Vi var många som på förhand dömde ut legendaren Wanderlei Silva inför mötet med Brian Stann. Men herrejävlar vilken show det blev, den fösta minuten måste va bland de mest explosiva oktagonen sett någonsin. Underbart.

Ett fullständigt inferno av träffade slag skickade både Silva och Stann till marken under den första ronden utan att någon av med kunde avsluta den andre.  Det var blod, svett och väderkvarnar. 10% teknik och 90% hjärta. Underbart.

På något sätt låg det ju i luften. Jämnstora, offensiva och slagkraftiga. Det som jag trodde skulle bli den avgörande faktorn var Wanderleis haka som ju inte sett så hård ut de senaste åren. Det gjorde den i natt. Underbart.

I andra ronden hade dock vansinnestempot bytts ut mot ett avvaktande ställningskrig. Stann letade vinklar och luckor och försökte öppna upp med sina låga sparkar. Samtidigt cirkulerade Silva som en vithaj med blodvittring och laddade med sin högerkrok. Tillslut kom läget. De två noshörningarna störtade emot varandra. Silva drog först. Högerkroken – BOOM. Vänsterkroken – BOOM. Kanske dömde vi ut yxmördaren lite för tidigt. För det här känsdes faktiskt helt…underbart.

Om du missat, ta en titt här då!

http://www.mma-core.com/videos/fights/Wanderlei_Silva_vs_Brian_Stann_UFC_on_Fuel_TV_8_Part_2/10050486

Mer om resten av galan i MMA-Panelen som kommer igen på tisdag. Ses då!
//Syk

Kvinnor och MMA var länge en känslig från för UFCs president Dana White. Vi behöver inte gå mer än något år tillbaka för att en damklass inom UFC skulle vara en omöjlighet. Argumentet var för det mesta att det inte fanns tillräckligt många duktiga utövare och att en sådan division skulle bli för grund.

Men så kom Ronda Rousey.

Den före detta olympiska judokan med den blixtsnabba armbaren slog ner som en bomb i MMA-världen. I sin blott femte professionella match knep hon Strikeforce-bältet genom att dra Meisha Tates arm ur led på ett sällan skådat sätt, en redan klassisk submission.

Tre månader senare prydde hon omslaget till omtalade ESPN ”The body isse”. En månad efter det försvarade hon sin titel genom att dra ut Sarah Kauffman på 54 sekunder. När hon senare både utmanade och hånade den dopningsavstängda Chris ”Cyborg” Santos kunde inte ens UFC värja sig. Hypen var total.

Snygg, kaxig och fullständigt överlägsen. En sexsymbol med en attityd som om hon vore lillasyster till Diaz-brorsorna. Ronda Rousey har bara gått sex professionella MMA matcher i sitt liv men redan gjort mer för sin sport är de flesta ens kunnat drömma om.

UFCs argument om att det saknas djup i damklassen känns dock lika relevant som innan. Kanske till och med ännu mer. Det som tidigare var en klass med få utövare har blivit en en-kvinnas-show. Alla andra är statister.

I morgon möter Ronda en av dessa statister på UFC 157. I den första dammatchen i UFC:s historia är Liz Carmouche en av tidernas mest uträknade titelutmanare. När Unibet först slängde upp odds inför matchen stod seger till Carmouche i hela 11,5 gånger pengarna. Kan inte minnas att jag någonsin sett ett liknande odds i MMA-sammanhang. Oddset har nu sjunkit till 7,5 gånger pengarna (också det sanslöst högt).

Men vad händer om Carmouche skulle gå och vinna då? Vem vet, men en returmatch mot Rousey är väl en inte allt för kvalificerad gissning. För det här är Ronda-show, glöm inte det.

***

Hade Jon Fitch varit svensk hade antagligen en trött handläggare på arbetsförmedlingen ombett honom att skriva in sig på datorn vid ingången. Han har nämligen fått sparken.

