Linköping gick på knock och säkrade avancemang direkt.
Rosengård kunde gjort likadant, men efter många missade möjligheter får Malmölaget en tuffare resa till en Champions League-kvartsfinal.

Oj, vilken totalkross som Linköping bjöd på. Det behövdes inte ens 40 minuter för att döda allt vad spänning och dramatik heter i hemmamötet med ryska Zvezda. 4–0 i paus blev 5–0 innan matchen var över och Linköping är därmed redan klart för kvartsfinal.

Och faktum är att Rosengård hade kunnat gå samma väg. Malmölagets första 30 minuter mot Fortuna Hjörring var bra och borde resulterat i ett betydligt större försprång än Anja Mittags 1–0-mål.

Men när effektiviteten lämnade en del övrigt att önska kunde Sofie Pedersen visa danskorna en väg tillbaka i fajten i början av andra halvlek.
Just där och då var det fördel Fortuna.

Katrin Schmidt löste upp knutarna. Med sitt 2–1-mål satte hon Rosengård i förarsätet inför returen på blöt dansk höstmark.

Förutsättningarna kunde, och borde, vara bättre för Malmölaget.
Men nu är det som det är och Rosengård kommer att gå vidare till Champions League-kvartsfinal, det är jag bombsäker på.

***

Det var inte bara Rosengårdspelare som gick av planen med en känsla av missmod i går. Lotta Schelin & Co i Lyon kryssade (1–1) mot Caroline Seger och Kosovare Asllanis PSG. Helt klart en missräkning för Lyonspelarna.

***

Jag kan inte sätta punkt för bloggandet den här gången utan att kommentera Martas utspel. Brassestjärnan kan komma att lämna Rosengård när hennes kontrakt med klubben går ut efter returmötet med Fortuna Hjörring.

Parterna diskuterar en förlängning, men står enligt uppgifter väldigt långt ifrån varandra i dagsläget.

– I bland kan man inte göra vad hjärtat vill utan man måste göra vad som behövs. Det är klart att jag vill spela i Champions League, men jag måste också överleva på det jag tjänar och jag har många som behöver mitt stöd, säger Marta bland annat till Kvällsposten.

Ett jävligt provocerande uttalande, tycker jag.
Om någon har tjänat pengar på att spela fotboll i Damallsvenskan så är det Marta Viera da Silva. I Umeå tjänade hon mellan 80 000-100 000 kronor i månaden och i Tyresö nästan det dubbla.

Pengar som borde räckt jävligt långt – både för egen del och till försörjning av släkt och vänner.

Med tanke på att ingen tjänat sådana enormt stora pengar i Damallsvenskan som Brassestjärnan faktiskt gjort tycker jag att hennes uttalande är pinsamt och direkt hånfullt mot alla de damallsvenska spelare som lever sina drömmar med några futtiga tusenlappar i fickan varje månad.

Transferfönstret står fortfarande och slår på vid gavel och det utnyttjas. Umeå IK är den senaste i raden av svenska klubbar att stärka upp truppen innan fönstret stänger. Klubben har gjort klart med amerikanskan Shawna Gordon – som ratar Lyon för spel i Damallsvenskan.

Den franska storklubben har haft ögonen på Gordon en tid och försökte enligt väldigt säkra källor locka henne till sig, men amerikanskan valde spel i Damallsvenskan med Umeå istället.
24-åriga Gordon kommer närmast från spel med Los Angeles Blues i W-League och hoppas hinna bli spelklar till mötet med Rosengård i morgon.

Jag trodde på Wolfsburg och trodde ett tag att jag hade trott fel.
Då vaknade den tyska fotbollsmaskinen till liv och satte färg på en Champions League-final som blev något utöver det vanliga.

Wolfsburg var favorit att försvara sin Champions League-titel, men lagets första 45 minuter höll definitivt inte mästarklass – i synnerhet inte försvarsmässigt.
Det utnyttjade Tyresö maximalt.

