Bli inte förvånade om Pia Sundhage bjuder på ett par riktiga skrällar när den svenska EM-truppen presenteras i morgon.

De sista platserna i en trupp brukar ofta vara de svåraste att besluta om och jag är tämligen övertygad om att landslagsledningen i skrivande stund (strax efter tio på måndagskvällen) fortfarande väger för och emot för någon eller några spelare.

Målvaktssidan är nog spikad. Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är solklara, precis som Hedvig Lindahl. Eller?

Carola Söberg har varit med under året och har kanske en mikroskopisk chans att komma med som tredjealternativ.

Ilestedt ett frågetecken
Bland backarna är mittbacksduon Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och Jessica Samuelsson givna. Klara är också Lina Nilsson och Stina Segerström.

En plats är dock fortfarande öppen.

Malmöbacken Amanda Ilestedt var med mot Brasilien, men har verkligen inte imponerat – varken i serien eller i på landslagets träningar – och löper en hög risk att få följa EM från tv-soffan.

Om hon ratas öppnas dörren för spelare som Marina Pettersson Engström (Örebro) eller kanske rent av Annica Svensson (Tyresö).

Den sistnämnda har inte varit med i snacket sedan Algarve Cup, men har både mästerskapsvana och en tuffhet som den svenska backbesättningen skulle må bra av.

Banusic och Hurtig är borta
Talangerna Marija Banusic och Lina Hurtig fanns med i truppen mot Brasilien, men fick lyckades inte övertyga på träningarna och fick heller ingen speltid i matchen. Båda två kommer därför att ställas utanför EM-truppen.

Klara för EM är; Caroline Seger, Marie Hammarström, Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Antonia Göransson, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Josefine Öqvist och Emelie Konradsson.

Det lämnar tre platser kvar att fylla.

Jag tror att Elin Magnusson (Örebro), som begick landslagsdebut mot Brasilien, tar en av dessa – sen är det vidöppet.

Min kollega Petra Thorén tyckte i sin krönika förra veckan att Therese Sjögran skulle plockas med. Den åsikten delar inte jag.

Sjögran är bra tränad och har massor av erfarenhet, men också rejält matchotränad. Thorén menade att Sjögrans erfarenhet skulle göra henne till en användbar inhoppare i slutet av matcher, men sån är inte den Therese Sjögran jag sett genom åren.

Malmöspelaren är faktisk inte den trygga spelartyp som ger önskad ramstyrka till ett lag i ledning i slutskedet av en match. Hon är heller inte den som ger ökat styrka offensivt vid underläge.

Som jag ser det är Sjögrans tid i landslaget över, särskilt efter en vårsäsong på Malmös bänk.

Sjögran finns sannolikt ändå med i Sundhages tankar, precis som klubbkompisen Elin Rubensson och Umeås Jenny Hjohlman.

Att Sundhage tidigare sagt att hon inte vill ta ut en debutant till EM tar jag med en nypa salt. Efter skador på EM-klara spelare har alternativen blivit få och då kan faktiskt en vindsnabb anfallare från Viksjöfors bli morgondagens största skräll.

Pia Sundhage pratar om att det fortfarande är en öppen kamp om två, kanske tre, platser i Sveriges EM-lag. Jag tror henne inte.

Sofia Lundgren vaktade det svenska målet i matchen mot Brasilien och efteråt sa förbundskapten Sundhage att målvaktskampen är öppnare. Är den verkligen det?

En skadefri Kristin Hammarström hade fått förtroendet mot Brasilien – och placerat Sofia Lundgren på avbytarbänken. Nu åkte Hammarström på en blödning i höften, vilket gav Lundgren en sen chans att övertyga. Men förändrade verkligen Linköpingskeeperns insats mot Marta & Co så särskilt mycket?

Jag är tveksam.

Inte på Sofia Lundgren, som i mitt tycke gjorde en bra match. Hon tog det hon skulle ta och visade att hon är tillbaka i gott slag efter diskbråcket, men på att en missad match skulle placera Kristin Hammarström tvåa i Sundhages målvaktsranking.

