Att tippa en serie är så mycket enklare innan i huvudet än vad det är i verkligheten. Man får alltid räkna med att något lag överraskar och ett annat går betydligt mycket sämre än man trodde. Tidigare har jag under flera år  tippat damallsvenskan i magasinet MATCH. Toppen och botten har varit hyfsat lätt att sätta, mitten svårare. Förra året spelades för första gången elitettan, då tippade jag även den. Det var ingen enkel uppgift. Serien känns även i år ganska oviss och generellt lite svagare än under fjolåret. Detta på grund av att bara ett lag flyttades ned från damallsvenskan. Dock gör just detta serien så kul, det känns som att i princip alla lag kan slå alla. Det finns också stort utrymme för många av landets talanger att blomma ut och visa sina styrkor på hög nivå.

Jag ser egentligen bara att lag som den givna seriesegraren och det är Djurgårdens IF. Laget har haft några säsonger på sig att bygga för damallsvenskan och i år kommer de att gå upp. Tre (!) av lagets anfallare kommer troligtvis synas i toppen av skytteligan. Bakom DIF så tippar jag en riktig outsider. LB07 har tagit kliv för varje år och har en väldigt spännande trupp. Stämmer alla delar i år så kommer de definitivt vara med att fajtas om den andra platsen till damallsvenskan. Detta tillsammans med, i första hand, Hovås Billdal och Kvarnsveden.

I botten kan en rad etablerade lag riskera att åka ut då nykomlingarna i år ser väl förberedda ut. Bollstanäs, Älta och QBIK kommer att få det tufft i år.

1. Djurgården (4)
Har en superuppställningen i offensiven med målfarliga trion Alexandra Höglund, Madeleine Stegius och Mia Jalkerud. På grund av det så gör det inte så mycket att försvarsspelet inte håller samma klass. Förra säsongen var man det lag av topplagen som släppte in flest mål. De siffrorna behöver putsas till lite. Men DIF kommer att promenera hem serien om de slipper skador på nyckelspelare.

2. Limhamn/Bunkeflo (8)
LB07 har tagit stora kliv, lite i skymundan, för varje år. Nu har de tappat lite offensiv kraft, men också förstärkt med rutin i Anna Welin, Amanda Persson och isländska Dagmar Mýrdal Gunnarsdottir. I laget finns en av Sveriges mest spännande talanger i Nellie Lilja (född 1999). Hon tog redan under fjolåret en ordinarie plats på innermittfältet. Har LB07 flytet så kan de mycket väl ta klivet upp i allsvenskan. Det här är ett lag, som i sina bästa stunder, slår alla.

3. Hovås/Billdal (6)
Om alla delar stämmer för HBIF i år så kan de på allvar hota om en allsvensk plats. Truppen är bred med mittfältet som den starkaste lagdelen där Linda Nöjd, Taina Hartikainen och Jessica Julin kommer att spela. Framåt finns en rad alternativ, bland annat nya Ida Hedstad, som var Bollstanäs bästa målskytt under fjolåret. Spelar med en aggressiv press och en rak, snabb offensiv.

4. Kvarnsveden (5)
Försvarsstarka Kvarnsveden fortsätter sin satsning på utländska spelare. I år syns tre nya amerikanskor i truppen. Laget var länge med i racet om en allsvensk plats under förra säsongen, men tappade rejält under de sista omgångarna. Förlorat nyckelspelare som Darcel Mollon, Petra Larsson och Hanne Gråhns. Har haft svårt att göra mål, men det ska förhoppningsvis 18-åriga nyförvärvet Tabitha Chawinga ändra på. Anfallaren gjorde 39 (!) mål i division 1 under 2014.

5. Sirius (7)
Lagets mest intressanta spelare finns i målet. Talangen Emma Holmgren (född 1997) kan få chansen att vara förstamålvakt. Hon lär då få en viktig roll då Sirius har tappat slagkraft i just försvaret. Offensivt finns stor potential med Fanny Andersson, Julia Lyckberg, Maja Andersson, Caroline Lundberg och nya Tempest-Marie Norlin.

6. Sunnanå (3)
Det känns som att de har lagt satsningen mot allsvenskan på is. Istället för att värva utländska proffsspelare är det i år ett yngre SSK vi kommer att få se. Många tunga namn har lämnat och de får sikta in sig på en mittenplacering istället för toppen. Stommen håller dock hög klass med Alexandra Nilsson, Sandra Betschart, Annina Wede och två intressanta nyförvärv i Riikka Ketoja och Michelle Wörner. SSK kommer nog att blanda och ge rätt mycket under säsongen.

