Elin Rubensson (född 1993), Malin Diaz (1994) och Lina Hurtig (1995) är några exempel på supertalanger som tagit sig hela vägen till a-landslaget. Nästa spelare att debutera i Pia Sundhages landslag finns troligtvis på listan nedanför – där jag har rankat Sveriges 30 största talanger födda 1997-99.

Av de här 30 spelarna, som jag anser ha störst potential just nu, är det väldigt få som faktiskt kommer att bli riktigt bra. Många av dem kommer att sluta. Några andra blir bra allsvenska spelare och en, max två, från varje årskull når damlandslaget. Det är så det har sett ut de senaste åren. De spelare som är bäst när de är 16-18 år behöver inte alls vara bäst några år senare. Alla utvecklas olika. Det finns heller inget facit på om det är klokast att göra några inhopp i allsvenskan eller att vara tongivande i division 1 i den här åldern. Utan tvekan är det så att de här spelarna har en stor fotbollstalang. Vad de sen gör av den talangen är upp till dem själva. För att bli en toppspelare krävs noggrannhet, rätt inställning, en jäkla massa träning och lite tur. De som kan kombinera allt detta är också de som tar sig längst.

BEDÖMNING: Jag tittar på framförallt två olika aspekter när jag rankar spelarna.
• Fakta. Det de faktiskt har presterat i klubb- och landslag. Meriterande är mycket speltid på hög nivå eller en stor roll i ett lag på lägre nivå.
• Potential. Unika egenskaper, en bra karaktär och miljö. Vem har störst chans att få sitt genombrott? Vem kan bli bäst på lång sikt?

TALANGLISTAN 2015

1. Michelle de Jongh
Kif Örebro, mittfältare, 1997
Mariestadstjejen kom tillbaka från en korsbandsskada under fjolåret och har i år fått sitt genombrott i Kif Örebro. Hon har tagit mer och mer plats i allsvenskan. Spelat både ytter- och innermittfältare men är allra bäst i den sistnämnda positionen. En tvåvägsspelare med bra bolldriv och fin spelförståelse. Ambitiös och målmedveten ledartyp som närmar sig a-landslaget.

2. Emma Holmgren
Sirius, målvakt, 1997
På grund av Zecira Musovics återbud till f19-EM fick ett år yngre Holmgren chansen som förstamålvakt – och som hon tog den. Har gjort en mycket övertygande säsong i Sirius och spås, tillsammans med Musovic, bli nästa stormålvakt. Bra skolad och gör ofta avgörande räddningar.

3. Nathalie Björn
AIK, försvarare, 1997
Förutom två säsonger som ordinarie i allsvenskan har mittbacken snart spelat 30 flicklandskamper och gjorde tidigare i år debut i u23-landslaget. Hon var dessutom ledaren i det laget som i somras vann guld i f19-EM, där hon även valdes in i all-star-team. En gedigen försvarsspelare med stor potential.

4. Loreta Kullashi
AIK, anfallare, 1999
16-åringen öser in mål i Svenska Spel f19-serien och har under hösten tagit en ordinarie plats i allsvenskan. Målskytten har en extraordinär spelförståelse och ett fint passningsspel. Redan gjort flera landskamper med det äldre flicklandslaget.

4. Tove Almqvist
Linköping, mittfältare, 1997
Har haft det tufft med speltid i Linköping, men gjorde ett jättebra mästerskap i somras och valdes in i EM:s all-star-team. En teknisk vinnarskalle som står för finesser i det offensiva spelet.

6. Ebba Wieder
Rosengård, mittfältare, 1998
Innermittfältaren har i perioder varit ordinarie hos svenska mästarinnorna – och imponerat. En playmaker som är allra bäst i ”nummer tio”-rollen. Bra blick och passningsspel.

7. Julia Zigiotti Olme
AIK, anfallare, 1997
Kan användas på flera positioner offensivt och har en fin funktionell teknik som hon använder smart. Har tillhört en av AIK:s bästa under sin debutsäsong i allsvenskan.