Två fina individuella prestationer resulterade i två mål, allt inom loppet av två minuter.
Det var där och då som Tyresö såg ut att knäcka storfavoriten och avgöra Champions finalen i Lissabon.
1–0 var frukten av några sekunders genialitet signerat Marta. 2–0 kom efter fint förarbete från Christen Press och skarprättning av Veronica Boquete .

Vid båda tillfällena var Nilla Fischer och övriga backar i det tyska stjärnlaget passiva, utspridda och oerhört svaga.

Wolfsburg då?

Tja, laget skapade en målchans värd namnet före pausutskällningen. Veteranen och skyttedrottningen Martina Müller fick möjligheten, men tog den inte.

Halvvägs genom finalen var Tyresö mästare. Drömmen om en Champions League-final hade infriats och väl där såg den skuldtyngda klubben ut att göra det ingen annan klubb lyckats med – att besegra Wolfsburg.

Ralf Kellermans halvtidssnack måste ha varit något utöver det vanliga. Det gjorde i alla fall något anmärkningsvärt med mästarlaget.
För det Wolfsburg som kom ut på planen för andra halvlek var inte alls samma som i den första, åtminstone inte spelmässigt.

Tyskorna rivstartade och två minuter in i andra akten reducerade Alexandra Popp, hon som spelade vänsterback i finalen mot Lyon för ett år sedan.
Fem minuter senare tog Müller revansch för missen i första halvlek när hon rullade in kvitteringsbollen.

Pang. Bom. Wow. Den tyska mästarmaskinen hade kickat, snarare än gnisslat igång.

Men när magkänslan skvallrade om ytterligare tyskmål slog Marta till.
Ett nytt magiskt nummer, ett nytt magiskt mål och Tyresö var tillbaka i förarsätet.
Brasilianskan gjorde vad bara hon klarar av att göra när hon böjde bollen runt och förbi Wolfsburgs landslagsmålvakt Almuth Schult.

Men det är något speciellt med tysk vinnarmentalitet. Något som inte går att ta på, men som aldrig någonsin sviker. Den finns där och den ger inte sällan resultat.

Wolfsburgspelarna plockade fram den, avslöjade Tyresös brist på snabbhet i backlinjen och utjämnade genom inhopparen Verena Faisst.
Där och då var Tyresö ett slaget lag. Ett tyskt mästarlag med vittring viker sällan, närmast aldrig ner sig.

Och med tio minuter kvar att spela klev mittfältsmotorn Nadine Kessler in i handlingen på allvar, svarade för ett fint förarbete (där Line Röddik Hansens försvarsspel lämnade en hel del övrigt att önska) och gav Martina Müller ett läge hon inte kunde missa.

Skyttedrottningen gjorde sitt tionde mål i turneringen (bästa av alla) och avgjorde ett finaldrama som Alfred Hitchcock bara kunnat drömma om att lyckas regissera.
Wolfsburg gick igenom sin andra Champions League-turnering i rad utan att förlora en enda match och blev tredje klubben i historien som lyckades försvara en Champions League-titel (Umeå IK och Lyon var de första två).

För Tyresö uppfylldes drömmen om att spela final i världens vassaste klubblagsturnering, men väl där räckte man inte till.

Kanske var det också finalen på en klubbs resa mot en orimlig dröm.
En resa som sannolikt kan ta slut inom kort.

…

Jag läste att Tyresös tränare Tony Gustavsson hyllade finallagens offensiva spel.
För egen del reflekterade jag mer över bristerna i båda lagens försvarsdito …

…

Finalen bjöd på sju mål. Inget gjordes av en svenska.

…

Att Wolfsburg till sist gick vinnande ur detta minnesvärda finaldrama kändes rättvist.

…

Blir Tony Gustavsson presenterad som assisterande förbundskapten till Jill Ellis i USA inom kort?