7. Kungsbacka DFF (ny)
Vann division 1 överlägset, men har tappat viktig rutin inför debutsäsongen i elitettan. Tränarna Johanna Almgren och Stina Segerström har ett ungt, spelskickligt lag som kommer att överraska många. Viktiga spelare blir rutinerade Leena Puranen och Elin Nilsen (ny från Vittsjö). Två av f98-landslagets mest framträdande spelare Josefine Rybrink och Ida Strömblad kommer att få mycket speltid.

8. IFK Kalmar (ny)
Nykomlingen har en bred och ganska rutinerad trupp. Trion på topp med Mathilda Johansson Prakt, Linnea Johansson och Amanda Fredriksson har potential att skjuta Kalmar till en mittenplacering. Många av nyförvärven har rutin från den här nivån sedan tidigare och det gör att laget, med råge, klarar sig kvar i elitettan.

9. Jitex (12 i damallvenskan)
Var inte ens nära ett nytt kontrakt i allsvenskan och tog inte ett enda poäng på hela året. Lagets nyckelspelare har lämnat truppen, men i elitettan ska de ha en rimlig chans att bli ett mittenlag. Nyförvärvet och målskytten Ida Andersson är en intressant spelare som tillsammans med tekniska Alexandra Vera kan hota många lag framåt. På mitten blir Amanda Östervall nyckeln.

10. Östersund (ny)
Svårbedömt lag då man haft stora förändringar i truppen. Det är en mix av talanger, trotjänare och utländska värvningar som, om allt stämmer, kan överraska. Håll koll på talangen Emma Danielsson i offensiven. I mål står moldaviska Ina Budestean som nådde framgång i Champions League förra hösten med litauiska Gintra Universitetas.

11. Bollstanäs (11)
Har i stort sett fått behålla truppen från i fjol bortsett från två tunga namn. Ida Hedstad (Hovås/Billdal) och Julia Zigiotti Olme (AIK) var fjolårets bästa i offensiven och deras frånvaro kommer att märkas för Bollstanäs som går ett tufft år till mötes. Kommer att fajtas om nytt kontrakt med QBIK och Älta i första hand.

12. Älta (10)
Har tappat i princip halva startelvan och spelar i år med ett väldigt ungt lag. 27-åriga nyförvärvet Rebecka Lange, som valdes till Gotlands bästa spelare 2014, får stå för viktig rutin. I truppen finns ett gäng talanger som blir kul att se. Innermittfältaren Johanna Rytting Kaneryd kan få sitt stora genombrott. Håll också koll på målvakten Patricia Kaldoyo.

13. QBIK (9)
Hade ett tufft år redan förra säsongen och har inte förstärkt med tillräckligt bra namn. Det största problemet ser ut att bli målskyttet då de fyra främsta målskyttarna från 2014 har lämnat truppen. Dessutom har målvakten Maria Yatrakis slutat, ett stort avbräck. Försvaret blir nyckeln där f19-landslagets Emelie Andersson är det starkaste namnet. Men det räcker tyvärr inte. QBIK får börja om i division 1, där klubbens alla talanger kan blomma ut.

14. Lidköping (ny)
Nykomlingen har enbart värvat lokalt och ungt. Det kommer givetvis inte att räcka till i den tuffa konkurrensen som råder i elitettan. Mycket av spelet har handlat om att hitta upp med bollar till starka anfallaren Sandra Lagerbratt. Gissningsvis blir det taktiken även i år. Kommer säkert att kriga till sig ett gäng poäng, men inte tillräckligt många.

/Maja Johansson

Rosengård tippas vinna Damallsvenskan medan Linköping målas upp som den kanske främsta utmanaren.
Men fler lag vill ha ett ord med i leken.
Det har blivit dags att fortsätta nedräkningen inför seriepremiären med de två lag som jag tror kommer att blanda sig i toppstriden.

3) Kopparbergs/Göteborg
En ängel har ersatts av en annan under vintern. Stefan Rehn har bytt Mölndal och Jitex mot Göteborg och Peter Bronsmans Kopparbergs – och tagit över efter Torbjörn Nilsson.
Med Rehn vid rodret ska Göteborgslaget ta upp kampen med regerande mästarlaget Rosengård och fjolårets trea Linköping.

