En hjälte hyllades före avspark, en legendar spelade sin 200:e landskamp och en notorisk målspruta satte nytt rekord med sitt 73:e mål i blågult.
I övrigt var det mesta som vanligt – Sverige blandade och gav, Tyskland vann.

En tyst minut, två svårslagna rekord och en ganska bra fotbollsmatch. Så skulle man kunna sammanfatta Sveriges möte med Europamästarna Tyskland i Örebro.

Pia Sundhages blågula elva spelade stundtals riktigt bra och var nära att spela lika mot kontinentens högst rankade landslag. Närmare än senast lagen möttes.
Och när Lotta Schelin snappade upp en makalöst illa slagen tysk passning och rullade in 1–0 i den 69:e minuten såg det ganska bra ut.

Sverige hade kommit tillbaka från en riktigt jobbig första kvart efter pausdrickat, stått pall för en hög och aggressiv tysk press och Schelin hade blivit historisk.

Men glädjen blev kortvarig. Tre minuter senare smällde Dzenifer Marozan in en frispark och kort därefter stötte Alexandra Popp in tyskornas segermål.

Förbundskapten Pia Sundhage var glad och riktigt positiv efter slutsignalen, förlusten till trots. Personligen kände jag mig inte lika fylld av eufori. För även om Sverige gjorde en på flera sätt bra match avslöjades flera ganska graverande skönhetsfläckar.

De tyska målen var knappast otagbara för målvakten Carola Söberg, såväl Kosovare Asllani som Sofia Jakobsson svarade för ganska bleka insatser och det svenska passningsspelet höll långt ifrån samma höga kvalitet som det tyska.

Och bytena ska vi inte ens tala om. Att Malin Diaz fick komma in efter paus istället för Lisa Dahlkvist var jag med på, men sedan tappade jag tråden. Medan Olivia Schough och Emma Lundh fick värdefull speltid satt årets stora genombrottsspelare, Fridolina Rolfö, kvar på bänken fram till de sista minuterna.

Hur tänkte Sundhage där?

***

Nog hade Rolfö gjort sig förtjänt av en halvtimmes spel – åtminstone.
Nu blev det inte så, men Linköpingsforwarden hann ändå visa att hon blir att räkna med framöver under sina sex minuter på planen.

***

I övrigt då?

Tja, det finns en del att jobba med, så som defensiva omställningar där fler spelare måste löpa i maxfart och ta jobbet direkt. Emma Berglunds insats som vänsterback var helt okej, även om ovanan lyste igenom vid några tillfällen. Jag hävdar fortfarande att Berglund är det bästa komplementet till Nilla Fischer centralt i backlinjen.

Och offensivt krävs en plan B när djupledsbollar på Schelin inte ger utdelning.

***

Men jag slutar som jag började – med två rekordinnehavare. Therese Sjögran spelade sin 200:e landskamp och Lotta Schelin slog det svenska målrekordet.
Det om något är värt att ta med sig från mötet med Tyskland på Behrn Arena.

Rosengård joggade sig vidare till nästa runda i Champions League. Linköping fick slita betydligt mer för att ta sig till åttondelsfinal – men ett härligt hattrick och en gruvlig revansch lovar gott inför framtiden.

Det ser ljust ut för svensklagen Rosengård och Linköping i Champions League. Mästarlaget mot Malmö möter danska Fortuna Hjörring i sin åttondelsfinal medan Linköping ställs mot ryska Zvezda-2005.

Men vi backar bandet lite. Rosengård avancerade i turneringen redan i onsdags när man besegrade ryska mästarlaget Rjazan med 2–0, (5–1 sammanlagt), utan att förta sig.

Lika lätt gick det inte riktigt för Linköping. Efter 2–1-förlusten i första mötet med Liverpool krävdes seger i hemmareturen för att ta rygg på Rosengård och avancera till nästa runda.

Och vinst blev det. En klar sådan till och med. Fridolina Rolfö sköt Liverpool i sank och Linköping vidare i Champions League med ett härligt hattrick.