8. Ellen Löfqvist
Sundsvall, mittfältare, 1997
Den enda i sommarens EM-trupp som inte spelade i ett elitlag (division 1). Löfkvist är en hårt arbetande och fysisk stark defensiv innermittfältare. Bra i huvudspelet och gör en del mål från sin position. Debuterade i u23-landslaget tidigare i år som en av två 97:or.

9. Nellie Lilja
LB07, mittfältare, 1999
Gör sin andra säsong som ordinarie i LB07 och spelar på en hög nivå för sin ålder. Djupledslöpande innermittfältare med bra blick för spelet. En ledartyp som är bra på att driva boll i hög fart. Har skallen för att ta sig långt.

10. Filippa Angeldal
AIK, mittfältare, 1997
Mångsidig kreatör som har en väldigt känslig högerfot. Gör många poäng i landslaget. Gör sin andra säsong som ordinarie i allsvenskan, men har störts en del av skador under året.

11. Ronja Aronsson
Piteå, försvarare, 1997
Anfallaren som gjorde allsvensk debut som 13-åring (näst yngst genom tiderna) är nu omskolad till ytterback. Har imponerar i topplaget Piteå och i f19-landslaget. Har en bra fysik.

12. Rebecka Blomqvist
KGFC, anfallare, 1997
En hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Måltjuv som än så länge agerar inhoppare i KGFC. Har gjort två mål på 13 matcher i allsvenskan.

13. Lotta Ökvist
Piteå, försvarare, 1997
En mångsidig spelare med grym fysik som kan användas på flera positioner. Har spelat över 30 matcher i allsvenskan trots sin ålder. Vänsterfotad spelare med bred repertoar. .

14. Josefine Rybrink
Kungsbacka DFF, försvarare, 1998
Har tillhört en av KDFF:s bästa spelare under sitt debutår i elitettan. Har spelat både mittback och defensiv innermittfältare. Klok, bolltrygg och bra passningsspelare.

15. Ebba Hed
Halmia, anfallare, 1999
Tvåfotad, mentalt stark anfallare som redan gjort två säsonger i a-laget. Bra förstatouch och ett hårt skott har resulterat i 18 mål i division 1.

16. Maja Göthberg
Hovås Billdal, försvarare, 1997
Snabb och rivig ytterback eller yttermittfältare som är helt ordinarie i Hovås Billdal.

17. Nathalie Persson
Rosengård, mittfältare, 1997
Slog igenom i allsvenskan under fjolåret med sex poäng (tre mål, tre assist) på 12 matcher. I år har yttermittfältaren haft det lite tuffare. Kvick och teknisk djupledslöpande spelare.

18. Anna Anvegård
Växjö DFF, mittfältare/anfallare, 1997
Yttermittfältare som toppar skytteligan i division 1 Södra Götaland med sina 25 mål. Teknisk spelare som är bra en-mot-en.

19. Amanda Persson
Växjö DFF, försvarare, 1998
Snabb vinnarskalle som är en av nyckelspelarna i Växjö DFF – som i höst kvalar för en plats i elitettan. Vänsterbacken följer gärna med i offensiven och har bland annat gjort fem assist i år.

20. Matilde Abrahamsson
Halmia, försvarare, 1999
Mittbacken har en central roll i division 1-laget. En naturlig ledare som bär kaptensbindeln i f16-landslaget. Bra 1-mot-1 defensivt och fysiskt stark.

21. Sarah Mellouk
Umeå, mittfältare, 1998
Har stagnerat lite efter sitt stora genombrott i Rosengård förra säsongen – men har en enorm potential. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.

22. Emma Pennsäter
Rosengård, försvarare, 1997
Gjorde allsvensk debut tidigare i år och tog i september en startplats under f19-landslagets EM-kval. Tagit stora kliv och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt.

