Vittsjös värvning av Ketlen Wiggers slog ner som en bomb. Rekryteringen av brasilianskan skedde trots att transferfönstret är och förblir stängt. Här får du veta hur klubben lyckades med förstärkningen.

Sanningen är den att Vittsjö varken bröt mot övergångsbestämmelserna eller nyttjade sig av något kryphål i regelboken.

Skåneklubben använde sig helt enkelt av en strategi som använts förut, både av Linköping (när man värvade Sara Larsson från USA 2009) och av Malmö (när Therese Sjögran återvände från spel i Nordamerika).

Övergången registrerades nämligen när transferfönstret fortfarande var öppet, men datumet för när Wiggers skulle bli spelklar sattes framåt i tiden – det vill säga nu i maj.

På så sätt kunde brasilianskan spela färdigt säsongen i Vitoria de Santo Antao och sen styra kosan mot Sverige, där hon nu ska ge Vittsjö mer offensiv kraft.

Allt skött efter rådande övergångsbestämmelser, men med en liten extra knorr av finess.

Landslagsstjärnorna Emma Berglund och Emmelie Konradsson saknades, då ställde Umeå sju 90-talister på planen – och tog poäng av Kopparbergs/Göteborg.

Förutsättningarna hade kunnat vara bättre för Umeå IK inför den svåra bortamatchen mot Kopparbergs/Göteborg. Skador på Emma Berglund, isländskan Katrin Jonsdottir, Emmelie Konradsson och finskan Tuija Hyyrynen gjorde att Umeå fick ställa upp med sju spelare födda på 1990-talet – två spelare födda 1995!

Bland ungdomarna fanns Johanna Nyman som gjorde allsvensk debut och Linnea Ågren som gjorde sin första match från start i högsta serien.

Allt var alltså upplagt för att topptippade Kopparbergs/Göteborg skulle ta tre välbehövliga poäng, men Umeå vägrade förlora och lämnade Valhallas konstgräs med en pinne i bagaget.

Sjukt starkt av Umeå, men samtidigt väldigt svagt av Torbjörn Nilssons Göteborg som nu kan räknas bort från allt vad toppstrid heter.

……………………………………

Söder om Stockholm skulle Tyresö ta tre nya poäng och det ganska enkelt, var det tänkt. Mästarlaget vann visserligen matchen mot Piteå, men med överraskande knapp marginal.

Effektivitet är inte Tyresös starkaste gren så här långt.

………………………………….

Linköping säkrade tre välbehövliga poäng via seger med 3–0 mot Vittsjö. Den danska jättetalangen Pernille Harder låg bakom det mesta av det bästa och hade riktigt stor del i viktorian.

Harder är en blivande storspelare som Sverige definitivt får se upp med i EM.

Toppmatchen mellan Kopparbergs/Göteborg och Tyresö bjöd på läckra mål, men det är faktiskt de tama och ibland direkt dåliga försvarsinsatserna jag tar med mig från mötet.

Kopparbergs/Göteborg gick upp i tvåmålsledning mot guldfavoriten Tyresö, men bjöd sen in Stockholmslaget i matchen.

Catrine Johansson var mest generös av alla. Först assisterade hon Kirsten van de Ven och sen gick hon bort sig på juniorvis vilket gav Christen Press utrymme att kvittera.

Nu var inte mästarlagets defensiva insatser direkt glimrande.

Johanna Frisk och målvakten Carola Söberg var inte hundraprocentiga vid hemmalagets 1–0-mål och Anita Asante kunde tack vare ett passivt agerande Tyresö knoppa in tvåan.

Försvarsinsatserna lämnade mycket övrigt att önska.

Låt vara att målen präglades av både hög kvalitet och stort kunnande, men de visade också på uppenbara defensiva brister hos två av landets bästa lag. I Tyresö handlade det förvisso främst om passivitet, men i bryggerilaget saknas dessvärre kunnande.

Att det råder brist på svenska backar som håller för internationellt spel är en sak, men jag tycker att man kan kräva att försvarsspelare i Damallsvenskan ska vara riktigt skolade.

Så ser inte verkligheten ut och det är något som klubbarn och tränare får ta ansvar för. Med bättre skolade backar ökar också antalet försvarare som håller för landslagsspel.

……………………………………..

