I går träffades representanter för Elitfotboll Dam (EFD) och landslagsledningen för första gången sedan tio av tolv damallsvenska klubbar valde att bojkotta landslagslägret i Växjö, som sedermera ställdes in.

Enligt rapporter hemifrån var det ett bra möte där konflikten mellan parterna löstes, vilket också underströks i det gemensamma pressmeddelande som skickades ut i går eftermiddag.

Parterna kom överens om att landslagsverksamheten 2014 ska att genomföras som planerat och att man gemensamt ska verka för att få en så bra och balanserad planering för landslagens och föreningarnas match- och träningsprogram.

Förutom att lösa upp de knutar som funnits diskuterades bland annat hur samarbetet ska stärkas och spelarutbildning.

Att klubbarna och landslagsledningen skulle hitta fram till en vettig överenskommelse var jag tämligen övertygad om, särskilt efter att både EFD:s ordförande Per Darnell och assisterande förbundskapten Lilie Persson varit bombsäkra på den saken när jag pratat med dem.

Förhoppningsvis kan gårdagens möte ha lagt grunden till ett ännu bättre fungerande samarbete och en mer friktionsfri relation mellan parterna framöver.
Klubbarna och landslaget är trots allt delar av samma familj och behöver ha ett fungerande samarbete för att utvecklas på bästa sätt.

…………………………….

Norsk fotboll verkar vara delat i två läger.

Efter att Lisa-Marie Woods bloggat om trakasserierna och Leni Larsen Kaurin trätt fram och berättat att hon är den spelare som blivit utsatt får nu den utpekade tränaren Øyvind Eide stöd.

Stabaeks spelare, företrädda av spelarrådet där Ingvild Stensland, Trine Rönning, Ingrid Hjelmseth och Cathrine Dekkerhus ingår, ställer sig på Eides sida och ger honom sitt fulla stöd.

I ett pressmeddelande som skickats till VG skriver man att man anser att Eide har uppträtt opassande, men att han blivit utsatt för misstankar och anklagelser som saknar proportion.

Fortsättning lär följa.

……………………………

Kif Örebro testar mittback från IF Sil. Caroline Olsson heter 21-åringen som kan komma att bli närkingarnas nästa värvning.

Sverige presterade sin sämsta fotboll på väldigt länge – och fick bästa tänkbara start på resan till VM i Kanada 2015.

Det var inte bra. Det var tvärtom riktigt dåligt. Det svenska spelet i VM-kvalpremiären saknade alla de ingredienser som förbundskapten Pia Sundhage hade efterlyst inför matchen.

Det ”nya” svenska landslaget var inte tillnärmelsevis nytt, spelade med lågt passningstempo, risig ackuratess och närmast helt utan initiativ före paus.

Det tackade ett lika samlat som välorganiserat polskt landslag för.

Att Sverige parkerade på offensiv planhalva och hade ett massivt spelövertag kvittade ju när lagen skapade lika många farliga chanser – det vill säga noll.

Jag gissar att Pia Sundhage hade en del att säga sina spelare under halvtidsvilan. Vad hon än sa eller gjorde så gav det viss effekt.

En undermålig första halva följdes av en klart bättre andra där bolltempot höjdes, löpningarna blev fler – särskilt de i maxfart – och initiativen riktigt många.

Det var just efter en djupledslöpning som Caroline Seger nickade Sverige till ledning och en snabb bolleverans signerad Therese Sjögran som gav Lotta Schelin chansen att rulla in 2–0.

Tillräckligt mycket för att vinna matchen och starta resan mot VM i Kanada på bästa tänkbara sätt, med andra ord. För det enda som egentligen räknades i mötet med Polen var de tre poängen. Allt annat var sekundärt, i kväll.

Ser man framåt så finns det emellertid en del för Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson att fundera över.