23. Ida Strömblad
Kungsbacka DFF, mittfältare, 1998
Den lilla yttermittfältaren har tagit en ordinarie plats i elitettan under året. Teknisk och avig med en jättefin inläggsfot. Ett bollgeni som även var en stor talang i innebandy och bandy.

24. Christine Tjärnlund
Sunnanå, anfallare, 1997
Vindsnabb anfallare från Storuman som fått sitt genombrott i elitettan med sina 11 mål. Debuterade nyligen i f19-landslaget.

25. Fanny Lund
Kopparberg/Göteborg FC, målvakt, 1997
Fått chansen i allsvenskan i Loes Guertz frånvaro och varit ordinarie förstamålvakt i höst. Höll bland annat nollan mot Rosengård.

26. Matilda Ovenberger
LB07, anfallare, 1999
Gick från Rosengård till LB07 inför säsongen och har fått en del speltid i elitettan. En stark och tuff djupledslöpande anfallare som gör många mål. Har bland annat gjort fyra mål på åtta landskamper.

27. Saga Ollerstam
LB07, försvarare 1998
Ledartyp som är kapten i f98-landslaget. Mittbacken är ordinarie i elitettan och har bland annat gjort fyra mål i år.

28. Izabell Rydell
Gideonsberg, anfallare, 1999
En irrationell och fräck spelare som gjort 25 mål i division 2. Lite oskolad och än så länge inte given i landslaget. Är en minst lika stor talang i innebandy.

29. Hanna Lundell
Rosengård, mittfältare/anfallare, 1998
Löpstark yttermittfältare eller anfallare som öser in mål. I f19-laget har hon gjort 15 mål på 18 matcher och i augusti gjorde hon fyra mål i en Svenska Cupen-match för a-laget. Dessutom avgjorde hon sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick. Har gjort tre inhopp i allsvenskan.

30. Moa Öhman
Assi, anfallare, 1999
Värvades till Assi (division 1) inför säsongen och har fått ett rejält genombrott under sin första a-lagssäsong. 15-åringen har, trots att hon inte är helt ordinarie, gjort 20 mål. Teknisk och irrationell spelare som ännu inte fått chansen i landslagssammanhang.

—

BUBBLARE
I september gjorde spelare födda 2000 sina första landskamper. De är för unga för att vara med på listan – men här är några namn att lägga på minnet redan nu.

Sara Linnakallio
Eskilstuna United, anfallare, 2000
15-åringen debuterade i allsvenskan i slutet av augusti. Spelade även sina två första landskamper i september och gjorde ett mål på straff. En typisk måltjuv.

Vanessa Henrysson Roqueta
Kristianstad, mittfältare, 2000
Yttermittfältaren lämnade nyligen Nättraby (division 1) och skrev kontrakt med allsvenska Kristianstad. Har suttit på bänken vid några tillfällen men ännu inte debuterat.

Emmy Zetterberg
Halmia, mittfältare, 2000
Lämnade nyligen Böljan för Halmia. En explosiv innermittfältare med låg tyngdpunkt och bra passningsspel. Emmy har gener att brås på då hon är dotter till före detta landslagsspelaren Pär Zetterberg.

Saga Nygård
AIK, anfallare, 2000
Har gjort 15 mål på 12 matcher i Svenska Spel f19-serien. Det ledde till att 15-åringen fick debutera i allsvenskan i slutet av augusti. Har ett bra tillslag och går rakt på mål.

—

Foton: Alla foton är från Bildbyrån.

/Maja Johansson

Flera nya spelare och ett helt nytt spelsystem är Pia Sundhages drag inför starten på EM-kvalet. Nu kvittar det om Sverige spelar 4-1-3-2, 4-4-2 eller 4-3-3 mot Moldavien och Polen, för lagen kommer ändå inte kunna sätta stopp för blågult.

