Trots låg publiksiffra och trots en regnig och kall start så njöt jag i fulla drag av Hultsfred 2011. Bra spelningar, bra publik (trevligaste någonsin vid Hulingen?), bra arrangörer och mycket värme. Så, vi ses igen 2012!
Årets bästa: OFWGKTA, Maskinen och dansgolvet klockan 03.
Avslutade lördagsnatten med att prata kärlek med Bob Hansson. FIN människa!
Med bandagerad hand efter att ha blivit hundbiten stod han så där. Tillbaka på gamla Hawaii-scenen.
Jag har inte riktigt lyckats smälta det än. Men fint var det.
Jättetrumman och manglet i ”Meat is murder” var knäckande.
Och ja, Maskinen var sannolikt mycket bra också, jag såg dem senast på Putte i parken. Men herregud, om de fortfarande tror att Morrissey handlar om ensamhet och misär kan de väl få tro det. Jag är bara extremt tacksam för att gubbfan finns i mitt liv. Motsatsen förefaller som att leva livet helt endimensionellt.
Att kunna kombinera kärlek, intelligens OCH party i byxan. Man behöver inte välja.
Sluta mobba, folks.
Nu sätter jag mig på tåget mot Stockholm. Enjoy.
Uppdatering: Fick påpekat att Maskinen troligtvis bara menade att det var så mycket folk i tältet att det inte kunde finnas publik kvar på festivalen åt Moz. Tack Nina. Jag var på väg att knacka dem.
Uppdatering 2: Innan Patrik Sjöberg eller nån annan läser det här – knackningen var menad ironiskt.
Theo Hutchcraft, vilka käkben.
Pojkarna och flickorna längst fram skriker som om det vore pojkbandskonsert.
Sjukt vackert. Och att de släpar med en verklig opera-man till sina konserter – stor respekt. Att de gör en cover på en av Kylie Minogues finaste låtar – ännu mer respekt!
Apropå Christoffer inlägg nedan angående 2manydjs. Här är beviset på dansen.
Killarna på scen var dock inte lika dansanta. Maken till tråkiga snubbar har jag aldrig sett.
Ja, vem är då mest fashion. OERHÖRT viktig fråga. Oskar Linnros är ju någon slags fashionkille och hans vita jeans och snygga skinnpaj är ju högt rankad rent stilmässigt (men det där pannbandet?), men det är snudd på omöjligt att slå Nicke Andersson på fingrarna när han har den där hatten och den där gitarren som accessoarer. Kungen av stil: Imperial State Electric-Nicke!
2manydjs styrde upp technoparty och fick mig att dansa för första gången sedan… sedan… Daft Punk på Hultsfred 1997, kanske?
Och ja, de mixade in ”Raining blood” och jag svalde betet med hull och hår och gick lös.
Och ja, de mixade in någon Nirvana-stänkare som fick Nina att se rött och gå lös och gorma om att ingen ska tjäna miljoner på Kurt. Han är ju död!
Äsch Nina, det drabbar ju ingen fattig. Nu går vi på rave.
När Håkan Steen kallar, kommer man. Vi var i fullsmockad lada med Oskar Linnros när vi förstod att det var i gamla Teaterladan man skulle vara.
Folk grät. Charles Bradley grät.
Han var dessutom helt klädd i guld.
Markus Larsson skriver mer om konserten här.
Vad kan man annars säga om gårdagen?
Lil B juckade mot förstärkare och verkade mer intresserad av att ligga än att framföra musik.
Erasure drog in lite välbehövlig gaydisco på området. Andy Bells pipa är det inget fel på.
Första kvällens makalösa OFGWKTA i repris.
Kill people, burn shit, fuck school.
Och lite Suede!
Efter OFWGKTA så var lyckan total – deras energi smittade över på allt annat som kom i min väg, jag sprang runt och gillade ALLT. Till och med Prodigy som, helt ärligt, gjorde en kass spelning men hade en publik som tokdansade som om det inte fanns någon morgondag. Sen kom Brett: BRETT! Även Suede är väl sisådär live numera, men ingen kan posera och stå så ryggkrökt och ändå vara snorhet som Brett Anderson. Regn och kyla till trots: Hultsfred var fantastiskt igår.
Enda chansen att ta en bild på Tyler the creator var när han satt ner på stolen, TROTS sitt brutna ben så var han överallt hela tiden. Älska!
Publiken på Prodigy var maxad och redo för dans. Kändes som att det lika gärna kunde varit en stereo på scen – maxat tempo och feta beats, men sången och bandet i sig var kanske ingen hit. Men shit vad hits de har, hade nästan glömt det.
Och så mannen själv.
Ganska bra, uppenbarligen.
Riktigt bra musikdag i regnet igår – inte minst tack vare dessa gossar. Och OFWGKTA.
En av Sveriges mer namnkunniga hipsterbloggare – som säkert vill vara anonym men vi kan kalla honom Hipster-Kristofer – tar emot mina liverapporter, om än ofrivilligt, från Hultsfred.
Han är också känd för den här debattartikeln. Och han kommer likt alla som bor i Hägersten Hood från miljöer som inte är främmande för våld. Jag har dock sett honom iklädd ljusblåa denimshorts. Hur som helst. Det här har H.K. fått veta om Hultsfredsfestivalen 2011.
Länk.