Jag såg nyss hur Ricky Hatton gjorde comeback i boxningen. Framför allt såg jag honom göra comeback i livet.

För tre år och ett halvt år sedan hade över 25 000 britter tagit sig till Las Vegas. De fick se Hatton bli ett offer för sin egen aggressiva stil – brutalt knockad av Manny Pacquiao redan i den andra ronden.

Ricky hade haft ett dåligt träningscamp och pressat sig själv till bristningsgränsen. Tolv dagar innan fajten blev han nedslagen av en lättviktare. Resten av träningen den dagen ställdes in. Med en handduk över sig satt Hatton kvar i lokalen. Slutkörd.

Efter förlusten gjorde Hatton som han brukade. Mat och dryck i mängder gjorde att han snabbt ökade i vikt. Fast den här gången var annorlunda. 30-åringen var trött på boxningen. Visste inte om han ville fortsätta eller inte.

Hatton gjorde sig av med tränaren Floyd Mayweather Senior och tappade kontakten med sin familj. Åt och drack ännu mer. Tog droger.

En av Storbritanniens mest folkkära idrottare var plötsligt ett stort skämt. Han hade gått upp 31 kilo och kallades hånfullt för ”Ricky Fatton”. Antingen satt han kataton i soffan med en kniv i handen och övervägde att ta livet av sig, eller dränkte sorgerna på puben och grät.

Men någonstans kom drivkraften tillbaka. Hungern. Det som ofta kallas ”Eye of the tiger”.

Arbetarklasshjälten ville tillbaka till sina rötter och ringde Bob Shannon, sin brors gamle tränare. Shannon jobbar som målare i Wilmslow, två mil söder om Manchester, och har gjort sig känd som en stenhård tränare som lägger stor vikt vid fysträning. Är du boxare bör du vara i toppform.

Shannon vet också ett och annat om sorg. En dag besökte han kyrkogården tillsammans med sin fru Jean. Precis som vilken vecka som helst. Men ändå inte. Bob satt hukad och tände ett ljus framför sonens gravsten när Jean räckte honom telefonen med orden: ”Jag tror inte att det är sant. Det är Ricky Hatton”.

De träffades hemma hos boxaren, och Shannon började med att fråga varför Ricky ville göra comeback. Var det för pengarnas skull? Berömmelsen? Hatton svarade att det handlade om upprättelse. Om att få en andra chans.

Motståndaren Vyacheslav Senchenko är en respekterad boxare. Ukrainaren var dessutom revanschsugen efter att nyligen ha förlorat sitt mästarbälte. Hatton kunde ha valt en betydligt enklare fajt, men det säger också mycket om vilken slags människa han är.

Ricky Hatton var en vinnare redan innan han klev in i ringen i kväll.

Han må ha förlorat mot en bättre boxare, men det viktigaste var att han vägrade bli besegrad av sig själv.

/Petter Öhrling