Vi är inne i ett segment som kallas Ett hus fullt av kul. Britney rusar runt och spränger in lumparramsor i sina hits. Men det handlar, som väntat, väldigt lite om musik. Snarare om hud och teater och ljuseffekter. Skulle nog vara bättre om numren var musikvideor på tv.
Nämen. Det är Britney. Nyss hissades hon ner från taket. Och nu har hon slitit av sig lite kläder och leker puma i en bur. Låten? Piece of me.
Och just nu i London: VM i att kasta liten akrobat. Och hon ska otacksamt nog landa på en liten stång mellan två karlar. Och snart är det Britney, bitch. Jag sitter för övrigt på griniga gamla gubbar-hyllan. Bredvid lokaltidningarna DN och SVD samt Daddy Pop.
Är på plats. Och innan Britney går på så underhåller några dvärgar och en Conan-liknande man i hästsvans. Som jonglerar med en stor fyrkant. Bådar gott.
Kollega Christoffer Röstlund Jonsson firar sin frånvaro från festivalen genom att nördfölja bloggarna i de större medierna. Och han lämnar följande rapport:
”Daniel öppnade starkt med en miljard inlägg men ligger för tillfället nere pga amatörmässig uppkoppling. Skärpning!
Martin verkar helt fixeard vid just Deathstars och göteborgshumor. Han kan bättre. Ändå: rolig anekdotinledning MEN jag tror folk kommer att tröttna snabbt på att läsa om samma band om och om igen.
Mattias trumfar med första gästbloggaren. Kalas! Dock minuspoäng för ordleken/vikingareferensen i gästbloggarens inlägg…
Linnea etablerar diiirekt, i god Ritual-sed, obskyra referenser till max. Jag gillar, men vad kommer publiken att säga? Nja alltså.”
Inblandade kombatanter i detta krig är alltså Daniel Josefsson (Aftonbladet), Martin Carlsson (Expressen), yours truly, samt Linnea Olsson (Svenska Dagbladet).
If you want war… you got it.
Ska börja med att bajsbomba en backstagetoa.
Och på tal om backstageområdet, så ser det ut så här:
Notera att det är väldigt mycket strippor, dvärgar, eldar och annat hedonistiska inslag. Eller, vad sägs.
Nä, toa var det ju.
Later, boys and girls.
Sweden Rock Festival… Det känns fantastiskt bra att vara här igen och lira på svensk mark. Vi är mer eller mindre nyss hemkomna från en USA- och Sydamerikaturné, där vi fick uppleava fantastiska spelningar, blev av med våra dryckeshorn (av äkta svensk ko) i Brasilien och nästan åkte på svinflunsa i Mexiko, men det är något speciellt med Sweden Rock Festival. Jag brukar alltid åka hit som besökare, för en bättre stämning och gemenskap mellan fans i olika åldrar är svår att föreställa sig, och det känns väldigt speciellt att få stå på scen och bidra till detta underbara, snudd på – jag drar mig för att använda ordet – osvenska sinnelag som infinner sig hos alla besökare av denna festival. Vi har laddat rejält för den här spelingen, och jag är övertygad om att det här kommer att bli en ASA-grym spelning! Skål på er, alla monsterdiggare!
Få se nu.
Hmmmm.
Mellan tummen och pekfingret tror jag att Britney bjuder på följande låtar och segment i kväll, uppdelade i fyra partier plus extranummer:
Del 1:
CIRKUS
Parade Intro
Circus (funkig remix)
Piece of me
(Thunderstorm segue)
Radar
Del 2:
ETT HUS FULLT AV KUL (Allt går)
Kampsportstjofräs
Ooh ooh baby/Hot as ice
Boys
If U seek Amy
Me against the music (Bollywood)
Del 3:
FREAKSHOW/SNUSKSHOW
(Everybody’s looking for something segue)
Freakshow
Get naked
Britney’s heta linje
Breathe on me/Touch of my hand
Del 4:
ELECTROCIRKUS
(Break the ice segue)
Do something
I’m a slave 4 U
(Dancer solo segue/Heartbeat segue)
Toxic
Baby one more time (remix)
Del 5:
EXTRANUMMER
Womanizer (förlängd remix)
Circus reprise: The bow
Och om jag får alla rätt, om jag så att säga kammar hem ett fullt hus, så tacka Britney själv för det. Hon publicerade setlistan redan innan turnén började.
Cheers.
Resan ner till Blekinge var inte lika skumpig som förväntat. Men under landning krängde det nog att kollega Jocke Perssons ansiktsfärg bleknade en smula. Propellerplan och kulingvindar är inte alltid en förträfflig kombination.
Då var chocken värre att stiga av planet och få det blekingska småregnet rakt i ansiktet. Fy fan. Ska det vara på det här sättet vill jag inte vara med. Det är då en sak som är säker.
För tillfället är solen dock synlig. Den värmer hyggligt när den inte får för sig att smita in bakom något moln. Men jag har tagit det säkra före det osäkra och packat såväl tjocka tröjor som handskar och mössor. Det blir liksom alltid kallare ju närmare deadline man närmar sig.
Snart är det dags för en liten överraskning, festivalens första gästbloggare. Vem det är vill jag inte avslöja än, så håll ögonen öppna här om någon halvtimme.
Sweden Rock 2009 är på banan… Let the games begin.
London…det blir sällan roligare än så här.
Jaha. Det tog några år men nu är man fast i bloggosfären. Åtminstone då och då.
Meningen är att jag ska blogga lite från Brithey Spears Europapremiär på O2 Arena i London senare i kväll. Vi får se om tekniken addar mig som kompis. Annars kommer det gå åt fanders. Och ”fanders” är tyvärr ett ställe jag gärna åker till när det gäller teknik. Jag bor oftare där än i Göteborg.
Men i vilket fall. På planet hit stötte jag på en filur som under resten av sommaren kommer gå under pseudonymen Daddy Pop. I alla fall i mina inlägg. Plus en svensk klassiker vid namn Andres Lokko. Allihop ska se Britney. Och när Lokko fick höra var mitt hotell ligger – Canary Wharf – skakade han bara på huvudet och sa:
– Det där är Södertälje för mig.
Jag förstår vad han menar. Det tog en halv eftermiddag plus tre kafferaster att ta sig hit med taxi. Och utsikten från hotellfönstret är en bergmansk depression. Men å andra sidan är hela London en av jordklotets mest överskattade städer. Shit City, om ni frågar mig.
Men först – Britney.
Om det inte dyker upp några fler rapporter här i kväll så finns recensionen i tidningen i morgon.
Cheers.