För Kopparbergs/Göteborg var poängen mot Tyresö ett måste för att inte helt försvinna från toppstriden. För Tyresö var 2–2 en missräkning – som man hade kunnat undvika om man hade skruvat upp tempot från första början.

…………………………………….

Två notoriska målskyttar klev fram i Skånederbyt mellan Vittsjö och Kristianstad. Josefine Öqvist inledde målskyttet och isländskan Margret Lara Vidarsdottir fortsatte detsamma med tre fullträffar.

Kristianstad vann och klättrar i en haltande tabell.

……………………………………

Jitex gjorde processen kort med Sunnanå och visade att nykomlingen inte räcker till i Damallsvenskan. Skellefteålaget har förlorat tre av sina fyra matcher klart och det kanske är dags för förbundet och EFD att se över seriepyramiden ytterligare.

Vad sägs om tio lag i Damallsvenskan istället för tolv?

…………………………………..

Det gjordes 16 mål i Damallsvenskan på lördagen, tio av dessa gjordes av utländska spelare …

En bild säger mer än tusen ord, brukar det heta. Johan Rheborgs bilder från Damallsvenskan gör mer än så. De höjer kanske inte publiksnittet i högsta serien – men ser till att damfotbollen når ut till flera hundra tusen personer.

Att låta Johan Rheborg plåta damfotbollsspelare kan verka konstigt och ogenomtänkt. Men det har det inte varit.

Tvärtom.

Elitfotboll Dam valde att gå en annorlunda väg för att nå ut och det har man gjort.

Redan i samband med Damallsvenskans upptaktsträff publicerades ett stort antal artiklar i allsköns media om Rheborgs bilder – och min egen artikel på samma tema har fått en spridning som ingen matchannons, facebook-text eller affisch någonsin skulle kunna få.

Kort sagt, EFD har verkligen lyckats i sin ambition att ”skapa förutsättningar för klubbdamfotbollen att komma på kartan”.

Jag kan ha uppfattats som negativt inställd till EFD och organisationens annorlunda bild-idé, men det är jag inte. Jag gillar nytänkandet, valet att bryta ny mark och att man vågar göra något som inte gjorts förut.

Utställningen ”Fotboll är en konst” (där Rheborgs bilder visas) kommer inte att generera märkbart högre publiksiffror i Damallsvenskan och Elitettan den här säsongen. Den kommer heller inte att ge damfotbollen ett jättelyft.

Fotoprojektet fyller nämligen högre syften.

Dels visar bilderna upp en sida av Damallsvenskan som aldrig annars visas och dels väcker Rheborgs bilder en publicitet.

Elitfotboll Dam får inte sällan kritik för att man inte gör mer för elitdamfotbollen. Jag har själv kastat en och annan sten mot intresseorganisationen genom åren (och jag kommer att fortsätta kasta när jag anser att det är befogat).

Men organisationen ska ha ros för projektet ”Fotboll är en konst”. För redan innan utställningen börjat har tusentals personer läst om bilderna – och därmed också om svensk elitdamfotboll.

Det är en bedrift som ytterst få matcher eller matchhändelser lyckas locka till.

Multimänniskan Johan Rheborgs bilder ska locka en ny publik till damfotbollen. Så är det i alla fall tänkt. Idén är spännande och bilderna bra, men kommer de verkligen att höja intresset för damfotboll?

Det är Elitfotboll Dam, (EFD), som ligger bakom fotoprojektet ”Fotboll är en konst”. Ett femtontal bilder tagna av skådespelaren, komikern, manusförfattaren och Gud-vet-allt-han-är Johan Rheborg ska ställas ut i fyra städer med förhoppingen om att en ny publik ska få upp ögonen för Damallsvenskan och svensk damfotboll.

Jag har sett bilderna (som är riktigt bra), pratat med inblandade och gillar nytänket, men jag tror tyvärr inte att utställningen av Rheborgs bilder kommer att ge högre publiksiffror i Damallsvenskan – åtminstone inte på kort sikt.

Publiken sviker
Ändå är det just ett ökat intresse som behövs för den svenska damfotbollen på toppnivå. Publiksiffrorna i Damallsvenskan har så här långt varit svaga, rent av usla och trenden är dessvärre negativ.

