Som ni säkert redan förstått: det regnar här.
Men jag tar det igen. DET REGNAR HÄR.
Väldigt, väldigt mycket
Och att försöka vara en glad festivalare i störtregn är ungefär som att försöka lägga två jättefestivaler (läs: P&L och Bråvalla) bredvid varandra och tänka att båda ska överleva.

Så. Det jag har sett på campingen under dagen är bland annat tre tjejer som skrikit ”jag orkar inte mer” rakt ut och dängt tältpinnarna i leran. Två killar som kämpat förgäves med att få upp sitt tält men misslyckats – och istället flyttat in hos grannen. En ung tjej som suttit och gråtit vid ett stängsel. Två finskor som försökt äta en pizza med annanas men i stället mumsat i sig vad man nu får när mat sköjs av flera liter regn. Inte blir det pizza kvar av det i alla fall. En kille som döpt om Findus ravioli till ”soppa gjord på naturen” efter att ha försökt äta den utanför tältet. Ett hundratal dyblöta människor. Flera tältliknande högar blött tyg.

Ja. Som sagt. Det regnar här.

Solen sänkte sig precis över festivalen när RUSH klev på den stora scenen här på Sweden Rock. De lirar just nu för fulla muggar, men en bättre kommentar om hur det låter kommer ni att få av Mattias Kling i morgon. Träffade dock Europes Ian Haugland här tidigare som berättade att RUSH är hans gamla ungdomsfavoriter. Han har stannat på festivalen endast för att se dem.
Och kanske för att mingla runt lite.
Han har varit duktig på det har jag minsann sett.

Det är solglasögonfest när Skid Row glider in i presstältet på Sweden Rock. Bandet, som säger att de planerar att släppa tre kapitel av EP-utgåvan ”United world rebellion”, kommer att bjuda publiken i Norje på en överraskning som kan överraska dem själva.
– Vi kommer att göra några låtar från vårt nya minialbum men också försöka representera alla skivor… oavsett om vi gör det eller inte. Det kommer att bli en lika stor överraskning för oss som för alla andra, säger Dave ”Snake” Sabo och skrattar.

Bandet som turnerat mycket den senaste tiden har haft svårt att få ihop den nya EP:n och kommer att försöka sprida musiken över det nästkommande ett och ett halvt året.
– Vi har väldigt svårt att skriva medan vi är på turné och i USA bor vi separerade. Men vi kände att det var rätt tid att släppa nu och vi ville hålla ner kostnaden och göra någonting annorlunda, säger Rachel Bolan.
– Det är tuffa tider, så därför är det bra att hålla kostnaderna nere.

Skid Row kommer att fortsätta turnera, spela in och sjösätta ny musik. I USA får de slåss med vilka de kallar ”prinsessorna och pojkbanden”, medan rocken lever kvar i Europa – vilket är en av anledningarna till att de ständigt återvänder.
– Men vi kommer att fortsätta med det här tills vi inte längre kan, säger Rachel Bolan.

Foto: Rickard Nilsson

Till höger: Tävling i vem som kan hänga längst i byxbenen på ett par jeans.
Till vänster: Mario och Luigi väntar på sin tur.

Bara på Sweden Rock.

:++:
Krokus
Festival Stage, Sweden Rock Festival
Bäst: ”Long stick goes boom”.
Sämst: Covern på ”American woman”.

NORJE. Finns redan ett AC/DC.
Och det behövs inga fler. Kvoten är fylld. Därför är Krokus rätt onödiga.
Men efter att ha sett, i tur och ordning, Sweet och Survivor och Kiss och ett trött UFO känns ändå denna europeiska karikatyr av AC/DC lite befriande.
Krokus älskar sin fyrtaktsrock så mycket att de gett musiken ett eget namn: krok’n’roll.
Det är rock som låter som ett verkstadsgolv ser ut. Det är rock som har producerats av en keps med oljefläckar. Det är rock med mycket ”vroom” i tanken och en hel del ”pang-pang” i byxan. Det är rock som vill låta precis som albumet ”Dirty deeds done dirt cheap” eller saluten ”For those about to rock”, och inget annat. Det är rock som varken gillar disco eller grunge. Det är rock med album som heter ”Smutsig dynamit” och låtar som heter ”Bättre än sex”.
Att just Krokus uppträder på den största scenen sent på fredag säger en del om årets program. Förutom huvudakterna är det rätt syrefattigt på sina ställen.
Men det är kanske en annan diskussion.
Krokus spelar åter igen med sin originalsättning (förutom trummisen som är ny och heter Flavio). Bandet är som bäst när de härmar små australiska män i shorts rakt av och som sämst när de börjar sniffa på metal.
Inget är direkt märkvärdigt. Men Krokus har i alla fall kommit på en av de bästa låttitlarna i kukrockens historia:
”Long stick goes boom”.

