Rosengårds jakt efter en fullgod ersättare till Therese Sjögran är över. VM-mittfältaren – och Sjögran-kopian – Lieke Martens har skrivit på för Malmöklubben.

Jag hintade om Rosengårds intresse för ett par av Kopparbergs/Göteborgs holländskor redan när löven satt kvar på träden och solen värmde.

I dag bekräftade sportchefen Therese Sjögran att Lieke Martens skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över kommande säsong.

Därmed har Malmöklubben inte bara värvat damallsvenskans bästa offensiva yttermittfältare, man har knutit till sig ren blåkopia av Sjögran själv.

***

Återbuden har duggat tätt inför landslagslägret som inleds på Bosön i dag. Sist att lämna återbud till den 32-spelare stora samlingen var Hedvig Lindahl – som ersätts av Umeås reservmålvakt Malin Reuterwall.

Jag har varit positiv till Pia Sundhages val att ta ut 32 spelare till lägret på Bosön, för att ge sig själv chansen att titta närmare på spelare som inte brukar vara aktuella när det snackas landslagsspel.

Men att plocka in en målvakt som tappade förstaplatsen i klubblaget och bara spelade sju matcher under säsongen måste ifrågasättas.

Reuterwall har inte utvecklats under de två senaste säsongerna, kanske till följd av den ryggskada som har hämmat henne, och borde med sina sju starter under året inte vara aktuell över huvud taget.

Nog borde Sundhage och Lilie Persson kunnat plocka in en målvakt med bättre framtidsutsikter än Umeås tvåa.

Rosengård har visat intresse för och varit i kontakt med holländskorna Lieke Martens och Danielle Van de Donk en längre tid. Ändå dröjde det innan uppgifterna kom ut i media.

Intresset för Kopparbergs/Göteborgs holländska duo har varit känt för många med insyn i de damallsvenska toppklubbarna. I dag bekräftade Rosengårds sportchef Therese Sjögran Malmöklubbens intresse för Kvällsposten.

Nu ser det dock inte ut som att Sjögran lyckas värva både Lieke Martens och Danielle Van de Donk. Den senare är enligt flera obekräftade uppgifter så gott som klar för spel i Arsenal.

Tränarfrågan i Malmöklubben tycks nu vara på väg mot en lösning. Sjögran berättar för Kvällsposten att Jack Majgaard Jensen är klubbens förstaval. Vem som kommer att assistera honom är dock oklart. Sedan tidigare står det ju klart att Daniel Nilsson lämnar klubben, det gör även målvaktstränaren Thomas Håkansson och fystränaren Johanna Sjögren.

Rykten har gjort gällande att förre tränaren Jonas Eidevall är aktuell för rollen som ny assisterande tränare. Den som lever får väl vad de ryktena är värda.

***

Eskilstunamittfältaren Petra Larssons besked att hon slutar spela kom både plötsligt och överraskande. Larsson, som fanns med i Pia Sundhages senaste landslagstrupp, väljer att att satsa på en civil karriär.

Beskedet innebär att Eskilstuna behöver hitta en ersättare och att Pia Sundhage får tänka om kring hur det blågula mittfältet ska se ut fortsättningsvis.

Det har varit landets sämst bevarade fotbollshemlighet under hösten.
Överraskningsfaktorn var därmed helt obefintlig när Rosengård i dag tillkännagav värvningen av skyttedrottningen Gaelle Enganamouit.

Övergången som hela damfotbolls-Sverige gått och väntat på är nu ett faktum. Gaelle Enganamouit spelar i Rosengård de två kommande säsongerna. Skyttedrottningen, som gjorde 18 mål för Eskilstuna under säsongen, blir ett väldigt värdefullt tillskott för Malmölaget och ökar på den offensiva styrkan markant.

Med kameruanskans namnteckning på ett tvåårskontrakt har sportchefen Therese Sjögran krattat manegen för fler intressanta rekryteringar. Om pengarna räcker vill säga.