Kopparbergs/Göteborg har knutit till sig Lyon-backen Sabrina Viguier.
Den 33-åriga fransyskan ansluter till sin nya klubb i eftermiddag.

Med närmare 100 landskamper för Frankrike i bagaget blir Sabrina Viguier en fin förstärkning för Göteborgs mittförsvar – och en fullgod ersättare för Stina Segerström som tagit time out (graviditet).

Nyheten om övergången dök upp på Lyons hemsida redan i morse, men det dröjde till lunchtid innan Kopparbergs/Göteborg offentliggjorde värvningen.
Anledningen till detta var att pappersexercisen inte var klar.

Nu är i alla fall allt klart och Viguier, som lockats till Stefan Rehns Göteborg med hjälp av Lotta Schelin, ansluter till sin nya klubb redan i eftermiddag.
Därmed får möjlighet att köra ett antal träningspass tillsammans med laget och spela i genrepet mot Hovås/Billdal till helgen innan serien sparkar igång med bortamatch mot Vittsjö.

Senare i veckan dyker också amerikanskan Sade Ayinde upp i Göteborg och kommer, precis som Viguier, finnas med i lördagens genrep.
Därmed har Göteborgsklubben sannolikt satt punkt för nyrekryteringarna inför den kommande säsongen – och man gjorde det med en riktigt intressant prestigevärvning.

…

Caroline Seger tvingas lämna återbud till VM-kvalmatchen mot Nordirland.
En muskelbristning i vaden sätter stopp för Tyresömittfältaren.

Med Seger borta väljer förbundskapten Pia Sundhage att kalla in en annan Tyresöspelare, Malin Diaz.

Personligen hade jag önskat att Sundhage valt att plocka in Umeås Lina Hurtig istället.
Hurtig är etablerad i Damallsvenskan medan Diaz först nu i vår fått lämna bänken i Tyresö för viktig speltid.

Samtidigt ska sägas att Diaz har gjort riktigt bra ifrån sig i de matcher jag har sett med Tyresö under vintern och våren – och har väldigt mycket kvalitet i sig.

Hur som helst ska det bli intressant att se vad Diaz kan uträtta i Sundhages blågula lag.

Tyresös resa mot en Champions League-framgång kan få ett abrupt slut.

Så ser verkligheten ut när de 32 återstående lagen seedats efter det inledande kvalspelet.

Svenska mästarna rankas nämligen som 17:e bästa lag i turneringen, vilket innebär att de kan ställas mot kanoner som Lyon eller Wolfsburg direkt – i ett dubbelmöte som jag inte tror att Tyresö överlever.

Här är listan över alla 32 lag i seedningsordning:

1. Lyon
2. Turbine Potsdam
3. Arsenal
4. Rossiyanka
5. Torres Calcio
6. Wolfsburg
7. Bröndby
8. FCR Malmö
9. Sparta Prag
10.Fortuna Hjörring
11.Paris Saint-Germain
12. Neulengbach (Österrike)
13. Zorkij
14. Glasgow City
15. Birmingham City
16. Unia Raciborz (Polen)
——-
17) Tyresö
18) FC Zürich
19) Standard Liege
20) Tavagnacco
21) Apollon (Cypern)
22) SSHVSM-Kairat (Kazakstan)
23) MTK Hungaria (Ungern)
24) Barcelona
25) LSK Kvinner
26) PK-35 Vantaa (Finland)
27) Thor/KA (Island)
28) Spratzern (Österrike)
29) Spartak Subotica (Serbien)
30) Twente
31) Pärnu (Estland)
32) Konak Belediyesi (Turkiet)

Naturligtvis borde Tyresö vara bland de 16 seedade lagen i turneringen. Laget är sannolikt bättre än två tredjedelar av de seedade klubbarna.

Personligen så tycker jag att UEFA ska se över sitt seedningssystem, som inte känns up to date, och kanske också öppna upp för fler lag från kontinentens bästa ligor.