Varför vet bara de inblandade, men inte allt för kvalificerad gissning är ju att det handlar om pengar. Det gör det ju i stort sett alltid. Fitch var en gång rankad som världens bästa welterviktare och har varit en utmanare om UFC-bältet. Hans gage är antagligen därefter. Men den senaste tidens resultat och hans inte allt för spektakulära stil gör honom inte längre till en man för några main events. Skulle dock inte bli förvånad om han kommer tillbaka om något år, fast då till en något lägre peng.

Men Fitch var ju inte ensam om att kickas. Bland annat Che Mills och Paul Sass fanns förvånande nog med på listan. Hårda bandage kan tyckas men vi ska komma ihåg att detta är i viktklasser som är oerhört konkurrensutsatta och det finns en massa fighters som knackar på dörren. Och i takt med att MMA växer som sport ökar ju också trycket på UFC som världsledare. Ibland måste man knäcka några ägg för att göra en omelett som man säger.

Med på listan fanns också min favorit Terry Etim. Ni vet han som Edson Barboza snursparkade på hakan förra året (i en match som blev fight of the night). En spektakulär submissionartist (fyra submission of the night) men med dyster skadehistorik som även han får ställa sig i kön på arbetsförmedlingen hemma i Liverpool.

Någonstans är ju det här ett tecken på sportens utbredande och det ska bli spännande att se var dessa killar tar vägen.

//Syk

Säga vad man vill om cirkus Floyd Mayweather, men han är en av få som håller boxningen intressant för den breda massan.

Behöver han mer pengar? Nej, självklart inte. Han har tjänat nästan 600 miljoner kronor på sina senaste två matcher och bara de pengarna gör att hans barnbarns barnbarn är ekonomiskt oberoende.

Däremot säger rekordavtalet mycket om vilket dragningskraft Mayweather har.

Vid 35 års ålder – och med bara fyra matcher sedan december 2007 – finns det de som menar att amerikanen snart har gjort sitt. Att tiden hinner ikapp oss alla.

Själv vill han cementera sitt arv som världens bäste boxare genom tiderna innan han väl hänger upp handskarna. Därför gör superstjärnan helt rätt som skriver på för sex matcher inom två och ett halvt år.

Skulle Mayweather vinna dessa har han ett fläckfritt record på 49 vinster. Och då kanske det kan inkludera motståndare som Saul Alvarez, Timothy Bradley, Sergio Martinez – och störste rivalen Manny Pacquiao.

Han tycker redan själv att han är tidernas bäste. Nu kanske han kan övertyga oss andra också.

Det är ju oftast den invändningen folk har när Floyd nämns bland de allra största. Att han tar enkla fajter i stället för att söka svåra utmaningar mot andra boxare i sin prime. Att han kommer att bli ihågkommen för vilka han i n t e mötte.

Det nya avtalet befäster bara Mayweathers status som den mäktigaste boxaren någonsin.

Möjligheten finns att det också gör honom till den bäste.

/Petter Öhrling

Jag vet inte hur många gånger jag har nämnt det svenska kampsportsundret. Massor av gånger är det i alla fall och varje gång har det varit högst befogat. 2011 slog vi rekord i antal medaljer och som jag förutsåg här i bloggen kom 2012 att bli ännu bättre.

53 VM- och EM-medaljer

Känn på det. Få idrottsliga företeelser har sådan enorm spridning som de olika kampsporterna har. 52 medaljer från EM och VM är vansinnigt bra och i mitt tycke är det extra roligt att många av förra årets främsta framgångar kommit i kick- och thaiboxning och MMA.

