Det kan inte ha undgått någon att EM startar i dag. Den mediala bevakningen är större än någonsin kommer så att förbli till finalen på Friends Arena har spelats.

Men verkligheten ser inte likadan ut överallt. Det räcker att rikta blicken mot Danmark för att se en helt monumental skillnad i hur landslaget behandlas.

Medan det svenska landslaget får (och ska ha) stort utrymme i inhemsk media är bevakningen av det danska landslaget väldigt sparsam. Faktum är att den danska televisionen inte ens visar landslagets EM-matcher.

Den som vill se Pernille Harder, Julie Rydahl Bukh och Mariann Gajhede Knudsen får helt enkelt förlita sig på Eurosport.

Styvmoderlig behandling
Nu är det inte bara dansk tv som behandlar damlandslaget styvmoderligt. Det egna fotbollsförbundet (DBU) är inte särskilt mycket bättre.

De danska spelarna får löjliga 5 000 kronor om de går vidare från gruppspelet och 10 000 kronor vid vinst i en eventuell kvartsfinal. Totalt kan de danska spelarna vända tillbaka över sundet med omkring 25 000 kronor i fickorna – men då krävs att man vinner EM-guld.

Småpengar för det danska förbundet. Alldeles för små.

Vetskapen att de danska herrarna kvitterade ut 1,1 miljoner kronor vardera efter fjolårets EM (och då tog turneringen slut redan i gruppspelsfasen) sätter saken i en ännu sämre dager.

Bonusen är dessutom många gånger lägre än den som de svenska landslagsspelarna har förhandlat sig till, och då tycker jag ändå att Svenska Fotbollförbundet har snålat i överkant – även om bonusen är en annan än den som konkurrenten publicerade uppgifter om härom dagen.

En månad till ligastart
Om det jag skrivit inte räcker för att belysa hur dåligt det danska damlandslaget behandlas så kan jag tillägga att den inhemska ligan sparkar igång redan 3 augusti. En vecka efter EM-finalen alltså.

Hur tänkte DBU där?

Jag tänker inte säga att det svenska damlandslaget har fantastiska förutsättningar och att vi i Sverige behandlar herrar och damer på lika villkor för så är det inte.

Svensk damfotboll har gjort en bra resa, successivt fått bättre villkor och en större acceptens, men har fortfarande en väldigt lång väg kvar att vandra.Att systrarna i Danmark än i dag ligger ljusår efter känns därför bara ledsamt.

Josefine Öqvist var förstavalet till höger på det svenska mittfältet, men en gammal, nästan glömd, avstängning från VM 2011 skapade osäkerhet och förvirring.

Pia Sundhage valde att testa både Olivia Schough och Sofia Jakobsson i ytterrollen på landslaget träningar – för att vara beredd om Öqvist inte skulle vara tillgänglig för spel.

Men som Kristoffer Bergström avslöjade är ”Jossan” efter ett antal turer tillgänglig för spel i kvällens EM-premiär mot Danmark – och Pia Sundhage kan ställa det lag hon vill på Gamla Ullevis sommarfina gräsplan.

En duktigt offensiv balans
Det innebär en riktigt offensivt balanserad svensk startelva med ett kreativt mittfält som kan hota från alla håll och kanter.

Antonia Göransson kan löpa sönder den danska högerkanten, Marie Hammarström och Caroline Seger kan lirka fram precis passningar framför, igenom och bakom den rödvita backlinjen.

Seger kan också ta egna, kraftfulla, löpningar i djupled eller fylla på som andravåg. Och ute till höger kan – och kommer – Josefine Öqvist löpa snabbt, mycket och irrationellt.

Högkvalitativt? Ja. Anfallsskickligt? Absolut. Målfarligt? Kanske.

Den farliga ytan
Men det offensivt inriktade svenska mittfältet medför också svagheter, framför allt defensivt.

Överflyttningarna, där yttrarna flyttar in i planen mot bollsida, blir jätteviktiga precis som delaktigheten i hemjobbet. Men allra mest sårbart blir Sverige i ytan mellan mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin och mittfältsnavet med Seger och Hammarström.

Det är den ytan Danmark vill hitta, det är i den ytan som Linköpings supertalang Pernille Harder vill operera och det är den ytan som kan bli Sveriges akilleshäl.

