Frågan om homosexuellas situation inom herridrotten är inte ny. Den är lika gammal som den är full av skam, hat och sorg. Men då och då letar sig någon enstaka ljusstrimma genom de mörka molnen av fördomar och ignorans. En sådan strimma är intervjun som Kimura publicerade igår där ”Niklas” berättade om sin resa som homosexuell och MMA-proffs.

Hela intervjun hittar ni här. http://www.kimura.se/exklusiv-intervju-ett-svenskt-mma-proffs-talar-ut.html

Problemet är givetvis inte unikt för kampsport. Det är inte heller bara ett idrottsligt problem, knappt ens ett samhälleligt. Det är mänskligt. Men det som är ett globalt mänskligt problem är förstås också ett problem för den enskilde. Att inte våga vara den man är på arbetet, i skolan eller på mma-träningen. Att bli misshandlad av sin tränare för att man är någonting man varken valt eller kan ändra på kränker på ett sätt som är svårt att greppa. Det är ett riktat hat inte mot någonting man sagt eller gjort, utan mot det man är och alltid kommer vara. Det händer allt för ofta.

En eloge vill jag ge till George Sallfeldt, ordförande i MMA-Förbundet, som reagerade direkt och öppet visade sitt stöd. Det behövs.

Personligen ser jag fram emot den dagen då ingen behöver ”komma ut ur garderoben”. Dagen då något som faktiskt inte spelar någon roll, inte ges en massa värden det inte har. Just nu kan vi bara hoppas att ”Niklas” och alla andra i hans situation har både mod och stöda att få vara den de är. Då är det viktigt att vi som står runt omkring visar att vi är fler och starkare än de som fortfarande tror att skillnader och olikheter är någonting att vara rädd för.

Att vara homosexuell är inte ett val. Homofobi däremot, det väljer man. För oss som vill se en förändring är det inte speciellt svårt att se var förändringen måste ske.