Men kom igen tjejer, Skåne alltså, vilket underbart ställe! Jag har varit i Skåne tidigare, bland annat för tio år sedan. Jag tyckte att det var vackert som en saga här då, men trodde nog att det berodde på att jag var toknykär och under deep influens of looove.

Men det är banne mig lika vacker denna gång, även fast min älskade inte är med!

Här vill jag bo. Det borde vara en rättighet att få bo vid havet!

På vägen mellan Helsingborg och Höganäs, där vi besökte Magasin 36, stannade vi och gick ned till havet och jag ville aldrig gå därifrån…

Till slut, efter att vi på riktigt bloggmanér fotat varandra i olika poser (för det är så vi gör hehe), drog vi vidare tillbaka till Helsingborg där ett härligt gäng skånskor slöt upp vid sjutiden. Berättar mer om det sedan.

Nu är det bäst att sätta fart, Mia är redan klar och väntar bara på mig.

Kram kram

Helena

God morgon!

Skön säng? Jajamensan sovit som en prinsessa och Mia säger att jag inte rört mig ur fläcken på hela natten, hon fick lov och kolla att jag levde, hihi!

Hotellfrullar är toppen. Ni som frekvent läser bloggar eller kollar instagram har säkert denna morgon sett mängder av fina bilder på härliga solgula juiceglas och smarriga mackor med himelska pålägg. Så jag hoppar helt enkelt den klassiska frullebilden som blivit ett måste för varje hotellboende bloggerska.

Den fina frukostmatsalen på Mollbergs får bli min morgonbild idag. Härligt kolonialt, guldigt och vackert!

Nu väntar en dag med inspirationsrace i ett soligt och högsommarvarmt Helsingborg. Ha en fin dag!!

Kram kram

Helena

Alltså, när man är sin egen har man typ inga arbetskamrater, ingen att ventilera arbetsrelaterade problem och annat vardagligt som dyker upp under året. Tänk så skönt att då en gång få lämna hemstaden, fara ut i landet och träffa ett gäng likasinnade med samma sorts vardag och samma problem.

Ingen man känner sedan tidigare, bara människor med samma typ av jobb och intressen som sig själv. Härligt, spännande och befriande.

Här är ligger jag nu i den mjuka sköna stora och fluffiga sängen på Mollbergs i Helsingborg. Inne i badrummet styr Mia (Mitt vita hus) omkring och gör kvällstoalett. Vi har aldrig träffats tidigare men inrednings och fotointresset har vi gemensamt, och bloggandet förstås. Efter en lång dag blev klockan plötsligt halv två och vi bara surrar.

Imorgon väntar flera intressanta besök och så förstås middagen på kvällen med en rad goa bloggtjejer som ni måste kika in till (om ni inte redan känner dem förstås)!

Helt enkelt

Simplicity

Therese Romell

My Habitation

Black Balloon

Nej nu måste jag verkligen släcka. Mia kanske inte har samma toksena vanor som jag har…

Kram

Helena

Teknikprylar har jag aldrig gått igång på, så jag brukar vara ett par år efter dem som går först i leden. Men nu är det dags även för mig att hotta upp it-garderoben lite. Jag har hitintills kört med Pc och varit helt nöjd med det men faller nu för grupptrycket och shoppar upp mig på en Mac.

När jag ändå höll på där på Media Markt slank det med en iPhone 5 hem också. Det var ju kul, men har resulterat i att mitt instagram har försvunnit och jag har ingen aning om hur jag skall få det tillbaka…

Kram kram

Helena

Vi flyttade in här i slutet på april. Då hade just vintern vänt till vår och sommar, och ljuset flödade i huset. Nu är hösten i antågande och mörkret gör sig påmint. Vissa rum saknar fortfarande lampor, tex våra garderober. Det finns små fönster i dem så det har knappt märkts tidigare, men nu, nu är det mörkt där inne om kvällarna. Måste hitta lampor dit snarast.

Det blir nog små kristallkronor till garderoberna. Jag älskar kristallkronor. Kanske något som hänger kvar sedan jag var barn. När vi var ute och åkte bil på kvällarna, räknade syrran och jag alltid kristallkronor i fönstren vi passerade.

Nu har jag ett par egna och älskar dem verkligen. Den stora som hänger i hallen på övervåningen fick vi av den rara damen som bodde här innan oss. Jag tycker att den passar så bra där uppe, den hör till Villa Skogsbrynet på något sätt.