Den 6 april är det förstås UFC i globen men ett par veckor innan det passar budo- och kampsportförbundet på att prisa de som prisas skall på årets kampsportsgala. Här är alla de nominerade:

Årets Kampsportare
1. Amir Albazi, submission wrestling (Stockholm)
2. Sanny Dahlbeck, thaiboxning (Stockholm)
3. Alexander Gustafsson, MMA (Arboga/Stockholm)
4. Alex Tobiasson Harris, thaiboxning (Göteborg)

Årets Mästarinna
1. Maria Engqvist, jodo (Stockholm)
2. Therese Gunnarsson, kickboxning (Örkelljunga/Helsingborg)
3. Sara Widgren, ju jutsu (Stockholm, Nacka)
4. Jennifer Österlin, thaiboxning (Göteborg)

Årets Mästare
1. Amir Albazi, submission wrestling ( Stockholm)
2. Alex Tobiasson Harris, thaiboxning (Göteborg)
3. Mikael Knutsson, submission wrestling (Göteborg)
4. Mats Nilsson, submission wrestling (Helsingborg)

Årets Genombrott
1. Maria Engqvist, jodo (Stockholm)
2. Janni Larsson, BJJ (Jönköping/Köpenhamn)
3. Fredrik Widgren, ju jutsu (Stockholm/Nacka)
4. Jennifer Österlin, thaiboxning (Göteborg)

Årets Traditionella utövare
1. Howard Collins, kyokushin (Göteborg)
2. Ulf Evenås, aikido (Göteborg)
3. Michael Söderkvist, kyokushin (Östersund)
4. Sida Yin, jodo (Stockholm)

Årets Förebild
1. Amir Albazi, submission wrestling (Stockholm)
2. Hans Ersson & Margaretha Myhr, submission wrestling (Stockholm)
3. Pernilla Johansson, thaiboxning (Stockholm)
4. Larry Lindwall, thaiboxning (Malmö)

Årets Ledare
1. Rob Haans, ju jutsu (Malmö)
2. Kenneth Hammarström, BJJ (Stockholm)
3. Martin Jansson, BJJ (Stenungssund)
4. Andreas Michael, MMA (Stockholm/Vasastan)

Årets Klubb
1. IF Fight Zone Stockholm (Stockholm)
2. Föreningen Frontier MMA Academy (Malmö)
3. Issha Kyudo Kai – Uppsala Kyudoklubb (Uppsala)
4. Malmö Muay Thai IF (Malmö)

SB&K:s Hederspris
Utses av styrelsen för Svenska Budo & Kampsportsförbundet. Inga nominerade tas fram och vinnare presenteras under Kampsportsgalan den 23:e mars.

Folkets Pris – Guldtsuban
Röstas fram av svenska folket. Röstningen stänger lördagen den 23 mars 12:00, samma dag som Kampsportsgalan äger rum. Årets nominerade:
1. Amir Albazi, submission wrestling (Stockholm)
2. Sanny Dahlbeck, thaiboxning (Stockholm)
3. Therese Gunnarsson, kickboxning (Örkelljunga/Helsingborg)
4. Alexander Gustafsson, MMA (Arboga/Stockholm)
5. Ilir Latifi, MMA (Malmö/Stockholm)
6. Reza Madadi, MMA (Stockholm)
7. Elina Nilsson, thaiboxning (Göteborg)
8. Maria Elin Olsson, kickboxning (Stockholm/Södermalm)
9. Fredrik Widgren, ju jutsu (Stockholm/Nacka)
10. Jennifer Österlin (Göteborg)

För att rösta på Folkets Pris och läsa mer kan ni vandra vidare hit www.kampsportsgalan2013.se

//Syk

Dags för lite smått och gott som jag har fastnat för den här veckan. Först ut: Adrien Broner.

Den 23-årige supertalangen hade inga problem med att besegra Gavin Rees och vann på TKO i rond fem. Walesaren visade stort hjärta – kanske för mycket för sitt eget bästa – men Broner opererade på en helt annan nivå. Det var klasskillnad.

Amerikanen ser ut att gå upp i ringen igen den 4:e maj på underkortet till Cinco De Mayweather. Vilken löjligt bra gala det kan bli med Floyd, Broner och ”Canelo” under ett och samma tak.