Sverige behöver ett bättre grundspel, kunna driva upp bolltempot utan att kvaliteten försämras och lära sig att dyrka upp välorganiserade lag som spelare med lågt utgångsläge, bland annat.

Tills dess räcker tre poäng mot Polen ganska bra, för mer än tre poäng kan man ju trots allt inte begära.

………………………………………

Det jag tar med mig från VM-kvalmatchen mot Polen, förutom de tre poängen, var Jessica Samuelssons insats.

Högerbacken spelade vårdat och klokt, tog många initiativ och löpte mängder av meter. Kvällens match var utan tvekan hennes allra bästa i den blågula landslagsdressen.

Jag tar också med mig Pia Sundhages byte tio minuter före full tid när Antonia Göransson ersatte Sara Thunebro på vänsterbacken och fick påbörja den omskolning som Sundhage hintat om.

En färdigskolad Göransson kan bli precis den moderna ytterback som det råder enorm brist på i svensk fotboll.

Sunnanå hoppas att Onome Ebi ska lyfta laget från bottenträsket. I kväll gör nigerianskan sitt första framträdande i sin nya klubb.

Det tog en dryg månad innan hon kom till Skellefteå. Visumstrul och pappersexercis drog ut på tiden. Men nu är hon här, nigerianskan som ska lyfta Sunnanå från Damallsvenskans botten.

Personligen tycker jag att förstärkningen är för klen och kommer för sent. En mejlvärvad nigerianska kommer inte att ta klassikerklubben över nedflyttningsstrecket.

Mejlvärvning, undrar kanske någon?

Jo, Onome Ebis agent mejlade ut hennes cv till en rad damallsvenska klubbar under sommaren. Jag vet åtminstone fyra klubbar, som parkerar på övre halvan i tabellen, som fick frågan om de var intresserade av att värva den meriterade landslagsbacken.

Det blev till sist Sunnanå som nappade. Frågan är till vilken nytta?

……………………………

I eftermiddag offentliggörs Sveriges landslagstrupp till VM-kvalet mot Polen senare i september. Förbundskapten Pia Sundhage är fortfarande sjukskriven, så det lär väl bli assisterande dito Lilie Persson som håller i trådarna.

Trupputtagningen som sådan känns ganska iskall, men kanske kan en överraskning eller två höja tempen en aning.

Hyllad efter genrepet mot England. Svag i och ratad efter premiären mot Danmark. Jag tror att Antonia Göransson är förbrukad i detta mästerskap.

Det var inget snack om saken. Antonia Göransson lyste i Sveriges genrep mot England i Ljungskile. Sex dagar senare var hon som förbytt.

Allt hon gjorde bra mot Anita Asante, Karen Carney och Rachel Yankey såg svårt, närmast omöjligt ut för henne mot Pernille Harder, Mariann Gajhede och Johanna Rasmussen.

Öppningsmatchen på Gamla Ullevi blev därför en enda lång mardröm för den spelare som Pia Sundhage hyllat vid flera tillfällen under året.

Göransson bänkades mot Finland och ersattes av rumskompisen Sofia Jakobsson. (Tänk er stämningen på det hotellrummet kvällen innan matchen …)

Rätt men fel
Sportsligt sett var det inget snack om att förbundskapten Sundhage gjorde rätt. Ser man på det hela ur ett psykologiskt perspektiv kan petningen ha varit förödande.

När Antonia Göransson tränade (frivilligt) tillsammans med reserverna dagen efter Danmarksmatchen lyste hon av frustration. Viljan fanns där precis som ambitionen, men ändå låste sig allt för skånskan.

Innan hon byttes in mot Finland i lördags klappades hon om av assisterande förbundskapten Lilie Persson. Lite som att Persson ville säga: ”Du klarar det här. Kör på bara”.

Visst klarade Göransson av inhoppet, men hon var dessvärre inte särskilt bra. Att hon tagit stryk av sin bleka insats i EM-premiären och av petningen syntes lång väg.