Enligt obekräftade uppgifter kan en ny tränare vara på väg till klubben, precis som en ny assisterande coach. Därtill lär en målvakt, en back och åtminstone en anfallare till finnas med på önskelistan. Rekryteringar som kräver en viss ekonomisk muskelstyrka.

Flera nya spelare och ett helt nytt spelsystem är Pia Sundhages drag inför starten på EM-kvalet. Nu kvittar det om Sverige spelar 4-1-3-2, 4-4-2 eller 4-3-3 mot Moldavien och Polen, för lagen kommer ändå inte kunna sätta stopp för blågult.

En ny resa tar sin början för Pia Sundhages landslag. VM i Kanada har lagts till handlingarna och blicken är riktad framåt, mot EM-kvalet och senare extrakval till OS i Rio. Först ut väntar Moldavien på bortaplan därefter Polen i Göteborg.

Inför kvalspelet har Sundhage & Co både tvingats och valt att tänka nytt. Sara Thunebro, Charlotte Rohlin och Therese Sjögran har lämnat landslaget medan debutanter som Pauline Hammarlund och Elin Landström och oerfarna landslagspelare som Lina Hurtig, Magdalena Ericsson och Josefine Johansson kommit in. Dessutom ändrar man spelsystem – igen.

Efter mängder av insläppta mål under våren byttes 4-1-3-2 mot trygga, traditionella 4-4-2 som nu överges för 4-3-3. Anledningen är att förbundskaptenen vill få med fler offensiva spelare i startelvan.

Rätt eller fel är svårt att säga nu och lär inte vara mycket lättare att utvärdera efter matcherna mot Moldavien och Polen, två lag som inte ska kunna hota Sverige nämnvärt. Sett ur den synvinkeln är det bra matcher att testa ett nytt spelsystem, men med det senaste årets stora försvarsproblem i färskt minne är jag tveksam till en förändring i offensiv riktning.

Att nya spelare verkligen får chansen är bra och behövs. Att de får möjlighet att ta plats redan när EM-kvalet inleds är positivt och ett led i en helt nödvändig föryngring. Det innebär dock inte att den verkliga akilleshälen är kvar.

Sundhages största dilemma under sin tid som svensk förbundskapten är att hon inte lyckats sätta försvarsspelet. Det problemet försvinner inte över en natt och inte genom att byta spelsystem. Om Sverige vill höja sig från den nivå man höll under VM i Kanada måste spelet vila på ett välorganiserat och tryggt försvarsspel – vilket traditionellt inte grundlagts genom 4-3-3-uppställningar i svenska landslag – annars riskerar både spelet och laget att falla ihop, igen.

Rosengård ser allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Mallbacken å andra sidan, ser mer och mer ut som ett lag som spelar i damallsvenskan även nästa år.

Inför säsongen var jag övertygad om, nej bergsäker på, att Rosengård skulle försvara sitt SM-guld. Relativt enkelt dessutom. Men förutsättningarna har förändrats ganska rejält sedan i våras.

Anja Mittag spelar i Paris Saint-Germain, Ramona Bachmann i Wolfsburg och Therese Sjögran är sportchef. Tränaren Markus Tilly, som ledde laget när säsongen startade, är ersatt av danske Jack Majgaard Jensen.

Spelarförlusterna har inneburit att Rosengårds vägvinnande spel kommit av sig, att slagstyrkan devalverats kraftigt och att man inte längre förfogar över landets bästa spelartrupp.

Efter 0–0 mot Kristianstad senast och 2–2 mot Piteå i dag har jag svårt att se hur Malmölaget ska klara av att försvara sitt SM-guld. Man spelar inte som ett mästarlag, man har inte den där självklarheten över sig som ett guldvinnande gäng brukar ha och man har kanske inte heller tillräckligt med tro på sin egen förmåga.