Det har hänt mycket i klubben sedan säsongen avslutades förra hösten.
Systrarna Hammarström har lagt skorna på hyllan, Stina Segerström har tagit paus från fotbollen på grund av graviditet och trollgumman Johanna Almgren är knäskadad – igen.

Men man har också spetsat till truppen med holländska landslagstrion Manon Melis, Loes Geurts och Lieke Martens bland andra. Dessutom har man fått in värdefull rutin i form av fransyskan Sabrina Viguier som hämtats från Lyon.

Visserligen dras laget med en del skador, men över en hel säsong kommer man att kunna sätta press de verkliga guldkandidaterna.

Nyförvärv: Manon Melis (LdB FC Malmö), Loes Geurts (Vittsjö GIK), Kathlene Fernström (Jitex), Annica Sjölund (Jitex), Julia Wahlberg (Jitex), Lieke Martens (FCR Duisburg), Sabrina Viguier (Lyon), Sade Ayinde.

Förluster: Anita Asante, Yael Averbuch, Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Camille Levin, Olivia Schough, Stina Segerström (uppehåll).

4) Umeå IK
Den förra storklubben tog ett kliv framåt förra säsongen och hoppas ta nya steg i år. Viktiga kuggar som Alexandra Nilsson och Ogonna Chukwudi har försvunnit och ersatts av unga i huvudsak unga spelare.

Men de unga talangerna har blivit ett år bättre och mer rutinerade, vilket talar för en bättre slutplacering än fjolårets femteplats.
Nyckelspelaren Emma Berglund är tillbaka och kommer att ge trygghet och stadga i det mittförsvar som blandade och gav under 2013.

Nyförvärv: Lisa Renlund (Piteå IF), Hanna Glas (Sunnanå SK), Tove Enblom (Djurgården), Lisa Lantz (Umeå Södra), Gladys Akpa.

Förluster: Alexandra Nilsson, Ogonna Chukwudi, Therese Boström, Caroline Jönsson, Katrin Jonsdottir.

Kopparbergs/Göteborg har knutit till sig Lyon-backen Sabrina Viguier.
Den 33-åriga fransyskan ansluter till sin nya klubb i eftermiddag.

Med närmare 100 landskamper för Frankrike i bagaget blir Sabrina Viguier en fin förstärkning för Göteborgs mittförsvar – och en fullgod ersättare för Stina Segerström som tagit time out (graviditet).

Nyheten om övergången dök upp på Lyons hemsida redan i morse, men det dröjde till lunchtid innan Kopparbergs/Göteborg offentliggjorde värvningen.
Anledningen till detta var att pappersexercisen inte var klar.

Nu är i alla fall allt klart och Viguier, som lockats till Stefan Rehns Göteborg med hjälp av Lotta Schelin, ansluter till sin nya klubb redan i eftermiddag.
Därmed får möjlighet att köra ett antal träningspass tillsammans med laget och spela i genrepet mot Hovås/Billdal till helgen innan serien sparkar igång med bortamatch mot Vittsjö.

Senare i veckan dyker också amerikanskan Sade Ayinde upp i Göteborg och kommer, precis som Viguier, finnas med i lördagens genrep.
Därmed har Göteborgsklubben sannolikt satt punkt för nyrekryteringarna inför den kommande säsongen – och man gjorde det med en riktigt intressant prestigevärvning.

…

Caroline Seger tvingas lämna återbud till VM-kvalmatchen mot Nordirland.
En muskelbristning i vaden sätter stopp för Tyresömittfältaren.

Med Seger borta väljer förbundskapten Pia Sundhage att kalla in en annan Tyresöspelare, Malin Diaz.

Personligen hade jag önskat att Sundhage valt att plocka in Umeås Lina Hurtig istället.
Hurtig är etablerad i Damallsvenskan medan Diaz först nu i vår fått lämna bänken i Tyresö för viktig speltid.

Samtidigt ska sägas att Diaz har gjort riktigt bra ifrån sig i de matcher jag har sett med Tyresö under vintern och våren – och har väldigt mycket kvalitet i sig.

Hur som helst ska det bli intressant att se vad Diaz kan uträtta i Sundhages blågula lag.