Nu ser framtiden både intressant och ljus ut för de två svensklagen. Rosengård har väldigt goda chanser att gå vinnande ur striden med Fortuna Hjörring och Linköpings möjligheter att spela Zvezda ur cupen är inte alls små.

Skulle det krisa får väl Östgötalaget sätta sin tilltro till Fridolina Rolfö. Hon som tagit stora kliv under året, spelat sig in i Pia Sundhages blågula trupp och blivit matchhjälte i Champions League.

Så slutar åttondelsfinalerna:

Zürich–Glasgow
Zürich går vinnande ur striden. Erfarenheten och den högre kvaliteten avgör.

Rosengård–Fortuna Hjörring
Rosengård är spetsigare, har bredare trupp och högre nivå. Därför vinner man det skandinaviska derbyt, precis som Tyresö gjorde förra säsongen.

PSG–Lyon
Kosovare Asllani och Caroline Seger ställs mot Lotta Schelin i ett prestigemöte inget av lagen ville ha redan här. Lyons större vana av viktiga Champions League-matcher blir avgörande.

Wolfsburg–Neulengbach
Regerande mästarna från Tyskland imponerade inte i 16-delsfinalen mot norska Stabaek (vinst med 3–1). Här går det lättare för Nilla Fischer & Co. Klar seger.

Linköping–Zvezda-2005
Linköping har en ganska god chans att avancera ytterligare. Visserligen har Zvezda erfarenhet och bra spelarmaterial, men magkänslan säger att Linköping fixar uppgiften.

Barcelona–Bristol
Spanska mästarlaget kommer att ta sig förbi även detta hinder. Laget känns mer stabilt och har gott om kvalitet.

Frankfurt–Torres
Italienska Torres är inte alls oävet, men Frankfurt blir en nöt de inte kommer kunna knäcka. Tyska lag och mästerskap, ni vet.

Brøndby–Gintra
Danska Bröndby låg skrynkligt till i 16-delsfinalen, men kom tillbaka och vann. Nu får man en lätt resa till kvartsfinal.

Klubbarnas nej till landslagsledningens önskan om fem extra lägerdagar nästa år får Pia Sundhage att sura till.  Personligen förstår jag varken problemet eller argumenten.

Fem lägerdagar delar landslagsledningen och de Damallsvenska klubbarna i två läger. Elitfotboll Dam, (EFD) och de tolv klubbarna har valt att gå efter den internationella kalendern och inte släppa sina spelare på landslagsuppdrag utanför de dagar som är öronmärkta för landslagsspel. Det får förbundskapten Pia Sundhage att ilskna till – och rikta kritik mot klubbarna.

Personligen har jag svårt att förstå Sundhages kritik och argument för de där fem extra dagarna. Som jag ser det kommer fem dagar hit eller dit varken påverka förberedelserna inför eller prestationerna under VM i Kanada.

Argumenten håller inte
Sundhage påpekar vikten av att spela ihop laget, stärka dynamiken i gruppen och förbereda spelarna fysiskt för turneringen. Jag köper att de bitar hon nämner är viktiga för att Sverige ska lyckas i VM, men jag tycker inte att de håller i den här diskussionen.

För det första så har Sundhage spelat med i stort sett samma stomme sedan hon tillträdde. Hon har byggt sitt lag kring sju, åtta spelare och därutöver varierat lite. Det borde väl innebära att laget redan är samspelt och att gruppdynamiken är bra?

För det andra så är det inte landslagets uppgift att förbereda spelarna fysiskt inför ett VM, det ansvaret ligger hos klubbarna. Det är trots allt i klubbarna som spelarna tränar större delen av året och det är också i sina klubbar som de förbereda sig fysiskt.

En grundförutsättning
Att Damallsvenskans klubbar vill hålla sig till den internationella spelkalendern kan jag förstå. Det är trots allt klubbarna som investerar mest tid och pengar i spelarna – inte landslaget.

”Vi som jobbat länge inom fotbollen vet att damlandslaget är bra för klubbfotbollen”

Det är vad Sundhage säger i Petra Thoréns artikel. Vad förbundskaptenen inte nämner är att bra klubblagsfotboll är en grundförutsättning för ett starkt damlandslag.

