60 dagar innan VM gör Pia Sundhage ett lappkast.
Landslaget överger ”sitt” spelsystem för gamla trygga 4-4-2. Kommer förändringen för sent och räcker den till för att lappa ihop försvarsspelet som läcker värre än någonsin tidigare?

Hon togs emot som en frälsare när hon efterträdde Thomas Dennerby som förbundskapten för det svenska landslaget. Det var inget snack om att USA:s förra guldcoach, Pia Sundhage, var den som skulle ta Sverige tillbaka till världstoppen.

Två och ett halvt år senare är det lite annat ljud i skällan. Sundhage börjar ifrågasättas och bara två månader innan VM i Kanada överger blågult 4-1-3-2, spelsystemet som skräddarsyddes för att få ut så mycket som möjligt av Caroline Seger, för invanda 4-4-2.

Officiellt blev förlusten mot Schweiz droppen som fick bägaren att rinna över, men faktum är att bristerna i försvarsspelet funnits där hela tiden, ända sedan Sundhage & Co sjösatte sitt specialanpassade spelsystem.

Jag var på plats i Algarve när Seger fick en nyckelroll på det svenska mittfältet och kantspelarna kröp inåt i banan. Det fungerade stundtals – offensivt. Defensivt var det alls inte lika välsmort och laget räddades många gånger av individuella prestationer och enskilda spelares skicklighet.

Det räcker egentligen med att titta på fakta för att se svart på vitt att 4-1-3-2-systemet inte fungerat. Det svenska landslaget förlorade fler matcher under fjolåret än man någonsin gjort tidigare – och släppt in två mål eller fler i sex av de tio senaste matcherna.

59 dagar på sig
I kvällens match mot Danmark vill och behöver landslagsledningen få flera viktiga svar. Är en återgång till 4-4-2 rätt melodi för att få stopp på läckaget bakåt? Kan det spelsystem som alla spelare är uppvuxna med ge den trygghet och stadga som saknats det senaste året?

För egen del funderar jag på varför Sundhage, som tidigare deklarerat att hon inte är intresserad av försvarsspel, och Lilie Persson, som har fullt fokus på det offensiva spelet, inte tagit in en assisterande förbundskapten med kvalificerade försvarskunskaper?

Som Birger Jacobsson, men annorlunda. Det var ju trots allt genom att omge sig av kunniga instruktörer och coacher som Pia Sundhage grundlade sin framgång i USA.

Nu är läget som det är och frågan är om tiden räcker till för att få bättre fason på det svenska försvarsspelet som läckt som aldrig tidigare?

Ett ledarskapsproblem
Som jag ser det har Pia Sundhage och Lilie Persson stora förtjänster, men också tillkortakommanden – precis som alla tränare och förbundskaptener. Men att de inte gjort den här analysen och förändringen tidigare tycker jag visar på allvarliga brister.

För mig är är det uppenbart att förbundskaptenerna inte utvärderat spelsystemet tillräcklig eller korrekt under det dryga år som det använts, men också evidens för att de inte varit tydliga nog och inte heller har tillräcklig kompetens för att sätta ett tryggt och säkert försvarsspel.

Den som sett landslagets matcher de senaste ett och ett halvt åren vet vad jag menar. Det höga försvarsspelet i kombination med flera temposvaga spelare har gjort Sverige sårbart. Att då stå fast vid att stå högt med backlinjen, trots att det kostar i mål och förluster, är inte bara naivt – det är ganska dumt.

Förhoppningsvis kan återgången till 4-4-2 ge den trygghet som det svenska landslaget letat efter sedan Algarve Cup förra året. Om inte kan VM i Kanada bli en jobbig turnering.

Jakten på en ny assisterande förbundskapten efter Birger Jacobsson är över. Men det blir inget ”rakt byte”.
Matti Demegård, som tar plats i landslagets tränarteam, får rollen som tränare med inriktning på analys.

Landslagets tränarteam är återigen fulltaligt. Matti Demegård, som bland annat varit assisterande tränare till Erik Hamrén i Örgryte och till Magnus Pehrsson i GAIS, fullbordar trojkan.

Men Demegård får inte samma arbetsuppgifter som företrädaren Birger Jacobsson. Istället ska han ta ansvar för analysbiten och därtill fungera som en tränarresurs till förbundskapten Pia Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson.

Kanske är Demegård, med sina specialkunskaper och sina kvaliteter, det perfekta komplementet till tränarteamet – men jag hade definitivt inte haft något emot om landslagsledningen hade anställt en assisterande tränare som fått ansvar för försvarsspelet. Tvärtom.

