Det var en gång en fin jobbarkompis till mig som berättade för mig hur hennes familj en dag miste alla sina ägodelar (grannarna bara klev in och tog dem), när de under kriget blev fördrivna från sitt hem i Bosnien.

Hon förklarade för mig att efter den händelsen hade materiella saker aldrig haft något som helst värde för henne. Det var bara grejer som man plötsligt, beroende på politiska eller religiösa händelser i världen, kunde mista rätten till. Så var det för dem. Deras saker var helt enkelt bara inte deras längre en dag, och grannfrun hade liksom all rätt i världen att trippa runt i min jobbarkompis mammas skor. Det gick liksom inte att ringa polisen och bara -Hej, kan ni komma hit och ta min granne, hon har just länsat min garderob…

Hon berättade en massa andra saker också, om kriget och om hemskheter hon varit med om och att hon tyckte att det var fullständigt onödigt att samla på sig en massa saker, eftersom man plötsligt bara kunde mista rätten till dem. Det visste hon, för det hade hon varit med om.

Jag brukar tänka på det där ibland. Hur kan vi bli lyckliga av att köpa och äga saker? Jag tror nämligen att jag blir det ibland, och det stör mig faktiskt. Jag menar, vissa saker behöver vi naturligtvis för att underlätta livet och de sakerna kan jag förstå att man blir lycklig av. Men allt det andra då?

Jag skickade lite extra pengar till mitt fadderbarn i Mali när hon fyllde 9 år. En månad senare fick jag ett handskrivet brev från henne där hon tackade och skrev att hon för pengarna hade köpt: 1 skoluniform, 2 par plastsandaler, 5 tvålar, tvättmedel och något mer som jag inte mins, något till familjen. Hon var väldigt glad för sina nya saker skrev hon och jag var förbluffad. I min enfald och okunskap hade jag nog trott att hon skulle köpa typ ett hopprep, en fin kjol, en blus, en väska, en docka, en bok eller någon annan leksak eller något. Jag hade fel.

Så vad är det då som ger oss den där lyckokänslan när vi handlat något nytt eller när vi tittar på våra fina saker vi har hemma? Är det vetskapen om att man faktiskt har gnetat ihop de där pengarna själv, och där med lyckats med något, som gör en lycklig? Eller blir man lycklig av att se en vacker sak varje dag, ger själva bilden av dem ett endorfinutsläpp som skänker en välbehag? Om det är det senare borde en promenad om dagen i en vacker skogsglänta räcka till för att göra människor lite lyckligare.

Jag ”vete sjutton” vad det är, men jag blir i alla fall lite glad varje gång jag tittar på lampan som hänger i vårt i övrigt nästan tomma vardagsrum . Jag tänker inte skämmas över det, för vi bor inte i Mali eller Bosnien och världen är orättvis, men ibland känner jag att det är viktigt för mig att reflektera över vissa saker.

Va tror ni, blir ni också lite glada av era saker eller av att handla ibland?

Kram

Helena

Min kära M är lika intresserad av inredning som jag är, vilket jag tycker är så himla kul. Jag menar, han har sin handboll och jag har mitt fotointresse, och så har vi inredningen gemensamt.

Vi har väl inte alltid tyckt samma om allting genom åren precis. Han har tex aldrig gillat ”vitt och nött” vilket jag var lite inne på ett tag. Industristilen gillade han sådär, i måttliga mängder, och Tine K – Day – Housedoktor – hysterin har han aldrig köpt. Han har nog varit mer konsekvent i sin stil än vad jag har varit. Jag har hoppat lite hit och dit, medan han har hållit ungefär samma linje hela tiden. Han har läst Residence och Elle Interiör, medan jag har hoppat runt lite mellan allt möjligt skulle man kunna säga.

Nu när vi har ett nytt hem (förra hemmet var en hopslagning av de två hem vi hade när vi träffades) har vi bestämt oss för en sak. Inget som inte båda gillar kommer kommer över tröskeln till detta hus! As simple as that!