Och även om Pia Sundhage inte är nöjd med klubbarnas beslut kan hon trösta sig med att hon har förmånen att tillbringa två veckor med hela landslagstruppen i Algarve varje år – mitt i den period där klubbarna finslipar detaljer som bäst inför säsongsstarten.

Det var i år hon skulle ta nya kliv, växa in i en större roll i laget och knipa en landslagsplats. Så har det dock inte blivit för Lina Hurtig.
Kanske lossnade det lite i dag när hon gjorde två mål i Umeås segermatch mot Eskilstuna United.

Att vara en duktig och högintressant talang är en sak, men att ta nya kliv och växa ut till en högklassig seniorspelare är en annan.
Det har Umeås Lina Hurtig blivit varse den här säsongen. Tanken var ju att löftet skulle fortsätta sin utveckling, etablera sig som en notorisk målskytt i Damallsvenskan och ta en plats i Pia Sundhages landslag.

Varken det ena eller det andra
Det har dock inte blivit särskilt mycket av varken det ena eller det andra. Istället har säsongen bjudit på ett misslyckat U19-EM, en handfull småskador och ostadig form.

Kanske lossnade det ändå lite för Hurtig i eftermiddag när hon fördubblade sin målskörd i Damallsvenskan (från två till fyra) och därmed bidrog stort till Umeås 3–2-seger över Eskilstuna på bortagräs.

Men det var inte Hurtig som gjorde segermålet, det stod landslagsmittfältaren Hanna Folkesson för. Folkesson har också hon dragits med skadeproblem under säsongen, men trots det hållit en jämn och hög nivå, vilket imponerar.

***

Umeå har inte direkt radat upp segrar sedan sommaruppehållet så trepoängaren mot Eskilstuna satt sannolikt riktigt skönt.

***

På tal om Umeå så lämnade sportchefen Niklas Westman sin post härom veckan. Ett tungt tapp för klubben eftersom Westman tillsammans med Andreas Hermansson gjort ett hästjobb för att få den minst sagt svaga ekonomin på fötter och samtidigt utvecklat föreningen i en spännande riktning.

***

Kif Örebro har gjort en ruskigt stark säsong. I går tog laget tre nya pinnar när man besegrade AIK med 3–0. Segern innebär att Örebro har säkrat medalj, frågan är bara vilken valör det blir.

***

Säsongen går mot sitt slut och det börjar hända saker i klubbarna. Nyss nämnda Örebro har en del värvningsarbete att göra eftersom kanadensiskorna inte kommer att representera klubben nästa år.

Mer spelarrykten och klubbyten kommer i bloggen längre fram, var så säkra.

Visst vann Sverige och kvitterade ut biljetten till VM i Kanada.
Visst lyckades Lotta Schelin tangera Hanna Ljungbergs målrekord i landslaget.
Och nej, något annat var väl aldrig att vänta.

Kanske fanns det en och annan där ute som var rädd att Sverige skulle förlora mot Skottland i den sista VM-kvalmatchen. Men frågan är om det faktiskt fanns någon egentlig anledning. Senast Sverige förlorade en kvalmatch var 2004 och matchen ifråga var betydelselös.

Därmed inte sagt att Pia Sundhages lag svarade för en klart godkänd prestation, för det gjorde man. Spelarna klev ut inför drygt 9 000 åskådare på Gamla Ullevi, tog tag i och dikterade villkoren i matchen och fixade VM-plåten efter seger med 2–0.

Therese Sjögran gav Sverige ledningen tidigt i matchen och Lotta Schelin utökade i slutet. Lyon-anfallarens mål tog henne upp på lika många (72 stycken) som Umeås tidigare skyttedrottning Hanna Ljungberg. Glimrande bra gjort!

Att Schelin fick tangera målrekordet i sin gamla hemstad var riktigt roligt, att hon fick göra det i den sista VM-kvalmatchen var vältajmat, det var bara pricken över i:et som saknades. Jag hade unnat Lotta att få smälla in det där 73:e landslagsmålet också, i synnerhet just i kväll.

Men rekordmålet får komma vid ett senare tillfälle istället. Det viktigaste var trots allt att Sverige blev klart för VM i Kanada, resten var bara en riktigt bra bonus.