Om Rosengård tidigare hade en spelidé och ett anfallsspel som kunde mäta sig med Europas bästa går offensiven nu mycket mer på chans. Det vilar ett tungt ansvar på Marta och Natasa Andonovas axlar att kliva fram och avgöra matcher med sin skicklighet och spetskompetens.

Nej, guldet lämnar Malmö i år. Frågan är om det hamnar i Eskilstuna eller Linköping.

***

Piteå är värda att nämnas i mer än förbifarten. Laget är utan tvekan årets största positiva överraskning. En väldigt stor del i Piteås framgångar grundar står att finna i den otroliga tydlighet ifråga om spelidé och metod, som jag ser det.

Det är aldrig minsta lilla tveksamhet hos Piteås spelare hur de ska agera i givna situationer. Den tryggheten, tillsammans med en härlig lojalitet och Pauline Hammarlunds målglädje kan räcka hela vägen till en Champions League-plats.

***

Lika säker som jag var på att Rosengård skulle försvara guldet, lika övertygad var jag inför säsongen om att Hammarby skulle fixa nytt kontrakt – på AIK och Mallbackens bekostnad.

Nu är jag långtifrån lika säker.

Medan Mallbackens spel har blivit allt mer välorganiserat och framför allt tajtare, blandar Hammarby högt och lågt. Stockholmslaget släpper in näst mest mål i hela serien och har ännu inte fått någon vidare fart på fabrikationen framåt.

Efter Mallbackens 1–0-seger mot Kristianstad tidigare i dag håller jag laget som knapp favorit i streckstriden. En strid som mycket väl kan komma att avgöras när lagen möts i näst sista omgången.

Damallsvenskan blir 57 kilo fattig fattigare och Rosengård, enligt uppgifter, 900 000 kronor rikare. I dag blev det klart att Ramona Bachmann lämnar Malmöklubben för Wolfsburg.

Så var det då klart att Ramona Bachmann lämnar damallsvenskan för att bli klubbkompis med Nilla Fischer i Wolfsburg. Att schweiziskan skulle byta Rosengård mot den tyska toppklubben har varit klart sedan länge, även om Malmöklubben har gjort sitt yttersta för att förneka det hela.

Klubbytet skulle dock ske först i januari, men Wolfsburg plockade fram plånboken och köpte loss Bachmann redan nu för en summa som enligt uppgifter landade på omkring 900 000 kronor.

Pengarna, om prisuppgifterna nu stämmer, kommer väldigt lägligt för Rosengård som så sent som förra veckan vädjade till Malmö kommun om bidrag till Champions League-deltagandet.

För enligt uppgifter som nått mig från flera olika håll är ekonomin långtifrån urstark i mästarklubben, vilket till viss del kan förklara försäljningen av anfallsvapnet.

Oavsett vilket så tappar Rosengård inte bara en fantastisk spelare av absolut högsta klass och en självklar publikmagnet, man förlorar nog också kampen om SM-guldet. För utan Anja Mittag, Therese Sjögran och nu Bachmann, som tillsammans svarade för 35 mål i fjol, ser offensiven betydligt svagare ut än vad den gjorde vid samma tidpunkt förra året. Ni vet, den offensiv som förra säsongen var landets och en av Europas allra bästa.

***

Rosengård och Piteå blev derbykvällens största förlorare. Nyheten om Bachmanns adjö hann inte mycket mer än komma ut innan Malmölaget tappade poäng i Skånederbyt mot Kristianstad (0–0).

Desto gladare då i Kristianstad som tog sin första poäng mot Malmö/LdB/Rosengård på 16 försök!

I Umeå fixade Jenny Hjohlman en poäng till hemmalaget via två mål i slutet av matchen mot Piteå. Norrbottningarna ledde dessförinnan med 2–0 (båda målen inprickade av Hanna Pettersson).