Stoppades från träning
När landslaget tränade på Rambergsvallen i går ville Göransson vara med, men stoppades av Helena Andersson, landslagets fysiolog.

Anledningen var att landslagsledningen ville bromsa yttermittfältaren. Få ner henne i var och samla ny energi efter en vecka som, lita på mig, har varit extremt turbulent för henne.

Men även om jag tycker att Sundhage & Co gjorde rätt som lät Göransson vila i går så tror jag inte att man kommer att ha särskilt mycket nytta av henne i det här mästerskapet.

Hade man önskat använda Antonia Göransson mer i detta EM borde man nog ha startat henne mot Finland. Gett henne chansen att revanschera sig och känna att det var okej att göra en dålig match.

Nu tror jag att turneringen är över. Tiden räcker inte till för att bygga upp tysklandsproffset klart medtagna självförtroende. Göransson är helt enkelt förbrukad i detta EM.

Med 35 dagar kvar till EM-premiären mot Danmark får svensk fotbolls två största anfallstalanger, Lina Hurtig och Marija Banusic äntligen chansen. Jag hade gärna sett att de testats tidigare, men sent är ändå bättre än aldrig.

Förbundskapten Pia Sundhage bjöd som vanligt på överraskningar när landslagstruppen, till mötet mot Brasilien 19 juni, presenterades.

Tyresös målvakt Carola Söberg, som varit med på samtliga läger under året, lämnades utanför, precis som Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Umeås vindsnabba anfallsvapen Jenny Hjohlman.

Men precis som senast kom Kristianstads Hedvig Lindahl och Örebros Elin Magnusson med i Sundhages blågula trupp. Det gjorde också Kopparbergs/Göteborgs mittback Stina Segeström.

– Erfarenheten och rutinen spelade in, sa assisterande förbundskapten Lilie Persson om uttagningen av Göteborgskaptenen.

Men de namn som överraskade och diskuterades allra mest av mediakåren på presskonferensen, som hölls på ICA:s huvudkontor, var så klart Lina Hurtig och Marija Banusic.

Efter att ha lämnats utanför landslaget under hela våren fick landets i särklass största anfallstalanger till sist chansen.

Glädjande? Mycket!

Supertalangerna har förtjänat den här chansen efter fina prestationer i Damallsvenskan under året. Hurtig har gjort sex mål på åtta matcher, seriedebutanten Banusic tre.

Frågan är väl om någon av dem eller till och med båda kan nå hela vägen fram till en EM-biljett. Möjligheten finns nu i alla fall.

Men vem var den där mittfältaren som Sundhage letade efter?

– Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet, sa förbundskaptenen och fortsatte:

– Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.

Malmös Therese Sjögran lämnades återigen utanför landslaget. På goda grunder anser jag. Hon har spelat en enda match från start under vårsäsongen och fick tio futtiga minuter i segermatchen mot Kopparbergs/Göteborg i går. Det räcker inte för en plats i ett landslag.

Som jag ser det så är Sjögrans tid på toppen över. Hon har varit en fantastiskt duktig spelare och förtjänat alla 182 landskamper hon spelat, men hon är faktiskt inget årgångsvin.

Allt blir inte bättre med ökad ålder. Det är Sjögran ett levande bevis på – särskilt när hon inte får viktig speltid.

………………………………………….

Tyresömittfältaren Lisa Dahlkvist, som var på plats vid dagens presskonferens, levererade veckans skönaste citat. På frågan om vad hon tyckte om Maria Banusic svarade Dahlkvist:

”Henne delade jag ut pris till i vintras på Uppsalagalan. Hon fick pris som bäste spelare”

…………………………………………

För de spelare som undrar vad som krävs för att spela till sig en plats i EM-truppen kan jag avslöja det här. Pia Sundhage besvarade nämligen frågan med en intressant fråga:

”Frågan är vilka svenska spelare som vågar vara bäst”.