Och uttalandet att det skulle vara en öppen kamp om två, kanske tre platser i den svenska EM-elvan tar jag med en skopa salt.

Malmös Lina Nilsson hade stora problem mot ett högst mediokert Brasilien och spelade bort sina sista chanser till en startplats i EM. Därför kommer Linköpings Jessica Samuelsson att spela högerback i premiären mot Danmark.

Den enda plats som egentligen är riktigt öppen i den blågula elvan är till höger på mittfältet. Umeås Emelie Konradsson spelade sig ut ur laget i mötet med Norge medan Josefine Öqvist stärkte sina aktier.

Men mot Brasilien fick inte Öqvist spelet att fungera lika bra och nu undrar jag faktiskt om Sundhage själv vet vem hon ska satsa på.

I min värld skulle Kosovare Asllani få ut mer av sitt spel till höger på mittfältet medan ”Jossan” skulle sätta ännu mer fart på det svenska anfallsspelet.

Men med tanke på att Pia Sundhage tycks ha ett gott öga till Kopparbergs/Göteborgs Olivia Schough så kan det lika gärna vara hon som får chansen.

Tre veckor före EM-premiären mot Danmark fick förbundskapten Pia Sundhage svar hon inte vill ha. I 1–1-matchen mot ett mediokert och stundtals flicklagslikt brasilianskt landslag avslöjades brister i det svenska spelet som blir svåra att rätta till innan EM.

Sverige det bättre laget i matchen och dominerade spelet före paus, men mycket mer än massor av hörnor skapade man faktiskt inte.

Mot Brasilien blev det väldigt tydligt att det blågula anfallsspelet saknar riktiga linjer och i alldeles för stor utsträckning litar till att Lotta Schelin eller Kosovare Asllani ska uträtta något på egen hand.

Lika synligt blev det att det svenska EM-laget inte har något vapen att ta till för att luckra upp ett lågt spelande samlat försvar.

Där har Sundhage & Co något att sätta tänderna i under förlägret i Stenungsund.

Flera spelare hade chansen att spela till sig EM-biljetter eller rent av platser i den svenska startelvan mot Danmark. Men talangerna Lina Hurtig och Marija Banusic blev kvar på bänken, Lina Nilsson hade en ganska jobbig match – och spelade sannolikt bort sig från högerbacksplatsen – medan Josefine Öqvist hade riktigt svårt att få kantspelet att fungera lika fint som mot Norge i Linköping.

Örebros Elin Magnusson fick spela några minuter och gjorde bra ifrån sig på en ovan position (vänsterback). Hur långt det räcker återstår väl att se.

Den enda som egentligen kan ha stärkt sina aktier var väl Sofia Lundgren. Linköpingskeepern gjorde vad hon kunde och skulle. Straffen (hårt dömd eller ej) kunde hon inte göra något åt.

Pia Sundhage sa faktisk efter matchen att kampen om platsen som förstemålvakt fortfarande lever, så kanske har Lundgren en faktisk möjlighet att sno åt sig positionen som nummer ett.

Apropå målvakter så är det sedan tidigare klart att Kristin Hammarström och Sofia Lundgren är de två sista utposterna som Sundhage kommer att satsa på i EM. I och med de valen så tycker jag att Hedvig Lindahl ska ställas utanför truppen.

Inte för att Lindahl är dålig utan för att hon under många år varit den givna ettan och nu får finna sig i att vara helt utanför den egentliga målvaktsdiskussionen.

Den situationen tror jag varken är upplyftande eller positiv för Kristianstadskeepern. Tvärtom så tror jag att rollen som trea kan skapa en frustration som i förlängningen kan påverka landslagstruppen negativt.

Då tror jag mer på Carola Söberg i rollen som tredjemålvakt i EM-truppen. Söberg skulle bli glad över att komma med och inte känna sig det minsta åsidosatt.

