Sverige besegrade Polen med solklara 4–0 och tog ett nytt, stort kliv närmare VM nästa sommar.
Ändå handlade eftersnacket mest om Kosovare Asllanis känga till Pia Sundhage och Olivia Schough.

Kosovare Asllani har skapat rubriker förut och i kväll gjorde hon det igen. Efter VM-kvalsegern mot Polen skickade PSG-proffset en stenhård och välriktad skitpassning till förbundskapten Sundhage:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat och gjort mig till så kanske jag hade fått spela från start”, sa Asllani i den mixade zonen.

Asllani syftade som jag tolkar det på Olivia Schough, som fick starta på topp tillsammans med tvåmålsskytten Lotta Schelin i Gdansk. Att kritisera en annan landslagsspelare var knappast det bästa Asllani kunde göra, att kasta ett par stenar i riktning mot Pia Sundhage var riktigt oklokt – och att dessutom göra det i media var rent ut sagt korkat.

Jag har inte varit på plats i Polen och sett landslagets träningar inför VM-kvalmatchen så jag kan inte uttala mig om i vilken form de olika spelarna befunnit sig i, men jag ändå förstå Asllanis kritik. Olivia Schough må vara en härlig person och en duktig spelare, men hon är definitivt ingen startspelare i ett landslag som har siktet inställt på att knipa en VM-medalj nästa sommar, knappast ens en truppspelare. Sorry, men det är så jag ser det.

Det var väl inte utan anledning som Schough fick nöta bänk under tiden i Kopparbergs/Göteborg och Bayern München? Det var väl knappast utan vidare som varken Göteborg eller någon annan klubb på övre halvan i Damallsvenskan visade något större intresse för henne när hon ratades av Bayern? Därmed inte sagt att Kosovare Asllanis uttalande efter kvällens match var riktigt eller taktiskt.

Däremot kan jag, som jag skrev, ha förståelse för kritiken i sig. Det är inget snack om att Pia Sundhage har ett gott öga till Olivia Schough och att den senare fått fler chanser i blågult än många andra – trots att hon hittills aldrig övertygat.

Och Schough är inte ensam. Det finns ytterligare tre, fyra spelare som fått betydligt fler landslagschanser än vad de gjort sig förtjänta av. Faktum är att jag har svårt att se vad landslagsledningen ser i vissa spelare och vad de inte tycks se i andra.

Det finns trots allt ett par spelare i Sverige som gång efter annan visat att de förtjänar möjligheten att växa in i rollerna som landslagsspelare, men de verkar behöva bevisa sig betydligt mer än somliga andra – även fast de levererat i sina klubblag.

Men oavsett om spelare hör hemma i landslaget eller inte är det jäkligt långt ifrån klokt att kasta ur sig kritik mot en medspelare och en förbundskapten – i synnerhet inte i media.

För två veckor sedan skrev jag att Tony Gustafsson skulle ta över USA:s landslag efter Champions League-finalen mot Wolfsburg.
I dag blev han utnämnd till assisterande förbundskapten.

Att Tony Gustavsson var en het kandidat till posten som ny amerikansk förbundskapten var tydligt. Tyresötränaren fanns med på den lista över tänkbara personer för jobbet.

Men när Jill Ellis utnämndes till ny förbundskapten för världens kanske bästa landslag trodde många att Gustavsson gått miste om chansen.
Jag hade en annan känsla och tanke, vilken jag också lanserade här i bloggen:

”Kort efter Champions League-finalen 22 maj tror jag att det amerikanska förbundet presenterar Gustavsson som ny förbundskapten för USA – kanske tillsammans med Ellis”.

I kväll gick det amerikanska förbundet ut med uppgifterna om att Gustavsson blir assisterande förbundskapten för USA:s landslag och tillträder sin nya tjänst redan i juni.

Sannolikt var det möjligheten att kunna behålla basen hemma i Sverige som gjorde att Gustavsson fick rollen som assisterande coach.

Oavsett vilket så blir VM nästa sommar om möjligt än mer intressant, med svenska ögon sett.
Tänk en avgörande match mellan USA och Sverige där Pia Sundhage och Tony Gustavsson, som kamperade ihop under OS i London, ställs öga mot öga med varandra.

Det skulle vara en riktig höjdare.

…

På tal om Pia Sundhage så offentliggjorde hon truppen till VM-kvalmatcherna mot Skottland och Färöarna.
Och för ovanlighetens skull innehöll den blågula 23-mannatruppen ett par oväntade uttagningar.

