Linköping hade ännu en chans att haka på i toppstriden – men tog den inte. Det gjorde istället Umeå som bara behövde två skott på mål för att skjuta hemmalaget i sank och längre ifrån en Champions League-plats.

Ett massivt spelövertag,  tolv avslut och lika många hörnor till trots kammade Linköping noll mot Umeå. Tabelltrean kom knappt till riktigt farliga chanser. Det gjorde istället ett decimerat Umeå och Jenny Hjohlman.

Landslagsanfallaren fick två chanser, förvaltade båda och sköt sitt lag närmare nytt kontrakt – samtidigt som hon sköt bort Linköping från allt vad guldstrid heter. Vägen till tre poäng gick via ett organiserat och extremt uppoffrande försvarsspel, kryddat med två sylvassa omställningar.

På fredag tar Pia Sundhage ut sin första landslagstrupp sedan VM och det skulle överraska mig stort om målskytten Hjohlman, som gjort fyra mål på två matcher, inte finns med i den.

***

Glädjeämnena var få för Linköping. Pernille Harder tvingades kliva av efter en smäll och laget sumpade ännu en chans att haka på i toppen. Det enda positiva var väl att Renée Slegers gjorde comeback efter lång skadefrånvaro.

***

Kvällens mest överraskande val? Att låta Lina Hurtig spela vänsterback. Anfallaren skötte uppgiften med den äran dessutom. 

Svenska mästarlaget Rosengård ställs mot ryska Ryazan i första omgången av Champions League medan Linköping möter Liverpool. Långt ifrån någon drömlottning, men klart möjliga och överkomliga uppgifter för svensklagen.

Rosengård och Linköping slapp ställas mot svåra Stabaek och duktiga Brescia, men fick för den skull inga önskemotståndare i sina respektive sextondelsfinaler. Malmölaget inleder alltså Champions League-äventyret mot ryska ligatvåan Ryazan medan Linköping öppnar mot regerande engelska mästarlaget Liverpool. Svåra matcher för Damallsvenskans två bidrag således, men jag tror att både Rosengård och Linköping tar sig vidare.

Skånegänget har värvat bra under sommaren, vilket kommer betala sig i Champions League-spelet. Marta har tillfört ytterligare offensiv spetskompetens till laget medan rekryteringen av danskan Line Röddik Hansen har inneburit att försvaret stärkts ett snäpp till.

Precis som regerande mästarlaget från Malmö har Linköping vässat truppen för Champions League-turneringen. Portugisiska mittfältaren Claudia Neto har redan hunnit visa att hon är en central mittfältare av riktigt hög klass och att danska landslagsbacken Janni Arndt är en klassback vet de som följt internationell damfotboll de senaste åren.

Om allt går blågul väg väntar vinnaren i mötet mellan portugisiska Clube Atlético Ouriense och danska Fortuna Hjørring på Malmö i åttondelsfinalen medan Linköping får möta vinnaren mellan isländska Stjärnan och ryska WFC Zvezda.

Det blir en intressant höst i Champions League.

***

Women´s Champions League blir bättre för varje år som går. Nu vill Elitfotboll Dam att UEFA satsar ännu hårdare på turneringen genom att skjuta till mer pengar och genom att bygga ett bra mediakoncept kring matcherna.

Som det varit tidigare år har kostnaderna överstigit intäkterna för de damallsvenska lag som deltagit i Champions League, vilket varken gynnar turneringen eller utvecklingen av europeisk damfotboll.

Jag ser väldigt positivt på att EFD adresserat UEFA och tryckt på för att få till en ökad ekonomisk satsning på Champions League. Det är på tiden att federationen visar att man faktiskt bryr sig om och är beredd att satsa för att ytterligare höja statusen och kvaliteten på turneringen såväl som på de deltagande lagen.

Nästa sommar spelar Sverige högst troligt VM i Kanada. Men med bara tio månader kvar innan turneringen sparkar igång testar sig Pia Sundhage fortfarande fram. Hur ser VM-planen ut egentligen?