Men målvaktsfrågan är ett underordnat problem. Först och främst måste Sundhage få det svenska anfallsspelet att fungera bättre. Annars kan EM-turneringen ta slut fortare än någon tänkt eller trott.

När Sofia Lundgren drabbades av diskbråck knep Kristin Hammarström platsen som förstemålvakt. Nu är rollerna omvända.

När Sverige tar emot Brasilien på Söderstadion är det Linköpings Sofia Lundgren som vaktar målet. Kristin Hammarström, som varit Pia Sundhages förstaval under året, dras med en blödning i höften som sätter stopp för spel.

Med tre veckor kvar till öppningsmatchen mot Danmark får Lundgren en sista chans att övertyga Sundhage att hon ska vara nummer ett. Möjligheten är sannolikt liten, men den finns där.

Kan Linköpingskeepern plocka fram sitt allra bästa spel mot Marta & Co så kan det faktiskt räcka hela vägen till en plats som Sveriges sista utpost i EM.

……………………………..

Malmös Lina Nilsson får också hon chansen mot Brasilien. Efter att ha sett ut som en hängbjörk på träningarna i Linköping, där det tidigt stod klart att Jessica Samuelsson skulle spela högerback mot Norge, är det nu Nilssons tur att starta.

Samuelsson är småskadad, vilket är den enda logiska förklaringen till rokaden.

Linköpingsbacken var inte felfri mot Norge, men hon visade trots allt upp ett försvarsspel som såg helt okej ut och som var bättre än vad konkurrenten Nilsson presterade på landslagsträningarna – och i mötet mellan Linköping och Malmö i Damallsvenskan några dagar tidigare.

Samuelssons försvarsstyrkor borde helt enkelt väga tyngre än Nilssons offensiva färdigheter, för om Sverige ska lyckas gå riktigt lång i EM funkar det inte med saloondörrar på ena kanten.

…………………………………..

Den svenska startelvan hittar du här.

Pia Sundhage hade hoppats få viktiga svar i landskampen mot Norge – och fick det. Då valde hon själv att väcka ett par nya frågor.

Inför matchen ställde jag tre frågor som jag ville få svar på:

1) Hur väl fungerar det svenska försvarsspelet, och då i synnerhet fyrbackslinjen?

Svar: Ganska bra.

Nilla Fischer klev fram som en riktig general i mittförsvaret, hon backades upp bra av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro, där den sistnämnda såg oförskämt bra ut.

Det stora frågetecknet var – och är fortfarande – högerbacken Jessica Samuelsson. Hon blandade och gav, var inblandad i det norska målet och hade ett antal riktigt risiga passningar och aktioner.

På pluskontot: Den vilja och det hjärta som hon visade.

Men kampen om högerbacksplatsen lever nog vidare ytterligare ett tag. Lina Nilssons chanser är små, men inte helt borta.

2) Mittfältarna Caroline Seger och Marie Hammarström delar på arbetsbördan, både offensivt och defensivt. Är det modellen för att framför allt Seger ska komma rättvänd med boll i större utsträckning än tidigare?

Svar: Nej.

Seger gjorde en slät figur och var tillsammans med Samuelsson inblandad i det norska målet. Sundhage hoppades att Seger och Hammarström skulle vara nyckeln till ett framgångsrikt svenskt anfallsspel – det var de inte.

Seger blev sittande, felvänd och långt ifrån händelsernas centrum. Vice kaptenen fick också pausorder av Sundhage att komma högre upp i planen i andra halvlek.

Det gjorde hon, vilket resulterade i att hon blev mer involverad i det offensiva spelet.

Hammarström var bättre än Seger, men fick inte heller hon spelet att fungera till hundra procent. Hon hade emellertid flera fina aktioner och ett utgångsläge som gjorde henne delaktig i anfallsspelet på ett helt annat sätt än mittfältskollegan.

3) Relationen, tajmingen och samarbetet mellan Seger, Lotta Schelin och Kosovare Asllani måste fungera om EM ska bli lyckosamt– men det har inte fungerat fullt ut under året. Får trion spelet att klicka i dag?