***

Om jag var   lite kritisk till Sundhages laguttagning till mötet med Bosnien senast var jag mer till freds i kväll. Emma Berglund tog plats intill Nilla Fischer i mittförsvaret, Elin Rubensson fick chansen till vänster i backlinjen, Kosovare Asllani flyttades ner på mittfältet och Sofia Jakobsson fick bilda anfallspar med Lotta Schelin.

De förändringarna resulterade i en i mitt tycke starkare och klart mer tempostark svensk elva. Den stora frågan är bara varför Sundhage inte tog chansen att spela ihop kvällens elva redan mot Bosnien? Det hade definitivt jag gjort.

I kväll kommer Sverige att bli klart för VM i Kanada nästa sommar.
Allt annat är bara för osannolikt för att faktiskt kunna förvandlas till verklighet.

Gamla Ullevi har dukat för fest. Uppemot 10 000 åskådare väntas komma för att se Pia Sundhages svenska landslag kvala in till VM. Och de kommer knappast att bli besvikna.

Skottland är absolut inget stryklag, långt därifrån. Laget har höga toppar och ett par riktiga klasspelare i Kim Little och Lisa Evans. Men det svenska landslaget är bra och har alla trumf på hand inför den avslutande kvalmatchen. Personligen tror jag på svensk seger i kväll, men även om det skulle gå troll i det blågula spelet är det en riktigt hög tröskel som Skottland måste kliva över för att knipa VM-biljetten.

Förutsättningarna är ju sådana att Sverige inte behöver vinna för att kvittera ut VM-platsen. Oavgjort eller uddamålsförlust räcker gott. Faktum är att landslaget till och med kan kosta på sig att förlora med 2–0 och ändå gå till VM. Skottland måste alltså göra minst tre mål för att ta sig till VM – och det fixar man inte.

Då tror jag att chansen är betydligt större att Lotta Schelin tangerar det målrekordet som det skrivits en del om den senaste veckan. Hon kunde knappast välja ett bättre tillfälle att göra det än inför 10 000 åskådare i sin egen hemstad – i den sista och avgörande VM-kvalkampen.

Två aktuella frågor inför VM-kvalmötet med Bosnien-Hercegovina: Kommer Lotta Schelin att slå Hanna Ljungbergs målrekord? Har Pia Sundhages mönstrat bästa tänkbara startelva ?

I morgon eftermiddag tar Sverige näst sista steget mot VM i Kanada nästa sommar. Bosnien-Hercegovina står för motståndet i en match som Pia Sundhages landslag faktiskt bara ska vinna.

Jag säger inte att det blir en skrattmatch eller målfest, men allt annat än en svensk seger är att betrakta som ett misslyckande. Så är det bara.

Sverige kommer till spel med följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Nu till svaren på mina frågor:

1) Nej, jag tror inte att Schelin går förbi Umeås gamla skyttedrottning redan i morgon. Att Schelin kommer slå målrekordet är jag säker på, men det sker nog knappast mot Bosnien-Hercegovina.

2) Det kan alltid diskuteras. Jag har inte sett landslagets träningar den här gången och kan därför omöjligt bedöma i vilken form spelare är i. Trots det är  jag är ändå lite förvånad över att Emma Berglund petas från mittförsvaret till förmån för Linda Sembrant och att Olivia Schough tar en startplats till höger på mittfältet.

Nu tror jag visserligen inte att uttagningarna har någon större betydelse i negativ mening för utgången av morgondagens match, men om man ser det hela i ett längre perspektiv med sikte på ett lyckat VM skulle åtminstone jag gjort några förändringar i laget om jag var i Sundhages position.

Laget mot Bosnien-Hercegovina är har en offensiv balans Sverige inte har råd att spela med om man har ambitioner att ta medalj i Kanada nästa sommar.

Jag har tidigare argumenterat för att redan nu börja spela ihop det lag som ska göra det för Sverige om mindre än ett år, men ställer mig frågande till om det faktiskt är vad Sundhage gör.