Matchen mot England gav inga bra besked. En allt annat än smickrande 4–0-förlust fick förbundskapten Sundhage att tänka till både en och två gånger innan hon spikade truppen till VM-kvalmötet med Polen 21 augusti.

När den presenteras i dag bjöds det på inte mindre än tre överraskningar; Marina Pettersson-Engström (Kif Örebro), Marija Banusic (Kristianstad) och Stephanie Öhrström (Verona). Samtliga tre har varit uttagna i landslaget tidigare, men egentligen aldrig varit helt aktuella.

Att Örebrobacken Pettersson-Engström kom med kan jag förstå. Nilla Fischer är avstängd mot Polen och ingen av de andra mittbackarna tog stärkte, enligt Sundhage själv, sina aktier i Englandsmatchen. Med en stark säsong bakom sig är därför uttagningen av Pettersson-Engström logisk.

Då har jag svårare att se tankebanorna bakom uttagningarna av Öhrström och Banusic. Den förstnämnda var med i truppen till Algarve Cup, men fick inte göra annat än att träna under veckan i Portugal. Sedan dess har Sundhage & Co valt att testa Umeås Malin Reuterwall, som nu inte finns med – trots att hon ingår i Svenska Olympiska kommitténs projekt 11+, istället.

Kristianstads talang Maria Banusic ingår också hon i projektet och kanske var det hennes prestationer på samlingen 24-25 juli som fick Sundhage att plocka med henne i landslaget igen, kanske kommer hon med för att se och lära. Hur som helst är jag frågande till hur landslagsledningens plan ser ut för KDFF-anfallaren.

Hon har ju inte varit en del av Calle Barrlings F19-landslag, men fått sina chanser i U23-landslaget. Nu är hon hux flux uttagen i A-landslaget igen, trots att hon inte alls imponerat under säsongen (åtminstone inte i de matcher jag har sett) och bokförts för blygsamma två mål på åtta matcher i Damallsvenskan.

Banusic är helt klart en mycket intressant spelare med klara spetsegenskaper, men hon har i mitt tycke en bra bit kvar innan hon faktiskt känns redo för A-landslagsspel, precis som har Umeås löfte Lina Hurtig och Linköpings dito Stina Blackstenius.

Att vara talang är en sak, men att därifrån ta klivet till att bli en högklassig- eller rent av stjärnspelare är ingen lek. Jag har definitivt inget emot att Sundhage ger 18-åriga Banusic chansen, jag undrar bara hur planen för framtiden ser ut. VM i Kanada är trots allt bara tio månader bort och än så länge känns det svenska landslaget inte som en medaljkandidat.

****

Merparten av VM-matcherna nästa sommar kommer att avgöras på konstgräs, eller kanske inte. En stor grupp spelare har tagit juridisk hjälp för att få FIFA att ändra valet av matcharenor så att kamperna avgörs på naturgräs istället.

Den här protesten är inte ny, men advokaterna som för spelarnas talan har uttalat sig i The Equalizer, vilket gjort att också svensk media uppmärksammat det hela. Jag har absolut inget emot konstgräs, men ändå full förståelse för spelarnas önskan.

****

Så har Marta gjort sin första start i Rosengård och  hon hittade dessutom nätet två gånger i 12–1-segern mot Stattena i Svenska cupen.
Än bättre gick det för Kirsten van de Ven i sin första tävlingsmatch för Malmöklubben. Holländskan svarade för ett hattrick.

Rosengård hade inga problem att besegra Kopparbergs/Göteborg och befästa sin serieledning.
Malmölaget var helt enkelt smartare, mer strukturerade och klart vassare vilket resulterade i en klar femmålsseger.

Det kunde ha varit ett toppmöte, men blev det inte den här säsongen.
Och serieledande Rosengård visade varför det skiljde fem poäng och sex placeringar mellan lagen i tabellen.