Annars kan det bli som nu där Sveriges bästa lag kan ställas mot franska eller tyska mästarna direkt. Ett möte som naturligtvis borde komma långt mycket längre fram i turneringen.

Medan Tyresö får leva med vetskapen att Champions League-äventyret kan bli lika kort som tufft ser Malmös (åttonde lag enligt seedningen) chanser att nå riktigt långt i turneringen bättre ut – åtminstone på förhand.

Skånelaget riskerar i alla fall inte att stöta på Lyon, Potsdam eller Wolfsburg direkt, vilket Tyresö gör.

I väntan på lottningen den 5 september kan man fundera över hur Stockholmsklubben tacklar situationen om det skulle bli respass ur turneringen direkt.

Vad är är klubbens monstruösa satsning värd då?

Det sa pang när Martina Müller dundrade upp den avgörande straffen i nättaket. Målet avgjorde Champions League-finalen och Wolfsburg svarade för en skräll som ekade över fotbollsvärlden.

Så här skulle det ju inte sluta.

Lyon skulle bärga sin tredje raka Champions League-titel och förlänga sin förlustfria svit från 119 till 120 matcher.

Och så såg det länge ut att bli.

Den franska framgångsmaskinen var på väg att mala sönder tyska Wolfsburg på Stamford Bridge i London, spelmässigt. Sett till skapade chanser var det jämnare, åtminstone om man ser till klara målmöjligheter.

Lyon plockade fram alla distansmissiler man hade i vapenarsenalen, men i kväll saknade de riktig tyngd och precision.

Inte heller inspelen efter marken eller inläggen hade riktning och klass för att slå hål på målvakten Vetterleins nolla.

Wolfsburg slarvade massor i spelet, slängde bort mängder av passningar och hade svårt skapa riktigt vassa anfall. Men man fortsatte sitt hårda och envetna slit.

Det hårda arbetet betalade sig, förvisso med en hjälpande hand av slumpen och ett 50/50-domslut.

När ett inspel från höger träffade Laura Georges hand fick tyskorna chansen.

Rutinerade Martina Müller la upp bollen på straffpunkten och skickade upp en bomb i nättaket bakom den som alltid så fladdriga Sarah Bouhaddi i Lyonmålet.

Straffen var stenhård på klassist tyskt manér, målet avgjorde finalen och oslagbara Lyon var helt plötsligt både mänskligt och besegrat.

Laget som inte kunde och inte skulle förlora, föll. Blytungt.

Müllers segerstraff satte punkt för en makalös svit och en fransk era. Kanske öppnade den också dörren för en ny tysk storhetsperiod.

……………………………..

Jag hade tänkt att skriva om Lotta Schelin i kväll också, men sparar det.

Skyttedrottningen Lotta Schelins Lyon står inför sin fjärde Champions League-final i följd och har chansen att ta sin tredje raka titel. Historiken och erfarenheten från tidigare finaler talar för en ny fransk fotbollsframgång.

Framgång föder framgång. Titta på Lyon som dominerat klubbfotbollen i Europa de senaste åren – och som vill fortfarande att vara bäst.

Och den franska framgångsfabriken kommer att vara bäst också efter kvällens finalmatch mot Wolfsburg på Stamford Bridge i London. Allt annat är en utopi – eller?

Det känns förvisso som helt fel år att räkna bort ett tyskt lag, men jag tar den risken i alla fall.

Ett Lyon, som i stora stycken är likställt med det franska EM-laget, är helt enkelt ett snäpp bättre än ett Wolfsburg som drabbats av riktigt rejäla avbräck.

Bara vetskapen att man går in i finalmatch utan tyska landslagsduon Verena Faisst och Alexandra Popp borde försämra självförtroendet avsevärt hos de tyska mästarna.