Och på Zinkensdamm gav Katrin Schmidt sitt Hammarby en fin start i derbyt mot AIK när hon smekte in 1–0 efter 15 minuter. Men AIK kvitterade precis innan paus genom Julia Zigiotti Olme. Fler mål än så blev det inte i en inte alltför välspelad match.

Summa summarum, slutade alla tre derbymatcherna (om man nu kan kalla dem det) med kryss. Missräkningar för Rosengård, Piteå och Hammarby således.

Hon har beskrivits som både blyg och tystlåten. Tur då att handling säger mycket mer än ord. Stina Blackstenius lät högerfoten tala och sköt sitt Linköping till finalseger i Svenska cupen.

I slutet av första halvlek kom hon loss, löpte ifrån Rosengårds mittbackar och placerade bollen utom räckhåll för Zecira Musovic. Stina Blackstenius gav Linköping ledningen i cupfinalen, på typiskt Stina Blacksteniusvis.

Några minuter senare avböjde hon att medverka i en tv-intervju.

Blackstenius är inte bekväm med att prata offentligt, trivs inte i rampljuset – utanför planen. På densamma är hon stark, tuff och snudd på hänsynslös. Det visade hon under F19-EM för ett par veckor sedan och det visade hon igen i dagens cup-final.

Östgötatjejen var på ett eller annat sätt inblandad i de farligheter som Linköping skapade i finalens första halvlek. Vållade hon inte problem för Amanda Ilestedt och Emma Berglund i Rosengårds mittförsvar med sina djupledslöpningar så utmanade hon från kanterna. Det var därför inte särskilt överraskande att just hon gjorde matchens första mål inför 5 602 åskådare.

När Ilested och Berglund kom fel, gick bort sig något, då högg Blackstenius. Målet gav Linköping greppet om finalen och utan Anita Asante, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann hade Rosengård inte kraft, variation eller kunnande nog att komma tillbaka.

Visserligen vaskade Marta fram ett par kvitteringschanser, men närmare än så kom aldrig Malmölaget. När även brasilianskan tvingades lämna planen på grund av skadekänningar var saken i praktiken klar.

Innan matchen var över ökade Vera Diatel (läckert framspelad av Pernille Harder) på till 2–0 och dödade i samma stund det sista lilla hopp som möjligen fanns kvar i Rosengårdslägret. Linköping vann, försvarade sitt guld och lade sin femte cuptitel till handlingarna.

***

Linköping var inte bara vassare, man var bättre än Rosengård i matchen. Defensivt var man bättre organiserat och mer aggressivt, offensivt hade man större variation, mer fart och ett djupledsspel som Malmölaget aldrig kom i närheten av.

***

Therese Sjögran hade chansen att avsluta karriären (på riktigt) med en cuptitel. Så blev det inte.

***

Charlotte Rohlin var precis så bra som hon kan vara.  Brytningen när Marta var på väg igenom i andra halvlek var högklassig och kanske matchavgörande.

AIK hade chansen att knapra in på Mallbacken, Hammarby och Umeå i tabellen, men tog den inte. Vittsjö vann med 4–0 och sköt Solnalaget ytterligare ett steg närmare Elitettan.

Semifinalsegern mot Tyskland har väckt förhoppningar till liv.
Intresset för ett svenskt F19-landslag har knappast varit större.
I kväll kan framtidens blågula stjärnor bli mästare, i kväll kan en ödmjukt kaxig grupp av spelare bli odödliga.

Det har varit ett par händelserika dagar. Rosengård och Linköping har tappat poäng, Piteå har klättrat i tabellen och Therese Sjögran har gjort comeback efter några dagar som fotbollspensionär. Dessutom har Kristin Hammarström aviserat att hon varvar upp i Kopparbergs/Göteborg igen, åtminstone för en kortare period.

Men än mer aktuellt är kvällens EM-final. Förväntningarna ligger i luften. Avgörandets stund är här. Ett sista hinder återstår på F19-landslagets resa mot att bli bäst i Europa, det svåraste hindret av alla – Spanien.