Den största överraskningen i gruppen var utan tvekan Magdalena Ericsson.
Linköpingsbacken, med en landskamp i bagaget, har nyligen kommit tillbaka från en skada som hållit henne borta från planen under säsongsinledningen.

Men med lagkompisen Jessica Samuelsson på skadelistan fick nu Ericsson chansen. Riktigt intressant.

En annan spelare som kom med trots att hon missat större delen av vårsäsongen var Umeås Jenny Hjohlman.
Speedkulan gjorde en blek figur i sin första match från start (den mot AIK på Skytteholm), men svarade enligt uppgifter för en riktigt stark insats i segermatchen mot Vittsjö där hon också gjorde två mål.

Med i truppen kom också Umeås målvakt Malin Reuterwall som varit borta från landslagssnacket sedan förra hösten.

Däremot petades Antonia Göransson eftersom landslagsledningen anser att hon har fått för lite speltid i klubblaget Potsdam.
En motivering som haltar – i synnerhet eftersom Olivia Schough, som bara spelat några få minuter i Bayern München, kom med.

Med i truppen kom också Emma Berglund och Malin Diaz, som båda fick hoppa in i segermatchen mot Nordirland senast.

Törsten är släckt, strumporna är uppdragna och skorna omknutna. Efter en liten pausvila är jag nu tillbaka igen – och det med nyheter, rykten och funderingar om det som nu händer i svensk damfotboll är av godo eller ondo.

Som många redan vet har landslagsspelaren Olivia Schough lämnat Damallsvenskan för spel med Bayern München i Frauen Bundesliga. Schough var i Tyskland den gångna helgen och gjorde klart med sin nya klubb. I Bayern får hon sällskap av förra Linköpingsspelaren Nora Holstad Berge som också skrev på för den tyska tabellfyran i helgen.

Det inte lika många känner till är att Kopparbergs/Göteborg, av anledningar som jag inte känner till, visat ett ganska svalt intresse till att förlänga kontraktet med landslagsmittfältaren. Istället har man ställt in siktet på en, kanske två offensiva holländska spelare.

Den ena holländskan är enligt förstklassiga källor Sharida Spitse från Twente, den andra ska, enligt inte lika säkra uppgifter, vara Lieke Martens som spelar i konkurshotade Duisburg.

Vad som händer i Kopparbergs/Göteborg lär utkristallisera sig den närmaste tiden, men en hel del talar för att det blir mycket holländskt i klubben nästa år.

I dag startar laget upp träningen igen efter några veckors uppehåll och glädjande nog för Göteborgsklubben gör Johanna Almgren träningscomeback, även om hon ännu inte är helt tillbaka från sin senaste knäskada.

……………………………..

Förra veckan blev det helt klart att Mimmi Löfwenius lämnar Jitex och Damallsvenskan för spel i Toppserien med norska Lilleström – trots uppvaktning från flera svenska klubbar.

I likhet med hur Kopparbergs/Göteborg agerat gentemot Olivia Schough så gjorde inte heller Jitex några större kraftansträngningar för att få behålla Löfwenius i laget.

Personligen så tror jag att Lilleström kan vara helt rätt miljö för U-landslagsspelaren att utvecklas vidare i. I den norska toppklubben får Löfwenius spela en klart mer offensiv fotboll, där hennes spetsegenskaper kommer mer till sin rätt, än vad fallet varit i Jitex.

Att Lilleström har ekonomiska muskler och en långsiktig plan på att utmana Europas fotbollsstorheter gör Löfwenius klubbyte än mer intressant.

……………………………..

Samtidigt som jag förstår att unga spelare väljer att lämna svenska klubbar för att pröva lyckan och tjäna bättre pengar utomlands är det knappast en utveckling som gynnar Damallsvenskan.

Förutom att det riskerar att försämra kvaliteten på serien så hotar det också att påverka intresset för lagen. Lokalt och regionalt förankrade spelare skapar många gånger ett större intresse kring lagen än vad utländska spelar gör – i synnerhet om importerna inte är av yppersta klass.

För landslagets del behöver det däremot inte vara av ondo att unga och talangfulla spelare lämnar landet för att spela i bra klubbar utomlands. Det kan tvärtom ge en positiv effekt.

Men klart är att en ny tid är här för svensk damfotboll. En tid där inhemska spelare lämnar Damallsvenskan i jakt på utveckling, bättre ekonomi och äventyr.