Men oavsett vilka odds som spelbolagen sätter och alla för- och nackdelar som kommer att vägas för eller emot en ny Lyon-seger blir kvällens match något utöver det vanliga.

Dels för att Lotta Schelin spelar, dels för att segrarna i Europas, och kanske världens, två bästa damligor ställs mot varandra, men också för att mittfältsmatchen mellan lagens centrala gestalter har galet goda förutsättningar för att bli en taktik, teknisk och tuff fajt att minnas.

Lyons trio med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib blir något för Wolfsburgs Nadine Kessler och Lena Goesslingen att bita i.

Kessler var faktiskt på väg till Damallsvenskan för några år sedan. Kontakt hade tagits och klubbens intresse var både besvarat och ömsesidigt – då slet den offensivt skickliga mittfältsmotorn av ena korsbandet.

Därmed blev det ingen flytt till Sverige för Kessler den gången.

Hon får nog uppleva Sverige ändå senare i sommar när det tyska landslaget kommer för att spela EM.

Men innan dess ska Europas bästa klubblag koras. 20.30 sparkar finalmatchen igång och jag sitter redo för att ge er en lajvrapportering av deluxe-modell.

Malmö har satsat hårt inför säsongen. Ekonomin är åter stark, laget har förstärkts och klubben har slagit fast att man går för SM-guld. Frågan är bara om Jonas Eidevall har vad som krävs för att leda laget till målet.

Det är dagen efter Malmös poängförlust mot Piteå på bortaplan. En match där den klart största guldfavoriten bakom Tyresö var på vippen att åka på stryk och räddades från ett fiasko i de sista skälvande sekunderna.

Jag har precis läst Malmötränaren Jonas Eidevalls egna uttalanden efter missräkningen på LF Arena – som i värsta fall kan ha kostat det guld klubben så hett eftertraktar.

Det mesta är klyschor i stil med: ”Vi borde ha gjort fler mål” och ”Vi måste få alla att klicka i bättre”. Men, Eidevall säger också något riktigt viktigt. Han säger att Malmö har mycket att jobba med i sitt spel.

I det sista uttalandet prickar Malmötränaren rätt, enligt mitt sätt att se på saken. Fjolårstvåan har väldigt mycket att jobba på för att faktiskt vara den konkurrent till Tyresö som man vill vara.

I gårdagens match fanns goda tendeser, men laget hotade alldeles för sällan ett väldigt disciplinerat och smart spelande Piteå. Dessutom är Malmö sårbart bakåt där Amanda Ilestedt är det starkaste kortet i en ojämn, offensivt balanserad och svajig fyrbackslinje.

Den sårbarheten utnyttjade Piteå två gånger om och var bara sekunder ifrån att slå favoriten.

Men trots att laget inte har ett helt kassaskåpssäkert försvar så skulle man definitivt kunna vara en riktig utmanare till Tyresö om SM-guldet. Frågan jag ställer mig är om tränaren Jonas Eidevall är rätt man på rätt plats?

Har han verkligen hela spelargruppen med sig? Har han tillräckligt kunnande för att utveckla Malmös spel? Och är han ödmjuk nog?

Jag är inte säker på att Eidevall har spelarna med sig till hundra procent, jag har ingen aning om ifall han är en tillräckligt bra instruktör och matchcoach. Men under de månader som han haft huvudansvar för Malmö så tycker jag inte att han har gett skenet av att vara tillräckligt ödmjuk för att nå framgång.

Självklart tänker jag på de närmast naiva uttalandena som han gjorde inför bortamötet med Lyon i Champions League där han gjorde klart att Malmö skulle gå för vinst.

Trots att Skånelaget gick på en riktig mina (5–0 i arslet) och lämnade Stade de Gerland efter att ha blivit helt utskåpade så tog Eidevall orden vinna mot Lyon i sin mun också inför returen på hemmaplan.

Med facit på hand så vet vi att Malmö inte var nära att ens hota världens i dag bästa klubblag.