Svar: Delvis.

Lotta Schelin och Kosovare Asllani var många gånger isolerade på topp, men fick på tu man hand samarbetet att fungera riktigt bra. Seger kom med i anfallsspelet först efter pausvilan.

Josefine Öqvist, som byttes in direkt i andra halvlek, kom in med en jäkla energi och fick än mer fart på Schelin, Asllani – och det svenska anfallsspelet.

Jag tror att Öqvist spelade till sig en plats i startelvan mot Danmark 10 juli. Så bra var hon faktiskt.

……………………………….

Pia Sundhage sa själv efter matchen att hon såg de mittbackar hon kommer att satsa på i EM – och det gjorde hon.

Fischer var den starka ledargestalt en svensk fyrbackslinje behöver och Charlotte Rohlin är på väg tillbaka till sitt gamla jag.

Förbundskaptenen fick också se Lotta Schelin och Kosovare Asllani i ett samarbete som med lite putsande kan bära långt.

Men hon fick också se Emmelie Konradsson spela bort sig från en plats i startelvan. Det var ju Umeåspelaren som skulle ta den där platsen ute till höger på mittfältet, men som mot Norge inte ens kom in i matchen

Sundhage får fundera vidare över vem som ska spela på högerbacksplatsen. På mittfältet, framför, är det nu klart. Där ska Josefine Öqvist lira.

…………………………….

Målvaktsbytet med 20 minuter kvar kändes märkligt. Det var det också. En test, eller förberedelse inför det som komma skall.

Sofia Lundgren kastades in i hetluften, inte för att Hammarström var svag eller skadad, utan för att se hur Linköpingsmålvakten skulle reagera.

Lundgren var lika stabil som hon brukar vara, utan att ställas på några egentliga prov.

Det enda som Sundhages test egentligen visade var väl att Sofia Lundgren är andramålvakt i sommarns stora mästerskap.

…………………………..

Tidigare i veckan sa Pia Sundhage att Umeås Jenny Hjohlman skulle få speltid mot Norge, men Hjohlman blev kvar på bänken till matchen var slut.

Sundhage ändrade sig under resans gång och man kan verkligen fundera över om hon faktiskt ska säga något om eventuella byten över huvud taget.

I Hjohlmans situation hade jag lämnat Linköping Arena med ledsna ögon och en jobbig känsla i matchen. Att först läsa i tidningen att man ska få spela, men sen ändå sitta med en filt över benen är aldrig upplyftande eller positivt.

Sundhage gillar raka rör och tydliga besked, men måste bli bättre på att själv kommunicera på samma premisser.

Det som kunde anas i går blev kristallklart i dag. Pia Sundhage väljer att spela Linköpings Jessica Samuelsson som högerback mot Norge.

Landslagets träning bjöd inte på några egentliga överraskningar. Däremot lät förbundskapten Sundhage morgondagens startelva kampera ihop under dagens spelmoment.

Där blev det tydligt att Jessica Samuelsson spelar högerback och att Umeås Emmelie Konradsson tar plats till höger på mittfältet.

Sundhage bestämde sig sannolikt redan i tisdags när hon såg Linköping besegra Malmö med 3–1 och Samuelsson vann matchen i matchen mot Lina Nilsson på knock out.

För det var verkligen skillnad. Samuelssons starka defensiv överglänste Nilssons alla offensiva (och defensiva) färdigheter – med råge.

Och när Sundhage sen tog beslutet att låta Emmelie Konradsson (som är duktig offensivt, men som brister i försvarsspelet) starta morgondagens match, före spelare som Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, så blev det viktigare att låta en defensivt duktig ytterback operera bakom än att spela en mer offensivt orienterad dito.

Om Samuelsson svarar för en stabil och bra insats mot Norge så tror jag att Lina Nilsson får svårt att ta den där startplatsen som såg ut att vara vigd för henne bara ett par månader tillbaka i tiden.