Sedan gäller det så klart att ytterbackarna Jessica Samuelsson och Sara Thunebro vinner sina matcher i matchen mot Danmarks offensiva ytterforwards.

Fördel Sverige
Det är ingen tvekan om att Sverige är favoriter i kvällens premiär mot Danmark. Jämför man spelare för spelare så finns det mycket mer kapacitet, kompetens och kvalitet i den blågula elvan jämfört med i den rödvita.

Men man ska ändå komma ihåg att det är en EM-premiär med allt vad det innebär av nervousitet, anspänning, press och förväntningar.

Och det är Pia Sundhages Sverige som har pressen på sig – helt och hållet. Det är det trycket som är landslagets största och kanske värsta motståndare i kvällens match.

Vinner man fajterna mot anspänning och mot press så vinner man premiären på ett utsålt Gamla Ullevi. En EM-turnering skulle knappast kunna få en bättre start.

………………………………….

Jag är glad att Josefine Öqvist startar i kväll. Glad för hennes skull och glad för att landslaget därmed kommer till spel med en vindsnabb tjurskalle som kan avgöra matcher på egen hand.

Allra gladast är jag över att Pia Sundhage väljer att satsa på den bästa, framför allt mest formstarka, av sina yttrar.

I min värld hade Sverige fått ut ännu mer av Josefine Öqvist om man bytt plats på henne och Kosovare Asllani, men Sundhage väljer att se det hela på ett annat sätt (och det får man acceptera).

Huvudsaken är nog att Öqvist finns på planen i EM-premiären, för jag hade varit rejält jävla nervös om Sverige kommit till spel med två debutanter (Jessica Samuelsson och Olivia Schough) på samma kant i den så viktiga första matchen.

…………………………………..

Avskydd och misstrodd, men ändå med i landslagets spion-team. Thomas Dennerby är en av Pia Sundhages fyra scouter i EM-turneringen – trots att ingen spelare i den svenska landslagstruppen gillar honom.

Det är sanningen. Den kalla, hårda sanningen.

Risken finns attden före detta förbundskaptenen blir ett störningsmoment under turneringen, men förhoppningsvis blir han bara en figur i marginalen.

Personligen tycker jag ändå att det är märkligt att den förra förbundskaptenen finns med i landslagsteamet över huvud taget.
Hans tid är ju över.

Högerbacken Lina Nilsson uppges vara fotskadad, men det spelar faktiskt ingen större roll. Det viktiga är att Caroline Seger är hel och kommer till spel mot Danmark.

Det är två dagar sedan som Caroline Seger blev liggande på Rambergsvallens gräs efter en sammanstötning på träning. Tiden mellan olyckstillfället och landslagsläkaren Mats Börjesson lugnande besked fyllde helt säkert förbundskapten Pia Sundhages mage med en gnagande känsla av oro.

En oro som tack och lov försvann inom loppet av några timmar.

Nu vet vi att Caroline Seger i det närmaste är återställd och kommer att ta plats på det svenska mittfältet i EM-premiären mot Danmark.

De rapporter som gör gällande att Lina Nilsson ådrog sig en fotskada på gårdagens stängda träning frambringar absolut inte samma typ av oroskänslor. Inte ens tillstymmelsen till dem faktiskt.

Nilsson var ju inte förstaalternativet till höger i den svenska backlinjen, hon var reserven. Därför känns skadan helt oviktig just nu, även om den förstås inte är positiv.

Jessica Samuelsson är en defensivt bättre rustad spelare och kommer att vara ett bättre val i EM. För jag ser hellre en defensivt stark ytterback som stänger sin kant än en offensivt duktig dito som släpper till bakåt.

Och om det stämmer att Pia Sundhage har tankar på att peta Josefine Öqvist och ge Olivia Schough chansen så har hon väl en tanke med det.

En tanke som jag visserligen inte till fullo förstår eftersom jag värderar Öqvists rutin, mästerskapserfarenhet och fart väldigt högt – särskilt i en viktig premiärmatch.

Jag gillar Sundhages vilja att överraska, men jag tycker inte att en EM-premiär är det rätta tillfället för det – åtminstone inte genom att spela Schough.

Hellre då en mer mästerskapserfaren Öqvist-kopia som Sofia Jakobsson till höger på det svenska mittfältet i morgon.