***

Var det någon av er som såg ESPN:s ”Friday Night Fights”? Då såg ni en enorm mismatch när Delvin Rodriguez, före detta titelutmanare i lätt mellanvikt, fullkomligt pulvriserade tidigare obesegrade George Tahdooahnippah. Man får nu ifrågasätta motståndet på indianens fina record (31-1-1).

***

Nästa helg är fullsmockad av boxningsgodis. Under fredagen gör Lamont Peterson comeback efter sin dopningsavstängning. 14 månader har passerat sedan hans kontroversiella seger över Amir Khan. Motståndare är Kendall Holt.

Dagen efter ställs lovande tungviktaren David Price inför sitt svåraste test hittills i rutinerade Tony Thompson. Den 41-årige amerikanen har bara förlorat tre av sina 39 matcher – två av dem mot Wladimir Klitschko.

Ur svensk synvinkel måste vi hålla ögonen på galan i Detroit på lördag. Då går nämligen obesegrade super mellanviktaren Badou Jack sin 13:e proffsmatch. Någon motståndare har ännu inte utsetts.

***

Slutligen, veckans tweet från Floyd Mayweather.

Ja, som ni ser kommer Floyd Junior lite otippat att tränas av Floyd Senior inför sin nästkommande fajt. De har ju haft sina duster genom åren de här två.

Superstjärnan sparkade sin pappa i mars 2000 för att tränas av farbror Roger i stället. Ni som följer HBO:s dokumentärserie ”24/7” minns säkert jättebråket inför mötet med Victor Ortiz 2011.

Anledningen till tränarbytet ska vara att Roger, själv tvåfaldig världsmästare, har hälsoproblem till följd av sin diabetes.

/Petter Öhrling

Ungraren Attila Baran handplockades för att ge Erik Skoglund tio tuffa och nyttiga ronder – men fick hjälpas upp från golvet redan i den andra.

Segern var Nyköpingstalangens femtonde raka. Och med tanke på hur lite stryk han tog i går – han får förmodligen mer under sparringen – börjar han närma sig en titelmatch.

Vi pratar förstås inte om de största bältena som innehas av Chad Dawson (WBC), Tavoris Cloud (IBF), Nathan Cleverley (WBO) och Beibut Shumenov (WBA). Däremot ett interkontinentalbälte eller någon mindre titel för att komma i position för VM-rankingar.

***

Men det finns fler svenska boxningshopp där ute. Läs gärna mitt dokument på Badou Jack som är obesegrad efter tolv matcher och nyss har skrivit på ett drömkontrakt med Mayweather Promotions.

***

”Money” som själv har varit i hetluften den här veckan. I onsdags twittrade han ut att en överenskommelse var nära med IBF-mästaren i weltervikt, Devon Alexander. Inlägget skapade rabalder i boxningsvärlden sedan Alexander nyss hade dragit sig ur sin fajt med Kell Brook på grund av en skadad biceps. Den förkrossade britten var bara tre veckor ifrån sitt livs chans och letar nu efter en ny motståndare i mars.

***

”Den nye Mayweather”, supertalangen Adrien Broner, är tillbaka i ringen på lördag. En av månadens stora höjdpunkter, förstås. Han möter den tuffe och rutinerade britten Gavin Rees. Helt klart Broners svåraste motstånd i karriären.

Men frågan är om inte Broner tar lite väl lätt på walesaren. I upprinnelsen till matchen har amerikanen hunnit med att ta fel på Rees namn och fråga fansen i vilken rond de vill att knocken ska komma.

Men men, det är inte för intet han kallas ”The Problem”.

/Petter Öhrling

Ja, jag vet. Den här bloggen har sedan jag gick på julledighet ekat av oskrivna inlägg. Under tiden jag dock (tillsammans med killarna från Kimura.se) arbetat fram nya MMA-Panelen vars andra avsnitt kom ut i tisdags. Det har varit många möten, mycket planerande och än är vi inte riktigt där men vi närmar oss, Jyckens analyshörna i senaste avsnittet är en form ni kommer få se mer av.

