Jag har fortfarande inte hämtat mig från dramat i morse. Klev upp för en dryg timme sedan med en nästan bakfull känsla av ”vad hände egentligen?”.

Vad som hände var att Manny Pacquiao gick rätt in i ett perfekt högerslag och slocknade. Årets knock.

Någon öppnade locket till all ilska och besvikelse som har kokat inom Juan Manuel Marquez under de senaste åtta åren. Så sa det pang.

Att se en medvetslös Pacquiao ligga raklång med ansiktet mot golvet var otäckt. Ovant.

Alla de som undrade om det verkligen var nödvändigt med en fjärde match fick ett ganska tydligt svar på den frågan. Kapitel fyra i sagan om Pacquiao-Marquez var det bästa hittills.

Vi bjöds på vilda slagväxlingar och ett ursinnigt tempo. Men framför allt innehöll fajten den viktigaste ingrediensen som saknats i de tidigare tre – en klar och obestridd vinnare.

Jag hoppas att Manny Pacquiao väljer att fortsätta med boxningen, trots två raka förluster. Han utklassade ju faktiskt Bradley, och såg väldigt bra ut i går tills han blev träffad.

Däremot kan vi nog glömma en potentiell megafajt mellan filippiniern och Floyd Mayweather. Sannolikheten känns mikroskopisk.

För något år sedan, när de delade tronen som världens bästa boxare kilo-för-kilo, var det drabbningen som alla fans ville se.

Det är det inte längre.

Nu vet vi ju att Manny Pacquiao inte är oslagbar.

/Petter Öhrling