Avbräcken avlöser varandra för Kopparbergs/Göteborg.
I går kom beskedet att Johanna Almgren tvingas till ännu en knäoperation.
I dag meddelade Stina Segerström att hon lägger ner fotbollssatsningen.

Bakslagen duggar tätt för Stefan Rehns Göteborg.

Landslagsmittfältaren Johanna Almgren blir borta ytterligare en tid eftersom hon kommer att genomgå ytterligare en knäoperation – den sjätte i ordningen.
Men det stannar inte där.

Under eftermiddagen meddelade Kopparbergs/Göteborg att också landslagsbacken Stina Segerström blir borta säsongen 2014.
Anledningen är att hon är gravid.

Därmed får Göteborgsklubben klara sig utan två väldigt viktiga kuggar under våren  – och minst en nyckelspelare under hela året.

Stort grattis, Stina.

Nu är det officiellt. Stefan Rehn tränar Kopparbergs/Göteborg nästa år. Frågan är bara vilka spelare han kommer att träna?

Det är en vecka sedan uppgifterna om att Stefan Rehn skulle lämna Jitex för lokalkonkurrenten Kopparbergs/Göteborg sipprade ut.
I dag blev de bekräftade.

Men det är inget dukat bord som väntar den förre landslagsspelaren. Tvärtom. Kopparbergs/Göteborg kan liknas vid ett skepp på öppet och stormigt hav som går en högst oviss framtid till mötes.

Långtidsskadade Johanna Almgren jobbar sig tillbaka mot ytterligare en i raden av comebacker, Anita Asante uppvaktas (enligt olika uppgifter) av nyblivna mästarna Malmö och systrarna Hammarström tvekar inför framtiden.

Som lök på laxen har amerikanskan Yael Averbuch, som underpresterat kraftigt under höstsäsongen, ett utgående kontrakt och min känsla är att hon knappast återvänder till Göteborg efter vintern.

Därtill är det sannolikt så att både Stina Segerström och Jessica Landström kan tänkas grunna över framtiden. Hur de båda före detta landslagsspelarna väljer att göra har jag inte en aning om, men i värsta fall väljer Segerström att lägga av och Landström att göra detsamma, eller att flytta.

Vilka ska utgöra stommen, som Stefan Rehn nämner i det pressmeddelande som publicerades på klubbens hemsida i kväll, då?

Göteborgsklubben har måhända hittat en viktig bit till nästa års lagpussel, men har som jag ser det väldigt många bitar kvar att hitta – och lägga – innan framtidsbilden börjar klarna.

Med en massiv bevakning av den svenska EM-truppen så gäller det att sticka ut lite extra för att locka läsare. Därför tänkte jag kontra på DN som i dag publicerade en bild på Örebro-kvartetten i landslaget.

De som följer landslaget vet redan hur Kristin Hammarström, Stina Segerström, Elin Magnusson och Marie Hammarström ser ut i dag. Betydligt färre vet hur de såg ut när landslagsresan började för ett antal år sedan.

Från vänster: Kristin Hammarström, Stina Segerström, Elin Magnusson och Marie Hammarström.

…………………………………….

På torsdag genrepar Pia Sundhages Sverige mot England på Skarvsjövallen i Ljungskile.

I dag, två dagar innan matchen, fyller Englands reservkeeper Rachel Brown-Finnis 33 år. Grattis.

……………………………………

Grattis får man väl också säga till Kosovare Asllani som fått fyra nya klubbkompisar i franska PSG.

Frankrikes EM-forward Marie-Laure Deli har precis som förra Lyon-backen Laura Georges ritat på för huvudstadsklubben. Sajnat för Asllanis hårdsatsande klubb har också mittfältaren Lea Declerq och anfallaren Ghoutia Karchouni gjort.

Det ser ut som att PSG blir att räkna med till hösten.

Talangerna har fått möjlighet att spela till sig platser i Pia Sundhages EM-trupp. Nu kvarstår det verkliga testet: att också ta chansen.

Vid i stort sett varje trupputtagning som förbundskapten Pia Sundhage har gjort under året så har Umeå-löftet Lina Hurtigs frånvaro ifrågasatts. Under slutet av vårsäsongen har det också börjat ropas efter Kristianstads stora framtidsnamn Marija Banusic.

När landslaget samlas i Stockholm i dag finns båda supertalangerna med. Chansen har kommit. Nu gäller det för tonåringarna att verkligen visa att de har i en EM-trupp att göra.