Senaste avsnittet hittar ni här

Med det sagt så finns det förstås en hel del som borde givit några rader här i bloggen under de senaste veckorna, bland annat har sjuttonde säsongen av The Ultimate Fighter med Tor Troeng dragit igång. Själv är jag ganska trött på formatet men att följa Tor är förstås grymt spännande. Vi fick dessutom se en galen knock av kickboxaren Uriah Hall (se nedan). Halls korta och något aviga snurrspark levererar en av de brutalaste knockarna jag sett i hela mitt liv. Fick mig direkt att tänkta på Badr Haris snurr mot Stefan Leko från 2005 (se nedan här också). Men egentligen är Halls teknik ännu mer imponerande. Den kommer på ett kortare avstånd vilket gör att han träffar med krokigt ben. Det hade ju förstås varit en nackdel om inte höftrotationen varit så blixtsnabb att den stackars Adam Cella inte ens hinner reagera innan rullgardinen dras ner. Imponerande och nästan lite läskigt även om Cella klarade sig utan men.

http://youtu.be/XqZLbDcQ3mQ

***

Och på tal om den gode (nä) Badr Hari. Åtalet om dråpförsök på en affärsman på en nattklubb (som jag skrev om i somras) i Amsterdam står fortfarande för dörren men han är åtminstone släppt ur häktet. Ryktet säger att han ska ha tappat över 20 kilo i vikt och att han i perioder varit djupt deprimerad. Hur som helst möttes han upp av sin flickvän Estelle Cruyff-Gullit (Ja DEN Cruyff, brorsdotter, och ja DEN Gullit, ex. fru). Estelle förväntas dessutom vittna i domstol eftersom hon befann sig på plats vid misshandeln. Enligt holländska tidningar var anledningen till misshandeln att affärsmannen betett sig olämpligt mot just Estelle. Något en nyförälskad Badr givetvis inte riktigt kunde hantera.

***

Kul nyheter också om satsningen Royal Arena i Danmark där Assan Njie, Ilir Latifi och Sirwan Kakai finns med. Men samtidigt är det ju de tre svenska fighters som borde ligga närmast ett UFC-kontrakt inför UFC Stockholm 2013 (så heter det enligt UFC). Royal Arena går av stapeln 9 mars vilket ju innebär att ingen av dessa tre kommer finnas med i Globen.

//Syk

Ja, då är boxningsåret 2013 igång på allvar.

Obesegrade Mikey Garcia blev ny världsmästare i fjädervikt efter att ha kört över rutinerade Orlando Salido. Kelly ”The Ghost” Pavlik la handskarna på hyllan av hälsoskäl – men öppnade snabbt dörren för en comeback.

Vi har mycket att se fram emot de kommande månaderna. Det här kan bli året då vi ser det sista av superstjärnan Manny Pacquiao, eller hans revansch efter jätteknocken.

Världens bäste boxare, Floyd Mayweather Jr, har lovat att gå två matcher. Den första är inplanerad till 4:e maj, men ingen motståndare är ännu utsedd. Det ryktas mest om Robert Guerrero, Saul Alvarez eller Timothy Bradley.

Mycket talar för en superfajt i tungvikten mellan Klitschko den äldre och David Haye. Förra veckan ansökte britten om att förnya sin boxningslicens, vilket spär på ryktena om att något är på gång.

För landsmannen Amir Khan är det här året då han ska visa att han verkligen hör hemma bland världseliten. Engelsmannen planerar att gå en match i april för att visa sig värdig ett returmöte med Danny Garcia, som snodde hans mästarbälte, framåt hösten.

Underbarnet Adrien Broner fortsätter sin klättring mot toppen och lär möta allt svårare motstånd. Det här blir ett viktigt år för 23-åringen som spås en lysande framtid.