Med hög passningskvalitet, stor löpvilja och en god portion individuell skicklighet lade Rosengård grunden till sin två mål stora pausledning.
Hemmalaget var bättre i det mesta och kunde tack vare, en i mitt tycke billig, straff ta ledningen (Therese Sjögran) 15 minuter in i matchen.
Ganska precis 30 minuter senare bjöd Anja Mittag på ett moment fyllt av magi och skicklighet när hon lobbade in 2–0.

Mer match än så blev det egentligen aldrig.
Efter paus ångade Rosengård på medan Göteborg stack upp i enstaka, och bara vid ett par tillfällen farliga, attacker.
Sara Lindén var närmast ett reduceringsmål när hon loppade bollen i stolpen, men istället för 2–1 gick Malmölaget ifrån ytterligare och vann till slut med 5–0.

…

Segern innebar att Rosengård ryckte i tabelltoppen – för en stund.
Tabellen skrevs nämligen om ytterligare när matcherna mellan Kif Örebro och AIK samt Umeå och Eskilstuna spelats färdigt.

Örebro tog över andraplatsen efter seger med 1–0 medan Umeå körde över succénykomlingen Eskilstuna med hela 6–1 och klättrade upp på tredje plats, på samma poäng som fyran Piteå (som också de vann i dag, 1–0 mot Vittsjö).

Och på onsdag kan även Linköping hänga på i toppen, om man tar tre poäng i mötet med Tyresö.

…

Göteborgs ambition att bli bäst i Sverige och en kraft att räkna med i Europa känns ganska avlägsen.

…

Kristianstad vann igen. Marija Banusic gjorde segermålet mot jumbon Jitex.

…

Min känsla är att Linköping och kanske Umeå blir Rosengårds hårdaste konkurrenter om guldet.
Noterbart är att danska succéspelaren Pernille Harder är tillbaka i träning, vilket helt säkert kommer att lyfta Linköping ytterligare.

Och Umeå har redan visat att man tagit ytterligare kliv den här säsongen. Laget känns starkare, spelet mer rejält och framtiden spännande.
Dessutom är mittfältaren Emmi Alanen i en hysterisk målform. Finskan gjorde tre mål i storsegern mot Vittsjö härom veckan och har gjort båda målen i dagens match mot Eskilstuna.

…

Men rykten gör gällande att Rosengård är på väg att förstärka laget ytterligare.
Danska landslagsbacken Line Röddik Hansen placeras av vanligtvis säkra källor i klubben.

…

Även Olivia Schough är på väg att byta klubb.
Den förra Göteborgsspelaren har fått ytterst lite speltid i Bayern München och kommer att lämna, vilket det snackats om i ett par veckor nu.

Kristianstad är klart för final.
2-0-segern mot Kif Örebro säkrade Skåneklubbens första guldchans i Svenska cupen.

Formen har varit bra den senaste tiden. Kristianstad var nära poäng mot Rosengård (där man föll på övertid), knep en pinne i den svåra bortamatchen mot Linköping och tog full pott via 1-0 mot Umeå.

I går följde man upp poängen i Damallsvenskan med att skriva ett nytt stycke historia.

2-0-segern mot Örebro innebar nämligen att Kristianstad tog sig vidare till final i Svenska cupen – för första gången.

Tidigare i veckan blev Umeå klart för semifinal mot Linköping.
Lina Hurtig gjorde båda målen i 2-0-viktorian mot Tyresö.

Snacka om bra svar på tal från Hurtig som ännu en gång ställdes utanför Pia Sundhages landslagstrupp.

I morgon startar Damallsvenskan, men redan nu kan jag avslöja var guldet hamnar.
Rättare sagt, jag kan tala om vilja jag tror står som vinnare i höst.

1) FC Rosengård
Nej, det är ingen överraskning att jag tippar att fjolårets mästare gör det igen.
Namnet är förvisso nytt och klubbmärket ett annat, men laget är fortfarande rasande starkt.

Men jag tror att det blir en tuff resa fram till det där SM-guldet.
Manon Melis har lämnat för Kopparbergs/Göteborg, Malin Levenstad har flyttat till AIK och Katrin Veje har vänt hem till Danmark.

