Ullevi exakt nu
avUllevi exakt nu. Lika mäktigt som i fredags.
Ullevi exakt nu. Lika mäktigt som i fredags.
Jenny Walroth, thrashexpert, ska prata Anthrax i SVT. Typ nu. Lagom nervöst.
Ja, då har man pratat barn och Gud och Jon i Dissection med Dave Mustaine… Joråsåatt.
Arctic Monkeys. Minns att jag såg dem på lilla Kägelbanan i Stockholm en gång i tiden. Då tyckte jag om dem. Nu fyller de Orangea scenen. Det är proffsigt. Jag är uttråkad.
Försökte ta mig in i ett knökfullt tält där James Blake spelade. Sjukt bra.
Exit solsken, enter blixt och dunder. Ovädret for in över Roskilde.
Skyfallet försvann lika plötsligt som det kom. Nån kände väl på sig att Julian Casablancas inte ville bli blöt.
The Strokes var heta, tunga, men lite loja. Att Julian pratade danska och berättade om sin danska mormor och morfar hjälpte upp stämningen en aning.
– Ni har ju claimat Lars Ulrich. Claima mig i stället!
Lykke Li avslutade kvällen. Mycket, mycket fint.
Det må så vara att han inte är de stora gesternas man, men det är rätt häftigt att höra Dylan den store köra legendariska toner som ”Tangled up inblue” och ”Things have changed” live.
![]() |
Säkert! |
Annika Norlin kämpar både med rösten och ett inte helt balanserat ljud men hon gör det ändå med elegans i höjdpunkter som ”Ditt kvarter” och ”Honung”.
Mannen i baren med den lustiga hatten ropar: Kom närmare!
– Aldrig i livet. Jag vågar inte! svarar jag.
Danskarna är så orimligt, omotiverat glada.
Vår utsikt på OFWGKT. Tyler satt i rullstol och ropade ”penis”. Som man gör.
Biebers fans är överallt.
Jag försöker ta nån slags byline-bild på Nina. I bakgrunden den orimliga mängden folk som kommit för att se Kaizers Orchestra. De är norrmän, men sjunger på danska? Eller? Fattade verkligen ingenting.
Roskilde-sol, varmt och klibbigt. Ändå – härlig festivallera.
Om vissa band kämpar i uppförsbacke med tidiga spots så hissas Mando Diao upp i kabinbana av den kärvänliga hemmapubliken. De har i akustisk form inga större problem att fylla ut den stora scenen. Förmodligen den dubbla publiken mot Bob hund i går.
Fortfarande helt, helt knäckt efter Maskinen i går. Mäktigaste jag sett med de där slynglarna och definitivt fetast på P&L i år. Och även om det så klart kommer bli grymt i natt också tror jag inte ens Hellström kan toppa det i kväll.
Nu sitter och plöjer filmer från i går på rummet, om och om igen. Några snuttar som jag utan att överdriva riskerade Iphonen för i det monumentala publikkaoset i natt.
Så sjukt fett. Är ni med mig?
Dagen efter och dagen innan finns det inget deppigare än ett fullständigt folktomt Ullevi. Enda som glättar upp är reklamen för Aftonbladets Hårdrock!, insprängd mellan konkurrentens stilrena skyltar från tiden kring slaget vid Hastings. I övrigt ligger stanken av kiss tungt över området. Hårdrock! går förresten fortfarande att köpa i butik – idag såväl som imorgon.