En ny resa tar sin början för Pia Sundhages landslag. VM i Kanada har lagts till handlingarna och blicken är riktad framåt, mot EM-kvalet och senare extrakval till OS i Rio. Först ut väntar Moldavien på bortaplan därefter Polen i Göteborg.

Inför kvalspelet har Sundhage & Co både tvingats och valt att tänka nytt. Sara Thunebro, Charlotte Rohlin och Therese Sjögran har lämnat landslaget medan debutanter som Pauline Hammarlund och Elin Landström och oerfarna landslagspelare som Lina Hurtig, Magdalena Ericsson och Josefine Johansson kommit in. Dessutom ändrar man spelsystem – igen.

Efter mängder av insläppta mål under våren byttes 4-1-3-2 mot trygga, traditionella 4-4-2 som nu överges för 4-3-3. Anledningen är att förbundskaptenen vill få med fler offensiva spelare i startelvan.

Rätt eller fel är svårt att säga nu och lär inte vara mycket lättare att utvärdera efter matcherna mot Moldavien och Polen, två lag som inte ska kunna hota Sverige nämnvärt. Sett ur den synvinkeln är det bra matcher att testa ett nytt spelsystem, men med det senaste årets stora försvarsproblem i färskt minne är jag tveksam till en förändring i offensiv riktning.

Att nya spelare verkligen får chansen är bra och behövs. Att de får möjlighet att ta plats redan när EM-kvalet inleds är positivt och ett led i en helt nödvändig föryngring. Det innebär dock inte att den verkliga akilleshälen är kvar.

Sundhages största dilemma under sin tid som svensk förbundskapten är att hon inte lyckats sätta försvarsspelet. Det problemet försvinner inte över en natt och inte genom att byta spelsystem. Om Sverige vill höja sig från den nivå man höll under VM i Kanada måste spelet vila på ett välorganiserat och tryggt försvarsspel – vilket traditionellt inte grundlagts genom 4-3-3-uppställningar i svenska landslag – annars riskerar både spelet och laget att falla ihop, igen.

Pia Sundhage presenterade en EM-kvaltrupp som innehöll det mesta. Etablerade stjärnor, intressanta comebacker och spännande debutanter – dessutom en riktigt överraskning: Umeås Hanna Glas.

Den svenska truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen andas omstart, nytänkande och framtid. Inte sedan hon testade spelare till höger och vänster under sin första tid som förbundskapten har Pia Sundhage tagit ut en så varierad och intressant trupp som i dag.

Kvar finns de erfarna, viktiga spelarna som ska bära laget i det kommande kvalspelet, spelare som Nilla Fischer, Lotta Schelin, Caroline Seger och Sofia Jakobsson. Med är också unga spelare som varit med en del och börjat etablera sig i landslaget, som till exempel Elin Rubensson och Amanda Ilestedt.

Dessutom ges relativt oerfarna och på flera håll riktigt formstarka spelare som Jenny Hjohlman, Magdalena Ericsson och Hilda Carlén chansen, – precis som comebackande Josefin Johansson och Lina Hurtig.

Därtill bjuder truppen på ett par högintressanta nykomlingar: Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund och Umeås succéback Hanna Glas.

Att Hammarlund skulle komma med var jag hundraprocentigt säker på, att Hanna Glas skulle göra det var bara något jag hoppades. Ja, hoppades. Om det är någon spelare som tagit stora kliv och imponerat under säsongen, vid sidan av Hammarlund, så är det just Glas.

Sundsvallstjejen har tagit riktigt rejäla kliv sedan hon lämnade Sunnanå för Umeå för två säsonger sedan och har under året visat upp ett spel som håller riktigt hög klass.

Glas är utan tvekan den stora skrällen i Sundhages 22 spelare starka trupp, Josefin Johansson och Lina Hurtig är rejäla, men glada, överraskningar.