Känslan är snarare att hon väljer kompletterar sin stomme med olika typer av spelare beroende på motstånd, än att spela ihop ett blivande VM-lag. Det kan finnas poänger i att variera spelare utifrån vilken nation som står på andra sidan mittlinjen, men mitt val hade ändå varit en långsiktig satsning på en riktigt gångbar och klart mer defensivt balanserad blivande VM-elva.

Sverige besegrade Polen med solklara 4–0 och tog ett nytt, stort kliv närmare VM nästa sommar.
Ändå handlade eftersnacket mest om Kosovare Asllanis känga till Pia Sundhage och Olivia Schough.

Kosovare Asllani har skapat rubriker förut och i kväll gjorde hon det igen. Efter VM-kvalsegern mot Polen skickade PSG-proffset en stenhård och välriktad skitpassning till förbundskapten Sundhage:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat och gjort mig till så kanske jag hade fått spela från start”, sa Asllani i den mixade zonen.

Asllani syftade som jag tolkar det på Olivia Schough, som fick starta på topp tillsammans med tvåmålsskytten Lotta Schelin i Gdansk. Att kritisera en annan landslagsspelare var knappast det bästa Asllani kunde göra, att kasta ett par stenar i riktning mot Pia Sundhage var riktigt oklokt – och att dessutom göra det i media var rent ut sagt korkat.

Jag har inte varit på plats i Polen och sett landslagets träningar inför VM-kvalmatchen så jag kan inte uttala mig om i vilken form de olika spelarna befunnit sig i, men jag ändå förstå Asllanis kritik. Olivia Schough må vara en härlig person och en duktig spelare, men hon är definitivt ingen startspelare i ett landslag som har siktet inställt på att knipa en VM-medalj nästa sommar, knappast ens en truppspelare. Sorry, men det är så jag ser det.

Det var väl inte utan anledning som Schough fick nöta bänk under tiden i Kopparbergs/Göteborg och Bayern München? Det var väl knappast utan vidare som varken Göteborg eller någon annan klubb på övre halvan i Damallsvenskan visade något större intresse för henne när hon ratades av Bayern? Därmed inte sagt att Kosovare Asllanis uttalande efter kvällens match var riktigt eller taktiskt.

Däremot kan jag, som jag skrev, ha förståelse för kritiken i sig. Det är inget snack om att Pia Sundhage har ett gott öga till Olivia Schough och att den senare fått fler chanser i blågult än många andra – trots att hon hittills aldrig övertygat.

Och Schough är inte ensam. Det finns ytterligare tre, fyra spelare som fått betydligt fler landslagschanser än vad de gjort sig förtjänta av. Faktum är att jag har svårt att se vad landslagsledningen ser i vissa spelare och vad de inte tycks se i andra.

Det finns trots allt ett par spelare i Sverige som gång efter annan visat att de förtjänar möjligheten att växa in i rollerna som landslagsspelare, men de verkar behöva bevisa sig betydligt mer än somliga andra – även fast de levererat i sina klubblag.

Men oavsett om spelare hör hemma i landslaget eller inte är det jäkligt långt ifrån klokt att kasta ur sig kritik mot en medspelare och en förbundskapten – i synnerhet inte i media.

Inför kvällens VM-kvalmatch mot Polen har det skrivits en massa om att det råder mittbackskris i Pia Sundhages landslag. I beg to differ … Snacket om problemen i mittförsvaret är uppförstorat, överdrivet och ganska ointressant.

Nilla Fischer är avstängd, Charlotte Rohlin inte uttagen i truppen och Amanda Ilestedt skadad. Förbundskapten Sundhage saknar alltså tre tänkbara mittförvarare i kvällens kvalmöte med Polen på bortagräs. Men att sakna tre mittbackar är en sak, mittbackskris en helt annan.

Sverige har ingen mittbackskris. I synnerhet inte mot ett polskt landslag som visserligen är på uppgång, men som sannolikt kommer att ligga lågt med laget, spela tajt och hålla hela elvan riktigt kompakt för att ställa om när tillfälle ges.

Det spelet klarar Umeås Emma Berglund och Örebros Marina Pettersson Engström av galant. För Linda Sembrant kan snabba omställningar ibland vara ett problem, men om Sundhage fördelar arbetsuppgifterna rätt behöver Montpellier-backen inte hamna skrynkligt till i kväll.

