…autograf. Han peppar på Aftonbladet Hårdrock! och signerade Jon Forslings strålande artikel. Jag ger bort den till någon lycklig vinnare som mailar christoffer.rostlund@schibsted.se med ämnet ”Phils penis”. Go!

För er som vill ha ett exemplar av Hårdrock! utan graffiti, så går den fortfarande att köpa i affären för 29 kr. Som hittat!

Gårdagens bottennapp:

1. Bladar från ett magnifikt Morbid Angel för att se slutet på Saxon. Hamnar mitt i en råseg ”Crusader”. Sedan säger Biff att ”we got time for one more”. Då kommer ett – slapbassolo. Jag bladar fortare än en Sverigedemokrat i kyrkan.

2. Judas Priest. Det gjorde ont att se. Smärtsamt att bevittna mitt absoluta favoritband göra ett så totalt ovärdigt sorti. Håller med Kling till fullo. Jag gick halvvägs genom masslakten av ”Turbo lover”. Och jag älskar ”Turbo lover”!

Dagens intervju med Biff Byford i Saxon går att läsa i dagens tidning. Och även på internet.

Lina Boström Einarsson, som tagit bilden på mig och Biff, tycker för övrigt att det är hysteriskt roligt att vi hittills intervjuat Duff och Biff.

Duff, Biff.

Biff, Duff.

Hon har givetvis inte en aning om vem någon av dem är. Men koll på obskyra Beatles-låtar, det har hon minsann. Orimligt.

Hängde just med David VIncent i Morbid Angel. Han gav tummen upp till intervjun i Hårdrock!. David signerade ett ex av bilagan som jag nu lottar ut.

Bara värd 29 kr, men ändå.

Den första som mailar på christoffer.rostlund@schibsted.se får den rakt i posten. Skriv ”TOO EXTREME!” som ämne och inkludera din gatuadress. Väl mött.

Tyvärr syns det inte vilka sanslöst snygga cowboyboots David bär. Tydligen är han ett superfan av Hardcore Superstar. Där ser man.

Det här fick inte plats i dagens tidning:

Duff McKagan om…

Svenska favoriterna Ghost: Även om det är fejk är det genialiskt. Känner du sångaren…? Oh, shit. Han är helvetets påve, det är det bästa jag hört. Men visst har de humor, de är väl inte allvarliga?

Den här fräna bilden kom inte med i tidningen idag. Men ja, det här är Aftonbladet Crüe på Sweden Rock Festival 2011. Lina, Joacim, Christoffer, Rickard, Markus, Mattias. Väl mött!

Ser ni hur jag håller armen? Det är en hyllning till det här.

Prick klockan 12 går Loaded på till tonerna av Killing Jokes ”Requiem”. Tyvärr överglänser introt bandet med råge. Kanske orättvist att jämföra grungelightrockarna med ett av historiens fränaste band. Men ändå. Duff McKagan 2011 är bättre på att vara ett supertrevligt intervjuoffer än han är på spela rock’n’roll. Synd på så rara ärtor.

Min intervju idag. På papper. Ej på internet.

Necronaut släpar upp stora delar av den svenska metaleliten för en cover på Deaths ”Evil dead”. I samma veva börjar regnet falla som stora, feta dumdumkulor. Så kommer åskan. Floskeldags: Om blixten slår ner på scenen utplånar Gud en hel del blasfemiska fiender med en enda ynka åskknall.

All I’m sayin’ – kicka skiten Old Testament style!

Är det ett spöke?

Nej. Det är Markus Larsson som betraktar extremvädret från presstältet.

I bakgrunden spelar Hardcore Superstar för jublande massor i totalt ösregn.

Totalt märkligt.

Totalt orimligt.

Gå på presskonferens med Joan Jett – check.
Bara fråga om Darby Crash och The Germs – check.

Jag: Är det sant att när du producerade The Germs ”(GI)” (1979) så låg du bara däckad i en soffa i studion?
Joan: Bara på en låt! Jag producerade alla de andra låtarna. Jag producerade den låten också, men i min sömn.

Efter ett tag dör frågorna. Jag skriker ”talk more about Darby!”. Hon svarar ”wadda ya wanna know?”. Sedan pratar hon ett bra tag om Darby Crash, en person som 99.9% av SRF:s besökare aldrig hört talas om. Jag myser. Sedan frågar någon ”if your name was a taste, which taste would it be?”. Rimligt.

I övrigt: Kudos till resten av The Blackhearts som sportar klassiskt engelskt punkspret, komplett med gubbtunnhet och begynnande flint i mitten. GBH och The Varukers – rå ’82, sne ’83! Tvåla till de svinen bara!

Ja, ibland är jobbet faktiskt snuskigt lätt. Intervjuade just världens trevligaste och roligaste Duff McKagan. Vi snackade om hans band Loaded, litteratur, film, hans svenska favoritband och – Guns N’ Roses. Eller, gjorde vi det? Oklart läge. Läs i morgondagens papperstidning.

P.S.: Han tyckte mitt Killing Joke-tygmärke var fränt. Som sig bör.

P.S. 2: Han uppmanar mig att sluta röka. Det känns en smula surrealistiskt.

Foto: Lina Boström Einarsson.