Men räkna inte med att det räcker för Hurtig och Banusic att göra okej ifrån sig. ”Valparna” måste göra riktigt starka intryck på landslagsledningen om de ska få uppleva sommarens stora fotbollsfest på hemmaplan.

Det är helt enkelt upp till bevis för landets två största anfallstalanger. EM-biljetter är nämligen inget man får, det är något man tar.

Här är spelarna som har ögonen på sig under landslagslägret: 

Amanda Ilestedt, Malmö: Ung och talangfull, men ojämn. Måste höja lägstanivån.

Stina Segerström, Göteborg: Rutinerad och trygg. Har varit hoppat in och ut i landslaget under året. Måste visa att hon är ett alternativ till Charlotte Rohlin.

Elin Magnusson, Örebro: Gjorde sitt första landslagsläger senast. Får en ny chans att övertyga Sundhage & Co om att hon hör hemma i en EM-trupp.

Lina Hurtig, Umeå: Supertalangen är bästa svenska i Damallsvenskans skytteliga, men har gått mållös från planen i de tre senaste matcherna. Måste visa att hon prestera mot bra motstånd.

Marija Banusic, Kristianstad: Ett av ljusen i ett Kristianstad som famlat i mörker under vårsäsongen. Måste precis som Hurtig visa att hon är mogen uppgiften.

Med 35 dagar kvar till EM-premiären mot Danmark får svensk fotbolls två största anfallstalanger, Lina Hurtig och Marija Banusic äntligen chansen. Jag hade gärna sett att de testats tidigare, men sent är ändå bättre än aldrig.

Förbundskapten Pia Sundhage bjöd som vanligt på överraskningar när landslagstruppen, till mötet mot Brasilien 19 juni, presenterades.

Tyresös målvakt Carola Söberg, som varit med på samtliga läger under året, lämnades utanför, precis som Örebrobacken Marina Pettersson Engström och Umeås vindsnabba anfallsvapen Jenny Hjohlman.

Men precis som senast kom Kristianstads Hedvig Lindahl och Örebros Elin Magnusson med i Sundhages blågula trupp. Det gjorde också Kopparbergs/Göteborgs mittback Stina Segeström.

– Erfarenheten och rutinen spelade in, sa assisterande förbundskapten Lilie Persson om uttagningen av Göteborgskaptenen.

Men de namn som överraskade och diskuterades allra mest av mediakåren på presskonferensen, som hölls på ICA:s huvudkontor, var så klart Lina Hurtig och Marija Banusic.

Efter att ha lämnats utanför landslaget under hela våren fick landets i särklass största anfallstalanger till sist chansen.

Glädjande? Mycket!

Supertalangerna har förtjänat den här chansen efter fina prestationer i Damallsvenskan under året. Hurtig har gjort sex mål på åtta matcher, seriedebutanten Banusic tre.

Frågan är väl om någon av dem eller till och med båda kan nå hela vägen fram till en EM-biljett. Möjligheten finns nu i alla fall.

Men vem var den där mittfältaren som Sundhage letade efter?

– Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet, sa förbundskaptenen och fortsatte:

– Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.

Malmös Therese Sjögran lämnades återigen utanför landslaget. På goda grunder anser jag. Hon har spelat en enda match från start under vårsäsongen och fick tio futtiga minuter i segermatchen mot Kopparbergs/Göteborg i går. Det räcker inte för en plats i ett landslag.

Som jag ser det så är Sjögrans tid på toppen över. Hon har varit en fantastiskt duktig spelare och förtjänat alla 182 landskamper hon spelat, men hon är faktiskt inget årgångsvin.

Allt blir inte bättre med ökad ålder. Det är Sjögran ett levande bevis på – särskilt när hon inte får viktig speltid.

………………………………………….

Tyresömittfältaren Lisa Dahlkvist, som var på plats vid dagens presskonferens, levererade veckans skönaste citat. På frågan om vad hon tyckte om Maria Banusic svarade Dahlkvist:

”Henne delade jag ut pris till i vintras på Uppsalagalan. Hon fick pris som bäste spelare”

…………………………………………

För de spelare som undrar vad som krävs för att spela till sig en plats i EM-truppen kan jag avslöja det här. Pia Sundhage besvarade nämligen frågan med en intressant fråga:

”Frågan är vilka svenska spelare som vågar vara bäst”.