LdB FC Malmö redovisade sin sämsta publiksiffra på fyra år i förra omgången (endast 504 personer kom till Malmö IP för att se laget) och snittet i Damallsvenskan är efter tre spelade omgångar, och drygt två månader kvar till EM på hemmaplan, föga imponerande 702 åskådare!

Hur kan det vara så när en haussad EM-turnering står för dörren? Och vem bär egentligen ansvaret?

Frågorna är inte helt lätta att besvara, men helt klart har det gjorts för lite för att bygga intresse för och locka publik till damallsvenskans matcher detta EM-år och det som väl har gjorts har bevisligen inte varit tillräckligt bra.

Personligen tycker jag att förbundet och EFD tillsammans med klubbarna borde ha gjort samordnade marknadsföringsaktioner för att boosta intresset för Damallsvenskan innan säsongen startade – gärna med Pia Sundhage som en av frontfigurerna.

Ansvarsfrågan är tredelad
Klubbarna själva bär ett ansvar, men man ska känna till att resurserna i de allra flesta fall är väldigt begränsade och att organisationerna är närmast minimala. Majoriteten av klubbarna i Damallsvenskan har nog gjort och gör nog vad de kan, eller nästintill i alla fall, för att sälja sin produkt – eller?

Svenska Fotbollförbundet har, som jag ser det, ett större ansvar att se till att Damallsvenskan ”når ut” och attraherar. Tyvärr har förbundet aldrig varit särskilt skickligt på att sälja produkten damfotboll – och man har inte varit det i år heller. I vanlig ordning nöjer man sig med att sälja tv-rättigheterna till TV4 och lägga upp tandlösa texter om matcher på sin webbplats.

Elitfotboll Dam har i sin roll som intresseorganisation för Damallsvenskan och Elitettan ett stort ansvar, men inte heller EFD har varit särskilt bra på att paketera och promota elitdamfotbollen genom åren – detta trots att en av EFD:s tre målsättningar är (som de skriver):

”Att genom ett aktivt, internt och externt lobbyarbete skapa fler förutsättningar för klubbdamfotbollen att komma på kartan”.

Intresseorganisationens roll gentemot föreningarna är bland annat att driva klubbarnas prioriterade frågor – och där måste intresset för damfotboll och de svaga publiksiffrorna finnas med.

EFD har gjort sina försök att ”skapa förutsättningar för att klubbdamfotbollen ska komma på kartan” och gör nu ytterligare ett med utställningen ”Fotboll är en konst”.

Låt vara att bildutställningen är spännande, banbrytande och av mig väldigt uppskattad, men jag tror tyvärr inte att den kommer ge elitdamfotbollen ett lyft.

Hoppas jag har fel.

En nybliven lagkapten slog till först, men sen fick två supertalanger komma till tals. Stjärnskottet Marija Banusic kvitterade för sitt Kristianstad innan Lina Hurtig slog till och fixade Umeås första seger.

I går var Helén Eke den enda svenskan som målade i Damallsvenskan. I dag var det fler blågula som visade målkänsla. Som i Kristianstad där Umeå säkrade säsongens första seger – och nu kan andas ut lite efter en seriestart som varit tung.

Kristianstad kom till spel med tre riktigt meriterade anfallsspelare; Josefine Öqvist, Margret Lara Vidarsdottir och Susanne Moberg, men ingen i trion hittade rätt mot Umeå.

När ”stjärnorna” svek klev framtidsspelaren Marija Banusic fram. Nyförvärvet från Sirius kvitterade Umeås ledning, men vad hjälpte det när ett annat framtidsnamn, Lina Hurtig, replikerade med att göra 2–1.

Banusic och Hurtig är två framtida damlandslagsspelare – som kanske borde testas redan nu.

Två mål framåt och tre poäng i ryggen ger Umeå skjuts uppåt i tabellen och viktigt självförtroende inför kommande uppgifter.

Hej då, Sunnanå
Sunnanå har fått en tuff start på säsongen. Laget har bara tagit en poäng på sina tre första matcher, sladdar i tabellen och kan vad värre är inte se ljust på framtiden.

Skador och åter skador är nykomlingen Sunnanås stora förbannelse. Under försäsongen slet nyförvärvet Hanna Glas av ena korsbandet, några veckor senare var det Nina Jakobssons (o)tur och i matchen mot Linköping senast ådrog sig målvakten Susanne Nilsson både muskelbristning och ligamentsskada.