Nu ska man naturligtvis inte ställa alldeles för stora krav på de nya eller nygamla landslagsspelarna, men därmed inte sagt att man kan ha förhoppningar. Som jag ser det har Ericsson, Glas, Rolfö och Hammarlund goda förutsättningar att etablera sig i landslaget, på sikt.

Hur som helst tycker jag att truppen till de inledande kvalmatcherna är den mest intressanta på väldigt länge. Den visar också att Sundhage & Co gör en nystart nu när kvalet inleds.

***

Kosovare Asllani är inte med i Sundhages trupp. Anledningen är att PSG-spelaren lämnat återbud av familjeskäl.

***

Varken Zecira Musovic eller Lina Nilsson kom med den här gången. Musovic hade sannolikt gjort det om Sundhage plockat med tre målvakter, Nilsson tycks av allt att döma vara petad.

***

Skyttedrottningen från F19-EM, Stina Blackstenius, ställdes utanför i samråd med klubbtränaren Martin Sjögren och U23-förbundskaptenen. Ett klokt beslut, som jag ser det. Blackstenius är ung och klivet till A-landslaget är stort och Linköpingsspelarens chanser kommer, var så säker.

Linköping hade ännu en chans att haka på i toppstriden – men tog den inte. Det gjorde istället Umeå som bara behövde två skott på mål för att skjuta hemmalaget i sank och längre ifrån en Champions League-plats.

Ett massivt spelövertag,  tolv avslut och lika många hörnor till trots kammade Linköping noll mot Umeå. Tabelltrean kom knappt till riktigt farliga chanser. Det gjorde istället ett decimerat Umeå och Jenny Hjohlman.

Landslagsanfallaren fick två chanser, förvaltade båda och sköt sitt lag närmare nytt kontrakt – samtidigt som hon sköt bort Linköping från allt vad guldstrid heter. Vägen till tre poäng gick via ett organiserat och extremt uppoffrande försvarsspel, kryddat med två sylvassa omställningar.

På fredag tar Pia Sundhage ut sin första landslagstrupp sedan VM och det skulle överraska mig stort om målskytten Hjohlman, som gjort fyra mål på två matcher, inte finns med i den.

***

Glädjeämnena var få för Linköping. Pernille Harder tvingades kliva av efter en smäll och laget sumpade ännu en chans att haka på i toppen. Det enda positiva var väl att Renée Slegers gjorde comeback efter lång skadefrånvaro.

***

Kvällens mest överraskande val? Att låta Lina Hurtig spela vänsterback. Anfallaren skötte uppgiften med den äran dessutom. 

Hammarby hade chansen att lämna bottenstriden bakom sig. Då blev man indragen i den på allvar. Medan Lina Hurtig nickade Umeå till tre livsviktiga poäng mot Bajen sköt Madelene Jagony sitt Mallbacken till säsongens tyngsta seger.

Damallsvenskan lever, både i toppen och botten.

Pernille Harder tog Linköping tillbaka till andraplatsen i tabellen. Danskan gjorde tre mål när nyblivna cupmästarna utklassade Piteå (5–0). Vera Diatel inledde målfabrikationen och Fridolina Rolfö avslutade densamma.

Efter tolv spelade omgångar ligger Harders Linköping nu fyra poäng bakom serieledande Rosengård.

Men den största dramatiken utspelade sig i andra änden av tabellen. Hammarby hade chansen att ta ett stort kliv närmare nytt kontrakt och bort från bottenstriden. Så blev det inte. Istället blev Bajen kvällens stora förlorare.

Ett hungrigare, bättre organiserat och framför allt betydligt spetsigare Umeå besegrade Hammarby med 2–0. Matchhjälte blev Lina Hurtig som gjorde sin bästa match på väldigt länge, nickade in båda målen och sitt Umeå närmare nytt kontrakt.

Jag var på plats när lagen möttes på Zinkendamms IP för en och halv vecka sedan. Då var spelet omväxlande, tempot ganska lågt och resultatet (1-1) rättvist. 