Tur för honom att jag tokgillade lampan han beställt i smyg här om dagen!

Kram

Helena

Hello!

Hur står det till vänner? Det är så tyst, ni hör så sällan av er nu för tiden… Vet att ni finns där ute, syns på statistiken och ni är fler än någonsin, men som sagt saknar era härliga kommentarer! Ni är några som brukar maila mig, eller skriva kommentarer på instagram istället, och det är toppen! Tack för det!

Senaste dagarna har jag jobbat mest hemma vid skrivbordet. Så lätt att komma efter med pappersarbete har jag märkt. Trots att jag hållt på med detta i snart två år så har jag fortfarande inte något superbra system för att sköta fakturering, betalningar osv. Hänger liksom över mig hela tiden, måste skapa ett vettigt system tror jag…

Första steget måste vara att ha en vettig arbetsmiljö. I slutet på förra veckan började jag att fixa på mitt kontor. Det blev enkelt avskalat och lugnt. Klart att jag har saker jag måste köpa för att få det klart, men det funkar fint så länge.

Ni aaanar inte vad det kostar att flytta och renovera, phu!!! Vi badar i räkningar här just nu, så vi har tillfälligt och absolut köpstopp tills vi vet vart allt landar, så det blir inget handlande till kontoret på ett tag.

Trivs bra här ändå!

Fullständigt älskar älskar min Muutolampa som jag köpt hos Öbergs (innan köpstoppet, hihi)!Har lääänge velat ha den och den är verkligen så fin!

Nu skall jag lägga ut lite överflödigt möblemang på Blocket. Har ett stort förråd på andra sidan stan med allt vi inte ville ta med oss hit, och nu måste vi bli av med det. Soffor, bord, sängar, lampor och tavlor, finns hur mycket som helst där…

Ha en fin dag!

Kram

Helena

Han är så söt min M. Plötsligt i kväll säger han, Jag har köpt något, en överraskning… Ja ha, vad kan det vara då? frågar jag. Du får se, säger han. Lite senare går jag ut i ett kort ärende och när jag kommer in prasslar det som sjutton inne på toaletten. Vad håller han på med undrar jag. Kan du gå ut en stund till? ropar han. Jag gör väl det då och när jag kommer till baka in, visar han mig överraskningen.

Där står Lampadina table lamp och lyser i fönstret i tv-rummet! Jättefin är den och älsklingen är så nöjd, och jag med för den delen. Den är designad redan 1972 (Achille Castiglioni för Flos) samma år som jag föddes, men den känns banne mig betydligt mer modern än vad jag känner mig!

Tänkte fota den på plats men det var så mörkt så bilderna blev inte bra. En annan gång alltså!

Nu skall jag jobba lite, filar på några texter som skall vara klara asap…

KRAM

HELENA

Vi vet inte riktigt hur vi skall göra med inredningen av huset. Skall vi göra klart ett rum i taget eller skall vi göra lite här och lite där… Vi har sorterat å det grövsta, så vi har faktiskt inte så mycket kvar och kommer att behöva handla en hel del, men…

Vi kommer inte att handla bara för att handla, utan vi kommer att vänta och känna efter och vänta lite till, ibland, för att verkligen hitta det vi vill ha och det vi vet att vi kommer att vilja ha om typ 20 år också. Det är slut på slit och släng här. Vi vill heller inte ha så mycket saker och plock, utan stilrent avskalat och modernt. Tycker att det blir lite coolt till det gamla huset med de gamla detaljerna.

Det stora vardagsrummet är väl det som vi är minst klara med. Våra soffor skall kläs om, och herre Gud det tog minst 4 månader att få tid för det, den öppna spisen skall få lite mer färg (teglet skall bli vitt) och en massa annat. I detta rum skall också fönster och altandörrar bytas ut i mitten på juni, så vi lägger inte så mycket krut på det just nu. En tavla har kommit upp, M ropade hem den på en auktion där pengarna gick till välgörenhet, och Diamondchair trivs bra ihop med den. På fredag kommer de och sätter upp alla våra lampor. Härligt då blir det lite mer ombonat!

