Han är så söt min M. Plötsligt i kväll säger han, Jag har köpt något, en överraskning… Ja ha, vad kan det vara då? frågar jag. Du får se, säger han. Lite senare går jag ut i ett kort ärende och när jag kommer in prasslar det som sjutton inne på toaletten. Vad håller han på med undrar jag. Kan du gå ut en stund till? ropar han. Jag gör väl det då och när jag kommer till baka in, visar han mig överraskningen.

Där står Lampadina table lamp och lyser i fönstret i tv-rummet! Jättefin är den och älsklingen är så nöjd, och jag med för den delen. Den är designad redan 1972 (Achille Castiglioni för Flos) samma år som jag föddes, men den känns banne mig betydligt mer modern än vad jag känner mig!

Tänkte fota den på plats men det var så mörkt så bilderna blev inte bra. En annan gång alltså!

Nu skall jag jobba lite, filar på några texter som skall vara klara asap…

KRAM

HELENA

När vi bodde på Udden tyckte jag aldrig att det gick att ta några foton med skapliga bakgrunder, det var alltid något i vägen liksom. Jag tittade på alla dessa vackra vita hem, som finns i bloggar, och förundrades över hur snyggt alla människor framträdde mot de vita stilrena inredningarna.

När vi sedan planerade för inredningen här, blev det förstås enhälligt vitt, även om vi var inne på någon mullvadsgrå nyans i tv-rummet en stund.

Vi ville ha vitt som bas för att kunna ha färg på annat i hemmet, inget helvitt hem alltså, en och annan färg kommer det definitivt att bli här framöver. Konst tex, Gud vad jag skulle vilja ha vacker konst i fina färger lite här och var. Det får växa fram.

Så länge får vi i familjen vara färgklickarna i detta vita hus, som på sina håll ekar. Ja det gör faktiskt det. Det är lite tomt på sina håll…

Men vi stressar inte över det heller, för det kommer att bli bra och det får ta tid! Och med alla dessa tomma väggar finns det mängder av lugna fina bakgrunder om man vill ta några pics, som här på sig själv till exempel! Haha!

KRAM

HELENA

Ok, en sak kan jag lätt konstatera. Det blir inga pengar kvar av det vi trodde att vi skulle spara in på mindre bilåkning. ”Vinsten” går oavkortat till spontana restaurangbesök, glass i mängder och en och annan fika! Plus minus noll alltså, men tänk så mycket trevligare och miljövänligare än en massa bilåkande :-)

Kanske är det nyhetens behag (kan ju alltid hoppas det med tanke på att vågen visar en svag kurva uppåt…) och snart är väl ordningen någorlunda återställd igen.

Västerås har verkligen fått ett uppsving på krogfronten. För några år sedan fanns en, max två, ställen med självaktning i denna stad. 2013 har vi plötsligt så många trevliga ställen så det kan vara svårt att välja. Trevligt! I fredags testade vi en ny spansk tapasbar. Riktigt mumsigt var det även om det där med spansk nog bör sättas inom parentes, för inte var det mycket till riktig spansk mat inte. Men men, det spelade ingen roll för gott var det hur som helst och hela familjen knatade proppmätta hem därifrån i skymningen. Inte förrän dagen efter kom vi på att vi på fredagen hade 10 års jubileum och kanske borde ha firat det :-) Så kan det gå!

(Köksbordet får stå i tv:rummet fram till att köksgolvet är fixat)

Annars har helgen ägnats åt en del jobb för min del. Igår skrev jag reportagetexter och idag har jag gjort en mäklarfotografering. Sedan har vi haft en rad trevliga besök minsann. Jag började just att undra vart alla människor, som sagt att de skall hälsa på oss bara vi flyttat in, tagit vägen…

Här hemma har elektriker och snickare satt upp takrosetter och lampor. Äntligen, vi har haft det lite mörkt!

