Han är en av de mest omskrivna svenska idrottarna globalt sett under 2013. Hans titelmatch mot Jon Jones är en av de mest omdebatterade och omskrivna i den moderna MMA-historien och har av flera tunga internationella experter prisats som den bästa titelmatchen i UFCs historia.

Och går vi till december 2012, alltså efter senaste nomineringen, så hittar vi en imponerande seger mot tidigare titelhållaren Mauricio Rua. En seger som i sig själv var ett stycke svensk kampsportshistoria.

Att Alexander Gustafsson inte finns med bland de nominerade till Jerringpriset är ett skämt. Faktiskt.

Jag tänker inte ställa prestation mot prestation och peka på någon som inte gjort sig förtjänt av sin nominering. Det enda jag med bestämdhet vet, är att om juryn som utsett de nominerade besuttit minsta kunskap om det kampsportsunder som nu sker i Sverige eller åtminstone haft någon slags ödmjukhet inför sin egen okunskap, hade Gustafssons namn funnits på listan.

Istället väljer man att rata det man inte förstår. Att utgå från att allt det som bnefinner sig utanför än sin egen snäva trivselzon är dåligt och konstigt, ja kanske till och med skadligt, är ytterst beklagligt. Hade det rört som annat än idrott hade det gränsat till rasism. Nu får vi lov att kalla det mobbning.

Hundratusentals svenskar har under de senaste åren på ett eller annat sätt upptäckt MMA. Antalet utövare och åskådare har vuxit lavinartat och inte minst i socialt utsatta områden är sporter som boxning, kickboxning och MMA särskilt centralt. För dessa svenskar är Alexander Gustafsson störst. Vår egen världsstjärna. Killen från Arboga som utmanade en av världens mest fruktade fighters. Som mot alla odds brottade ner han som inte kunde brottas ner. Som dominerade han som tidigare bara dominerat. Som till slut förlorade med minsta möjliga marginal. (Mycket likt triatleten Lisa Nordén. Hon som var sååå nära den yttersta triumfen i OS i London och som till slut vann Jerringpriset 2012.)

Att man inte förstår att när man rynkar på nästan åt Gustafsson, gör man det också åt hela den svenska kampsportsrörelsen. Det är beklämmande.

MMA-förbundet och Budo- och kampsportsförbundet har länge känt sig styvmoderligt behandlade av den svenska idrottsrörelsen. Lite inbjudna med armbågen så att säga. Och det med all rätt. Budo- och kampsportsförbundets ordförande Stefan Stenudd har redan aviserat att han bojkottar idrottsgalan, även i år. Här kan ni läsa mer om det.

Nästa år kommer Alexander Gustafsson med stor sannolikhet göra ett nytt försök att bestiga berget som ingen ännu bestigit och ta med det där bältet hem till Sverige. Då hoppas jag att även Jerringpris-juryn tittar, alla vi andra kommer nämligen göra det.

//Syk