Heat drar en nitlott som inleder medan Volbeat fortfarande upptar större delen av festvalens publik. Men stridropet ”Fill your head with rock” gårså klart hem.
Springer under Volbeat på en märkbart tagen Jocke Berg från Hardcore Superstar. Natten var dimmig för sångaren – till och med så snurrig att han inte minns att han gjorde ett gästinlägg på bloggen.
– I morse stod jag och vår gitarrtekniker och kräktes i kapp, hälsar han.
All in the name of rock ’n’ roll.
Volbeat tillägnar precis ”Sad man tongue” till sångaren Michael Poulsens avlidne far och till Johnny Cash. Business as usual, med andra ord. Men,gosse… Vad folk det är! Galet. Och det illustrerar bättre än något annat danskarnas raketkarriär. Nu ska jag ställa mig och försöka hitta ett stabiltljud – och hoppas på att få mig lite ”Wild rover of hell”. Hvergang!
Här på Sthlms-redaktionen börjar Bruce-peppen ångas på. Mr Edling sprider stämning genom att agera Little Steven. OBS, OBS, OBS: notera den homoerotiska tischan. Gotta love it.
För mer Bruce-mode. Check it!
Lukas ovan hänger på Sweden Rock. Här diskuteras det om det är coolt eller korkat att ta med kidsen på rockfestival.
Dansant electrometal till frukost?
Jo, jag tackar jag.
Peter ”Pain” Tägtgren sparkar igång verksamheten på en tid då jag vanligen inte ens har funderat på att gå ur sängen. Men det här är ju Sweden Rock, då spelar det ingen roll att man kommer i säng vid fyra på morgonen – när klockan ringer vid tio är det bara att hoppa upp och se glad ut.
Men Pain, ja. Jo, det funkar bra. Ljudet är fortfarande klent på Sweden Stage, och så fort det kommer en vindpust så svajar det rejält. Usch.
Fick för övrigt precis ett mess från Anders Friden i In Flames som undrade om jag har tid att hänga lite i morgon. Fan vet, alltså. Med daglig krönika, recensioner och blogg lär det bli dåligt med tid att dela något rökigt med Stockholms trevligaste göteborgare.
To be continued.
Hej alla ,har nu vart ute 2 dagar på sommar turnen,swedenrock ikväll sjukt mycket folk, typ 1000 meter kö till våran signering,efter en och 45 va de fortfarande över 200pers kvar som inte fått en autograf så jag tog lagen i egna händer å bestämde att jag skulle va en så pass man å gå ut och ta mig an dom 200, och dem 200 fick så det svängde. Känns djävligt bra att vara ute igen.
Thank you & goodnight!
Jag är något så unikt i detta land som Springsteen-oskuld. Jag har inte sett honom live. What? tänker ni: vit svensk i 30-årsåldern som inte sett Bossen…kan inte stämma!? Jupps. Så är det. Jag är inte ens ett fan, lyssnar inte på karln alls. Men ikväll är det dags. Därför behöver jag era bästa Bruce-låtar att lyssna in mig på, jag har ju några timmar på mig. Och, nej, jag är inte helt dum i huvudet. Jag kan Born in the USA, Glory Days, the Rising, Badlands…ja, ni fattar. Tipsa och övertala mig – varför ska jag älska Bossen?
Nikki:
hallå hallå…
Jävla oskönt att vakna i sthlm mä skitväder…och veta om att man ska till årets höjdpunkt Sweden Rock med lika dåligt väder…å tanken på att gå omkring med regn över en och gegga under fötterna får en att vilja ligga kvar i en skön go hotellsäng… Men samtidigt så spelar det ingen roll när man vet att det är så jävla underbar stämning på festivalen så då är det värt att ligga i leran och att pissa på en ner-grisad bajamaja…bara för att få uppleva en dödskön känsla av skön musik, goa hårdrockare och öl i plastflaska… (ööhhh..)
Hardcore Superstar hade ju sååå grym back up i Swe Rock shopen…massa kö och folk som ville ha signade skivor osv…
Samtidigt stod jag (nicki wicked) och snackade med folk utanför hcss buss och känner en jävligt äcklig fläkt som kommer förbi. Det kändes som att fläkten var ett djur som fladdra förbi…men jag brydde mig inte mer än så. Tio minuter efter kände jag att halsbandet kändes tyngre än vanligt. Jag gick på toaletten och kände att någonting kröp över nyckelbenet…drog av mig byxorna och satt mig på ringen…kastade av det som satt fast runt halsen…och skreeek. Hcss turnéledare räddade mig…han tog upp jävlet som låg på ryggen och splattrade med sina äckliga svarta tjocka ben på tjottagolvet…fy fan…en jävla kackerlacka som säkert lagt ägg runt mitt nyckelben nu…fyfanijävlahelvetetjagkräktsgallaochbajs…festival säger jag ba…mysigt ska det va…okej med svettiga osköna festivalsköna spritmarinerade kroppar…men ett jävla snuskdjur….bluäää…dvävulsdjuren hittar nog rätt ändå…
En sak värd att nämna bortsett från min hemska upplevelse av djävulen i form av en stinkande liten ondskefull insekt är ju ändå att vårt band ska spela här nu på fredag. Det ska bli heeelt grymt! Vi spelar 75 minuter på Zeppelin-scenen… och jag är sååå jävla peppad!!! Att ge en massa hårdrock och kärlek till Swe Rocks hårdrockare och få lika mycket tillbaka…det finns inget bättre…
Adde:
Fan… Här vaknar man i Sthlm o ser ut som man har en lök i arslet.
Gör ett helt OK gig i teve fyras stela lokal och så bär det av till kanske Sveriges viktigaste händelse…nämligen Sweden Rock Festival. Å så ska man BARA signera i sweden rock shopen!
Blir helt sketnervös nervös o ser att det står ju faktiskt ett gäng stort som ett uddevalla-gig o väntar utanför shopen för att få sin platta signerad. Ska jag skita nu eller efter signeringen?
Den frågan som upprepas mer än nåt annat är varför vi inte spelar i år?. Svarar lika proffsigt Scott Ian på frågan. Vi kommer till din stad inom kort.
Ledig imorgon! Jag dricker min öl som är en blöt kontrast till min torra strupe. Tänker efter… Festival handlar just om det. Solen ska skina.. luften är torr… och jag blir marinerad av ölen.
Skål ta mig fan!
AddE
Och så här slutade Britneys show i London. Med låten ”Womanizer”. Och snutkostym. Jag har sett bättre.