Det kommer att krävas något alldeles extra för att Calle Barrlings blågula gäng ska lyckas besegra den stora förhandsfavoriten, men efter den prestation Sverige svarade för i semifinalen mot Tyskland känns inget helt omöjligt.

EM-semifinalen väckte dessutom stor intresse. Dagen efter var nyheterna om F19-landslagets mäktiga match den mest lästa och delade i båda kvällstidningarna.

Ytterligare ett tecken på det nyväckta och stora intresset är att kvällens final direktsänds i TV 12. Glädjande, minst sagt.

Kris och comeback
Rosengård tappade i går poäng för tredje matchen i följd, vilket inte hänt sedan våren 2011 om jag minns rätt. Med tränaren Markus Tilly sjukskriven, nyckelspelaren Anja Mittag såld toill PSG och skador på viktiga Anita Asante och Marta genomgår klubben just nu en slags mini-kris.

Att Therese Sjögran i går gjorde comeback efter en rekordkort tid som fotbollspensionär är ett tecken på den ”kris” jag tycker mig skönja. Att veteranen hoppar in i det läge Rosengård befinner sig i kan jag förstå, men det får klubbens sista-matchen-kampanj att kännas billig.

Nu tror jag att Malmöklubben gör klart med en ny tränare riktigt snart och sannolikt stärker upp truppen med ytterligare en eller två spelare. Men tills dess lär väl Sjögran vara såväl sportchef som tränare och spelare …

Linköpings låga lägstanivå
Segern i mötet med Rosengård imponerade, gårdagens förlust mot Piteå gjorde det inte. Linköping fortsätter att varva topprestationer med riktiga bottennapp.

Med tanke på den spelartrupp man förfogar över ska laget inte behöva fallera så som man gjorde i första halvlek i Norrbotten.

Hammarlund är het
Hon gjorde mål i fem raka matcher innan sviten tog slut. I går hittade Pauline Hammarlund rätt igen när hon sköt 2–0 till Piteå mot Linköping. Därmed är Hammarlund ny skyttedrottning i damallsvenskan med sina åtta fullträffar.

Jag skulle inte bli förvånad om anfallaren uppvaktas av Rosengård redan nu i sommar.

Eskilstuna till topp
I kväll kan Eskilstuna ta över serieledningen. Säsongens stora överraskningslag går vid seger mot Hammarby om både Linköping och Rosengård. Vem hade trott det när säsongen startade?

Inget lag har spelat oavgjort så många oavgjorda matcher i damallsvenskan som Hammarby. När laget i kväll hade chansen att skapa avstånd till Umeå och lagen under nedflyttningsstrecket kryssade man igen – inför ögonen på förbundskapten Pia Sundhage.

2–2 på Zinkendamms IP var ett resultat som varken Hammarby eller gästande Kristianstad var riktigt nöjda med.  Bajen, som var det bättre laget över 90 minuter, skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen – men bjöd även på flera farliga omställningslägen till följd av bolltapp på mittplan.

Hade effektiviteten i offensivt straffområde varit lite bättre eller de förlupna passningarna aningen färre hade nykomlingen sannolikt lämnat planen med tre poäng i bagaget. Nu fick man nöja sig med en poäng för femte matchen den här säsongen och försöka glädjas åt att man fortfarande inte förlorat på hemmaplan.

Kristianstad kunde ha knyckt samtliga tre poäng i kväll, men individuella misstag grusade de chanserna.

***

Redan innan matchen mellan Hammarby och Kristianstad slog dagens stora nyhet ner. Rosengårds tränare Markus Tilly har blivit sjukskriven och ersätts tills vidare av Therese Sjögran.

Vad Tillys frånfälle kommer att innebära för mästarlaget är omöjligt att sia om, men att hans skor ska kunna fyllas helt och fullt av den nyblivna fotbollspensionären Sjögran är väl knappast rimligt att tro.