I gengäld har Malmöklubben värvat engelska landslagsbacken Anita Asante och notoriska poängspelaren Kirsten van de Ven. Därtill har ett par unga talanger flyttats upp i A-truppen och redan under försäsongen visat framfötterna.

Laget är kanske inte lika spetsigt som ifjol, men jämnheten kommer att finnas där och det räcker sannolikt för guld.

Nyförvärv: Anita Asante (Kopparbergs/Göteborg), Kirsten van de Ven (Tyresö), Doris Bačić (Arsenal).

Förluster: Yoreli Rincon, Saga Fredriksson, Katrine Veje, Manon Melis, Malin Levenstad, Anna Welin.

2) Linköpings FC
Det blir inte Tyresö som utmanar Rosengård om guldet den här säsongen.
Fjolårstrean Linköping kommer att bli argaste konkurrenten om guldet – och laget kan faktiskt nå hela vägen fram.

Laget, som var snubblande nära att sno åt sig en andraplats i serien förra året, har tappat landslagsmålvakten Sofia Lundgren och trotjänaren Petra Larsson under vintern.
Dessutom tvingas man inleda seriespelet utan nyckelspelare som Pernille Harder och Magdalena Ericsson.

Men det finns spelare som kan vikariera och åtminstone för en tid fylla luckorna. En av dessa är nyförvärvet Fridolina Rolfö och en annan är norska EM-spelaren Kristine Minde.

Nyförvärv:  Fridolina Rolfö (Jitex), Kristine Minde (tidigare Hegland, Arna-Björnar, NOR), Katie Fraine (Mallbacken), Tove Almqvist (IFK Nyköping), Aya Noguchi (New York Magic US)

Förluster: Pauline Hammarlund, Sofia Lundgren, Petra Larsson, Eunice Beckmann, Tilda Heimersson.

Efter två skadefyllda år gjorde Linköpings finska landslagsforward Linda Sällström äntligen comeback – då blev hon allvarligt skadad igen.

Fotbollen kan ibland vara både grym och orättvis. Fråga Linda Sällström om ni tvivlar.

För lite drygt ett år sedan var finskan tillbaka i spel efter en korsbandsskada. Siktet var inställt på en ny säsong i Damallsvenskan och bågen spänd mot det kommande EM-slutspelet.
Men så blev det inte.

I början av mars var oturen framme igen.
Sällström ådrog sig en ny korsbandsskada och missade såväl säsongen som EM.

När Linköping i dag spelade sin första träningsmatch för året, mot Thailands landslag, var Sällström tillbaka i laget igen efter att jobbat sig tillbaka från sina två allvarliga knäskador.
Men det blev en kortvarig comeback för den finska landslagsforwarden.

Sällström ådrog sig nämligen en ny allvarlig knäskada och fick föras till sjukhus.
Efter att ha genomgått en magnetkamerundersökning kom det trista beskedet att främre korsbandet i vänster knä var av.

Därmed står det klart att finskan missar ytterligare en säsong till följd av en korsbandsskada – hennes tredje på lika många år.

………………………………..

Jag känner enormt mycket med Sällström som alltså slitit sig tillbaka från, inte en utan, två korsbandsskador i tät följd – bara för att ådra sig ännu en.

Skador är visserligen en del av fotbollen, i synnerhet på elitnivå, men någon måtta får det väl ändå vara.  Att drabbas av tre korsbandsskador (två i ena knät och en i det andra) på lika många år är inget annat än omänskligt.

Det är tufft att komma tillbaka från en korsbandsskada, det vet jag av egen erfarenhet. Vägen tillbaka till fotbollsplanen är varken rak eller jämn – och alldeles för ofta kantad av perioder där man tvingas gå stenhårda mentala dueller mot sig själv.

Att, som i Sällströms fall, kriga sig tillbaka från två korsbandsskador, och sen tvingas utkämpa samma strid ännu en gång måste bara vara rent fördjävligt.
Men om det är någon spelare som ska klara av den kampen och lyckas ta sig tillbaka till den absoluta eliten ännu en gång, så är det nog just Linda Sällström.

