En supermatch mot Floyd Mayweather hägrar.
Men först ska Manny Pacquiao möta en doldis som bor i sina föräldrars källare.
– Det här har förändrat mitt liv, säger Chris Algieri.

I ena ringhörnan: en tanig kille från ett fattigt land som har blivit världsmästare i åtta olika viktklasser, klassas som en av tidernas främsta boxare och är en internationell superstjärna.
I andra ringhörnan: en högutbildad medelklasskille från Long Island som började boxas vid 23 års ålder, bor hemma hos sina föräldrar, kör en gammal Honda och fortfarande betalar av sina studielån.

Berättelsen om 30-årige Chris Algieri har fått stor uppmärksamhet i USA den senaste tiden. Han har alla komponenter för att bli en stor stjärna i boxningsvärlden om han slår Manny Pacquiao natten mot söndag. Algieri ser ut som en filmstjärna, är vältalig och har inte förlorat en enda av sina 20 matcher.

I juni gjorde sig Algieri ett namn genom att besegra stentuffe ryssen Ruslan Provodnikov. På papperet var han ett offerlamm. Få trodde att han hade en chans. Ännu färre efter den första ronden när amerikanen golvades två gånger och fick ett rejält svullet öga. Men Algieri anpassade sig och vann på poäng tack vare sin långa jabb, räckvidd och rörlighet.

Matcharvodet använde han till att betala av sina studielån. Algieri har både en kandidatexamen i hälsovetenskap vid Stony Brook University och en masterexamen i näringslära vid New York Institute of Technology.

I somras jobbade Algieri fortfarande som personlig tränare åt medelålders hemmafruar i Long Island och tjänade 600 kronor i timmen. I helgen åker han till Macao, en liten halvö i södra Kina, för sitt livs hittills största ögonblick. Storyn har gett Algieri smeknamnet ”real-life Rocky”.

”Men det här är ingen Rocky-film. Det här är på riktigt och Manny kommer att knocka honom”, säger tränaren Freddie Roach.

Pacquiao, ja. Vissa menar att han börjar bli gammal eller att han är slut. Hans överlägsna seger över Timothy Bradley – som finns med på de flesta pound-for-pound-listorna i världen – vittnar om något annat. Man ska också komma ihåg några viktiga saker om hans två förluster: domslutet mot Bradley var ett av de värsta i modern boxningshistoria. Innan han knockades av Juan Manuel Marquez såg han riktigt vass ut och bröt näsan på mexikanen.

Däremot kan man konstatera att Pacquiao tar mindre risker än tidigare. Han boxas smartare och förlitar sig mer på tajming eftersom slagkraften inte gör lika stor skada som den brukade, vilket är logiskt eftersom han boxas i en tyngre viktklass. Fem år har gått sedan ”Pac-Mans” senaste knockoutseger. Mot Bradley snittade han bara 47 slag per rond att jämföra med 63 i deras första möte för två år sedan. Algieri snittade 83 slag per rond i fajten mot Provodnikov.

Om Algieri slår Pacquiao är det en av tidernas största skrällar. På papperet har han ingen chans. Han är en skicklig boxare men har ingen skräckinjagande slagstyrka och det här blir hans första match utanför New York, något som kan bli överväldigande.

För några veckor sedan beställde han förresten ett par nya boxningsskor från Nike. Han tyckte väldigt mycket om den gamla modellen, det var bara det att det stod ”Manny Pacquiao” på sidan av dem.

/Petter Öhrling

Manny Pacquiao vill. Top Rank vill. HBO vill. Showtime vill. Fansen vill. Men vill Floyd Mayweather?

Jag vet i alla fall att jag vill.

Självklart pratar jag om en potentiell megafajt mellan Pacquiao och Mayweather. Fans världen över har fått upp förhoppningarna om ett sådant supermöte flera gånger tidigare, men nu känns det hetare än på länge. Det sägs dessutom att de kan mötas två gånger om under 2015.

Enligt uppgifter ska boxarna vara överens om de dopningstester som tidigare har satt stopp. Men den främsta anledningen är att tv-jättarna HBO och Showtime – som har avtal med Pacquiao respektive Mayweather – ska ha enats om ett samarbete kring rättigheterna.

Visst, underhållningsvärdet är inte vad det hade varit om de mötts för några år sedan. ”Money” är visserligen obesegrad men har hunnit bli 37 år gammal och vinner allt mer sällan på knockout. ”Pac-Man”, som fyller 36 i december, har passerat zenit efter dubbla förluster och bjuder inte riktigt på samma fyrverkerier som förr.

