Umeå har fått en blytung start på säsongen. Premiären mot Tyresö resulterade dubbla smällar och i dag tappade man poäng mot tippade bottenlaget Örebro hemma på T3 Arena.

Siktet är inställt på att ta klivet från tabellens mitt till en plats precis bakom de stora guldfavoriterna, men säsongen har inte börjat bra för Umeå.

Premiärförlusten mot Tyresö var visserligen hedersam, men ändå enormt jobbig eftersom lagkaptenen Emma Berglunds säsong tog slut.

Eftermiddagens match mot Kif Örebro gav heller inte upphov till särskilt mycket glädje. Umeå startade bra och tog ledningen genom Jenny Hjohlman, men Örebro kom tillbaka, kvitterade och snodde med sig en poäng hem till Närke.

Nu har jag inte hört några rapporter om hur matchen på T3 Arena såg ut, men i premiären på Tyresövallen var det flera Umeåspelare som svarade för ganska svaga insatser. Att Emmelie Konradsson var en av de som inte kom upp i bra nivå oroade nog tränaren Joakim Blomqvist och sportchefen Andreas Hermansson.

Förluster och halvdana prestationer har en osviklig förmåga att nagga på självförtroendet, oavsett hur stort det är till att börja med.

I nästa omgång väntar Kristianstad på bortagräs. Den matchen måste Umeå vinna för att inte riskera att fortsättning av vårsäsongen blir superjobbig och poängsvag, vilket i det längre perspektivet skulle kunna innebära att säsongen som skulle ge ett lyft uppåt i tabellen slutar med en hård kamp kring nedflyttningsstrecket.

………………………………………..

Kristianstad tog programenligt tre poäng mot nykomlingen Mallbacken efter seger med 2–1. Men hemmalaget var inte ofarligt och Kristianstad kunde ha tappat två av poängen när Mallbacken tryckte på för en kvittering.

Nu räckte spelet till tre pinnar och när Kristianstad tar emot Umeå hemma på Vilans IP nästa helg kan både Josefine Öqvist och Hedvig Lindahl vara tillbaka i laget.

Goda nyheter det för Elisabet Gunnarsdottir & Co, men ganska dåliga dito för Umeå.

Calle Barrling förde F19-landslaget till EM-guld, den ekonomiska krisen slog till mot landets svensk damfotboll och Pia Sundhage tog över damlandslaget – men det hände mycket mer än så under 2012.

På grund av ekonomiska diskussioner och sega förhandlingar så började jag inte blogga förrän i mars och eftersom SportExpressen har valt att dra ner på sin bevakning av damfotboll över vintern är min tid på tidningen sen några veckor över och förbi.

Jag avslutar därmed bloggåret som jag började det – på egen hand utan vare sig förpliktelser eller betalning. Det innebär att jag gör bokslut på mitt eget sätt, vilket innebär att jag listar (månadsvis) några av de ämnen som jag bloggade om under året.

Mars …

handlade om:

Sveriges seger mot Kanada i Algarve Cup
Landströms flytt från Frankfurt
Malmös seger Supercupen.

I april …

… var Tyresö i fokus. Bloggen fylldes med texter om:

Caroline Segers fotskada
Tyresös tunga fall på Folkungavallen
Hasse Löfgrens sexköp
Piteås tunga målvaktsskada
Maj …

… handlade om:

Vittsjös holländska nyförvärv
Linköpings fiaskostart
Charlotte Rohlins korsbandsskada

I juni …

… var jag på EM i Ukraina, men det hindrade mig inte från att blogga en hel massa om damfotboll. Bland annat skrev jag om:

Kaos i Tyresö
Umeås ekonomiska miss
Tony Gustavssons arbete med USA:s damlandslag
Att svenska spelare löper mindre än USA:s, Japans och Frankrikes dito
Thomas Dennerbys skitsnack
OS-truppen

I juli …

… lämnade Jörgen Petterson Linköping
… gick Dalsjöfors i konkurs
… snackade jag EM-final med Calle Barrling
… hyllade det historiska guldet
… startade damlandslaget OS-turneringen på bästa sätt
… blev Martin Sjögren ny LFC-tränare
… såg jag Sverige tappa poäng mot Kanada i Newcastle

I augusti …

… ifrågasatte jag Malmös värvningar och ekonomiska skötsel
… ställde jag frågan om Pia Sundhage var det rätta valet efter Thomas Dennerby
… konstaterade jag att damfotboll inte attraherar
… och att Jitex hade hamnat i ett jävligt läge

September …

… handlade om:

Linnea Liljegärds flytt från Göteborg till Ryssland
Kosovare Asllanis flytt till Frankrike
Hedvig Lindhals korsbandsskada

I oktober …

… skrev jag om Umeås nya vägval
… fick Pia Sundhage en smakstart i rollen som svensk förbundskapten
… fick Malmö guldfrossa

November …

… var månaden då:

Tony Gustavsson hyllades
Jag skrev att den ekonomiska krisen inte bara är av ondo
Jag tog bladet från munnen
Sverige fick en riktig drömlottning i nästa års EM

I december …

… tackade jag för mig på SportExpressen

***

Topp-5 2012

Mina mest lästa inlägg under året var följande:

1) Damfotboll attraherar inte
2) Stockholmslag och Sundhage
3) Gustavsson hyllas av USA
4) Är Sundhage verkligen svaret?
5) Umeå väljer ny väg

;

***

Jag har tidigare kritiserad Damfotboll.com för att många gånger vara för mycket hejarklack och nu är det dags igen. Artikeln om Nazanin Vaseghpanah härom dagen var en snyftare i klass med klassiska grekiska tragedier.

För det var faktiskt väldigt länge sen jag läste en så otroligt okritiskt skriven text om en spelare som under sin karriär inte direkt har gjort sig känd för att göra allt i sin makt för att bli så bra hon en gång hade potential att bli.

Att låta en spelare, som jag så många gånger sett visa upp ett riktigt dåligt kroppsspråk, snacka om att det finns så mycket skitsnack inom damfotbollen och damfotbollen är för ”tjejig” känns bara pinsamt – och att hon lägger av med sporten som hon påstår sig älska på grund av dessa anledningar gör det hela än mer larvigt.

Personligen tycker jag att ”Naza” borde ha hållit käften istället för att gråta ut i media. Leverera eller tig, kort och gott.

Appropå gott, så önskar jag alla ett gott slut.