Lisa såg elva månader gammal sin mamma mördas av pappa med 40 knivhugg. Hon fördes genast till mormor och morfar på hästgården.
Efter tre år flyttades hon utan förvarning till ett jourhem.
”Ett gränslöst övergrepp”, anser en av flera psykologer som protesterar mot socialtjänstens beslut.

De var som morföräldrar först självklara som vårdnadshavare. Lisa bodde i praktiken redan hos dem, eftersom hennes mamma levde under hot från Lisas pappa. Mormor såg henne födas.
– Sedan blev hon övergiven av alla hon älskar och som älskar henne, säger Lisas mormor. Hon har förlorat mamma två gånger, för det var mamma och pappa vi var.
I flera utredningar får mormor och morfar med beröm godkänt som familjehem. Det understryks att Lisa mår bra, anknytningen är stark, familjen är kärleksfull, ansvarsfull och öppen för kontakt med socialtjänst och barnpsykologer. I hemmet finns ytterligare fyra barn, de lever som syskon.

Utsattes för en kupp

Det är av ”yttersta vikt” att flickan inte flyttas, skriver förvaltningsdomstolen i en dom, som fastslår att morföräldrarna är Lisas främsta anknytningspunkt.
Tre år går, utan anmärkningar, Tills socialtjänstens nya utredare ändrar åsikt. En junidag ringde telefonen, det var från dagis. En fröken skulle sluta, kunde de komma med flickan för att fira av henne?
Det var en kupp. Istället fördes Lisa till ett jourhem, där hon fortfarande bor.
Hur fyraåriga Lisa påverkas av att oförberedd flytta från mormor och morfar vet vi inte. Socialtjänsten kontaktade ingen av de två psykologer som följt familjen.

Kan ha skadats allvarligt

Aftonbladet har läst handlingarna. I sak anmärks att huset är kallt, stökigt och att en av toaletterna saknar tvättfat. Familjen har skulder de betalar av på.
Socialtjänstens resonemang går ut på att hemmet inte är tillräckligt bra för Lisa, men att de naturligtvis är viktiga för flickan – som morföräldrar.
Hur Lisa mår vet ingen säkert. De två psykologerna varnar för att hon skadas allvarligt av uppbrottet.
”Genom myndigheternas försorg har nu rubricerade flicka utsatts för ytterligare trauma”, skriver en psykolog och barnpsykoterapeut, som gjort en orosanmälan om Lisa.
Psykologen som stöttat familjen sedan mordet 2009 beskriver den oförberedda flytten som ”…ett gränslöst övergrepp som får betecknas som grund för trauma.”.

”En lucka i lagen”

Som morföräldrar är de maktlösa. De är inte part i målet och kan inte överklaga omplaceringen.
Bara Lisas pappa kan få insyn, men han är i fängelse, dömd till livstids fängelse för mordet. Någon särskild vårdnadshavare är inte utsedd.
– Jag tycker det är en lucka i lagen att morföräldrar och farföräldrar inte har talan i ett sådant här speciellt fall där ett barn förlorat sin mamma i ett mord, säger Michael Fischbein familjerättsadvokat på Juristhuset, som familjen anlitat.
– Under tjugo år har jag aldrig sett något liknande. Familjen har ju redan bedömts lämpliga, det har prövats i domstol.

Börjat fråga om mamma

Lisa har nu fyllt fyra år. Familjen tror att hon bär minnesbilder från mordet 2009, men som hon inte kan uttrycka i ord. ”Mamma rullar”, brukade hon säga och visa liggande på golvet.
Hon har börjat fråga hur mamma dog. Det har varit svårt att svara, men mormor och morfar har rådgjort med psykologer. De har berättat att mamma ”skadades jättemycket”, att det fanns en kniv och ”en kille”.
Hur Lisa kan påverkas av att skiljas från familjens andra barn berörs inte heller det i socialtjänstens utredning.
Lisa träffar familjen två timmar var 14:e dag och under övervakning. Mormor och morfar har förbjudits nämna för Lisa att de vill ha hem henne.
Samtidigt får de rådet av barnpsykologerna att inte dölja sin längtan – Lisa får inte tro att hon övergivits.
– Familjen är inte hel längre, säger Lisas mormor. Allt kretsar kring att hon ska komma hem igen.
Fotnot. Lisa heter egentligen något annat.

FAKTA:

Fallet Lisa visar hur skör barnens rättsliga ställning kan bli, när pappa har dödat mamma.
Hon är inte ensam.
I Lisas fall har socialtjänsten ansvaret för Lisa och fattar alla beslut som rör henne. Pappan har vårdnaden men förvaltningsrätten har beslutat om LVU, omhändertagande enligt lagen om vård av unga.
Bara pappan – den dömde mördaren – har rätt att överklaga beslutet om LVU. Ingen utomstående har inblick. Ingen kan överklaga vad socialtjänsten bestämmer om Lisas boende och omvårdnad.
Det finns ingen särskild vårdnadshavare och släkten kan inte klaga. Inte heller familjehemsföräldrar har någon sådan rätt.
– Socialtjänsten ser sig som barnens advokater, men om det brister finns det ingen annan som kan ifrågasätta, ingen har de befogenheterna. De här barnens föräldralöshet blir så påtaglig i det läget, säger Åsa Landberg, psykolog på Rädda barnen.
Vi ser liknande exempel.
En liten pojke bodde först växelvis hos sina mor- och farföräldrar efter att pappan dödat mamma. Socialtjänsten bestämde att pojken skulle placeras i ett utomstående familjehem, för pojken innebar det att han flyttade från orten där hans äldre syskon bor.
– Det första halvåret fick vi inte träffa honom alls, han skulle acklimatiseras, sa de. Det kändes inte bra att klippa banden helt, han har ju vuxit upp med oss, säger mormor.
Efter tre år i fosterhemmet slog en läkare larm om vanvård och pojken bor nu hos sina morföräldrar igen.

Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.