Mayweather hintade nyligen om att han har ”en stor överraskning” åt fansen i maj nästa år. Jag hoppas att det är en match mot Pacquiao. I mina ögon är det fortfarande en av de bästa och mest intressanta matcherna boxningsvärlden har att erbjuda. För att inte tala om miljarderna en sådan fajt skulle generera. Kanske är det just Pacquiao som kommer att spräcka amerikanens omtalade nolla.

Ibland undrar jag hur boxningslandskapet hade sett ut om superstjärnorna mötts redan för några år sedan. När debatten handlade om vem som var nummer ett i världen och de knappt gick att skilja åt. Tanken på att de kunde ha haft en klassisk trilogi vid det här laget ger mig rysningar.

Nej, det vore sorgligt om det inte blev någonting den här gången heller. Då kan det här gå till historien som den största boxningsmatchen som aldrig blev av.

/Petter Öhrling

Kan någon påminna Juan Manuel Marquez om att han fyller 41 i augusti?

”Dinamita” såg tio år yngre ut när han utklassade Mike Alvarado över tolv ronder i natt. Segern var hans 56:e i karriären och matchen gick i klassiska The Forum i Kalifornien. Det var där en ung fjäderviktare vid namn Marquez gjorde sig känd i mitten av 1990-talet.

Sluggern Alvarado började passivt och såg väldigt obekväm ut de första tre ronderna. Den mindre och kvickare Marquez dikterade tempot och gav amerikanen en boxningslektion. I slutet av åttonde ronden fick han in en förödande högerträff – samma slag som sänkte Manny Pacquiao – och skickade nästan Alvarado ut ur ringen (!).

I början av nionde, när jag förväntade mig att mexikanen skulle gå för knock, sänkte han garden och golvades av Alvarado. ”Mile High” lyckades dock aldrig kapitalisera på nedslagningen. Inte ens i tolfte ronden, när en blodig Alvarado var tvungen att vinna på knock, var han särskilt nära att hota Marquez.

I slutändan vann 40-åringen ett enhälligt domslut med siffrorna 117–109, 117–109, 119–108. Därmed står han först i kö att möta den nuvarande WBO-mästaren i weltervikt.

Det råkar vara ärkerivalen Manny Pacquiao.

Marquez största stund i karriären var när han brutalt knockade filippiniern i det fjärde och senaste mötet. Även om han säger sig ”inte tänka på Pacquiao över huvud taget i nuläget” kommer det bli svårt att tacka nej.

En lukrativ femte match mot ”Pac-Man” skulle sannolikt innebära en åttasiffrig lönecheck. Och framför allt: det skulle göra Marquez historisk som den förste mexikanske boxaren att bli världsmästare i fem olika viktklasser.

Here we go again.

/Petter Öhrling

Kan någon slå Floyd Mayweather?
Nej. Som det känns just nu kommer han att vinna sina resterande tre matcher och lägga av obesegrad. Men det ska sägas att nattens match blev jämnare än vad många trodde på förhand. För en gångs skull syntes det faktiskt att ”Money” – som fick ett synligt cut ovanför ena ögat – hade varit inblandad i en fajt. Marcos Maidana är faktiskt den motståndare som har lyckats träffa Mayweather flest gånger (221) under de 38 av 46 matcher som CompuBox har fört statistik över. ”El Chino” gav allt från första sekund och överrumplade superstjärnan i de tidiga ronderna. Men amerikanen anpassade sig, vann fem av de sista sju ronderna och förlängde sin segersvit.

Är det dags att ta Amir Khan på allvar igen?
Ja, jag tycker det. Han golvade den rutinerade och farlige Luis Collazo tre gånger i en överlägsen seger över tolv ronder. För en gångs skull boxades britten taktiskt och följde sin matchplan utan att förivra sig. Collazos försök att sänka händerna och locka in Khan lyckades aldrig. Efter segern gjorde Khan sitt bästa för att snacka till sig en chans mot världens bäste boxare. ”Folk vill se mig möta Mayweather. Jag tycker inte alls att han ser oslagbar ut, han skulle ha stora problem med min boxningsstil. Jag är den ende som kan slå honom”, sa Khan.

…Adrien Broner också?
Suck. Den Broner som fascinerade mig så för två år sedan verkar nu lida av storhetsvansinne. Visst studsade han tillbaka efter förlusten mot Maidana senast, men det var knappast någon imponerande insats 24-åringen stod för när han vann på domslut mot en klart sämre motståndare i Carlos Molina. Skandalboxaren brottade ner Molina i den tredje ronden och fick en skarp varning. I segerintervjun läxades Broner upp av reportern sedan han uttalat sig negativt om mexikaner. Han passade också på att utmana Manny Pacquiao – det är en match jag gärna skulle vilja se.