Lillan kan jag berätta, hur nöjd som helst med flytten. I huset som som ligger bredvid vårt (jag står på vår trappa och fotar), på vår lilla gård så att säga, bor en liten tjej som är ett par år äldre än Lillan och de leker så bra ihop! Här är dessutom toppen för barn att vara. Vägen är långt bort och vår lilla grusväg, den som syns i bild, leder ju bara till oss och grannen. Fritt fram för bus och fri lek alltså!

Kram

Helena

Vi vet inte riktigt hur vi skall göra med inredningen av huset. Skall vi göra klart ett rum i taget eller skall vi göra lite här och lite där… Vi har sorterat å det grövsta, så vi har faktiskt inte så mycket kvar och kommer att behöva handla en hel del, men…

Vi kommer inte att handla bara för att handla, utan vi kommer att vänta och känna efter och vänta lite till, ibland, för att verkligen hitta det vi vill ha och det vi vet att vi kommer att vilja ha om typ 20 år också. Det är slut på slit och släng här. Vi vill heller inte ha så mycket saker och plock, utan stilrent avskalat och modernt. Tycker att det blir lite coolt till det gamla huset med de gamla detaljerna.

Det stora vardagsrummet är väl det som vi är minst klara med. Våra soffor skall kläs om, och herre Gud det tog minst 4 månader att få tid för det, den öppna spisen skall få lite mer färg (teglet skall bli vitt) och en massa annat. I detta rum skall också fönster och altandörrar bytas ut i mitten på juni, så vi lägger inte så mycket krut på det just nu. En tavla har kommit upp, M ropade hem den på en auktion där pengarna gick till välgörenhet, och Diamondchair trivs bra ihop med den. På fredag kommer de och sätter upp alla våra lampor. Härligt då blir det lite mer ombonat!

Nu skall jag iväg på jobb, innan vi tar helg för denna gång. Ikväll är vi bjudna till fina vänner för lite grill, mysigt, och premiär för oss att kunna promenera hem till folk! Sådant man kan göra när man bor i stan alltså!!

Ha en fin Kristihimmelsfärd så hörs vi!

KRAM

HELENA

Det kändes jättejobbigt den dagen då flyttbussen kom och hämtade alla möbler på Udden. Jag hade en fruktansvärd separationsångest och allt kändes bara jobbigt. För mig stod världen stilla och jag fattade inte hur alla människor bara kunde ”lalla på” som om inget hade hänt.

Allt var kaos i det nya huset. Golvet i köket bar knappt, inget vatten och avlopp hade vi när städet kom och skulle börja jobba 24 timmar innan inflyttning. Kommunens vattenledning hade gått sönder när vi bytte inkommande vatten och avlopp, så de fick lov att gräva upp en bit av vår lilla grusväg, den vägen vi skulle använda för att flytta in!! I källaren hoppade utrotningshotade grodor, efter att de bilat upp golvet och köksluckorna som kom tillbaka från målaren var extremt dåligt gjorda. Tomten var uppgrävd och jag fick ett nervöst sammanbrott när jag pratade med ”Grävkillen” i telefonen. Plötsligt fick han sadla om från just grävkille till amatörpsykolog, en roll som han axlade med bravur. Tack Christer på Aros Grävtjänst AB för det!

Världens största tack vill jag också skicka till Sebastian på SE Bygg och Entreprenad AB. Bättre kille får man leta efter. Inte nog med att han skickligt handlett sina arbetare genom hela vår renovering, han har också varit ett fantastiskt stöd som funnits till hands för mig och mina/våra infall mer eller mindre 24 timmar om dygnet. Mitt i kaoset, och mitt nervsammanbrott, fick han sig en släng av sleven (huga vad dum jag var) men inte blev han arg för det inte, nej då. Han kom istället hit, lade armen om mig och sa att ”det är luuungt, det kommer att ordna sig”! Sebastian du är bäst!!