Finskan är stentuff och har ett pannben hårt som stål. Det skvallrar inte minst det sms hon skickade till mig för några minuter sedan om:

”Känns pissigt just nu, men om det är något jag kan så är det knärehab”.

Det blir ett januariläger för Pia Sundhages landslag trots allt.
Frågan är bara vilka spelare som kommer att delta?
I dagsläget ämnar nämligen varken FC Rosengård, Linköpings FC eller Umeå IK att släppa i väg sina landslagsspelare till samlingen.
– Vår ambition är att följa regelverket och bara släppa i väg våra spelare på de av FIFA fastställda speldatumen, säger FC Rosengårds klubbdirektör Niclas Carlnén.

Dagen före julafton kunde Sportbladet avslöja att det råder en intressekonflikt mellan merparten av klubbarna i Damallsvenskan och landslagsledningen.
Medan förbundskapten Pia Sundhage vill samla sina spelare i 65 dagar under 2014, vill klubbarna att antalet dagar med landslaget reduceras.

Uppgifter till Sportbladet gjorde gällande att landslagslägret 12-16 januari skulle ställas in. Så blir det inte. Lägret blir av som planerat.
Däremot är det oklart vilka spelare som kommer att delta.
Varken Rosengård, Linköping eller Umeå IK tänker släppa i väg sina landslagsspelare till lägret.

– Vi har ambitionen att vara lojala till den skrivelse* som skickats till landslagschefen Marika Domanski Lyfors, säger Umeå IK:s sportchef Torbjörn Nordström.

Nordström får uppbackning av FC Rosengårds klubbdirektör Niclas Carlnén:

– Vår ambition är att följa regelverket och bara släppa i väg våra spelare på de av FIFA fastställda speldatumen. Det handlar inte om att vi vill hindra landslaget, men det måste finnas en balans. Vi behöver minska belastningen på våra spelare eftersom den är för hög under vissa perioder och då är det här den snabbaste vägen att gå.

Carlnén vidareutvecklar sitt resonemang:

– Tar man Tyresö som exempel så kan de mycket väl ta sig till final i Champions League i vår, vilket skulle innebära ett väldigt tufft spelprogram för dem. De får i så fall spela minst två matcher i veckan under mars, april och maj (om man räknar in matcherna i Damallsvenskan, Svenska cupen och landslaget. Red. anm). Ska svenska lag spela så många matcher måste vi ha större trupper och det fungerar inte eftersom många av spelarna i så fall skulle få sin matchning  i F19-serierna, vilka i dagsläget inte erbjuder en tillräckligt bra utvecklingsmiljö.

Även Linköping har för avsikt att följa samma linje som Rosengård och Umeå.

– Vi följer FIFA-reglerna, bekräftar klubbchefen Anders Mäki.

Det kan alltså bli ett januariläger där flera, eller rent av många, av landets bästa spelare lyser med sin frånvaro. För om Rosengård, Linköping och Umeå väljer att gå på den inslagna vägen följer sannolikt fler klubbar i samma fotspår.

……………………………………….

Jag har sökt landslagschefen Marika Domanski Lyfors för att få höra hur hon ser på den uppkomna situationen, men utan att lyckas.

……………………………………….

*I ett brev till landslagschefen Marika Domanski Lyfors har tio av tolv klubbar i Damallsvenskan framfört att man har för avsikt att bara släppa i väg sina landslagsspelare till de av UEFA och FIFA fastställda speldatumen.

Tre bolltapp blev avgörande på Malmö IP i kväll. LdB FC Malmö straffade Linköpings FC hårt och tog tillbaka serieledningen i Damallsvenskan.

Malmö är tillbaka i topp efter att ha besegrat Linköping med 4–0. Segern grundlades redan före pausvilan där Skånelaget utnyttjade en trio Linköpingsmisstag med mördande effektivitet.

Anja Mittag inledde det målskytte som Manon Melis fortsatte och Ramona Bachmann avslutade i matchminut 38. Slutresultatet fastställdes av Katrin Schmidt tre minuter före full tid.