I kväll var skillnaderna större. Umeå var bättre än senast, Hammarby sämre. Ett kostsamt faktum för de grönvita. 

Samtidigt som Hammarby föll tungt sköt Madelene Jagony sitt Mallbacken till seger mot Kif Örebro. Vinsten innebar att nykomlingen knappade in på Hammarby närmast över nedflyttningsstrecket och nu bara ligger en poäng bakom Stockholmslaget.

Bottenstriden lever i allra högsta grad, länge leve dramatiken.

Lina Hurtig skulle slå igenom med buller och brak förra säsongen, var det tänkt. Så blev det inte.

Umeåanfallaren gjorde visserligen sex mål på 18 matcher, men svarade också för en blek höst där hon blev bänkad från tid till annan.

En förklaring till den vikande formen, och utvecklingen, var att hon plågades av en fotskada. Samma skada som nu riskerar att förstöra hela vårsäsongen.

Hurtig tvingas, trots vila i höst och vinter, till operation och kommer sannolikt inte att spela förrän i höst.

Snacka om ett tungt avbräck för ett Umeå som tappat tre av sina kanske viktigaste spelare (Hanna Folkesson, Emma Berglund och Emmelie Konradsson) och som dessutom har en liten och tunn trupp.

***
Apropå blytungt så åkte AIK på en rejäl käftsmäll mot Linköping i kväll. Östgötalaget vann med förkrossande 9-1.

Bättre huvudspel och förmågan att kunna vila med boll ska ge VM-succé.
Det är Pia Sundhages plan, om man hårddrar den något.

Jag har varit passiv och overksam sedan Sverige föll mot Tyskland i Örebro. Nu kan jag inte hålla mig längre.
Förbundskapten Sundhage har tagit ut en blågul trupp till matcherna mot Kanada i slutet av månaden – och som vanligt har jag svårt att förstå vissa av hennes val.

Kanske är jag blind för de kvaliteter som Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson ser hos vissa spelare, eller så ser vi helt enkelt väldigt olika på fotboll.

Märkliga val

Efter en ganska miserabel höst med massor av bänknötande är Lina Hurtig tillbaka i landslaget. Märkligt, tycker jag.

Hurtig är inte den enda spelaren jag ställer mig frågande till i den 25 spelare stora truppen. Marija Banusic är en annan. Viss har hon en härlig högstanivå, men spelar på den alldeles för sällan för att ha i en blågul trupp att göra.

Och det finns fler.

Men nu handlar det här inte om att peka ut specifika spelare eller att droppa namn. Det handlar om att jag har svårt att förstå hur landslagsledningen resonerar och på vilka grunder de fattar sina spelarbeslut.

För hur man än vrider och vänder på uttagningar och spelarval är det sannolikt helt orimligt, närmast omöjligt, att vinna VM med spelare som håller hyfsad allsvensk klass – i synnerhet när man ställs mot världsstjärnor och ultrakvalitativa landslagskollektiv.

Väntar inga svar
Jag kommer nog aldrig att förstå Sundhages uttagningar, heller aldrig få några konkreta svar på mina frågor. Och så får det väl vara. Det är hennes privilegium att välja vilka spelare hon vill – och mitt att ifrågasätta de val hon gör.

Något som fick mig att reagera ännu mer än uttagningen av vissa spelare var förbundskaptenernas egna ord om vad som krävs för en VM-succé nästa sommar.

Att utveckla huvudspelet, utveckla förmågan att pulsera tempot i matcher och att kunna behålla bollen inom laget längre perioder är naturligtvis bra och viktiga delar i ett spel – men leder knappast till guld i Kanada.

Kanske kan man vinna enstaka matcher tack vare starkt huvudspel, men definitivt inte några titlar. Jag tror heller inte att en förbättrad förmåga att behålla bollen ger några direkta resultat.