Men allt (nästan) har löst sig och trots att jag tvivlade där ett tag trivs vi in i vassen fint i huset! Grodorna är borta, nytt fint vatten och avlopp har vi. Tomten är dränerad och prydlig tack vare duktiga Jonathan (även om gräs och stenbeläggningar saknas ännu så länge) och det mesta verkar gå åt rätt håll!

Idag kör Lillan och jag en soft hemmadag, hon hostar och står i, så dagis kändes inte aktuellt. Vi har roat oss med att göra en kladdkaka på vit choklad. Recept längst ned i inlägget.

Lillan har klippt ut en stjärna som mall för florsockret!

Nöjd och stolt!

Uppdatering, det var visst ingen stjärna det var ”en spion som kan flyga”, så det så, nu vet ni det!

2 ägg
2 dl Strösocker
1 msk Vaniljsocker
2 ½ dl Vetemjöl
3 msk Apelsinjuice
100g smält Vit Choklad
100g smält Smör

1. Vispa ägg, vaniljsocker och socker.
2. Smält smöret och blanda i den vita smäta chokladen och apelsinjuicen.
3. Rör ner vetemjölet.
4. Häll smeten i en smord form med löstagbara kanter.
5. Baka i 15-20 minuter i 200 grader.
6. Pudra över florsocker med hjälp av tex en tesil.

KRAM

HELENA

Sakta men säkert går det framåt med kartonger och möblering och inboande och allt sådant. Ibland känns det som att jag bara flyttar runt alla kartonger till olika rum, men räknar man dem blir de faktiskt mindre till antalet för varje dag!

För att man skall stå ut har vi övervåningen som en frizon, inga kartonger i sovrummen och garderoberna, där måste det vara lugnt och städat så att vi kan hämta kraft någonstans.

Vid närmare eftertanke är det faktiskt egentligen bara stora vardagsrummet och mitt kontor som fortfarande härbärgerar några kartonger och lite löst plock just nu. Vi väntar fortfarande på att takrosetterna skall målas så att vi får sätta upp våra lampor. Sedan skall tv:n upp på väggen också.

Två tavlor har vi spikat upp idag, en i hallen och en i det som skall bli ”matsal”.

Sådär ja, det artar sig, eller hur?!

Imorgon kommer VLT hit för att göra ett reportage om att renovera gamla hus, så ikväll har jag färgat håret. Skall till frissan, men inte förrän den 15:e, och efter all flytt, renovering och annat hysteriskt den sista tiden har jag inte haft tid att fundera så mycket på hur jag ser ut. En snabb blick i spegeln i morse avslöjade att jag på sisådär en 3-4 veckor förvandlats till ett åkerspöke, hua! Nu är håret i alla fall färgat tack och lov. Med lite plattång och smink skall jag väl kunna se skaplig ut när de kommer tänker jag.

Natti, natti!

Helena

Som jag berättade för någon dag sedan upptäckte vi att vårt hus var mer allvarligt skadat än vad vi visste om. Sjukt rädd kan jag säga att jag blev av den vetskapen… Tror att jag skrev det den gången också. När man upptäcker något sådant som denna typen av skador, slås benen undan för en en smula. Man oroar sig för att man inte vet om det går att laga, hur mycket kommer det att kosta, är det mer, osv? Sedan återstår oron över att man inte skall få tag på rätt yrkesfolk för uppgiften.

Vem kan byta en syll och rädda ett bjälklag på ett 100 år gammalt hus liksom?

Efter grävning.

Bakom det blå skynket är eländet…

Baksidan är nu dränerad och allt gammalt bös är borta (grunden till en entré dök upp under den gamla otäcka altanen). På bilden nedan ser man hur det såg ut innan vi började gräva. En gammal stenbelagd altan, som låg emot den helt oskyddade syllen (syll är själva timmerstocken som ligger på grunden och som hela huset vilar på så att säga).