Skånelaget visade återigen upp ett blixtsnabbt omställningsspel, men också vissa blottor och brister i de bakre leden – även om man höll nollan intakt matchtiden ut och de facto har släppt in minst mål av alla i Damallsvenskan den här säsongen.

Linköpings offensiv var alls inte oäven, men lite för trubbig i de avgörande lägena för att kunna göra match av kvällens möte.

Men oavsett var man har sina sympatier så går det inte att blunda för att Malmö var det bättre laget och förtjänade alla tre pinnar man inkasserade.

…………………………….

Malmötränaren Jonas Eidevall samlade sannolikt inga pluspoäng hos Tyresö när han kallade de regerande mästarna för ”Harlem Globetrotters” i tv-intervjun efter slutsignalen. Snacka om kompispassning.

……………………………

Med en lika övertygande som solklar tremålsledning i paus kunde kanske en spelare som Elin Rubensson fått mer speltid än de 16 minuter hon fick.

Att låta en egen talang få värdefull matchning i bra miljö torde ses som en bra investering i den egna framtiden. Nu vet Malmölägret bättre än jag hur Rubensson har sett ut på träningar den sista tiden och om hon dras med någon skada eller skavank, men om hon är fit for fajt så tycker jag att hon borde fått fler minuter.

Tillägg om Rubensson:
Sent i går nåddes jag av informationen att Rubensson dras med en känning i ena låret, vilket ger en god förklaring till varför hon inte användes mer i matchen än hon faktiskt gjorde.

Jag såg fram emot en spännande toppmatch mellan Damallsvenskans tvåa och trea. Istället fick jag se Malmö köra över Göteborg (vinst med 5–0) utan att behöva förta sig.

Det jag trodde skulle bli ett tätt, tufft och rejält tajt toppmöte blev en långtråkig tillställning där klasskillnaden var väldigt påtaglig.

Malmö behövde inte ta fram sitt bästa spel, inte ens sitt näst bästa, för att spela ut bryggerilaget fullständigt och jogga fram till en fyramålsledning innan paus.

Jag är övertygad om att Göteborg kan bättre, för det har jag sett tidigare under säsongen, men kan tränaren Torbjörn Nilsson det?

Frågan känns adekvat efter att ha sett ett långt, brett och utspritt Göteborg bli förnedrat i 45 minuter och hört Nilssons uttalande i tv inför andra halvlek:

”Vi har inte pratat så mycket organisation”.

Just organisationen i laget kändes för mig som det mest självklara att ta upp i paussnacket.

Jag har varit frågande till den forne superspelaren Torbjörn Nilssons taktiska skicklighet som tränare och känner mig inte mer övertygad om hans storhet efter kvällens match, även om matchen på Valhalla IP kanske var resultatet av en kollektiv kollaps från hemmalagets sida.

Däremot är jag helt klar över att västkustlaget kan glömma allt vad toppstrid heter den här säsongen. Laget räcker inte till för att utmana Tyresö och Malmö – varken spel- eller tempomässigt.

…………………………………

Efter två raka nederlag knep Linköping höstsäsongens första vinst när man besegrade Piteå med 3–1.

Därmed fick Nilla Fischer avsluta sin tid i Linköping med en seger. I morgon lämnar hon landet för spel med tyska Champions League-mästarna Wolfsburg.

…………………………………

Jag trodde att Vittsjö skulle ta tre poäng mot nästjumbon Mallbacken. Jag hade fel. Nykomlingen krigade till sig en värdefull poäng (1–1) och såg därmed till att bara mål (åtta till antalet) skiljer upp till tabelltian Piteå.

…………………………………

I morgon måndag spelar det svenska F19-landslaget sin första match (mot Finland) i EM-slutspelet i Wales.

Förbundskapten Calle Barrlings landslag har målsättningen att ta sig till semifinal och kvalificera sig till U20-VM i Kanada nästa år – mål som jag tror laget har kapacitet att nå.

Förra året slutade F19-EM med ett glänsande guld. Hur går det i år?