Markus Larsson

Foto: Rickard Nilsson

I kväll gör Europe sin enda Sverigespelning på Sweden Rock under sin sommarturné i Europa. Och de lovar fansen ett ordentligt set.
– Showen kommer att bli stor och lång. Nu när vi börjar bli lite till åren försöker vi att uppträda så länge vi kan. Vi kommer att göra lite som Bruce Springsteen, säger Ian Haugland.
– Vi har så mycket musik att ge er och det är väldigt roligt att spela.

Europe, som tog en paus och bröt upp under 90-talet för att sedan återförenas 2004, kom ut med plattan ”Bag of bones” förra året och säger att de är ”hungriga” igen.
– Att spela i kväll känns faktiskt lite nervöst. Det är lite känslosamt för oss, vi borde egentligen vara backstage nu, säger Joey Tempest.
– Uppbrottet gjorde att vi fick tid att reflektera och förstå det stora vi hade åstadkommit under 80-talet, säger Ian Haugland.

Efter kvällens spelning väntar England, Spanien, Frankrike, Norge och Dubai. Och Europe strävar fortfarande framåt.
– Vi fortsätter ha roligt, vi har varit ute på vägarna väldigt mycket och försöker att fortsätta vara kreativa, säger Joey Tempest.

Allt är så rimligt på Sweden Rock.
Här står jag och tittar på Doro. Senast jag gjorde det var när Warlock spelade förband till Dio.
Ja, 1987 alltså.

Svenska hårdrocksbandet Corroded gick upp samtidigt som Kiss i går kväll.
Men det var på håret.
I Mjölby började turnébussen att brinna – och bandet tvingades evakuera.
– Vi låg på övervåningen och sov när jag vaknade av att det var svårt att andas. Det luktade bränt och sedan gick brandlarmet, säger sångaren Jens Westin.

Bandet evakuerade turnébussen på E4:an och räddningstjänsten kom snabbt till platsen. Samtidigt bolmade rök ur motorluckan, där bromsklossarna hade börjat brinna.
– Vi blev oroliga att vi skulle missa spelningen. Och alla våra grejer låg ovanför motorluckan där det brann, säger Jens Westin.
Vägen spärrades av, men efter en timme hade räddningstjänsten konstaterat att bandet kunde fortsätta. Fyra timmar för sent anlände de till Sweden Rock.
– Men hade det gått lite längre och oljan hade börjat brinna, då hade vi varit körda. Så när jag klev upp på scenen i går hade jag nästan tårar i ögonen och kunde bara tänka ”ni ska bara veta hur lyckliga vi är över att vara här”, säger Jens Westin.

I kväll fortsätter bandet, med bussen, upp till hemstaden Ånge för en spelning i morgon.
– Det ska inte vara någon fara nu när bromsspärren inte ligger på längre. Men hela bussen är full av bromsdamm och våra grejer är täckta med rök, säger Jens Westin.

Foto: Privat

:+++:

Treat

Rock Stage, Sweden Rock Festival.

Bäst: Mats Levén.

Sämst: Robban Ernlund är ju inte en överintressant frontman.

NORJE. Tänk hur olika livets lotteri kan fördela sina vinster.

I mittskåran av 1980-talet kämpade kvintetten mot Europe om tätpositionen i den svenska hårdrocksscenen. En snoppduell alla vet hur den slutade – och som gör att Treat nu inleder fredagens program medan konkurrenterna får hålla sitt 30-årsfirande i dragplåsterposition på största scenen.

Visst är det en smula orättvist, samtidigt som det finns en rimlighet i utfallet. Kvalitetsskillnaden mellan exempelvis ”Get you on the run” eller ”Rev it up” och ”Rock the night” handlar mest om marknadsstrategiskt korrekt handlande, medan det live framstår tydligt varför ett band skickades upp på rockhimlen medan det andra fick se sig harva på i bakgrunden.

För där låtarna övertygar i en timme och en kvart har gruppen lika svårt att fånga intresset visuellt. Den liksom är mest där. Spelar tajt och koncentrerat. Roar och underhåller med fluffiga melodier och bultig bas. Får ett nickande utfall i såväl gammalt som nytt, då bidragen från comebackplattan ”Coup de grace” – ”Roar”, ”The skies of Mongolia” och ”We own the night” för att nämna några – egentligen låter lika bra som ”Strike without a warning” eller ”Conspiracy”, ett utfall få grupper i samma position kan brösta upp sig över.

Därför blir det också som vackrast när Mats Levén tar till scenen i ”Learn to fly”, en kraftballad som den ständige Candlemass-vikarien kramar saften ur. En oväntad höjdpunkt i halvtid som tar den här avskedsföreställning ett snäpp närmare något riktigt bedårande.

Mattias Kling

Hundratals journalister väntar just nu på fyra amerikanska män som gillar att spöka ut sig offentligt.

Det är ett ståhej. Presskonferensen med Kiss är dessutom försenad.

Det kan bero på att Amon Amarth mullrar så mycket utanför att att alla i presstältet måste skrika ”VAD SA DU?” till varandra.

Kiss kan med andra ord vara försenade på grund av ett svenskt band från Tumba som tagit sitt namn från ett berg som författaren J.R.R. Tolkien hittade på.

Så rimligt.