Sommaren är slut och vi vänder blad till september i almanackan. Vilken månad vi har framför oss, hörni! Här är fyra godbitar ni inte får missa:

12 september: Badou Jack–Marco Antonio Periban (Las Vegas)
Sveriges just nu mest framgångsrike proffsboxare har 15 vinster varav tio på knock. Nu på torsdag slåss Jack om det nordamerikanska NABF-bältet i super mellanvikt mot 28-årige mexikanen Periban som bara har förlorat en av sina 21 matcher, och det mot världsmästaren Sakio Bika. En vinst här skulle öppna många dörrar för svensken som står på tröskeln till att bli en riktig stjärna i USA.

14 september: Floyd Mayweather Jr–Saul ”Canelo” Alvarez (Las Vegas)
Världens bäste boxare går upp i ringen igen för andra gången på bara fyra månader. Det är den något inaktive Mayweathers kortaste uppehåll mellan två matcher på över tio år. Dessutom gör han det mot en av de tuffast tänkbara motståndarna i ett 23-årigt obesegrat underbarn, som dessutom är fysiskt större än honom själv. Det här blir Mayweathers tuffaste match sedan De La Hoya 2007. Dessutom har vi en hyfsad aptitretare på underkortet i form av Danny Garcia mot Lucas Matthysse.

21 september: Alexander Gustafsson–Jon Jones (Toronto)
Månadens andra svenska titelmatch. Vad ska man säga om den här fajten som inte redan har sagts? Det största som har hänt svensk kampsport sedan ”Ingo” blev tungviktsmästare 1959. Punkt.

28 september: David Haye–Tyson Fury (Manchester)
En av mina personliga favoritboxare, uppkäftige britten Haye, möter en om möjligt ännu uppkäftigare landsman. Lita på stora rubriker och en knockad Fury, som fortfarande inte är på veteranens nivå.

/Petter Öhrling

Ordkriget har börjat mellan David Haye och Tyson Fury.

Och som jag ser fram emot den här drabbningen. Förhandssnacket, uppladdningen och de verbala duellerna kommer vara minst lika bra som själva matchen.

Räkna förresten med att någon kommer att bli knockad i Manchester den 28 september. Jag tror att det blir Fury.

Haye har redan ritningen på hur man slår en jättelik best. Han var mästerlig i matchen mot Nikolaj Valujev när han vann WBA-bältet 2009. Ryssen mäter förresten 213 centimeter och vägde 133 kilo i matchen mot Haye, medan Fury ”bara” är 206 centimeter och vägde 115 kilo i sin senast match.

Även om Fury imponerade på mig mot slipade Steve Cunningham – då han golvades i andra ronden men reste sig och vann – är han en tekniskt sämre boxare än Haye. Veteranen har en gedigen amatörkarriär bakom sig och ett VM-silver från 2001. Dessutom har han mött världsboxare under många år medan Fury är tämligen oprövad på den här nivån. Det räcker inte att bara vara stor.

Två av boxningsvärldens största pratkvarnar gör snart upp i ringen.

Till dess pågår en fajt utanför den.

/Petter Öhrling