Nu måste jag sätta igång och jobba, mycket mycket att göra tack och lov!

Kram kram

Helena

En fiffig sak med att ha en blogg (och ett företag inom branschen inredning) är att man plötsligt betraktas som press. Vet inte precis när detta inträffade men inbjudningarna till olika typer av pressevents började droppa in för drygt ett år sedan. Till en början var det väldigt sporadiskt en här och en där, men nu har det verkligen ökat på slutet.

Jag är lite blyg av mig (ja ja, jag vet att alla som känner mig, nu tänker, -Aaaaah säääkert, det är du väl inte alls, lägg av att fiska sympatier!!!) och känner mig inte alls så säker i sådana där situationer. Alltså, jag skulle gärna åka på en och annan tillställning men är rädd att jag kommer att känna mig som kusinen från landet som alla tittar på och undrar, vad gör hon här?? Jag känner mig ju inte som någon pressmänniska liksom, jag är ju bara en gammal syrra som tröttnat på sjukhuset… :-)

Well well, idag var jag i alla fall bjuden på presslunch på Grands nya veranda. Definitivt en sådan tillställning som jag hade haft lust att åka på, men var tyvärr förhindrad idag. Typiskt!

Ja men titta själva så flott det är!

Det får nog bli en sväng dit med hjärtat vid något passande tillfälle istället.

Kram kram

Helena

Nu har jag helt snöat in på drinkvagnar. Letar med ljus och lykta efter en riktigt tacky sak i mässing och glas.

Bilderna här kommer från Wonderdeco, sidan med heeelt fantastiska hem som min bloggkollega Sanna Fischer Nordström driver parallet med Stilstudio här på Härligt Hemma.

Har ni inte besökt Wonderdeco uppmanar jag er att genast göra det. Efter att ni kollat in de fina bilderna på drinkvagnen då förstås! Jag blir helt sjuk när jag kollar bilderna där…

Ha en fin fortsättning på lördagen!

Kram

Helena

Det tog lite tid men nu har vi äntligen fått knopp i köket. Skåpluckorna är så dåligt målade att det tagit lång tid för oss att bestämma oss för vad vi skall göra med dem. När de kom tillbaka från målaren trodde jag att jag att jag skulle börja grina, så fruktanvärt dåligt var det, jag skojar inte.

Ett alternativ var att genast lämna dem till någon annan för slipning och målning. Ett annat alternativ var att behålla dem så länge, tills vi orkar ta tag i den processen på nytt. Vi valde alternativ nummer två. Då i Maj, när det var kaos här med en rutten syll och allt det andra, kände jag bara att jag inte orkade leva med ett kök utan luckor en enda dag till. Så luckorna blev kvar.

Att lämna in luckorna för slipning och ommålning skulle bli dyrt och vi har ingen lust med den utgiften just nu, så vi får leva med de dåligt målade luckorna tills vi känner att vi inte står ut med det längre.

Nu har vi tagit det beslutet, finaly, så nu har knopparna äntligen fått komma upp.

I morse kom de här två killarna med sina borrmaskiner och vips var vi inte knopplösa längre, hurra!

Det är ett stort kök med hela 52 knoppar på lådor och skåp. Knopparna kommer från Stilbeslag och heter Julia, men jag tror att de utgått ur deras sortiment.

Skönt med framsteg, det har varit lite stiltje de senaste veckorna.

Ni har väl inte glömt…

http://www.veckorevyn.com/blogawards/BlogAwards2013/Bidragssida/17

om ni vill rösta på mig i Blog Awards 2013!

Kram

Helena

Klicka på märket ovan och glöm inte att sedan logga in via den lilla facebookknappen i högra hörnet!

Kram

Helena

Jag har många kompisar, men ett fåtal mycket nära vänner. Båda delarna är obetalbara och ett absolut måste för livskvalitet  och lycka. I alla fall för mig. Vi umgås inte jämt och hela tiden, så som man gjorde när man var 15, men vi ses ganska frekvent i alla fall. Det är fantastiska tjejer som jag beundrar. En har varit min följeslagare i hela 33 år och en annan anslöt i oktober 1996, för 17 år sedan. Andra har fallit bort under vägen.

Tack gumman för den fina avkomman du gav mig här om veckan (och tack för Global förstås)!

Kram

Helena