………………………………………………………..

Det blir två systrar Hammarström på planen mot Norge. Kristin vaktar målet och Marie spelar på innermittfältet tillsammans med Caroline Seger.

Gissningsvis tror Pia Sundhage att Sverige kommer att vara det spelförande laget och valde därför att satsa på två passningsskickliga spelare centralt, vilket placerade mer defensivt starka Lisa Dahlkvist på bänken.

Tufft för Dahlkvist som i går lät meddela att hon kände sig i bra form och som, kanske just därför, såg ut lite som att luften gått ur henne i dag.

………………………………………………………

Så spelar Sverige i morgon:

Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Fyra är kallade. Bara en kan vara nummer ett. Målvaktskampen har intensifierats, men när Sverige möter Norge på lördag kommer Pia Sundhage avslöja vem hon väljer att spela i sommarens EM.

Valet blir Kristin Hammarström.

Hammarström har gjort riktigt bra ifrån sig i klubblaget Kopparbergs/Göteborg, varit stabil i det blågula målet och viktigast av allt –  hon har varit skadefri.

Att satsa på Hammarström är, sett över året, rätt och riktigt. Dessutom skulle en ändring 40 dagar före EM-premiären bara skapa osäkerhet i de bakre leden.

Sofia Lundgren är nummer två i landslagsledningens inofficiella ranking. Linköpingskeepern har kommit tillbaka starkt efter sitt diskbråck och visade i matchen mot Malmö senast att hon är i riktigt bra slag.

Hon är dessutom ett mycket bra alternativ till Hammarström eftersom de är väldigt lika i sitt spel och hade, om hon fått vara skadefri, varit högaktuell för EM-spel.

Ska Pia Sundhage satsa på någon annan än Hammarström så ska hon välja Lundgren. Dels för att Linköpingsmålvakten är i bra form och dels för att hon är samspelt med mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Bakom ettan Hammarström och tvåan Lundgren gör Carola Söberg (Tyresö) och Hedvig Lindahl (Kristianstad) upp om platsen som tredjealternativ.

I dagsläget har Söberg ett försprång på Lindahl. Tyresömålvakten har varit med på samtliga landslagsläger under året och därigenom svetsats samman med Hammarström och Lundgren på ett sätt som knappast kan underskattas.

Kvalitetsmässigt har Hedvig Lindahl en högre högstanivå än Söberg och hon har gjort en makalös comeback efter sin korsbandsskada, vilket imponerat på förbundskaptenerna.

Kristianstads sista utpost har utan tvekan förtjänat en chans att visa upp sig inför Sundhage & Co, men frågan är om hennes starka återkomst och fina form räcker för en EM-biljett.

Om Lindahl kommer med så blir det sannolikt på Carola Söbergs bekostnad.

De 418 personer som sökt sig till Valhalla i kväll fick se mer än två mål när Kopparbergs/Göteborg premiärkryssade mot Linköping. De fick också se de två mittbackar som Pia Sundhage kommer att satsa på i sommarens EM.

Sofia Lundgren var tillbaka mellan stolparna och Charlotte Rohlin i mittförsvaret när Linköping inledde säsongen med att sno en poäng av Supercupvinnarna Kopparbergs/Göteborg på bortaplan.

Delad pott brukar ofta betyda dubbel sorg, men i kväll var det glädje i båda lagens omklädningsrum efter slutsignalen.

Kopparbergs/Göteborg gladdes över att man kom tillbaka från underläge och räddade en poäng, tack vare en distanskanon från Yael Averbuch, i en premiärmatch där både landslagsmålvakten Kristin Hammarström och mittfältaren Johanna Almgren saknades på grund av influensa.

I Linköpings kabyss kunde det ha deppats efter två förlorade pinnar, men glädjen över att Sofia Lundgren och Charlotte Rohlin var tillbaka kompenserade missnöjet över de poäng som försvann i slutet av matchen.