***

Eskilstuna ser allt mer ut att på allvar utmana Rosengård och Linköping i toppen av tabellen. I går besegrade man Kopparbergs/Göteborg med 3–1 och tog klivet upp på andra plats bakom Malmölaget.

***

Umeå kunde, kanske till och med borde ha tagit en poäng mot Kif Örebro på hemmaplan i går, men gjorde det inte. Två mindre lyckosamma insatser av målvakten Malin Reuterwall och vänsterbacken Elin Landström blev rejält kostsamma.

Örebro tackade genom att näta två gånger om och ta med sig tre väldigt viktiga poäng tillbaka till Närke.

Det finns comebacker och så finns det comebacker, som den Elena Sadiku svarade för efter ett års skadefrånvaro. Eskilstunaspelaren bjöd på en riktig håll käften-återkomst som innefattade ett hattrick – före paus.

Den som begav sig till Tunavallen i hopp om att få se mål och en kul comeback av Elena Sadiku blev sannerligen inte besviken. Eskilstuna körde över jumbon AIK fullständigt och dödade matchen på en dryg halvtimme.

När lagen gick till halvtidsvila hade Elena Sadiku både fullbordat ett hattrick och

och jublat åt Petra Larssons fullträff. 4–1 i paus blev 5–1 till slut. Därmed är Eskilstuna tvåa i tabellen, två poäng före trean Linköping som dock spelat en match mindre.

***

Rapporterna efteråt skvallrade om att Hammarby gjort sin spelmässigt bästa match för säsongen. Surt då att nykomlingen bara fick med sig en poäng från mötet med Vittsjö.

Felpassningar kan vara kostsamma. Det blev Bajen varse om på Zinkensdamm där två förlupna passningar resulterade i Vittsjömål. Båda gångerna var det Linda Sällström, som kunde ha hamnat i Hammarby den här säsongen, som tackade genom att skicka bollen i nät bakom kompisen Sofia Lundgren.

Men Hammarby kom tillbaka. Först reducerade Emma Jansson (som skjutit på sin avresa till F19-EM i Israel för att kunna spela mot Vittsjö) och därefter kvitterade Clara Markstedt (med sitt första mål för säsongen).

2–2 blev slutresultatet i en match där Hammarby kunde, borde och skulle ha vunnit. Men även om fullpoängaren uteblev visade laget från Söder styrka och moral som kom tillbaka från ett tvåmålsunderläge.

***

För AIK ser läget betydligt sämre ut. Nazanin Vaseghpanah har definitivt inte fått någon drömstart som huvudtränare för Solnalaget. Onsdagens förlust mot Piteå följdes alltså upp med ett nytt nederlag i dag och totalt 1–7 i målskillnad.

Känslan är att det krävs ett mindre mirakel för att AIK ska kunna kravla sig upp från jumboplatsen och ta sig över nedflyttningsstrecket. Och som jag har skrivit här tidigare har jag svårt att se hur nyss nämnda AIK och Mallbacken ska undvika degradering.

De övriga lagen runt nedflyttningsstrecket (Hammarby, Örebro och Umeå) är helt enkelt för bra.

***

Om någon missat Pauline Hammarlunds framfart och utveckling i Piteå är den väl värd att uppmärksamma. Med sina två mål i segermatchen mot AIK senast är Hammarlund nu uppe i sju mål på åtta matcher och delar skytteligaledningen med Ramona Bachmann. Imponerande.

Fortsätter Piteåanfallaren så här är hon snart, om inte redan, aktuell för landslagsspel.

***

I morgon går en epok i graven Therese Sjögran spelar då sin allra sista match i karriären. Jag hoppas att hon blir rejält hyllad för hon landets meste landslagsspelare är verkligen värd det.

Och redan innan hon har lagt skorna på hyllan är en sak väldigt säker – hon kommer att vara saknad, både i damallsvenskan och i landslaget.