Nu skall jag iväg på jobb, innan vi tar helg för denna gång. Ikväll är vi bjudna till fina vänner för lite grill, mysigt, och premiär för oss att kunna promenera hem till folk! Sådant man kan göra när man bor i stan alltså!!

Ha en fin Kristihimmelsfärd så hörs vi!

KRAM

HELENA

Vi packa och flyttar och flyttar och packar. Lillan är hos mormor och morfar och har kul i helgen, så att vi kan stöka i lugn och ro. Det känns nog som att vi är i ganska bra i fas med tiden som är kvar till flyttfirman kommer och tar möblerna.

Nästan allt är klart i huset, i stora drag, sedan finns det mängder av småsaker som måste fixas när vi flyttat in. Ni vet, knoppar till skåp, en och annan list, ledstång till trappan och sedan ungefär 500 ytterligare saker… Viktigast är att det inte är något gammalt unket kvar och det är det inte. Allt är målat, slipat osv.

Nu till det jag behöver hjälp med, det är två saker.

~Första frågan: Jag har beställt en Liv-lampa, en stor och nu undrar jag om den är fööör stor? Någon som har någon erfarenhet av liten vs stor av just den lampan?

~Nu fråga nummer två: Sedan jag flyttade från På vår Udde och blev Drömhus har jag noterat två saker.

1. Besökarantalet har ökat (jippi).

2. Kommentarerna har nästan försvunnit (snyft).

Det verkar som att ni tycker att det är svårt att lämna kommentarer. Har fåt några mail om det. Aftonbladet håller på och undersöker vad det beror på att vi får så lite kommentarer och det är nu jag behöver er hjälp.

Vad är det som är svårt?

Hur ser det ut när ni försöker?

Kan någon förklara för mig vad som knasar, vilka felmeddelanden ni får osv så kan jag vidarebefordra det till redaktionen?

Det skulle vara jättebussigt om ni kunde hjälpa mig, för jag saknar er verkligen…

Ni kan maila mig svaren på info@helenakhome.se

Ni vet, det som gör att man vill blogga är ju ni!!! Det är några som kommenterar ibland och det är jag jätteglad för, det är tack vare er jag verkligen förstår att det finns några där ute som läser vad jag skriver och tittar på mina bilder! Besöksstatistiken känns lite surelaistisk.

Utan er ingen blogg, ingen drivkraft!

KRAM

HELENA

Detaljer, Gud vad jag är svag för detaljer…

Vindruvorna och det sirliga blommönstret, jag bara älskar det. Kommer jag någonsin att se mig mätt på våra kakelugnar? Ser ni förresten den lilla hörnan av vit marmor som sticker fram under höger hörn? Så knasigt att de tagit bort frisen som måste funnits där tidigare. Åker upp på listan för saker som skall fixas i fas 2.

Har ni sett vilka vackra trösklar som fanns dolda under typ 100 års ”patina”. Hur vackert som helst med mässingsbeslagen (som skall putsas så snart vi flyttat in)!

Dörren till vinden. Bara nyckeln är ett smycke i sig. Apropå vinden kan jag inte låta bli att tänka på Fanny och Alexander. Kommer ni ihåg när stackars Alexander blev inlåst på vinden… Hua, det finn vissa likheter med den vinden faktiskt… Dock inget krucifix… och inga spöken hoppas jag…

Kram kram

Helena

Nu är vi verkligen i slutspurten av renoveringen. Det är egentligen bara köket och trappan kvar, invändigt alltså. Utvändigt finns typ allt kvar… Jag drömmer nästan dygnet runt om hur vi skall inreda det och som ni säkert sett har vi handlat lite nytt.

Här om dagen beställde jag ytterligare en lampa jag gillat ett bra tag, nämligen denna:

Tycker den är kul och den påminner mig om en lampa jag hade på mitt skrivbord när jag var barn. Jag hade en grön och min syster en röd, gissar att de var från Ikea. Denna är dock i något upphottat utförande!