Tre hårda slag mot Skellefteålaget, som dessutom har fått klara sig utan landslagsspelaren Carina Holmberg i säsongsupptakten, och som bara lyckats sno åt sig en poäng.

Med rådande skadeläge kan jag inte se någon ljusning i sikte för nykomlingen heller.

Om Sunnanå har börjat säsongen svagt så har nykomlingskollegan Mallbacken inlett Damallsvenskan uselt. Laget har kammat noll och ligger sist i tabellen– där man kommer att parkera fram till säsongens slut.

Glädje i Göteborg
Kopparbergs/Göteborg visade kvalitet och kompetens när man straffade Tyresö och blev Supercupmästare innan säsongen, men sen har det inte gått lika bra.

Först efter två raka kryss lossnade det för bryggerilaget som körde över Sunnanå med solklara 5–1. Nyförvärvet Jodie Taylor gjorde tre av målen (och kommer, tror jag, att slåss i toppen av skytteligan den här säsongen) Olivia Schough och Amanda Edgren varsitt.

Söndagens seger kommer att betyda mycket för Kopparbergs/Göteborg och laget kommer alldeles säkert att gå allt bättre framöver.

Tre pinnar för Piteå
Piteå kryssade i premiären, gick miste om en skrällseger mot Malmö senast, men fick till det fullt ut i eftermiddagens möte med Jitex. Tre mål framåt, vinst med 3–2 och tre pinnar med in i omklädningsrummet.

Mest glädjande var väl ändå att samtliga fem mål i matchen gjordes av svenska spelare – och att flera unga spelare visade framfötter i Damallsvenskan den här söndagen.

Pia Sundhage varnade för en farlig utveckling inom svensk damfotboll. Jag varnade för Kif Örebro. Både förbundskaptenen och jag fick rätt – åtminstone i dag.

”Det här är inte bra”, sa Pia Sundhage efter att ha sett Malmö förlorat returmötet med Lyon i Champions Leage. Hon kunde ha pratat om Malmös spel eller om resultatet, men syftade på att vice-mästarna ställde upp med fler utländska än svenska spelare.

Förbundskaptenen blev knappast gladare i dag när hon såg Tyresö slå tillbaka Linköping efter två sena mål. Båda baljorna gjordes nämligen av utländska spelare och Linköpings (och Sveriges?) mittlås med Nilla Fischer och Charlotte Rohlin gjorde alls ingen jättematch.

Båda två gjorde sina missar och Rohlin blev dessutom frånsprungen vid ett av målen. Inte direkt de besked som Sundhage hoppades på när hon åkte till Tyresövallen kan man tänka.

Att Tyresö skulle vinna hade de flesta räknat med, men laget vaskade faktiskt inte fram särskilt många heta chanser under matchens gång och ska vara glada över att man tog full pott.

……………………………………………………….

Jag hade inte många med mig när jag skrev att Kif Örebro skulle överraska positivt den här säsongen. Men de nederlagstippade närkingarna har skrivit många experter och tippare på nästan under säsongsinledningen.

Örebro besegrade i dag Vittsjö med 3–1 och har nu tagit sju poäng av nio möjliga på säsongens tre matcher.

Än så länge kan jag säga: vad var det jag sa?

………………………………………………………..

Malmö tog pliktskyldigt tre poäng mot nykomlingen Mallbacken efter seger med 3–0, men vinsten imponerar inte. Framför allt tycker jag att det verkar som att Skånelaget har fortsatta problem med produktionen och effektiviteten.

………………………………………………………..

Av dagens nio inprickade mål var det bara två som gjordes av en svenska –Helén Eke. Pia Sundhage verkar ha fog för sin oro över svensk damfotbolls utveckling trots allt, eller?

Malmö fick se ledning förvandlas till underläge mot Piteå – och guldstriden kunde ha avgjorts redan i Damallsvenskans andra omgång. Men med en praktfull träff räddade tyskan Kathleen Radke topplaget från en väldigt kostsam förlust.

Det var med böjda huvuden och tomhet i blicken som Malmös spelare vandrade av planen efter 2–2 mot Piteå. Där och då visste spelarna att de hade förlorat två viktiga poäng i kampen om SM-guldet.