Senast hon spela var i mars. Fram till i går vill säga. När England matchade på Folkungavallen i går kväll gjorde Kelly Smith comeback.

Hon hann med att ge Arsenal ledningen i Champions League-mötet med Torres i mitten av mars – sen tvingades hon kliva av.

En skada har hållit Kelly Smith borta från planen under hela våren fram till i går. I träningsmatchen mot pojkjuniorer i Linköping spelade stjärnan tio minuter.

Med fem dagar kvar till premiärmatchen mot Spanien fick därmed förbundskapten Hope Powell beskedet hon hoppades på. Lagets, och nationens största stjärna genom tiderna, är redo för EM.

För egen del gläds jag innerligt med Kelly Smith som jag håller högt. Hon är en otroligt häftig och trevlig person som har fått kämpa sig genom livet (läs mer här)

Att EM blev en stor profil rikare i och med gårdagens comeback gjorde ju inte det hela sämre.

I torsdags genrepade Sverige mot England. I kväll spelar England sin sista träningsmatch före EM – på Östgötaslätten.

Det har nog knappast spelats någon landskamp i Ljungsbro förut. Men i kväll händer det när Hope Powells England ställs mot ett juniorlag (pojkar) från Linköping.

Några få inkast från Cloettas fabrik, långt ifrån mediabevakning och tv-kameror, kommer Anita Asante, Karen Bardsley och kanske till och med Kelly Smith göra de sista finjusteringarna inför EM, som för Englands del inleds mot Spanien på fredag.

Uppdatering: Matchen spelades inte i Ljungsbro, det blev Folkungavallen.

Sverige slog England med 4–1 på Skarsjövallen och kan nu ta sikte mot EM-premiären med en skön känsla i truppen.

Ändå tänker jag inte sälla mig till den hyllningskör som redan börjat sjunga ut sin lov över att Pia Sundhages landslag nu hittat sitt anfallsspel – åtminstone inte än.

Men mycket var bra.

Den höga pressen resulterade i fina omställningar efter engelska felpassningar och de raka anfallen ledde fram till flera chanser och ett mål.

Kosovare Asllani visade att EM-formen är i antågande, en halvsjuk Antonia Göransson sprang brallorna av de brittiska backarna och Charlotte Rohlin var under långa stunder tillbaka i det slag som gjorde henne till en av VM:s bästa backar för två somrar sedan.

Dessutom svarade Caroline Seger för sin bästa match under Pia Sundhages ledning. Tyresömittfältaren plockade fram många av sina finaste verktyg och var under stunder helt glimrande.

Missar i ord och handling
Lika positivt var det dock inte att se flera enkla missar i det svenska försvaret eller Kristin Hammarström närmast osäkra intryck och embryon till kommunikationsmissar med det egna försvaret.

Genrepsvinsten i Ljungskile gav landslaget arbetsro och det där självförtroendet som är så viktigt för att lyckas i i ett mästerskap. Men man ska nog ändå se nyktert på insatsen.

Sverige mötte nämligen ett England som saknade speed, spelade naivt och bjöd på två mål.

Anfallsspelet fungerade stundtals bra och totalt sett bättre än tidigare i år. Framför allt gav offensivspelet mot Hope Powells England löften om något ännu bättre.

Vittsjös back Mandy van den Berg skadade ena knät i landskampen mot Australien och kommer att missa EM.

Skadan är ett hårt slag för det holländska laget (och för damallsvenska Vittsjö) där van den Berg är en av nyckelspelarna.

I och med skadan försämrades Hollands chanser till en EM-succé rejält.

Med en massiv bevakning av den svenska EM-truppen så gäller det att sticka ut lite extra för att locka läsare. Därför tänkte jag kontra på DN som i dag publicerade en bild på Örebro-kvartetten i landslaget.

De som följer landslaget vet redan hur Kristin Hammarström, Stina Segerström, Elin Magnusson och Marie Hammarström ser ut i dag. Betydligt färre vet hur de såg ut när landslagsresan började för ett antal år sedan.

Från vänster: Kristin Hammarström, Stina Segerström, Elin Magnusson och Marie Hammarström.

…………………………………….

På torsdag genrepar Pia Sundhages Sverige mot England på Skarvsjövallen i Ljungskile.

I dag, två dagar innan matchen, fyller Englands reservkeeper Rachel Brown-Finnis 33 år. Grattis.

