Herrejävlar, vad är Shogun Rua gjord av? Antagligen samma sak som Dan Henderson. Och vilken fantastisk holmgång det blev. Så här med matchen fortfarande i färskt minne så vill jag kalla den årets bästa. Faktiskt. Och ja, Hendo förtjänade segern om man vill vara teknisk, men efter Ruas närmast omänskliga comeback i de avslutande ronderna förtjänar givetvis han också mer än att kliva ut ur arenan med en torsk i protokollet.

Den här matchen är mer än bara statistik, vem som vann eller förlorade kändes som det kvittade efter fem ronders furiös fighting. Därför hade jag gärna sett en draw. Något jag i vanliga fall avskyr i MMA. Men  det här var en sådan fantastisk uppvisning i hjärta, hjärna och styrka att publiken på plats förmodligen flämtade lika mycket som Hendo under segerintervjun. Jag gjorde det i alla fall, och jag satt hemma i soffan. Som tack för detta borde båda egentligen fått en seger, ingen förtjänar i alla fall gå där ifrån som förlorare, it takes two to tango.

För övrigt tycker jag Uriah Faber såg riktigt bra ut. Sättet han exploderade på så fort han fått Brian Bowles ur balans måste ha skickat signaler hela vägen in i Dominick Cruz sparringring.

Här är Hendos funderingar strax efter matchen.

[iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/DquEngP_c5E” frameborder=”0″ allowfullscreen]

/Syk