Jag har i flera månader slagit fast att det svenska EM-laget redan är i det närmaste spikat. Men den senaste tidens händelser öppnar kanske ändå för en kamp om några av de landslagsplatser som har känts så klara.

För några dagar sedan spelade Linköpings mittbacksklippa Charlotte Rohlin sina första 45 minuter sedan det främre korsbandet gick av i ena knät förra året.

Rohlins comeback var nog nästan lika glädjande för förbundskapten Pia Sundhage som den var för Linköping. Sundhage har ju sedan tidigare klargjort att Rohlin finns med i de blågula EM-planerna.

Personligen skulle jag ju gärna se en Rohlin i bra form, eller varför inte en Stina Segerström i gott slag, bilda mittlås tillsammans med Umeås Emma Berglund i sommarens EM.

Nilla Fischer, som verkar given i ett svenskt mittförsvar under Sundhages ledning, tycker jag borde spela på mittfältet. Hon är en av landets bästa mittfältare och borde därför också få visa det i landslaget.

Segerström spelade ett stort mittbacksspel i helgen när hennes Kopparbergs/Göteborg vann Supercupen och borde, som jag ser det, ha varit med på damlandslagets läger under året.

Nu är hon visserligen med i truppen till mötet med Island i Växjö, men efter att ha kallats in som reserv.

Faktum är ju att Segerström var uttagen till lägret på Bosön i januari, men tvingades tacka nej på grund av en lårskada. Då fick hon höra att hon skulle komma med på det efterföljande lägret i februari – men när truppen offentliggjordes var Segerström inte med.

För mig är Stina Segerström en klart bättre mittback än Malmös Malin Levenstad, men den senare har varit med i Sundhages landslagstrupper under året.

Kanske visade Segerström upp ett spel i Supercupfinalen som fick landslagsledningen att tänka om. Assisterande förbundskapten Lili Persson var på plats, så omöjligt är det inte, även om jag tyvärr tror att Göteborgskaptenen riskerar att ratas när EM-truppen ska tas ut.

Lika glädjande för Sundhage & Co som Rohlins återkomst, om inte ännu mer, är att Sofia Lundgren med stormsteg är på väg tillbaka i full träning.

Linköpingskeepern har blivit rejält mycket bättre i sin rygg och är nu bara dagar ifrån att ta upp kampen med Kristin Hammarström på fullaste allvar.

Så kanske, kanske kan det bli en riktig kamp om ytterligare ett par platser än de på högerkanten (ytterback och yttermittfält) i det svenska EM-laget trots allt. Förutsättningarna för ett rejält race har i alla fall förbättrats, till glädje för Pia Sundhage och det svenska damlandslaget.

Malmö startade kvartsfinalen mot Lyon piggt och respektlöst, men avslutade den utan vare sig självförtroende eller tilltro till den egna förmågan.

Tanken att ställa en rejält offensiv elva på planen för att överraska de regerande Champions League-mästarna kändes högst osäker redan på förhand, men visade sig vara en rakt igenom naiv idé.

Det visade Lyon – med eftertryck.

Skånelaget började visserligen bra, men fick det allt körigare ju längre den första halvleken led.

Malmö orkade stå emot i 18 minuter, sen var det roliga slut. Elodie Thomis gav fransyskorna ledningen och Lotta Schelin ökade på hemmaledningen med två mål i följd.

Draget att satsa offensivt mot självaste Lyon på Stade de Gerland skadade Malmö mer än det gjorde gott. De franska mästarna skar djupa sår i Skånelagets svajiga försvar och körde över de svenska vice-mästarna fullständigt.

5–0-förlusten visade klart och tydligt hur långt ett av Damallsvenskans bästa lag har till Europatoppen – och vad värre är så kan såren som Schelin & Co åsamkade Malmö ta lång tid att läka.

————————————————————

Malmö har en budget som bara Tyresö kan matcha, men vad hjälper det en klubb som slänger ut stora pengar på offensiva spelare (som Manon Melis och Yoreli Rincon) istället för att stärka upp ett försvar som inte ens håller svensk toppklass?

———————————————————–

I skrivande stund är Kopparbergs/Göteborg i underläge mot Juvisy i Paris. Ett mål skiljer lagen åt och drömmen om en Champions League-semifinal lever i allra högsta grad för Stina Segerström och hennes lagkompisar.