Wow.

Jag är helt tagen av vad jag nyss har sett.

Alexander Gustafsson pressade Jon Jones på ett sätt som ingen annan har gjort i en stark kandidat till Fight of the Year. Det kan rentav vara en av de bästa matcherna i historien. Publiken var lyrisk och tackade för showen med en stående ovation.

Gustafsson kan hålla huvudet högt. Han fick nog massvis av nya fans i natt. På Twitter höjs en del röster för att svensken ska få en returmatch. Det återstår att se om så blir fallet – Glover Teixeira står ju först i kön – men ptja, varför inte?

Att prata om en domarskandal tycker jag är fel. Att en domare hade det 49–46 i Jones favör är väldigt märkligt, men jämna ronder brukar i regel gå till titelförsvararen. Det krävs någonting extra för att slå en världsmästare. Man måste vinna klart.

Nu blir det några timmars sömn. När jag vaknar vid lunchtid tänker jag kasta mig över vad som sagts på presskonferensen, vad som skrivits i tidningarna.

Men jag skulle tro att många känner precis samma sak som jag gör nu.

Stolthet.

***

Förresten, hjärtskärande att se att David Haye har ådragit sig ett gigantiskt cut ovanför ena ögonbrynet bara en vecka innan den upphaussade matchen mot Tyson Fury. Ett sådant sår kommer att ta minst en månad att läka och det är bara att hoppas att matchen blir av innan året är slut.

/Petter Öhrling