Detaljer sägs återstå innan ett returmöte mellan Carl Froch och Mikkel Kessler blir officiellt. Deras första match, ett drama över tolv ronder från 2010, innehöll det mesta. Uppföljaren lär knappast bli sämre.

Det här och mycket, mycket mer har vi att se fram emot under 2013.

I for one can’t wait.

/Petter Öhrling

SÅDÄRJA!

Enligt uppgifter som bekräftats från flera medier är det klart. UFC ställer till med ny fest i Globen. Bara att krita in den 6 april i kalendern och ställa sig i biljettkön. För om biljetterna tog slut snabbt förra gången, vad kommer de då inte göra nu? MMA och inte minst UFC är hetare än någonsin och vi har något vi inte hade då, vi har en riktig stjärna.

Stjärna är förstås ett ord som ganska ofta överanvänds, inte minst av oss i kvällspressen. Men efter den övertygande segern mot ”Shogun” är det precis vad han är. Den stora skillnaden är förstås att han blivit ett namn även utanför MMA-kretsen. Det kommer göra att trycket på biljetter (som ju va helt enorm förra gången) om möjligt kommer vara ännu större.

Då är nästa fråga. Vem ska han möta då? Enligt SVT:s Bernt Lagergren ligger Gegard Mousasi närmast till hands och personer jag pratat med bekräftar den uppgiften. Det är förstås ett par snäpp ner från ”Shogun” men samtidigt måste vi vara realistiska. Internationellt sett smäller en gala i Globen inte särskilt högt och bland topp fem finns ingen det rent logistiskt passar för.

Dessutom hoppas vi förstås få se ”Akira” Corasani och Reza Madadi mot bättre motstånd än tidigare, någon av dem kanske rent av får plats på huvudkortet. Givetvis hoppas vi att alla UFC-kontrakterade svenska ska finnas med, men det vore också spännande att ge en eller två ”nya” chansen. Vad sägs om till exempel Sirwan Kakai? Det lär den närmaste framtiden utvisa, det är trots allt mindre än tre månader kvar.

Hur som helst kommer det bli en fest Stockholm sent ska glömma.

Håll utkik efter fler nyheter hjär i bloggen den närmsta tiden och missa inte premiären av NYA MMA-Panelen här på sportbladet.se nu på tisdag.

//

Då var semester över och äntligen (!) var man tillbaka bakom tangentbordet igen. Ser fram emot ett fantastiskt fightingår och börjar tungt.

Det går snabbt i hockey brukar man ju säga. Men det är ingenting mot MMA. 2012 var året då det fanns folk (faktiskt!) som ville ge Roy Nelson en titelchans. Skador, avstängningar och pensioneringar gjorde således det gångna året till ett av de svagaste någonsin i UFCs tungviktshistoria. Eller rättare sagt det var det fram tills den 29 december då Cain Velasquez gjorde allting rätt mot Junior Dos Santos, tog tillbaks titeln. Vips så var tungvikten lite hetare igen.

Ponera att JDS knockat Cain i första ronden igen, vad hade hänt med viktklassen då?

Nu avfyrar vi nästa raket på tungviktshimlen när holländska muskelberget Alistair Overeem återigen givits tillstånd att tävla efter sin dopningsavstängning. Minns vad han gjorde mot Brock Lesnar senast han beträdde oktagonen, han kommer utmana ordentligt.

Helt plötsligt är tungvikten riktigt riktigt het igen och 2013 kan bli året då vi får flera stekheta matcher än på länge i det som faktiskt är den mest prestigefyllda viktklassen av alla.

Lägg därtill en obesegrad Daniel Cormier som kliver in från insomnande Strikeforce och som också vill blanda sig i leken. Tror dessutom att Stefan Struve har en nivå till i sig. Han är fortfarande bara 24 år ung och utvecklas fortfarande, det såg vi mot Stipe Miocic, och borde matchas mot topp-fem om han besegrar Mark Hunt i mars.

Det finns förstås fler att nämna men jag stannar här och ser fram emot ett rafflande tungviktsår.

//Syk