Däremot skulle ett tajtare kollektivt försvarsspel tillsammans med bättre passningsspel och fler löpningar i maxfart (både offensivt och defensivt) göra det svenska landslaget bättre och mer slagkraftigt. Det är i alla fall så som jag ser på saken.

Det var i år hon skulle ta nya kliv, växa in i en större roll i laget och knipa en landslagsplats. Så har det dock inte blivit för Lina Hurtig.
Kanske lossnade det lite i dag när hon gjorde två mål i Umeås segermatch mot Eskilstuna United.

Att vara en duktig och högintressant talang är en sak, men att ta nya kliv och växa ut till en högklassig seniorspelare är en annan.
Det har Umeås Lina Hurtig blivit varse den här säsongen. Tanken var ju att löftet skulle fortsätta sin utveckling, etablera sig som en notorisk målskytt i Damallsvenskan och ta en plats i Pia Sundhages landslag.

Varken det ena eller det andra
Det har dock inte blivit särskilt mycket av varken det ena eller det andra. Istället har säsongen bjudit på ett misslyckat U19-EM, en handfull småskador och ostadig form.

Kanske lossnade det ändå lite för Hurtig i eftermiddag när hon fördubblade sin målskörd i Damallsvenskan (från två till fyra) och därmed bidrog stort till Umeås 3–2-seger över Eskilstuna på bortagräs.

Men det var inte Hurtig som gjorde segermålet, det stod landslagsmittfältaren Hanna Folkesson för. Folkesson har också hon dragits med skadeproblem under säsongen, men trots det hållit en jämn och hög nivå, vilket imponerar.

***

Umeå har inte direkt radat upp segrar sedan sommaruppehållet så trepoängaren mot Eskilstuna satt sannolikt riktigt skönt.

***

På tal om Umeå så lämnade sportchefen Niklas Westman sin post härom veckan. Ett tungt tapp för klubben eftersom Westman tillsammans med Andreas Hermansson gjort ett hästjobb för att få den minst sagt svaga ekonomin på fötter och samtidigt utvecklat föreningen i en spännande riktning.

***

Kif Örebro har gjort en ruskigt stark säsong. I går tog laget tre nya pinnar när man besegrade AIK med 3–0. Segern innebär att Örebro har säkrat medalj, frågan är bara vilken valör det blir.

***

Säsongen går mot sitt slut och det börjar hända saker i klubbarna. Nyss nämnda Örebro har en del värvningsarbete att göra eftersom kanadensiskorna inte kommer att representera klubben nästa år.

Mer spelarrykten och klubbyten kommer i bloggen längre fram, var så säkra.

Efter tre månader fick Umeå IK till sist sätta punkt för sin sju matcher långa förlustsvit. AIK besegrades med 3–2 efter mål av Jenny Hjohlman och Lisa Lantz.

Självförtroendet var knappast på topp på T3 Arena inför gårdagens möte mellan Umeå och AIK. Hemmalaget kom till spel med sju raka förluster i bagaget, gästande AIK med ynka sju poäng på kontot räknat över hela säsongen.

Det krävs ingen kärnfysiker för att räkna ut att Umeå knappast lyste av självförtroende när Sarah Storck gav AIK ledningen efter nio minuters spel. Ledningen blev dock kortvarig. Först satte Jenny Hjohlman dit kvitteringen, sen nickade Lisa Lantz in 2–1. Hjohlman ökade också på till 3–1, men AIK reducerade innan halvtid genom Filippa Angeldahl.

Och där tog målfabrikationen slut. Umeå hittade en väg att vinna och fick till slut stopp på den långa förlustsviten. AIK får ladda om inför kommande uppgifter.

***

Lina Hurtig tillbringade större delen av matchen mot AIK på bänken. 13 minuter före slutet byttes talangen in istället för en tröttkörd Jenny Hjohlman.