En poäng i premiären var ett helt okej resultat för topptippade Kopparbergs/Göteborg och ett klart godkänt dito för inte lika topptippade Linköping.

Tråkigt nog var det bara 418 personer som hade tagit sig till Valhalla för att se matchen och få bevittna Yael Averbuch stänkare som betydde 1–1. Men de som valt att se premiäromgångens sjätte och sista match fick sannolikt se Pia Sundhages mittförsvar i sommarens EM.

För om det, som det trist nog verkar, visar sig att Umeås Emma Berglund ådrog sig en korbandsskada i gårdagens möte med Tyresö så kommer Sundhage att spela Charlotte Rohlin tillsammans med Nilla Fischer i ett svenskt mittförsvar – och om något skulle hända Rohlin så går nog chansen till Stina Segerström istället.

Sverige var på väg mot seger och en tredjeplats i Algarve Cup, men slarvade bort båda delarna. Det som skulle bli ett gott slut blev istället en riktigt avslagen turneringsavslutning.

En dålig touch och ett onödigt bolltapp följt av en snabb norsk omställning förstörde dagen för det svenska damlandslaget. Den tillsynes kassaskåpssäkra 2–1-ledningen förvandlades hastigt och mindre lustigt till 2–2 – på tilläggstid.

Norge vann den efterföljande straffläggningen och bröt Pia Sundhages förlustfria förtrollning.

Matchen som skulle knyta ihop en i övrigt klart godkänd svensk Algarve-turnering slutade med en snöplig och på många vis onödig förlust – särskilt efter att Sverige med eftertryck kontrollerat händelserna på planen under hela den andra halvleken.

Förlusten i tredjeprismatchen ger en ganska bitter eftersmak till den svenska insatsen i turneringen. Att Sundhage bytte ut flera viktiga kuggar i andra halvlek och att turneringen inte gäller något spelar ingen roll.

Fotboll handlar om att vinna, oavsett om det gäller ett inspirerat möte med USA eller en kolsyrebefriad match mot Norge.

För vad betyder egentligen en stark prestation mot världens bästa lag för det svenska damlandslag som inte kunde stänga den redan klara matchen mot Norge?

Sundhage & Co hade kunnat komma hem till Sverige med positiva besked i bagaget inför de fortsatta förberedelserna inför EM, men får nu istället försöka räta ut nya frågetecken.

———————————————-

+++++
Ingen.

++++
Antonia Göransson – Var bäst i ett blekt Sverige. Grym inställning.

+++
Caroline Seger – Stabil utan att glänsa.
Lisa Dahlkvist – Svarade för en helt okej insats.
Kosovare Asllani – Pigg, företagsam och målskytt.

++
Kristin Hammarström – Gjorde sin sämsta match i turneringen. Såg liten ut vid båda målen.
Emma Berglund – Svarade för en okej insats, men gjorde några missar.
Nilla Fischer – Spelade okej utan att ställas på egentliga prov.
Sara Thunebro – Aktiv och offensiv. Slängde bort för många inlägg.
Marie Hammarström – Jobbade och slet, men
Lotta Schelin – Sprang och sprang, men uträttade väldigt lite.
Johanna Almgren – Kom inte loss eller upp i samma nivå som mot USA.
Susanne Moberg – Väldigt ojämn och den som tappade boll innan Norges kvittering på tilläggstid.
Sofia Jakobsson – Pigg och löpstark, men oj så ovän med bollen.

+
Lina Nilsson – Såg ut som ett rundningsmärke flera gånger, bland annat vid Norges 1–0.
Annica Svensson – Svajig och förlorade duellen som föregick Norges 2–0.

Inga betyg
Carina Holmberg och Jessica Samuelsson spelade för kort tid för att betygsättas.

Förbundskapten Pia Sundhage ville veta var det svenska damlandslaget står. Det gör hon nu. Sverige kan matcha världens bästa.

Men det fanns frågetecken inför matchen mot USA. Frågetecken som hade kunnat rätats ut tidigare, men som var oförändrat krokiga.