Det finns, som jag ser det, olika sätt att se på Eidevalls snack i media. Det ena är att han haussar sitt lag för att bygga självförtroende och visa tilltro till den kvalitet som finns. Den andra är att han inte ser verkligheten som den faktiskt är.

Efter 2–2 mot Piteå på LF Arena är jag egentligen inte mycket klokare på var Malmö står och vad Eidevall går för än jag var efter Lyon-matcherna, men jag vet att jag är väldigt osäker på om han verkligen har vad som krävs för att göra Malmö till ett guldlag.

Malmö åkte till Lyon med en övertro på sin egen förmåga och det straffade sig duktigt. Champions League-mästarna körde över Skånelaget fullständigt.

Med 5-0-förlusten i färskt minne och en lärdom eller två med i bagaget hem från Stade de Gerland siktar Malmö på att ta revansch.

Det var en närmast kaxig Johan Eidevall som tog ton inför bortamötet med Lotta Schelins Lyon. Malmö skulle åka till Frankrike och sätta full fart framåt. Det gick käpprätt åt helvete.

Den tokoffensiva startelva som Malmö ställde på planen senast har förändrats inför kvällens retur på Malmö IP, precis som tränare Eidevalls tongångar.

Amanda Ilestedt är tillbaka i mittförsvaret och Katrin Veje tar plats på vänsterkanten (på Kathleen Radtke och Elin Rubenssons bekostnad). Förändringarna ger Malmö en klart bättre balans än senast och bättre chanser att göra en bra match.

Johan Eidevall har gått ut och sagt att Malmö har revansch i sikte och går för vinst. Så lät det senast också, men känslan säger mig ändå att han är mer jordad nu än då. Självklart måste en tränare säga att laget går för seger, men nu vet han och hela Malmölaget att det blir långt, långt ifrån lätt.

Jag skulle säga att det räcker gott och väl om Malmö gör en bra match. Vinst är knappast att räkna med, trots att Lyon kan lufta bänken och spela på 90 procent av sin förmåga.

För Skånelaget gäller det att få tillbaka lite av den självkänsla och tilltro som man blev av med på Stade de Gerland. Fixar man det har man faktiskt vunnit något.

Malmö startade kvartsfinalen mot Lyon piggt och respektlöst, men avslutade den utan vare sig självförtroende eller tilltro till den egna förmågan.

Tanken att ställa en rejält offensiv elva på planen för att överraska de regerande Champions League-mästarna kändes högst osäker redan på förhand, men visade sig vara en rakt igenom naiv idé.

Det visade Lyon – med eftertryck.

Skånelaget började visserligen bra, men fick det allt körigare ju längre den första halvleken led.

Malmö orkade stå emot i 18 minuter, sen var det roliga slut. Elodie Thomis gav fransyskorna ledningen och Lotta Schelin ökade på hemmaledningen med två mål i följd.

Draget att satsa offensivt mot självaste Lyon på Stade de Gerland skadade Malmö mer än det gjorde gott. De franska mästarna skar djupa sår i Skånelagets svajiga försvar och körde över de svenska vice-mästarna fullständigt.

5–0-förlusten visade klart och tydligt hur långt ett av Damallsvenskans bästa lag har till Europatoppen – och vad värre är så kan såren som Schelin & Co åsamkade Malmö ta lång tid att läka.

————————————————————

Malmö har en budget som bara Tyresö kan matcha, men vad hjälper det en klubb som slänger ut stora pengar på offensiva spelare (som Manon Melis och Yoreli Rincon) istället för att stärka upp ett försvar som inte ens håller svensk toppklass?

———————————————————–

I skrivande stund är Kopparbergs/Göteborg i underläge mot Juvisy i Paris. Ett mål skiljer lagen åt och drömmen om en Champions League-semifinal lever i allra högsta grad för Stina Segerström och hennes lagkompisar.