efteråt.

tar tåget till Växjö i morgon och

Landslaget är samlat i Växjö för torsdagens VM-kvalmatch mot Nordirland.
Men förberedelserna har inte varit optimala så här lång.
Förbundskapten Pia Sundhage saknar nämligen både Kosovare Asllani och Emilia Appelqvist.

I helgen samlades den svenska landslagstruppen i Växjö för att påbörja förberedelserna inför kvalmötet med Nordirland på torsdag.
Allt gott så långt, bortsett från att Nilla Fischer anslöt först i dag eftersom hon spelade match i söndags.

Men det finns små orosmoln på Pia Sundhages landslagshimmel.
PSG-spelaren Kosovare Asllani och Piteås Emilia Appelqvist dras båda med skadeproblem och har inte tränat med laget.
I går körde duon rehab och i dag tränade de vid sidan av de övriga.

Enligt landslagets läkare Yelverton Tegner är dock chanserna stora att Asllani kan komma till spel mot Nordirland, men situationen är ju inte helt optimal.

En annan spelare som inte haft den bästa uppladdningen inför landslagssamlingen är Olivia Schough.
Bayern München-spelaren har dragits med sjukdomsproblem i flera veckor och alldeles nyligen börjat träna för fullt igen.
Med det i åtanke borde nog Schough ha lämnats utanför truppen till förmån för en frisk och skadefri spelare i bättre form.

…

Jag inledde blogginlägget med att skriva om Kosovare Asllani och jag avslutar på samma tema. Anfallaren ser ut att få en svensk lagkompis i PSG.
Enligt uppgifter är Caroline Seger nära en överenskommelse med den franska storklubben.

Mer om det kan du läsa på Sportbladets huvudsida lite senare.