Som till exempel hur skulle det svenska försvaret, och i synnerhet Nilla Fischer, skulle klara sig mot två av världens bästa forwards (Abby Wambach och Alex Morgan)?

Den omskolade mittbacken gav en klart och tydligt svar. Hon klarar rollen som mittback riktigt bra även mot världens bästa landslag.

Faktum är att Fischer gjorde sin bästa match i den svenska landslagströjan på väldigt länge. Hon var tuff i närkamperna, hård i duellerna och oftast på rätt plats vid rätt tillfälle.

Att Emma Berglund var snäppet bättre ändå gav de blågula en försvarsstyrka som hette duga.

På mittfältet gjorde en annan ifrågasatt spelare, Lisa Dahlkvist, sin bästa kamp på väldigt lång tid. Tyresöspelaren sköt Sverige till ledning, löpte massor och spelade ett duktigt uppoffrande balansspel.

Framåt visade Kosovare Asllani att hon vill spela EM på hemmaplan på topp tillsammans med Lotta Schelin. Asllani vägde kanske lätt i en del närkamper, men med kvickheten och teknikens hjälp tog hon sig ofta framåt och skapade flera fina lägen – framför allt för sina medspelare.

Sammantaget så svarade Sverige för den bästa matchen under Pia Sundhages tid som förbundskapten och det med råge.

Med ett tajt, kort och kompakt försvarsspel (framför allt i första halvlek) visade man hur USA ska tämjas och med snabba omställningar hur världens bästa nation ska såras.

Pia Sundhage fick sina svar och de var positiva. Kanske var de till och med bättre än vad hon hoppas på.

—————————————–

++++
Emma Berglund – Var ruskigt bra mittförsvaret.
Lisa Dahlkvist – Svarade för sin bästa match på väldigt länge.

+++
Nilla Fischer – Tystade tvivlarna. Tuff, hård och resolut.
Johanna Almgren – Pigg, aktiv och såg spelsugen ut.
Kosovare Asllani – Lurig, företagsam och svårfångad.
Antonia Göransson – Löpstark som alltid och nyttig i båda riktningarna.

++
Kristin Hammarström – Gjorde flera viktiga räddningar. Missade vid målet.
Sara Thunebro – Stabil och säker.
Lina Nilsson – Hade problem med farten några gånger, men godkänd.
Caroline Seger – Bra i vanlig ordning, men försvann emellanåt.
Lotta Schelin – Vindsnabb och ett ständigt hot. Kan uträtta mycket mer.
Sofia Jakobsson – Riktigt pigg i sitt inhopp, men touchen var risig.
Emmelie Konradsson – Lite för blyg och lite för snäll, men godkänd.

Hanna Folkesson, Jessica Samuelsson, Annica Svensson och Oliva Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

—————————————

Varför byttes Göteborgsmittfältaren Johanna Almgren ut i paus? Jag tyckte att ”Jojo” såg pigg ut när hon fick chansen. Hennes inhopp kändes positivt.

—————————————

Annica Svensson fick nog inga kramar av USA:s forwards efter slutvisslan. Tyresöbacken hann dela ut både en och två halvtuffa kyssar under sin tid på planen.

—————————————

De fasta situationerna skulle vara Sveriges vapen. Så blev det inte. Framåt skapade laget som bäst någon halvchans och USA:s mål kom just vid en hörna.

Det finns klar förbättringspotential för Sundhage & Co när det kommer till fasta situationer.

—————————————
Pia Sundhage har nog klart för sig vilken elva hon vill spela när EM startar i juli, åtminstone till tio elftedelar.

En plats som högerytter är vad som finns kvar att slåss om. Ska det bli Almgren, Konradsson eller kanske Sofia Jakobsson som tar den?

Möjligen har Sofia Lundgren fortfarande chansen att sno platsen mellan stolparna från Kristin Hammarström, men då krävs sannolikt en stark vår i Damallsvenskan av Linköpingskeepern.