……………………………………

Grattis får man väl också säga till Kosovare Asllani som fått fyra nya klubbkompisar i franska PSG.

Frankrikes EM-forward Marie-Laure Deli har precis som förra Lyon-backen Laura Georges ritat på för huvudstadsklubben. Sajnat för Asllanis hårdsatsande klubb har också mittfältaren Lea Declerq och anfallaren Ghoutia Karchouni gjort.

Det ser ut som att PSG blir att räkna med till hösten.

I lördags skrev DN att Pia Sundhage portar spelarnas familjer under EM-lägret i Stenungsund. I beg to differ …

Saken är ju den att både Sofia Lundgren och Josefine Öqvist har sina familjer på under EM-uppladdningen, som vi skrev här på Sportbladet i går.

Ett tips till DN: Det är bättre att vara bäst än att vara först.

En enda match under vårsäsongen räckte för att ta en plats i Pia Sundhages trupp. Efter ett halvår på avbytarbänken är Therese Sjögran klar för EM.

Förbundskapten Pia Sundhage offentliggjorde en till stora delar väntad trupp. Den väntade överraskningen var Malmöveteranen Therese Sjögran som med 182 landskamper på sitt samvete tillför rejält med mästerskapsrutin till den blågula styrkan.

Personligen så hade jag inte tagit ut Sjögran av tre olika anledningar; dels på grund av att hon är matchotränad, dels för att hon varit direkt dålig i flera av de inhopp hon gjort under säsongen och dels för att hon trots sin ålder och erfarenhet inte kan använda sin rutin till att göra sina medspelare bättre.

Den stora skrällen var Umeås Jenny Hjohlman – som jag lanserade i min EM-trupp här i bloggen tidigare i dag.

Hjohlman har spetsegenskaper som är närmast unika i svensk elitfotboll och jag tycker att Sundhage gör helt rätt som tar med henne i truppen. I Hjohlman har det svenska EM-laget en spelare som kan komma in från bänken och förändra en matchbild.

Målvakter: Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Hedvig Lindahl.

Som jag skrev i bloggen tidigare så hade jag valt bort Lindahl till förmån för till exempel Umeås Malin Reuterwall.

En före detta förstemålvakt som 30-år gammal ska vara trea för första gången i sitt liv känns inte optimalt. Hellre då en ung målvakt med mer än fyra, fem år kvar av karriären.

Backar: Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Stina Segerström och Sara Thunebro.

Inte heller här håller jag med Pia Sundhage helt och hållet.

”Hennes offensiva spel är något vi ser fram emot  att se”, sa Sundhage om högerbacken Lina Nilsson.

Det ser jag också fram emot, men jag tror knappast att jag får se det i EM. Nilsson har varit väldigt ojämn under vårsäsongen och såg i landskampen mot Brasilien närmast livrädd ut.

Nej, Nilsson hade hamnat utanför EM-truppen om jag hade fått bestämma. Tyresös Annica Svensson hade varit mitt val.

Svensson är snabbare, starkare och betydligt tuffare än konkurrenten Nilsson. Egenskaper som skulle tillföra betydligt mer till det blågula EM-laget än Nilssons starka offensivspel.

Jag kan till viss del köpa uttagningen av Amanda Ilestedt, även om jag hellre hade sett en mer passningsskicklig spelare i truppen. Men Ilestedt tillhör den framtid jag ville att Sundhage skulle släppa in redan nu.

Mittfältare: Caroline Seger, Elin Magnusson, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Marie Hammarström, Emmelie Konradsson, Antonia Göransson, Josefine Öqvist, Therese Sjögran.

Elin Magnusson fick chansen i Linköping och spelade till sig en plats i EM-truppen under samlingen i Stockholm förra veckan.

Kul, eftersom Örebromittfältaren har en tuffhet som ger lagdelen ytterligare en dimension.

Therese Sjögran kom som sagt med till EM. Mitt val hade varit Elin Rubensson.

Medan Sjögrans tid är över har Rubenssons framtiden för sig. En plats i sommarens EM hade betytt mycket för morgondagens svenska landslag.

Forwards: Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Jenny Hjohlman och Kosovare Asllani.

Anfallskvartetten köper jag rakt av. Tre namn var solklara, Jenny Hjohlman var den stora bomben. En bomb som kan brisera under EM och då till landslagets stora lycka.