Min älskade M hittade idag den här till mig och tyckte absolut att vi skulle köpa den:

Visst blir väl det fint på skrivbordet i mitt nya kontor? Jag tror att det blir kalas! Jag tänker mig ljust och fint med mycket glas, lite ljust trä (inget mer än detta), vita tunna linnegardiner, kanske en sisalmatta. Någon trevlig tavla i ljusa färger på väggen. Inte mycket saker framme. Det finns några platsbyggda garderober i rummet där jag kan förvara pärmar och annat plock. Måste bara komma på något fiffigt till skrivaren, för den är svart och ful…

(Lampa från Muuto och papperssamlare från Hay)

Kram kram

Helena

Då var vi tillbaka hemma i Västerås igen. Några dagar med fjälluft, strålande sol, avkoppling och skidåkning var en perfekt uppladdning för det vi nu står inför… Flytten! Alltså, huset är inte klart, men de har tre veckor på sig innan själva flyttlasset kommer. Vår plan är att köra över saker, lite varje gång vi åker dit, och sedan kommer en flyttfirma och tar resten av möbler och sådant, om tre veckor.

Vi svängde förbi där när vi kom hem idag och såhär ser det ut där nu!

De gamla linoleum mattorna är nu borta ur sovrummen och allt är målat. Bara slipning och behandling av golven kvar!

Av någon anledning var det ett område på runt två kvm där mattan var hårt limmad till golvet. Allt annat har släppt lätt som en plätt. My Goood vad de sliter med de där kvadratmetrarna. Tackar högre makter att inte hela/alla golven var limmade på det där sättet!!

Mycket av originaldetaljerna från sekelskiftet finns kvar, men av någon outgrundlig anledning har man plockat bort den vita marmorn som låg i golvet framför kakelugnen i Lillans rum. Bara rester finns kvar längst in. Kommer att vilja återställa det, inte just nu, men längre fram. Undrar om det var likadant vid de andra kakelugnarna också? Där syns inga spår.

Trappan är ett jäkla aber… Fy farao vilket jobb att få den trären… Jag har sagt åt dem att det är det sista de får göra, alla rummen måste bli klara först så att vi kan flytta in. Väggpanelen är nu skrapad och den skall nu spacklas, slipas och sedan målas. Phu! Tur att man inte gör det själv, när skulle man bli klar då?!

Tv-rummet och vardagsrummet är klart, så där har vi börjat flytta in så smått. Lite nya möbler är på plats och mer kommer under veckan. Oh vad jag längtar till allt är klart och själva finliret med att inreda börjar! Så länge får jag roa mig med att inreda ett stort konsultföretags nya lokaler! Det mina vänner är inte kattskit det inte, och jäklar vad kul det är!!!

Kram kram

Helena

Sjunkit ned i soffan efter en fantastisk dag i en soldränkt fjällvärld. Varmt, soligt, vindstilla och ett underbart underlag, det kan bara inte bli bättre när man är på fjällsemester. Fjälluften suger musten ur en på ett skönt sätt, så det blir nog en tidig sorti ikväll.

På vägen upp igår satt vi och spånade lite kring vilka stolar vi skall ha till det nyinköpta marmorbordet i köket. Jag var inne på vita sjuanstolar, men M var tveksam och rädd att det skulle bli för mycket svart och vitt. Det krävs en smidig stol som inte tar mycket utrymme och en stol som passar stilen i övrigt naturligtvis. Vi tycker att det är lite av fransk bistro över köket och när vi kommit fram till det var plötsligt stolen given…

Thonet 14 såklart!

Vad färgen anbelangar så blir den i brunt trä. Vi vet inte ännu om vi skall ha rotting eller träsits. Rotting är finast, men tänk er en klick blåbärssylt på den en vacker dag…

Ses imorgon då, eller hur?!

Kram

Helena