Pia Sundhage har en oerhört offensiv syn på fotboll och Lilie Persson är också hon ganska offensivt orienterad i sin fotbollsfilosofi. Med det i bakhuvudet, och med uppfattningen om att det svenska försvarsspelet till viss del kändes omodernt och inte alls var högklassigt rakt igenom sommarens EM, är min mening att en defensivt skicklig tränare hade varit det bästa alternativet och gett tränarteamet en bättre balans.

Men så blir det nu inte.

Istället är det trion Sundhage, Persson och Demegård som tillsammans ska utveckla landslagets spel vidare, både offensivt och defensivt.
Och kanske blir den lösningen alldeles lysande.

……………………………………..

Vittsjös lagbygge fortsätter. I förrgår blev Kirsty Yallop, Johanna Andersson och Emma Sjödahl klara för en fortsättning i klubben och i kväll meddelades att också Ifeoma Dieke och Jane Ross stannar kvar över nästa år.

Nu på kvällen meddelade klubben att både Jane Ross och Ifeoma Dieke spelar kvar också 2014.

Med fyra dagar kvar till EM släppte Svenska Fotbollförbundet en bomb. Assisterande förbundskaptenen Birger Jacobsson avgår med omedelbar verkan.

Frågorna hopar sig i huvudet.

Varför lämnar han nu? Varför valde han inte att hoppa av tidigare eller vänta till efter mästerskapet? Och hade det här verkligen skett om Sportbladet inte hade fört missnöjet mot honom i ljuset?

Tidpunkten för Jacobssons avhopp den sämsta tänkbara och måste naturligtvis påverka alla parter på ett eller annat sätt.

Kanske kände han att det blev för tungt att stanna kvar och ”genomlida” mästerskapet på hemmaplan. Men om så inte är fallet undrar jag varför man inte valde att låta honom ta en undanskymd roll i några veckor till för att åtminstone ge skenet av att allt är lugnt.

Nu har Jacobsson hur som helst tagit sitt beslut. Sannolikt grundat på, som han säger till svenskfotboll.se, om sin relation till Pia Sundhage:

”Det är verkligen ingen konflikt, men vi är kanske inte riktigt överens om synen på min roll.”

Ett uttalande som snarare tyder på att det faktiskt finns en osämja eller konflikt snarare än tvärtom. Ett problem som landslagsledningen borde ha kunnat lösa tidigare. Eller är det så att Sportbladets artikel om missnöjet mot honom fick bägaren att rinna över?

Oavsett vilket så är detta inte bra för – och minskar definitivt inte det mediala trycker på – landslaget.

Det är också som Kristoffer Bergström skriver i sin krönika ett misslyckande.

Jag hoppas nu bara att den svenska EM-truppen, och Jacobsson själv, kan gå stärkt ur det här.

Damlandslagets assisterande förbundskaptener Lili Persson och Birger Jacobsson fick se två landslagsbackar bli skadade när Tyresö mötte Linköping i går.

Träningsmatchen på Bosön var bara 16 minuter gammal när Linköpingskaptenen Nilla Fischer lämnade planen efter en smäll mot knät.

Illavarslande så klart, men dessbättre utan anledning till oro.

– Äh, det var ingenting. Bara en försiktighetsåtgärd, kommenterade Fischer smällen efteråt.

Lika bra gick det sannolikt inte för Linköping vänsterback Jessica Samuelsson som tvingades avbryta matchen i mitten av andra halvlek och som med ena foten hårt lindad fick hjälp fick hjälp att ta sig till omklädningsrummet efter slutsignalen.

– Det är svårt att säga hur allvarligt det är. Jag tror att hon har trampat igenom och stukat foten, sa Linköpings tränare Martin Sjögren.

Men helt säker på skadans art var nog inte Linköpings ledarteam som snackade om att låta landslagsbacken Samuelsson röntga foten för att se så att inget var brutet.

Med tre veckor kvar till damlandslagets möte med Island i Växjö var skadorna på Linköpings två landslagsbackar knappast vad Lili Persson och Birger Jacobsson hoppades få se när de åkte till Vinnarhallen.

———————————————–

I kväll spelar LdB FC Malmö och Kopparbergs/Göteborg kvartsfinaler i Champions League. Malmö ställs mot Lotta Schelins Lyon medan Göteborg möter Juvisy.

De franska lagen är förhandsfavoriter (Lyon skyhöga medan Juvisy är knappa), men framför allt Göteborg har en reell chans att vända hem till Sverige med ett positivt resultat i bagaget.

Som ett led i Aftonbladets fortsatta satsning på damfotboll kommer ni att kunna följa Lyons match mot Malmö via live-rapportering från undertecknad.

Klockan 17.45 kör jag igång, så häng med då!