Besvikelsen var nästan lika stor för Piteå som på övertid fick se en skrällseger förvandlas till kryss och en poäng i och med Radkes kanon i krysset.

Malmö förde spelet, hade det klart större bollinnehavet och skapade flest chanser. Piteå visade upp ett väloljat och disciplinerat försvarsspel kryddat med en effektivitet av rang.

Det norrbottningarna saknade i spelskicklighet kompenserade man med stora hjärtan, ett enormt jävlar anamma och taktiskt skicklighet – ingredienser som kommer att bära frukt under året.

Topptippade Malmö däremot har mycket kvar att bevisa för att jag ska tro att de ska kunna ge Tyresö en rejäl kamp om SM-guldet.

För även om passningsspelet var bra och anfallskombinationerna fanns där så hade laget svårt att omsätta sitt stora spelövertag i klara målchanser och man visade dessutom prov på både osäkerhet och ett kuddkrigsmjukt försvarsspel vid defensiva fasta situationer.

Jag lyfter på hatten för Piteås insats och för Radkes kanon, men Malmö har en del att fundera på om man på allvar tänkt slåss med Tyresö om guldet. Framför allt måste stjärnorna ta ett större ansvar och jobba hårdare, även när man möter Piteå på bortaplan en kylig aprilkväll.

…………………………………………………….

Anna Westerlund fick lämna planen efter två gula kort och kanske var det där i slutminuterna som hemmalaget tappade segern.

Piteåspelaren fick varningarna för snack, eller? Domaren Sandra Fogelberg var snabb att plocka upp ”ostarna”, men frågan är om snacken verkligen var värda två gula kort.

Alltför ofta har domare svårt att kommunicera och att kunna ta ett snack i stridens hetta. Något säger mig att Fogelberg kan ha delat ut åtminstone ett av korten just av den anledningen.

”Inget är brutet”. Det beskedet fick Sunnanås målvakt Susanne Nilsson efter att hon röntgat sin skadade hand. Trots det positiva beskedet kan Sunnanå inte pusta ut än.

Det är nämligen fortfarande inte konstaterat om U-landslagskeepern har ådragit sig någon ledbands- eller ligamentsskada. Skellefteåklubben får därmed vänta ytterligare ett tag innan man vet hur den närmaste framtiden ser ut för sin kanske viktigaste spelare.

Sunnanå krigade till sig sin första poäng efter återkomsten till Damallsvenskan. Men poängen var dyrköpt. Den redan skadedrabbade nykomlingen fick ytterligare en nyckelspelare skadad.

Sett till det massiva spelövertaget och målchanserna så skulle Linköping ha vunnit gårdagens match mot Sunnanå, men det gjorde man inte. Ett ineffektivt hemmalag tappade två värdefulla poäng mot en heroiskt krigande nykomling.

Skellefteålaget gladdes alldeles säkert rejält över den erövrade poängen, men inte riktigt till hundra procent. Poängen blev nämligen dyrköpt eftersom målvakten Susanne Nilsson skadade handen.

Gissningsvis håller klubben andan i väntan på svar från den röntgenundersökning som Nilsson var på i morse.

Om det visar sig att skadan är av allvarlig karaktär är det ett nytt tungt slag mot ett redan skadedrabbat och klart brandskattat Sunnanågäng.

Sunnanås skadehelvete:

Hanna Glas (korsband) – borta resten av säsongen.
Nina Jakobsson (korsband) – borta resten av säsongen.
Sofia Nuldén (korsband) – på väg tillbaka.
Carina Holmberg (ljumske) – snart tillbaka.
Elin Ellman (ryggskadad) – borta i tre månader.

…………………………………………….

Pia Sundhage fanns på plats på Folkungavallen i går för att se mötet mellan Linköping och Sunnanå. Min första tanke var att hon ville se Linköpings defensiva triangel med Sofia Lundgren bakom mittbackarna Charlotte Rohlin och Nilla Fischer.

Andra tanken som slog mig var varför hon valde att se just gårdagens match. Linköping var spelmässigt överlägset Sunnanå och Sundhage fick därmed inte se LFC-trion sättas på riktiga prov.

……………………………………………

Tyresö tog tre nya poäng via 2–0 mot Vittsjö på bortagräs och har fått precis den start på säsongen som alla väntade sig.