Som jag ser det ligger den stora utmaningen i att luckra upp Polens kompakta och hårt jobbande försvar. Ser man till tidigare landskamper så har det visat sig att blågult har haft svårt att penetrera och skapa målchanser mot lag som spelar lågt och kompakt.

Där ligger nyckeln till svensk seger i kväll, inte i det egna mittförsvaret.

Nästa sommar spelar Sverige högst troligt VM i Kanada. Men med bara tio månader kvar innan turneringen sparkar igång testar sig Pia Sundhage fortfarande fram. Hur ser VM-planen ut egentligen?

Matchen mot England gav inga bra besked. En allt annat än smickrande 4–0-förlust fick förbundskapten Sundhage att tänka till både en och två gånger innan hon spikade truppen till VM-kvalmötet med Polen 21 augusti.

När den presenteras i dag bjöds det på inte mindre än tre överraskningar; Marina Pettersson-Engström (Kif Örebro), Marija Banusic (Kristianstad) och Stephanie Öhrström (Verona). Samtliga tre har varit uttagna i landslaget tidigare, men egentligen aldrig varit helt aktuella.

Att Örebrobacken Pettersson-Engström kom med kan jag förstå. Nilla Fischer är avstängd mot Polen och ingen av de andra mittbackarna tog stärkte, enligt Sundhage själv, sina aktier i Englandsmatchen. Med en stark säsong bakom sig är därför uttagningen av Pettersson-Engström logisk.

Då har jag svårare att se tankebanorna bakom uttagningarna av Öhrström och Banusic. Den förstnämnda var med i truppen till Algarve Cup, men fick inte göra annat än att träna under veckan i Portugal. Sedan dess har Sundhage & Co valt att testa Umeås Malin Reuterwall, som nu inte finns med – trots att hon ingår i Svenska Olympiska kommitténs projekt 11+, istället.

Kristianstads talang Maria Banusic ingår också hon i projektet och kanske var det hennes prestationer på samlingen 24-25 juli som fick Sundhage att plocka med henne i landslaget igen, kanske kommer hon med för att se och lära. Hur som helst är jag frågande till hur landslagsledningens plan ser ut för KDFF-anfallaren.

Hon har ju inte varit en del av Calle Barrlings F19-landslag, men fått sina chanser i U23-landslaget. Nu är hon hux flux uttagen i A-landslaget igen, trots att hon inte alls imponerat under säsongen (åtminstone inte i de matcher jag har sett) och bokförts för blygsamma två mål på åtta matcher i Damallsvenskan.

Banusic är helt klart en mycket intressant spelare med klara spetsegenskaper, men hon har i mitt tycke en bra bit kvar innan hon faktiskt känns redo för A-landslagsspel, precis som har Umeås löfte Lina Hurtig och Linköpings dito Stina Blackstenius.

Att vara talang är en sak, men att därifrån ta klivet till att bli en högklassig- eller rent av stjärnspelare är ingen lek. Jag har definitivt inget emot att Sundhage ger 18-åriga Banusic chansen, jag undrar bara hur planen för framtiden ser ut. VM i Kanada är trots allt bara tio månader bort och än så länge känns det svenska landslaget inte som en medaljkandidat.

****

Merparten av VM-matcherna nästa sommar kommer att avgöras på konstgräs, eller kanske inte. En stor grupp spelare har tagit juridisk hjälp för att få FIFA att ändra valet av matcharenor så att kamperna avgörs på naturgräs istället.

Den här protesten är inte ny, men advokaterna som för spelarnas talan har uttalat sig i The Equalizer, vilket gjort att också svensk media uppmärksammat det hela. Jag har absolut inget emot konstgräs, men ändå full förståelse för spelarnas önskan.

****

Så har Marta gjort sin första start i Rosengård och  hon hittade dessutom nätet två gånger i 12–1-segern mot Stattena i Svenska cupen.
Än bättre gick det för Kirsten van de Ven i sin första tävlingsmatch för Malmöklubben. Holländskan svarade för ett hattrick.