Vem ska Floyd möta härnäst?
Jag behöver inte se en returmatch mot Maidana. I stället vill jag se Mayweather ta steget upp till mellanvikt och möta legendaren Sergio Martinez eller hyperfarlige Gennady Golovkin.

Vad handlade handskbråket om?
Matchen mot Maidana sades vara i fara över en dispyt kring argentinarens handskar. Trots att de var godkända av kommissionen protesterade Mayweather och hans team vilt. De menade att handskarna var förstärkta kring handlederna och saknade ordentlig stoppning över knogarna. Bråket ska ha pågått i över sex timmar under fredagen och en lösning nåddes först på matchdagen. Maidana hävdar att han hade knockat Floyd med sina vanliga handskar medan Mayweather betonade att det handlade om boxarnas säkerhet.

/Petter Öhrling

Man marknadsförde matchen mellan Floyd Mayweather Jr och Saul Alvarez som att det skulle avgöras vem som var ”The One”. Såhär i efterhand känns det dumt att frågan över huvud taget behövde ställas.

Jag var en av de som lyfte fram ”Canelo” som Mayweathers tuffaste motståndare på många år. En ung, stark och obesegrad superstjärna. Sanningen är att han inte ens var nära att rubba amerikanen.

Floyd gjorde en av sina bästa matcher någonsin. En makalös uppvisning i försvar, tajming, smarthet och precision. Kort och gott gav han sin 13 år yngre baneman en rejäl boxningslektion.

Den stora chocken kom förstås när domarsiffrorna ropades ut och C.J. Ross ansåg matchen oavgjord, 114–114. Helt obegripligt, men tyvärr inte särskilt förvånande eftersom hon lika kontroversiellt ansåg att Timothy Bradley besegrade Manny Pacquiao i juni förra året.

***

Trist att samma fenomen drabbade svenske Badou Jack i torsdags. Han snuvades på segern i titelmatchen mot Marco Antonio Periban om det nordamerikanska NABF-bältet i super mellanvikt.

Jag gav personligen fyra ronder till mexikanen, jag kan förstå de som bara gav honom tre. Men att hålla Periban som segrare (en domare hade det 96–94 i hans favör, de andra två 95 lika) eller oavgjort som matchen slutade – det är rent felaktigt.

***

Nu vill man förstås veta vem Mayweather tänker möta här näst.

Kanske behöver man inte titta längre bort än underkortet. Underskattade Danny Garcia tog en imponerande poängseger mot hårdslående Lucas Matthysse och visade att han är en av världens just nu bästa boxare oavsett viktklass.

Garcia planerar att ta steget upp till weltervikt och står troligtvis näst på tur. Men som jag ser det finns det inga hot kvar för Mayweather om han inte kliver upp till mellanvikt och möter någon som Sergio Martinez.

”Canelo” var den på papperet svårast tänkbara motståndaren för Mayweather – och han hade ingen chans.

/Petter Öhrling

Egentligen har han ju allt som en stjärna ska ha.

Man kan tycka att fansen skulle älska en obesegrad amerikansk mästare som är topptränad, artig, vältalig och professionell. En familjeman som sysslar med välgörenhet och rankas som en av världens bästa boxare kilo-för-kilo.

Amerikanen som fällde den store Manny Pacquiao trots två skadade fötter.

Men 29-årige Tim Bradley från Kalifornien har haft svårt att vinna publikens hjärtan.

Han är en oförtjänt mästare sägs det – segern mot ”Pac-Man” var ju det största rånet i boxningshistorien. Han är en tråkig boxare med bara en knockout på sex år. Han är en oschysst boxare som borrar ner huvudet och vårdslöst kastar sig in i situationer. Han är en fegis som tackar nej till svåra matcher mot Amir Khan eller ett returmöte med Lamont Peterson.

Vad Tim Bradley än gör tycks allt bara bli fel.

Nu ställs han alltså mot Manny Pacquiaos sparringpartner Ruslan Provodnikov. En hårding från Sibirien som enligt sin manager aldrig har blivit nedslagen.

Bradleys konditionsstyrka och slagserier mot Provodnikovs vilja och fysik. Den aggressive ryssen är van vid att pressa sina motståndare men kommer inte att klara det mot någon av Bradleys kaliber utan att ta mycket stryk.

Nej, Provodnikov är en boxare på B-nivå som är utvald för att Bradley ska vinna och se bra ut.

Förlust? Då kommer en hel boxningsvärld att skratta åt honom. Seger? Då har han bara valt en för enkel motståndare.

It ain’t easy being Tim Bradley.

/Petter Öhrling