Talangen som inte tagit de kliv många, inklusive jag själv, hade förväntat mig den här säsongen får dock mer speltid vid sidan av planen.
Hurtig är nämligen veckans #damstar i Damallsvenskan. Se intervjun där Alvestatjejen säger sitt om Zlatan och ger svar till Caroline Seger.

Nästa sommar spelar Sverige högst troligt VM i Kanada. Men med bara tio månader kvar innan turneringen sparkar igång testar sig Pia Sundhage fortfarande fram. Hur ser VM-planen ut egentligen?

Matchen mot England gav inga bra besked. En allt annat än smickrande 4–0-förlust fick förbundskapten Sundhage att tänka till både en och två gånger innan hon spikade truppen till VM-kvalmötet med Polen 21 augusti.

När den presenteras i dag bjöds det på inte mindre än tre överraskningar; Marina Pettersson-Engström (Kif Örebro), Marija Banusic (Kristianstad) och Stephanie Öhrström (Verona). Samtliga tre har varit uttagna i landslaget tidigare, men egentligen aldrig varit helt aktuella.

Att Örebrobacken Pettersson-Engström kom med kan jag förstå. Nilla Fischer är avstängd mot Polen och ingen av de andra mittbackarna tog stärkte, enligt Sundhage själv, sina aktier i Englandsmatchen. Med en stark säsong bakom sig är därför uttagningen av Pettersson-Engström logisk.

Då har jag svårare att se tankebanorna bakom uttagningarna av Öhrström och Banusic. Den förstnämnda var med i truppen till Algarve Cup, men fick inte göra annat än att träna under veckan i Portugal. Sedan dess har Sundhage & Co valt att testa Umeås Malin Reuterwall, som nu inte finns med – trots att hon ingår i Svenska Olympiska kommitténs projekt 11+, istället.

Kristianstads talang Maria Banusic ingår också hon i projektet och kanske var det hennes prestationer på samlingen 24-25 juli som fick Sundhage att plocka med henne i landslaget igen, kanske kommer hon med för att se och lära. Hur som helst är jag frågande till hur landslagsledningens plan ser ut för KDFF-anfallaren.

Hon har ju inte varit en del av Calle Barrlings F19-landslag, men fått sina chanser i U23-landslaget. Nu är hon hux flux uttagen i A-landslaget igen, trots att hon inte alls imponerat under säsongen (åtminstone inte i de matcher jag har sett) och bokförts för blygsamma två mål på åtta matcher i Damallsvenskan.

Banusic är helt klart en mycket intressant spelare med klara spetsegenskaper, men hon har i mitt tycke en bra bit kvar innan hon faktiskt känns redo för A-landslagsspel, precis som har Umeås löfte Lina Hurtig och Linköpings dito Stina Blackstenius.

Att vara talang är en sak, men att därifrån ta klivet till att bli en högklassig- eller rent av stjärnspelare är ingen lek. Jag har definitivt inget emot att Sundhage ger 18-åriga Banusic chansen, jag undrar bara hur planen för framtiden ser ut. VM i Kanada är trots allt bara tio månader bort och än så länge känns det svenska landslaget inte som en medaljkandidat.

****

Merparten av VM-matcherna nästa sommar kommer att avgöras på konstgräs, eller kanske inte. En stor grupp spelare har tagit juridisk hjälp för att få FIFA att ändra valet av matcharenor så att kamperna avgörs på naturgräs istället.

Den här protesten är inte ny, men advokaterna som för spelarnas talan har uttalat sig i The Equalizer, vilket gjort att också svensk media uppmärksammat det hela. Jag har absolut inget emot konstgräs, men ändå full förståelse för spelarnas önskan.

****

Så har Marta gjort sin första start i Rosengård och  hon hittade dessutom nätet två gånger i 12–1-segern mot Stattena i Svenska cupen.
Än bättre gick det för Kirsten van de Ven i sin första tävlingsmatch för Malmöklubben. Holländskan svarade för ett hattrick.