Före grävning

Om ni tittar till höger ser ni en liten bit av källarfönstret som sticker upp. Huset har som sjunkit ned i jorden genom åren så knappt inget av den vackra granitgrunden syntes på den södra sidan. Titta nu på den övre bilden så bra det blivit när vi sänkt marknivån till den ursprungliga. Så ser det ut på de gamla ritningarna som jag fått tag på!

Runt ”halvmånen” skall vi anlägga en mur som skall sticka upp en bit ovan kanten/gräset plus eventuellt en liten häck.

När det gäller syllen och bjälklaget har vi efter en tids letande hittat så rätt! Killar som verkligen vet vad de pratar om. Ni vet riktiga timmermän som inte tittar på vårt hus och skakar på huvudet. Istället säger de – Det här är ganska vanligt på gamla hus. Vi har gjort sådana här jobb förut, det är inget konstigt, det är lite pyssel men det går att fixa! Precis vad en halvhysterisk bloggerska, på gränsen till nervsammanbrott, behöver höra.

Jag menar titta hur vårt fina hus ser ut under den ”blå kjolen”.

Ser nästan tandlöst ut… Man kan ju bli nervös för mindre eller hur?

Kram

Helena

Go´kväll, go´kväll!

Sköna maj välkommen kan man väl säga tycker jag. Våren har varit i senaste laget men nu verkar det släppa. Vis av tidigare erfarenhet var det ”mycket kläder på” när vi stolpade bort till majbrasan igår kväll. Men faktiskt var det inte så kallt, kanske var det kläderna eller så var det faktiskt värme i luften.

En lite fjuttig majbrasa hade de arrangerat här i parken bredvid. Lillan som är van vid den jättebrasan som alltid finns i Barkarö, tyckte att denna ”såg lite smal ut”. Men parken är fin. Där tror jag att vi kommer att tillbringa en del tid!

Nå väl, Valborg har passerat och maj har gjort sitt intåg. Imorgon skrivs Udden över på de nya ägarna och den epoken är över för vår del. Blandade känslor, men tack och lov överväger de positiva just nu. Förstod nog inte riktigt hur rotad jag var där ute och hur svårt det faktiskt var att bara flytta sådär… Om vi, utav en eller annan anledning, hade varit tvingade att flytta kanske det hade känts lättare på något vis. Då hade flytten fyllt ett syfte på ett annat sätt, nu kändes det av och till  bara som en onödig flytt på grund av ett infall vi fick i höstas när allt var grått och trist.

Och vi bara blev helt kära i det här huset!

Vi tyckte förresten att vi var ganska klara invändigt när vi flyttade in, men har nog insett att nja, så är nog inte fallet riktigt… Vad har vi kvar då?

Fönsterbyten, köksgolv, entrégolv, lister, dörrhandtag, köksluckor (som blivit så dåligt gjorda att flera måste göras om, suck), måla tegel vid öppenspis i vardagsrummet och vid vedspisen i köket, jättejobbet med syllen och bjälklaget, altan och tomt. Ja, det var en del, jag har säkert missat en massa.

Jag har fått några frågor via kommentarer och mail som jag tänkte svara på lite snabbt.

1. Köket är platsbyggt av Markströms i Västerås (mer vet jag inte) och luckorna är i riktigt trä, inte mdf. Vi har lämnat luckorna till ett måleri för handmålning, inte sprayning.

2. Vi har målat med obruten vit färg rakt igenom hela huset.

3. Det nya huset är runt 250 kvm + ca 130 kvm källare. Udden var 188 kvm + gäststuga 10 kvm + strandhus ca 20 kvm.

Nu är det bäst att jag tar och hoppar i bingen. 7.00 skall jag möta upp killar som skall montera gardinstänger och hyllor på ett större kontor som jag håller på och inreder. Blir spännande att se alla gardiner och draperier uppe!!

Natti natti!

Helena